2012-04-29

Valborg & Första maj

Långhelgen i punkter:

Mjöd (hemlagad)
Munkar (köpta)
Promenader
Rökt fisk
Grillat
Påscappuccino
Cirkeln (bok)
Researchläsning
Bastu
Tupplurar
Flugsurr
Fjärilar
Ett stycke spov
Hitta -på-sagor för sonen
Lek
Bus
Mera mjöd
Lite sill
Många knäckebrödssmörgåsar med Kalles kaviar
Fler tupplurar

Vi ses på andra sidan!

2012-04-27

Mitt sätt att vara i världen

Min finfina redaktör uttryckte idag en viss mild förvåning över att jag är igång med nästa projekt. Innan Anaché ens är språkgranskad, sådär.

Men det är ju så här jag lever. Genom att skriva. Det betyder inte att jag inte kan njuta av att ha avslutat en bok. Jag har bara njutit färdigt redan. Jag menar, jag lämnade ju in manuset till Anaché för jättelänge sedan, typ i början av januari :-P
Skämt å sido: Vissa författare säger att de inte tycker om att skriva men nog att ha skrivit. Jag är inte sån. Det är processen som för mig är behållningen, trots att jag pustar och stönar och gnäller ibland. Inte är det roligt och lätt alla gånger, men att skriva är mitt sätt att vara i världen. Att ge livet innehåll och mening. Skriver jag inte blir jag snabbt melankolisk och får en oro i kroppen som måste få utlopp. I skrift.

Kristina

Igår: Kristina från Duvemåla. Som av någon anledning gjorde mig så trött  att jag kröp i säng före klockan nio. Och sov till 5.25 då sonen grät. Det blev ca åtta timmar sömn för mig det, det längsta jag sovit sen sonen föddes tror jag.

Men Kristina var fin. Den där musiken... Musikmässigt den absolut bästa musikal jag varit på. Och verkligt begåvade sångare. En njutning för öra och öga - för scenografin var ypperlig.

Bara en miss. En stor. (SPOILER för den som nu varken sett eller läst böckerna)
När Anna dör och Karl-Oskar tar fram hennes kista är kistan stor nog för ett barn hälften så stort som flickan vi just sett. Sånt får man inte missa på när man annars lagt ner så mycket ansträngning på alla detaljer.

Under föreställningen kom en scen till mig, en som behövs i Nummer fem innan vi når höjdpunkten på den dramatiska kurvan. Så den skall jag skriva idag. Jag har cyklat till jobbet, hunden har lagt sig i skrivarsoffan, jag har kokat kaffe. Nu sätter jag igång. Får inte synas i något av internets alla hörn på några timmar. Ser ni mig så ge mig en ordentlig uppsträckare.

2012-04-26

En bra karaktär

Vet ni vad jag tycker Rowling lyckades allra bäst med?

Snape.



Jag erkänner: jag grät som en fontän under hela det här klippet.*
I always trusted Snape.

Om jag någon gång lyckas skapa en sådan karaktär är jag lycklig.



*Titta gärna via youtube, min bloggdesign gör klippet halvt. Videon hittade jag hos Nene Ormes.

2012-04-25

Överraskande pepp

Dagens hurra för snälla kolleger som läser bloggen, bekymrar sig för en och ringer upp för pepp och uppmuntran!

Jag har inte en enda gång stött på missundsamhet bland mina fina barnboksskrivarkolleger. Ett superbt gäng. Så glad att få höra till det.

Hängivenhet

Mitt bevis för mig själv på att jag är hängiven mitt skrivande: När jag lämnar ett hus där hundhåren dräller i drivor, wc:n inte blivit skrubbad på veckor, köksgolvet knastrar av smulor och badrummet är fullt av tvätt som borde tas ner och vikas och stuvas in i skåp - för att sätta mig på cykeln, cykla till mitt arbetsrum och arbeta.

Så gör det nu då kvinna. Sitt inte här och surfa på nätet!!

2012-04-24

Häxdoktorns blogg

Idag vill jag tipsa om Mias blogg. Hon skriver vist och inspirerande om skrivande. Och ger konkreta skrivövningar för den som behöver.

Sen är hon också den enda legitimerade häxdoktor jag känner. Det är inte så illa.

2012-04-23

När tilltron sviktar

Jag tittar i min Journal of a Novel.

Det är nästan en månad sedan jag skrev på allvar sist. Sedan dess har jag planerat lite, men verkligen inte mycket. Och inga nya ord har lagts till texten.

