2012-03-14

Jellicoe Road

Jag har inte bara läst usla böcker på sistone. Jag har också läst en mycket välskriven bok: Jellicoe Road av Melina Marchetta.

Jag kom att intressera mig för den tack vare Johanna Lindbäcks ivriga förtjusning. Den bara måste jag läsa, tänkte jag, och beställde den nyligen.

Den är oerhört väl skriven. Ett flyt, en poesi i språket som man kan lära sig mycket av. Fina intressanta personporträtt och en (nej, två) djupt tragisk historia som lockar fram tårar både en och flera gånger.

Problemet med att läsa en bok där man först läst något om en annan människas läsupplevelse är detta: man har liksom en förhandsinställning. Inte på om det är bra eller dåligt, i första hand, utan mera hur man läser. Låt mig förklara: Johanna Lindbäck skrev så här om boken:

"Lite varningens ord bara om inledningen: förvirrande. Ta er igenom de första 50-60 sidorna och sen flyter det fint. Det är kursiva avsnitt (men inte en mördare!) som jag inte alls var så begeistrad i först, och jag fattade inte vad de hade att göra med nutidshistorien. Men det kommer, som sagt, och boy oh boy, blir det raffinerat."

Nu tyckte jag nämligen inte alls att det var förvirrande. Jag förstod nästan bums vad det kursiva var för något, och därmed uteblev den där känslan av att det skulle vara så raffinerat. Tvärtom upplevde jag att jag kopplade ihop sammanhangen låångt innan huvudpersonen, vilket var extremt irriterande.

Sen har jag några andra invändningar kring berättelsen: vissa personer beter sig minst sagt okaraktäristiskt (Hannah, t.ex.) och andra brutalt fast de sen är såå ljuvliga (skall inte säga vem). Men de livsöden som beskrivs är sanna och berörande. Jag kan nog rekommendera boken - fast då borde du egentligen inte ha läst det här inlägget först :-P

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar