2012-08-15

Fantasy som rollspel

Jag har lagt The Wise Man's Fear åt sidan. Eventuellt bara för tillfället, eventuellt för gott.

Orsak: De senaste hundra sidorna eller så har känts precis som ett rollspelsäventyr. Och det är inte vad jag vill ha ut av mina fantasyböcker.

Det fanns ett avsnitt mot slutet av den första boken The Name of the Wind som var lite likadant. Men då tänkte jag att det kanske var ett led i författarens försök att få fram sanningen bakom hjältemyten och att han bara inte helt lyckats.

Sen läste jag att böckerna utspelar sig i en värld han utvecklat för rollspel, och var inte direkt förvånad.

Men nu är det för mycket av det. Språket är fortfarande bra och så, men all logik har försvunnit ur berättelsen. Hjälten blir utsänd på små questliknande äventyr av just den typ som man upplever då man spelar rollspel, och som är helt utan underbyggnad i berättelsen. Liten spoileralert: En mycket rik man anställer vår hjälte för att genom sånger och brev fria till en kvinna den rike är kär i. Okeeej, hjälten är ett musikaliskt wunderkind så jag kan ännu köpa det här, om och motvilligt.

Men sen vill rikemannen ha iväg vår hjälte, som i rollspelstermer än en bard med lite magiska förmågor, för att leda ett band legosoldater då de skall röja rövare från vägarna. WTF? Vilken lord skulle på allvar skicka iväg en bard han anställt för några veckor sedan på ett sånt uppdrag? Det är så långsökt att det inte är sant. Men just den typen av logik har man i rollspel (och där köper jag den helt, kom ihåg att jag gillar Dungeons&Dragons).

Jag faller helt ut ur världen, all dramatik Rothfuss byggt upp, och tappar intresset. Bye bye Kvothe.

4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig där. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad det var som kändes fel för än nu när du påpekade det.

    Stina

    SvaraRadera
  2. Intressant. I synnerhet som jag uppfattar det som att problemet består i det formella uppdraget. Det är väl inget som hindrar att han kunde tvingats fajtas mot stråtrövare längs vägen (tillbaka med donnan kanske?)men trovärdigheten ryker i samma stund som hjälten blir inkallad på rummet och får ett formellt uppdrag som vi anar är värt ett visst antal erfarenhetspoäng?

    U.J.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis just så kändes det. Och det blir allt mer tydligt att man kan klassificera folk som just en multiklass bard med några levels som rouge eller magiker... Och så får man en belöning efter utfört uppdrag i form av pengar eller erfarenhetspoäng.
      Suck.

      Radera