Jag har fallit ur projektet ordentligt. Det har varit kurser och resor och förkylningar och påsk och fan och hans mormor. Och helt enkelt dåligt utnyttjad skrivtid. Men ändå: en månad! Vart tog den vägen?

Nu börjar våren lugna ner sig lite. I maj borde jag ha gott om tid att skriva. Men då måste jag ju hitta in i manuset igen. Och det är inte bara in i texten jag måste hitta. Utan tillbaka till tilltron.

För nu har just det hänt som sker om jag stiger för mycket tillbaka från ett pågående projekt: jag börjar se på det utifrån. Duger det? Är det bra nog? Just nu är jag speciellt mottaglig för dessa funderingar, efter att jag fått så positiv respons på Anaché. För då dras osäkerheten genast till tvivlet: är detta lika bra? Här finns ju ingen spännande twist. Här är det en mycket enklare, mer klassisk fantasyberättelse. Duger det?

Det bästa är om jag bara får skriva på i rasande fart för då har jag inte tid att tänka på sånt här. Jag blir fartblind och bryr mig bara om själva historien. Inte om sånt som att vad andra tycker. Det skall man aldrig bry sig om! Eller kanske lite nog, men först i redigeringgsstadiet. Inte då man skriver sitt första utkast.

Nå vad gör jag då, när tvivlet kommer ormande in i mig och mina ord?

Jag fortsätter ändå. För jag kan inte annat. Och min huvudperson väntar på mig. Det är ju inte hennes fel att jag går omkring och våndas. Hon har en historia, hon vill få berätta den. Jag tänder mitt rosenljus, som jag inte tänt på några månader, för att komma i rätt stämning. Öppnar dokumenten. Läser och tänker. Idag har jag jobbat över två timmar - men inte skrivit ett enda ord. Bara låtsats att jag nog måste göra research först. Om ditten och datten. Men nu måste jag se till att jag håller igång. Varje dag om jag bara kan. Pyttelite pill räcker. Bara jag andas texten en liten stund. Så att jag inte faller ur den igen. För nu kommer det att ta mig dagar att hitta tillbaka till tilltron.

Jag hoppas den kommer.

LitteraLund 3

Efter denna späckade torsdag följde en än mer späckad fredag. Men lite ledig tid hade jag på morgonen. Då låg jag i hotellsängen och läste Starcrossed.



Sen var det dags för panelsnack under rubriken Fyra nyanser av fantasy med Nene Ormes, Niklas Krog, Elin Fahlstedt och moderator Stefan Ingstrand. Det blev ett trevligt samtal om vem som får läsa fantasy, vad fantasy kan ge, hur man skapar bra världar och mycket annat. Publiken ställde intressanta och tankeväckande frågor. Som en kvinna som sa att hon vuxit upp med fantasy, nu tycker att hon är en tant, men alla fantasyböcker fortsätter att handla om unga människor. "Varför finns det ingen fantasy där en tant är hjälten?" frågade hon. En underbar premiss, ju!
Jag har faktiskt en tantig fantasyidé som legat och grott nåt år. Saken är bara den att den måste få gro lite till. Jag är inte mogen att skriva den ännu. Jag måste lära mig lite mer om livet först.

Efter panelen drog jag två workshopar, en för bibliotekarier som jobbar med unga och skrivande, och en för de unga själva. Den drog överraskande över 30 deltagare, stolarna tog slut och vi hann på de utmätta 45 minuterna inte med hälften av det jag hade velat. Jag har några foton på alla dessa ungdomar som koncentrerat sitter och skriver, som jag gärna skulle dela med mig, men jag bad ju ingen om lov så jag låter bli. Däremot kan jag berätta att deltagarna var från Sverige (obviously), Norge och Danmark - med mig blev ju alla Nordiska länder representerade!

Sen var det dags att slänga i mig en smörgås, hämta kappsäcken från Lilla Hotellet och trampa till station för tåget till Danmark och Kastrup. LitteraLund var en verkligt fin upplevelse och om jag har riktigt tur kanske jag blir bjuden någon gång igen.

2012-04-22

LitteraLund i sammanfattning 2

På torsdag hade jag sedan två skolklasser som jag pratade om mina böcker och fantasy med. Jätteuppmärksamma sjuor! Och sen hade jag tid att gå och lyssna på Josephine Angelini när hon talade om sina böcker och sitt författarskap. Angelini var en av festivalens mer långväga inbjudna gäster, ända från Kalifornien.



