2012-01-26

Hur tysta den gnagande rösten?

Jag svarade ju igår på Karins fråga om hur jag gör när jag tar mig an ett större projekt. Nu har jag fått en till fråga angående skrivandet. Det kom ett mejl häromdagen, av en bloggläsare som undrade hur jag gör när jag tycker att det jag skriver blir dåligt. Han skrev så här: "Jag undrar hur du gör när den tanken slår dig, att det inte blir bra, det du försöker skriva? Att språket är för dåligt, eller att berättelsen i sig inte är bra? Hur får du tyst på den rösten som gnager på en som en parasit?"

Jag svarade så här: (EDIT: Det här ser helt normalt ut när jag skall publicera inlägget, men sedan blir radbrytninggen åt helsicke när jag ser det i Google Chrome. I Firefox blir det normalt, så testa en annan webbläsare om du har svårt att läsa.)

För mig tog det väldigt länge innan jag fattade att jag ju måste öva mig i
att skriva. Som yngre hade jag bilden av, att varje gång jag satt mig ner
för att skriva måste det bli En Bok. När jag besöker skolor nuförtiden
brukar jag säga att det är lika smart som att säga att man spelar ishockey
men man spelar bara matcher, man tränar aldrig, eller att man spelar piano
men man ger bara konserter, man övar aldrig. När jag väl fattade att jag,
om jag verkligen vill satsa på skrivandet, måste skriva hela tiden, så
lärde jag mig mycket. Dels om vad jag ville skriva för sorts berättelser -
teman började dyka upp, bland annat såg jag att allt jag skrev blev mer
eller mindre fantasy. Och dels utvecklade jag så småningom en egen stil,
ett eget språk. Dessa övningstexter hjälpte mig också bort från den dumma
föreställningen jag hade om att allt skulle bli bra från början - det var
ju bara övningar som ingen annan skulle se, det gjorde ingenting om de
blev dåliga. Det viktiga var att öva, att hålla igång. Jag sysslar
fortfarande med dem!

Visst drabbas jag av tvivel ibland. Ganska ofta, egentligen... Men om jag
då arbetar med något projekt så försöker jag, så gott det går, lägga
tvivlen åt sidan. Jag tänker: Nu skall jag skriva den här berättelsen och
göra den rättvisa, och inte sitta här och ha ångest över om den är
tillräckligt bra, tillräckligt originell, om nån vill läsa den... Bara
fokusera på att få historien berättad.
Sen, när jag börjar med omarbetningarna, är min uppgift att fixa och
putsa, stryka det dåliga och göra resten så bra jag bara kan. Då ber jag
om feedback av en god vän, och sen i slutändan ger ju förlaget också
feedback. Ingenting är bra från början!! Det ligger ju mycket jobb bakom.
Jag tror att den största björntjänsten man kan göra sig själv som skribent
är att tro att det man producerar genast måste vara strålande.

Sen hjälpte det också mig att gå en kurs i att skriva för barn och unga.
Då märkte jag att mina texter stod sig, att jag klarade mig lika bra som
de andra, och jag lärde mig mycket, också genom att läsa och ge kritik på
de andra kursdeltagarnas texter. Så om du verkligen vill satsa på att
skriva skulle jag varmt rekommendera det! Jag drar just nu en kurs i att
skriva fantasy på Axxell i Helsingfors, Axxell ordnar många olika sorts
skrivarkurser.

Hoppas du fick lite svar på dina frågor här!

5 kommentarer:

  1. ååå vad bra formulerat! Träna, träna som en violinist. Gnissla och fila och en dag låter det som musik. Och ju mer man skriver destu mera behöver man öva.

    SvaraRadera
  2. Hej, bra point! Ju mer man skriver desto mer behöver man öva. Så är det ju! Men det kan jag glömma bort ibland. Just idag var det väldigt bra att bli påmind om det...

    SvaraRadera
  3. Just så där är det ju. Suck. Kan vi inte ta död på myten om det kreativa geniet som liksom föds med färdiga symfonier installerade i huvudet?

    SvaraRadera
  4. Exakt! Kanske det finns ett sånt geni på miljonen, men de flesta får nog jobba på det.

    SvaraRadera
  5. Ja som de säger: "Man måste våga skriva skit för att kunna skriva bra" :D

    SvaraRadera