Förriga veckan gick jag på loppis i Ekenäs och letade efter bilderböcker till stugan - så att man inte måste släpa med halva biblioteket varje gång. Sonen är ju boktokig.
Jga hittade några billiga bra bilderböcker, men också en skatt åt mig själv: Kati i Italien - av Astrid Lindgren! Jag har läst Britt-Marie lättar sitt hjärta, men ingen annan av hennes flickböcker. Nu fick jag riktigt sommarfrossa i förtjusande svenska töser på äventyr i Italien där det naturligtvis hittas den rätte.
Roligt fynd i boken: Kati (som är bokens berättare) skriver på ett ställe att hon känner "en som har som valspråk Denna dagen ett liv".
Känner Kati månntro farbror Melker?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har länge velat läsa Kati-böckerna.
SvaraRaderaAstrid Lindgrens ungdoms/flickböcker är högintressanta eftersom de dräller av små detaljer som sedan skulle hitta sin plats i någon annan barnbok. Jag tänkte särskilt på det när jag läste "Kerstin och jag" för ett par år sedan. Tack vare Lindgrens språk är den fortfarande läsvärd men den skulle inte finnas på marknaden idag om hon inte blivit berömd för andra saker. Men det kan göra detsamma.
Där gör man tex den där grrr-bom-grejen med bordet som man åtminstone gör i Saltkråkan-tvserien (osäker på hur det är i boken). Jag tror också man äter i ett träd a la Lotta på Bråkmakargatan (om jag inte blandar ihop det med Britt-Mari). Och överhuvudtaget lever ungdomarna Bullerby-liv. Vilket inte funkar lika bra eftersom de är lite äldre och umgås på ett kamratligt-romantiskt sätt och inte som syskon.
I ungdomsböckerna anar man den där bristen som litteraturvetarna pratar om ibland nämligen att Astrid Lindgren har svårt för romantik. Anledningen ska ha varit enkel: På gamla dagar erkände hon rakt ut att hon aldrig varit kär i någon, förutom sina egna barn. (Sina barn fick hon med två män i överordnad ställning. När hon väl blev änka vid förhållandevis unga år gifte hon inte om sig. Jag tror vissa hävdar att hon var lesbisk men jag tycker att bevisningen verkar lite tunn.)
Det finns alltså en liten och extremt långsökt parallell till Christopher Paolini, med skillnaden att Lindgren istället hittade ämnen hon verkligen behärskade : barndomens magi och förhållandet mellan förälder och barn.
Du har pratat lite om din kärlek till flickböcker: Har du någon relation till Merri Viks Lotta-böcker? Jag är mycket fascinerad av dessa även om jag förstår att de enligt vissa rent kvalitetsmässigt inte kan nämnas på samma dag som Astrid Lindgrens verk.
U.J.
Det är verkligen intressant att detaljer ur Astrids tidiga flickböcker dyker upp i barnböckerna. Hon vaskar ut guldkornen, liksom. För det är just de distinkta sakerna som återkommer. Resten av Kati är ju milt sagt lätt att glömma. Men ganska förtjusande medan man läser!
SvaraRaderaLotta-böckerna och jag har aldrig riktigt klickat. Inte så att jag tyckt illa om dem, men jag blev aldrigg ett fan. "Mina" flickboksfavoriter är Anne på Grönkulla och Laura i Lilla huset på prärien - som jag vet att på inget sätt är en flickbok, men som för mig finns i samma kategori av sommarläsning. Sen läste jag en hel del riktigt gamla flickböcker - fröken Sprakfåle, Pollyanna, En krona bland flickor och diverse andra som inte är delar av serier. Jag läste också Kulla Gulla, men bara en gång.
Älskar Lindgrens Kati-böcker. De är härliga. Och så är det ju rätt mycket reseskildring över dem också.
SvaraRaderaMera det än romantik, faktiskt.
SvaraRadera