Josephine Angelini kom förra året ut med en modern tappning av Illiaden - som ungdomsfantasy. Där steg hon upp på scen och såg ut som sköna Helena själv (hon är ännu snyggare i verkligheten än på bild) och talade om sin tanke bakom serien om grekiska halvgudar. För ja, det är en trilogi - och orsaken till att hon skriver en trilogi, sa hon, är att hon växte upp med Star Wars-trilogin och såg den om och om igen.

Och då visste jag. Denna undersköna varelse är en av oss.

Jag köpte Starcrossed som den första delen heter (del två utkommer snart på engelska) och bad om att få den signerad, vilket Josephine gjorde med största möjliga grace. Senare på kvällen visade det sig att hon också var på väg till författarcoctailpartyt och där passade jag på och slog klorna i henne. Hon är yngst av åtta syskon, uppvuxen på en farm och kan köra traktor. Hon bor i LA och älskar Terry Pratchett, växte upp på en diet av författare som Tolkien och Anne McCaffrey och ja, ni förstår att vid det här laget var jag totalt såld. Dessutom var hon så trevlig så jag fick fel i huvudet.

Men på coctailpartyt fick jag också prata fantasy med en bunt svenska fantasyförfattare - Elin Fahlstedt (som bor i underbara Visby), Nene Ormes och Stefan Ingstrand. Vi pratade bland annat Harry Potter en lång stund. Det gör gott i själen att få umgås med andra som är lika passionerad för något som man själv är. Samtliga satt sedan i en diskussionspanel med mig på fredag förmiddag, Stefan som moderator, med Niklas Krog som fjärde deltagare.

Äh det här blev så långt att jag tror att det får bli en del 3 i morgon!

TILLÄGG: Nene bloggar lite om hur fint det var att få prata med likasinnade här.

2012-04-21

LitteraLund i sammanfattning 1

Hemma igen! Men oj så roligt det var i Lund. Två dagar var bara alldeles för kort tid...

Jag anlände onsdag kväll och installerade mig på Lilla Hotellet. Ett underbart mysigt hotell med söt lobby.


På torsdag morgon njöt jag av frukost i lugn och ro. Lyx för en småbarnsmamma!


Sedan hade jag lite tid för mig själv och tog en titt på Lund. Jag valde att bara gå dit näsan pekade.








Magnolian var på vippen att slå ut. I morgon skriver jag mer om hur jag blev charmad av en stjärnförfattare, drog den största workshopen hittills och mycket mer!

2012-04-18

Hej så länge!

Nu far också jag ut på vift. Närmare bestämt till Lund för festivalen LitteraLund. Så det blir lite tyst på bloggen ett par dar, om jag inte kommer åt att blogga där. Har inte ännu fixat så att jag kan lägga upp foton från telefonen på bloggen (man måste skapa en offentlig profil och allt möjligt och jag är inte säker på att jag vill det). Ni som är mina vänner på FB kan ändå vänta er några uppdateringar.

So long, live long and prosper och vi ses här på bloggen i helgen om vi inte ses redan i Lund!

2012-04-17

Alva goes London

Titta! Underbara Amanda hittade Underfors ute på vift!

(På Londons bokmässa, närmare bestämt!)

Med pennan i handen får jag svar

Jag satte mig ner med anteckningsboken och en penna och redde ut: vadan detta motstånd. Och fann ett svar.

Jag försöker styra igen. Styra längden på den här berättelsen. Jag blev så trött av arbetet med Anaché som är verkligt lång, så jag bestämde mig för att nästa berättelse skall bli kort. Nu medan jag skrivit har jag försökt sålla fram det väsentliga för att hålla historien kort. Jag har försökt besluta över längden innan jag ens skrivit mer än början.
Berättelsen svarar med att lägga sig ner och spela död.

Jag måste sluta tro att det är jag som bestämmer. För det är det inte.

Jag bestämde mig för att skriva medan sonen sover, istället för att diska/städa/tvätta/surfa. Och fick ihop en karaktärsskiss. Av en karaktär som hittills starkt lutade åt att bli ett Offer. Men nu är hon det inte längre. Hon är hel. Och jag har blåst lite liv i min skendöda historia. Hoppas den förlåter mig nu.

Förslösad tid

Ibland lyckas jag inte alls vara sträng med mig själv.

