2012-08-31

Brave

Idag gick jag på bio. Mitt på dagen. Ensam. Och åt popcorn.

Jag såg Brave (på svenska Modig), den odubbade originalversionen. Fast jag missade 10-15 minuter i mitten på grund av att jag har världens minsta blåsa och det är så helvetiskt svårt att gå på WC i de stora biopalatsen i Hfrs. Tacka vet jag Bio Pallas här i Karis, men den visar tyvärr inte originalversionen.

Brave är alltså den omtalade första Pixarfilmen med en kvinnlig huvudrollsinnehavare. Japp, det stämmer: den första. Så jag var väldigt nyfiken på filmen.

Och kom ut och visste inte riktigt vad jag tyckte. Alltså, det var en bra film på många vis. Och jag grät, så där som jag vill få göra till animerade filmer. Och den hade ett ganska intressant tema: egentligen var det här en film om en mor-dotterrelation. Hur ofta får man se det på film? I barnfilmer (och böcker) brukar föräldrar vara väldigt frånvarande - det behövs liksom för att barnen skall få ge sig ut på de Stora Äventyren.

Men. Och nu kommer några små spoilers, inga stora men ändå, varning utfärdas.

Husis recensent summerade filmen så här:
"Det är roligt (det är något visst med karlar i kjol), spännande, hjärtligt och tillräckligt magiskt/mytiskt för att det flickigt feministiska budskapet i filmens centrum inte ska sticka ut."

Och jag undrar - är budskapet på riktigt feministiskt? Merida (hjältinnan) rider och skjuter pilbåge bättre än någon av pojkarna - men samtidigt utspelar sig hela filmen i hemslottet eller precis utanför. Merida får inte ge sig ut på några stora äventyr så där som Wall-E, Råttatouille, Nemo, gubben och pojken i Up... Merida hålls där hemma. Hennes stora utmaning blir egentligen att komma överens med sin mamma. Visst löser hon lite andra problem på vägen, men de är nog bisaker jämfört med mammarelationen.

Så alltså. Flickan hålls där hemma och lär sig uppskatta sin mors visdom.
Är det feminism?

Samtidigt tycker jag ju att det är fint att det faktiskt någon gång tas upp en mamma-dotterrelation i animerad film, det känns fräscht och annorlunda.

Kontentan: Jag vet inte vad jag skall tycka.

Men jag älskade Meridas hår.




4 kommentarer:

  1. Jag gillade att mamman förändrades och lät Merida få välja. Då öppnades nog dörren för Större Äventyr.
    Och Häxan var väl underbar :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var mycket som var bra! Jag fick ju gråta till och med.
      Men är ändå tveksam. Att liksom - kontentan av flick-film är att hon förändrar sina föräldrar...?

      Radera
  2. Jag tror budskapet/kontentan/typ nåt vettigt finns hos Häxan ;-)

    Och när Merida har fått sin leverans (du missade väl inte slutet, efter eftertexterna ;-)?) så blir hon egenföretagare och struntar i det där med prinsar och sticker iväg på äventyr när hon har lust. Och nästa gång alla grannklaner kommer på besök så får alla fruar och döttrar vara med också!

    Mina tonårskillar gillade filmen. Och grannkillen (13år) sa att det var den bääästa film han hade sett. Det kanske är en killfilm ;-)

    Jag och maken njöt av att den var så skotsk.
    Så jag missade kanske lite budskap :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag missade det efter texterna, men läste om det på nätet... Missade ju också en hel del av mamman-Merida i skogen, då mamman förändrades (var på wc då), vilket kan ha påverkat min upplevelse. Du får gärna berätta vad som hände! Från det att Merida lär mamman fiska till att de är tillbaka på slottet igen.

      Jag tror helt enkelt att jag blivit miljöskadad av att analysera handling och text så mycket. Jag har svårt att bara njuta av något längre.

      Radera