2012-08-28

Hur Anaché blev till, del 1

Ända sedan Arra har jag fört en Journal of a Novel för varje bok. Idén fick jag av Elizabeth George i hennes Write Away! och går ut på att jag för anteckningar i ett häfte varje dag då jag arbetar med en berättelse. För mig är det framför allt bra att göra det för att jag har ett så uruselt minne. Jag skulle t.ex. aldrig ha kommit ihåg att jag började skriva på Anaché så tidigt som den 8.1.2009. Malin frågade i en kommentar till förra inlägget hur lång tid arbetet med boken tog, och nu skall jag försöka svara på det (varning! långt inlägg!).

Faktum är att processen med Anaché började mycket tidigare än 2009. Anaché fanns som en bifigur i en berättelse som jag påbörjade för många många år sedan, efter De Ännu Inte Valda tror jag. Den blev färdig till en tredjedel eller så, och sen övergav jag projektet. Jag tror att det var så att sedan skrev jag Arra istället. Men i denna icke-namngivna historia fanns Anaché, och i den uppstod också akkadefolket. Däremot var Anaché en helt annan person, och hon upplevde helt andra saker (och var som sagt inte huvudpersonen).

Men jag hade några textsnuttar om henne. Och så en gång dök det upp en idé, jag hittar nu en anteckning kring idén från december 2008. Jag kan tyvärr inte berätta om den här eftersom den är en stor spoiler, men jag såg för mig en scen som utspelade sig mellan två människor, en man och hans dotter. Jag visste inte vad scenen betydde, vilka personerna var eller varför de gjorde det de gjorde. Men jag antecknade den, och var fascinerad av den. Och när jag efter Underfors började fundera på nästa berättelse visste jag att jag ville ha med den här scenen. Och vid något tillfälle började jag inse att det nog var Anaché som var den ena parten i scenen.

Jag visste att hon kom från ett nomadfolk, så jag började läsa in mig på nomader. Jag läste böcker om alla möjliga olika nomadfolk, men framför allt om mongolerna. Jag läste om Kublai Khan. Jag såg på dokumentärer av olika slag på TV. Jag läste reseberättelser från olika länder med klimat och miljö som jag tänkte mig att skulle passa. Och jag förde massvis med anteckningar, redan från 2007 hittar jag anteckningar kring nomader (med andra ord fanns alla dessa olika idéer parallellt: nomader, Anaché och scenen jag sett för mig, innan jag visste att de hörde ihop).

Här är några av böckerna jag läst som research och inspiration:


Men i januari 2009 hade jag sedan tillräckligt många idéer, snuttar och tankar för att sätta mig ner och skriva. Ganska snart tog jag en liten paus eftersom Arra kom ut! Tänk att det var då samtidigt. Tiden går så oerhört fort.
Sen skrev jag ganska intensivt (med en två månaders sommarpaus) fram till slutet av oktober 2009. Då fick jag kommentarer av förlaget på Underfors och var tvungen att överge Anaché en tid, men hade då skrivit 63 000 ord. 2010 blev jag gravid och gravt graviditetsillamående och kunde återuppta skrivandet först i april, då på en tvåveckors vistelse på Författar- och översättarcentret i Visby, Gotland. Inlägg från den vistelsen finns här på bloggen under taggen "Visby". Det tog mig en god stund att komma in i berättelsen igen, men i Visby skrev jag 13 000 nya ord.
Jag fortsatte skriva under 2010 och i juli 2010 kom jag till slutet av den allra första versionen, då 121 279 ord lång. Jag försökte ta en paus från manuset för att låta det vila och se på det med nya ögon, men klarade inte riktigt av det utan börjar genomläsningen redan den 9.8.10. Det fortsatte jag med fram tills att vår son föddes i oktober. Sen blev det en liten paus.
2011 började jag med omarbetningen och i oktober 2011 var jag redo att låta min betrodda vän Lena läsa igenom texten. Det var första gången någon annan fick se den. Då var Anaché 122 534 ord lång.

Sen var det ytterligare några vändor med texten innan jag sände in den till förlaget i slutet av december 2011 (tror jag det var) och fick den antagen i januari 2012. Sedan blev det ytterligare omarbetningar under våren och försommaren, och korrekturläsning under juli månad, och i tisdags gick boken i tryck.

Så beroende på hur man räknar tog det tre och ett halvt år. Eller längre. Eller kortare, eftersom jag ju inte skrivit hela tiden.

6 kommentarer:

  1. Fascinerande! Och jag känner igen mig i "metoden", alltså hur karaktärer och berättelser växer fram ur fragment, och nyfikenhet och kunskap man samlar in utan att riktigt veta varför (väldigt bra att man följer sin instinkt där tror jag, inte tänker för mycket på vad som är "nyttigt" osv...), och förstås plockar man ju medvetet och omedvetet ur erfarenheter och möten med människor man haft hela sitt liv... skrivandet är liksom integrerat i allt man gör och upplever, och det är så fantastiskt hur det sedan smälter samman i ett verk, en bok. En bok är som en nod, eller ett centrum, som samlar massvis med (nerv)trådar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller verkligen att följa sin instinkt, vilket ibland är lättare, ibland svårare.

      Radera
  2. Alexandra Nero28 augusti 2012 12:21

    Intressant att se hur du jobbar parallellt med de olika projekten när de befinner sig i olika stadier, att processerna överlappar varann på sätt och vis. Tror även det är viktigt att ta pauser som du gjort emellanåt där man kan dra ny skaparkraft. Har själv tagit medveten paus från längre projekt (vi har sålt huset, ska flytta, börja jobba efter mammaledigt osv osv) vilket har lett till att jag skriver mängder noveller istället. Och på något vis snurrar kuggarna ändå i skallen och man hittar lösningar på saker som verjade omöjliga i "stora projektet" som man lagt åt sidan...

    Researchbiten är kul att få en inblick i, det ska bli spännande att se hur du skapat kulturerna och miljöerna i Anachés värld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland blir det verkligen lite väl många olika processer att hålla i på en gång :-)

      Radera
  3. Jag håller också på med ett slags arbetsdagbok, där jag skriver ner idéer och tankar kring de projekt jag håller på med. Tycker det hjälper mig massor. Idag har jag till exempel ritat upp hur jag vill fotona ska bli för en artikel jag håller på med, skrivit upp idéer för kommande artiklar och gjort en to do-lista för dagen.

    SvaraRadera