Ibland sitter jag här i mitt vackra arbetsrum och glor. Läser lite. Dricker te och äter smörgås. Öppnar inte ens dokumentet, lyfter inte pennan. Trots att jag har två timmar tid att fritt förfoga över. Baraföratt. För att jag i morgon flyger till Sverige. För att jag inte hinner skriva mer denna vecka. För att... Ja.

Då när det rullar på bra kan jag aldrig förstå hur jag skulle kunna falla ut ur flödet. Och ändå sker det. Om och om igen.

Så istället för att ta tillvara de 2+2 timmar jag haft denna vecka, har jag nu förslösat dem. De är borta, går inte att få tillbaka. Blir så arg på mig själv. Frustrerad. Korkade kvinna!

Jag har briljanta bloggläsare!

Förresten, ni har väl läst bloggläsarnas bidrag till ÄKTA MAKE SÖKES-övningen? Om inte så gör det här! Det finns helt strålande texter.

Skåne here I (almost) come!

I morgon bär det då av till Lund! Torsdag och fredag skall jag delta i festivalen LitteraLund. Jag ser fram emot det men är också lite nervös. Jag har ju aldrig uppträtt i Sverige förut! Men det skall bli oerhört roligt att möta svenska läsare och diskutera fantasy med svenska kolleger.

Jag hade sett fram emot att möta våren i Lund med temperaturer på 15 grader och uteserveringar och sådant. Men nu lär vädret vara ungefär som här... Rått och kallt. Suck.
Lund, bättra på dig tills jag kommer!

2012-04-16

Vädret i Lund?

Finns det någon bloggläsare som kan tala om för mig hur vädret är i Skåne just nu? Vårigt? Hur kalla är morgnar och kvällar? Funderar på om jag skall ta yllekappan eller trenchcoaten.

Om stränghet

Under fantasyskrivkursens sista dag diskuterade vi det här med att skapa optimala förutsättningar för sitt skrivande. Jag berättade om hur jag måste vara ganska sträng med mig själv och ofta sätter ordmål för dagen. Alltså att jag måste skriva ett visst antal ord innan jag får sluta. Sätter jag till exempel bara en tid som mål, att jag skall skriva i säg två timmar, så sitter jag bara där utan att få något ur mig.

Då sa en av de visa kursdeltagarna följande: att det nog är så att om man är mycket sträng med sig själv i övrigt är det bra att vara mer tillåtande när det gäller skrivandet, och låta det styras mer av lust än av tvång.

Jag tror detta är en stor sanning. Jag är nämligen inte speciellt sträng medmig själv i övrigt. Därför får jag ta till piskan när det gäller mitt skrivande. Alla måste hitta det sätt som passar bäst för just en själv.

2012-04-15

Jag vill vara Karin, och Carl

Jag var på Carl Larsson-utställningen på Ateneum i fredags.

Och drabbades av en insikt.

Ni vet cupcakes-debatten. Eller hemmafru-debatten, som gör Birgitta Stenberg vansinnig. Unga kvinnor som satsar på "homeing" och att baka muffins och sy gardiner och pynta och fixa och jag vet inte, stoppa strumpor. Underförstått: istället för att göra karriär. Stannar hemma och förtjänar inte till pensionen och bidrar inte till samhällsekonomin. Den debatten.

Jo detta insåg jag när jag såg Carl Larsson-utställningen och reflekterade över hans liv och hans förhållande till fru Karin, som skapade det fantastiska, idylliska hem som syns på snart sagt alla hans tavlor.

Jag vill vara fru Karin. Jag vill fixa till ett så där vackert hem, och samla familjen i nätta hemsydda kläder runt ett matbord dignande av god hemlagad mat. Jag vill göra det, för att det är gott att han vackra ting omkring sig. Det är lättare att vara lycklig, tycker jag, i en harmonisk vacker miljö. Det är lättare att skapa (för mig) om det inte är kaos och smuts och jyskmöbler överallt. Och då vill jag vara Karin för att väva mina egna mattor och brodera mina egna sängförhängen och baka de där föraktade cupcakesen - för ingen annan gör det åt mig.

Men jag vill också vara Carl Larsson. Som har den där frun. Hon som sköter barnen och maten och kläderna och hemmet och ser till att barnen är väluppfostrade och sitter modell och inte stör mig. När jag är Konstnär och upptagen med att Skapa. En fru som skänker mig den vackra miljön och friden och ron.

Och DET är den moderna kvinnans, och kvinnliga konstnärens, dilemma.

Ingen sparris synes än

Jag lever i två parallella matvärldar.

En där söndagsmiddagen är färdiga grönsaksbiffar och djupfrysta franskisar i ugn.

Och en där jag gör alla underbara recept ur Glorian Ruoka & Viini: hel lantkyckling i ugn på en bädd av risotto, laxpastrami, sparrissallad med getost...

Skilda verkligheter, indeed.

(Okej, jag tröstar mig med att det faktiskt blev söndagsbrunch idag med speltscones, banana-lemon-pancakes och bacon.)

2012-04-14

Allt gott har ett slut

Idag var sista kursdagen för Skriva fantasy-kursen.

Snyft.

Jag vet inte hur det är med deltagarna, men jag har haft så väldigt roligt. Och lärt mig massor! Och fått boktips. Och läst spännande texter. Och fått nya tankar. Och fått prata fantasyfantasyfantasy med likasinnade!

För er som inte kunnat delta bjuder jag på en av våra skrivövningar igen. Skriv din övning här i kommentarsfältet om du vill, eller länka till din blogg.

Tänk på ett ställe där någon kan bo. Tänk hus/stuga/torn/grotta/trädkoja/vadsompassar. Utanför boningen finns en skylt.
ÄKTA MAKE SÖKES
Någon kommer förbi, läser skylten och går in.
Vad händer? 
Skriv i tio minuter!

2012-04-13

Te i Anaché

Det var alltså ett block med te som utgjorde bildfrågan. Eller tegelte som jag kallar det i Anaché. Det är teblad som pressats mycket hårt i en form för att sedan kunna transporteras långa vägar. Det fanns inte bara en sidenväg, det fanns också en teväg mellan Kina och Tibet. Som jag förstått transporterades te från Kina till Tibet och hästar från Tibet till Kina.

Och i Anaché dricks det mycket tegelte. Där är teet dock inte så finmalet och dekorativt som det jag köpte. Det är grövre och har hela blad och pinnar i. Man karvar loss en bit av teglet med en kniv och stöter teet i en mortel innan man kokar det. Och dricker det med salt och kanske smör, ost eller rostade frön i.

Neppe som var den som först gissade exakt rätt får ett ex av boken när den kommer ut. Och via era kommentarer lärde jag mig också att man kan köpa teblock på Thehuone i Helsingfors!

Vad KAN det vara?

Det behövs helt klart en bättre bild på föremålet i fråga.

En av er har varit ganska nära! Mer säger jag inte. Fortsätt gissa! Det kan löna sig :-)


Föremålet väger 1½ kg. Det är sista ledtråden!

2012-04-12

Min heliga graal


Det här är det jag hittade på museet igår. Någon som vet vad det är? Gissa i kommentarerna! Och om du vet, skriv då också gärna hur det kommer sig att du vet.

2012-04-11

En känsla av helighet

Jag har haft en nästan sakral upplevelse på WeeGee i Esbo idag.

Jag körde till den där Marco Polo-utställningen jag bloggade om tidigare. Det var en trevlig utställning, inte så väldigt stor och den kunde ha fått ha lite fler föremål och lite färre foton, för min smak. Men absolut givande.

Och där. I Esbo. Kom jag runt ett hörn - och såg Anachés hem.

Hennes hem ser inte exakt ut så där, men de mongoliska yurten har fungerat som inspirationskälla för gerren i Anachés värld.

Jag gick in genom dörren och föll på knä. Insöp den välbekanta trygga doften av fårull.


Det kändes som... som att komma in i Anne Franks hus. Fast för en fiktiv karaktär som jag själv hittat på. Det var en mycket märklig känsla som jag inte kan beskriva på ett bättre sätt. Anachés hem är inte så här kalt, inte så barskrapat, men det är nära nog.

I museishoppen hittade jag dessutom något att köpa som jag skriver om i boken. Som spelar en stor, vardaglig roll i Anachés liv. Något som jag aldrig sett på riktigt förut. Men jag vill vänta på dagsljus så att jag kan fotografera föremålet ordentligt och lägga upp här.

Jag köpte det, såklart. Det kände som att köpa en relik. Eller, något som är en relik bara för mig.

Nehej inte det då

Det gick ju inte så bra. Detdär skrivandet.

En timme är mer än nog när jag är inne i skrivandet. Men inte när jag ramlat ur efter flera veckor. Och inte när jag vet att det åter tar många dagar innan jag har tid igen. Då är en timme så ynkelite att jag inte fick mig att försöka. Petade lite i en annan idé, surfade, åt, stirrade ut genom fönstret. Suckade djupt och länge.

Kändes bra att sucka. Konstnärligt.

Minns inte - hur gör man?

Är på mitt arbetsrum för första gången på nästan två veckor.

Försöker komma ihåg vad man riktigt gör här.

Bjuder istället på ett litet stilleben. Se, orkidén blommar fortfarande. Den slog visst ut i januari.

Pärm på kommande?

Det kan hända att jag snart (i slutet av veckan till och med) kan ha världspremiär på Anachés pärm här på bloggen. Vi får se! Stay tuned.

2012-04-09

Berusad!

Min finska översättare har just läst Anaché.

Hon skrev ett mejl till mig som får mig att känna det som om jag just druckit ett par glas dyrbar champagne. Varm och bubblig inuti.

Hon skriver att om Arra var en diamant är Anaché en diamant polerad till sin högsta skönhet.

Jag tror jag går och smuttar vidare på den här champagnen nu.

2012-04-08

En chans till

Här är något att begrunda under påsken: missade du vårens skriva fantasy-kurs? Skulle du väldigt gärna sätta dig ner med likasinnade och under två intensiva dagar i början av sommaren prata, skriva och andas fantasy?

Anmäl dig då till den här workshopen. Den 4-5.6 2012 på Axxell, med mig och Åsa Stenwall-Albjerg som kursledare. Sista ansökningsdatum är den 14.5, men vi har redan cirka halva workshopen besatt!

Vi kommer att prata om fantasyns möjligheter och särdrag och så gör vi tonvis, och jag menar tonvis, med skrivövningar. Välkommen med!

2012-04-06

Påskigt värre


Nu skall jag försöka låta bli att blogga och vara så mycket på nätet under påsken. Ha det bra, ät inte för mycket, vi ses på andra sidan!

2012-04-05

Pärm

Vi planerar pärmen nu.

Oooo så spännande det är.

Det som är fånigt är att jag inte vet vad jag vill ha innan jag ser det. Formgivaren kom först med ett förslag som jag tyckte var okej, men inte så där JA. Hon hade en annan idé (inte uttryckt i bild) som jag inte alls tände på, men som redaktören tyckte att hon skulle göra en version på som förslag. Och när jag såg den så klack det till. Ja men SÅ kunde det kanske vara. Med lite finjusteringar bara. Det är inte alls säkert att det blir den pärmen, men det är så fånigt, jag kan verkligen inte visualisera en abstrakt idé utan jag måste få se ett konkret förslag. Och jag har aldrig någon idé själv att komma med, jag vet liksom inte vad jag vill ha förrän jag ser det.

2012-04-04

Påskpyssel

Sonen fick med sig sitt livs första dagispyssel från dagmamman idag...

Jag måste erkänna att mammahjärtat smalt. Det var något speciellt, att få sitt barns allra första påskpyssel. Och så fint sen! Jag frågade försiktigt vad han bidragit med.
"Han sådde gräset", vilket jag förstod betydde slängde omkring sig fröna :-)

Elden slocknar ibland

Inte håller jag alltid glöden levande.

Vardagens rutiner föll ihop med först sonens förkylning och så min. Har varit på minimumöverlevnadsinställning. Inte så mycket som petat i manuset. Nu har jag mycket jobb att hinna ikapp, sen kommer påsken, sen skall det bli förlagsmöte om Anaché (som eventuellt leder till att jag måste ta mig an det manuset i första hand), fantasyskrivkurs och LitteraLund... Oj oj. Mitt lilla manus. Så du kommer att slockna.

Jag får väl utrusta mig med mycket torrt tände och tändstickor, sen när det blir dags igen. Och en hel del tålamod.

2012-04-03

Hösten kommer, är du redo?

Hösten börjar redan nu bli ganska fullspäckad, you guys. Göteborgs bokmässa, Ekenäs bokkalas, Åbo bokmässa, Helsingfors bokmässa... Pust! Men visst blir det roligt att tala om nya boken.

Jag har fortfarande svårt att skriva ut titeln. Anaché. Det skall bli roligt att tala om Anaché.

Så! Nu är det sagt.

Fula ord

Idag är en dag då jag hela tiden vill svära. Gärna i skrift.

Inte för att jag är arg eller på dåligt humör, inte alls. Men bara för att... ja. Jag vet inte. Låta cool, säkert, så tonårig är jag.

Jag fick just hindra mig från att skriva ett riktigt fult ord i ett mejl till förlaget, jag tyckte det skulle ha låtit lustigt men jag är rädd att mottagaren skulle ha betvivlat min professionalism.

En fantastisk bekantskap

Har ni annars läst Shaun Tan? Jag råkade se Ankomsten på ett bibliotek i Vanda och såg sen till att beställa den plus två till av hans verk till hembibban.

Och wow. Vilken storyteller, och vilken bildkonstnär. Förutom Ankomsten läste jag The Red Tree och The lost thing. "Bilderböcker" kallas de men oj så missvisande det är. De är som små konstverk i serieform, eller hur skall jag uttrycka det, bilderböcker för vuxna, poesi i bildform. Som inget annat jag sett.



Men framför allt Ankomsten är remarkabel. Lite lustigt egentligen att den är översatt, för förutom pärmen finns det ingen text i bilden. Inga ord. Den beskriver i serirutors format om en man som lämnar sin famillj och reser till ett annat land för att förtjäna pengar, skapa förutsättningarna för ett nytt liv för dem alla. Enbart genom bilder förmedlas hans känsla av förvirring, av utanförskap, då allt är nytt och konstigt och bisarrt. Till och med maten är ovan och underlig. Mannen möter hjälpsamma personer, skrämmande situationer och får höra andra immigranters historier.
Shaun Tan visar oss verkligen hur det är att vara en flykting: utlämnad, ensam. Det är tankeväckande, rörande, utmanande - och vackert. Se bara på dessa utdrag ur boken. Den första till exempel, som visar hur årstiderna växlar och tiden i det nya landet går. I den sista bilden får mannen hjälp med att köpa biljett.




Tabletop

Okej, här är något för oss nerdar.
Youtubekanalen Geeks & Sundry (om jag förstått rätt en brainchild av Felicia Day) har ett nytt program med Wil Wheaton som värd: Tabletop.

Mer fängslande (och mer glada människor!) än Twilight-serien any day.

Så här revolutioneras annars TV:n. Människor som verkligen brinner för något gör sina egna lågbudgetproduktioner och lägger ut dem direkt på nätet.

2012-04-02

Så här får man inte göra!

Har just sett New Moon färdigt.

Känner det som om någon våldfört sig på mig intellektuellt.

Vi Läser

Jag har önskat mig tidningen Vi Läser i både julklapp och födelsedagspresent utan resultat. Så idag slog jag till och prenumererade på den åt mig själv. Så där bara. Pang.

Hoppas nu bara på att den lever upp till mina skyhöga förväntningar.

Hemmadag

Sonen och jag fortsätter vara förkylda, och idag måste vår sjukskötare på jobb, så vi får hanka oss fram på egen hand. Huset ser redan helt sprängt ut efter att en ettochetthalvtåring varit inomhus i tre dagar. Ho vet vad vi skall hitta på idag. Jag tror det blir en del Bärtil-DVD. Och böcker. Böcker är bra. Sonen kan lyssna till nästan hur mycket böcker som helt. Jag insåg i morse att han vet vad alla hans böcker heter - eller i alla fall de böcker som ligger framme mest. Jag kunde säga "hämta denochden boken" och han hämtade rätt bok var gång.

Skulle jag vara ensam sjuk hemma vet jag vad jag skulle göra: se på New Moon som jag bandade igår, äta hushållschoklad och frossa åt eländet - mitt och filmens.

2012-04-01

Vill ha...

Såg just Funny Face. Det var ganska skönt att jag bandat den och kunde spola förbi sång- och dansnumren som jag tyckte var ganska svaga. Och långa... Men oh the dresses! Denna var nog min favorit, fast det var svårt att välja. Superduperromantisk talar den till den lilla flickan i mig.

Se, jag kan VISST känna mig generad!

Note to self:: när du går på Författareföreningens årsfest, tänk då noga över vilken bok du tar med i handväskan som reselektyr. Någon kommer nämligen att vilja se vad som får väskan att bukta ut så där och fråga vad det är du läser.

Och då vill du inte att det är Jean M.Auels The Land of Painted Caves. Verkligen inte.


Gaaaawd så pinsamt.