2012-01-19

Ett tågnöje

Det jag sen gjorde på tåget, då jag inte hade något att läsa (se gårdagens inlägg) var att jag ritade en karta.

En riktig, hederlig fantasy-karta. En fantasy-karta av den typen jag ritade och ritade och ritade som barn. En sån där som jag i hemlighet älskar, men kanske blivit lite övermätt på i fantasyböcker och därför inte velat använda mig av själv ännu. I och för sig har det dels inte riktigt behövts kartor i de tidigare böckerna, tycker jag, och dels har jag inte ännu känt mig redo att binda min geografi i kartor. Världen som långsamt håller på att växa fram i mina texter är ännu för mycket i vardande för att jag skall vilja slå fast exakt var allt ligger. Jag vet det ju inte ens: det vet jag först när jag besökt platserna.

Men det projekt som nu verkar bli Nummer Fem utspelar sig inom ett begränsat område. Ett område som jag kände att jag behövde visualisera för mig själv. Och herreduminskapare så roligt det var att sitta och rita! Det blev en grov skiss, nu måste jag ta reda på lite mer om geografi (och kartritning) och göra om den när jag hinner. Jag är inte alls säker på att den här kommer att ses av någon annan än mig - det kanske bara så är att jag behöver kartan för att kunna skriva. Men jag är så glad över att ha hittat tillbaka till en av mina favorit-fantasy-sysselsättningar!

7 kommentarer:

  1. Jag kommer inte in och kan kommentera i senaste inlägget! Så var det också på inlägget med ditt fina arbetsrum och dina tankar om jobb häromdagen. Stört omöjligt att få upp kommentarsrutan. Där ville jag bara säga att jag håller med. Det är ofta själva arbetet som är det stora nöjet. Även för en översättare som jag. Och här säger jag tack för kartinspiration. Jag älskade böcker med kartor i när jag var liten. Och gör det väl fortfarande. Alltså inte kartböcker, utan en spännande bok med karta i. Så jag hoppas du får till en sån. Själv målade jag en karta på ren inspiration när jag hade läst ditt inlägg. Den hamnar dock inte i bloggen.
    Och sist men inte minst: GRATTIS till antagen bok :-)

    SvaraRadera
  2. "Kartografi för fantasyförfattare."
    Låter som ett underbart delmoment i en workshop av något slag.

    U.J.

    SvaraRadera
  3. Åh, jag älskar också att teckna fantasykartor. :) Ibland hjälper det mig att skriva också, konstigt nog. Det är som att när man ser skogar och berg, djupa dalar, sjöar och vidsträckta marker växa fram så kan man inte låta bli att fantisera om vad som skulle kunna hända där :)

    SvaraRadera
  4. Cyndi, vad roligt att du också blev inspirerad!

    Urban, det låter iofs som en härlig idé men jag måste nog lära mig liter mer först själv...

    Alexandra, jag tycker inte alls att det är underligt att kartor inspirerar att skriva. Jag tror att det var så att Ursula K LeGuin ritade kartan över övärlden innan hon började skriva om den.

    SvaraRadera
  5. Påpekar gärna förresten i sammanhanget att David Eddings i sin något krassa skriva-fantasyhandledning rekommenderar att man börjar med att skapa en karta och sedan låter vad som ska hända utvecklas från denna. Fast visst har man en känsla av att lite väl många gjort det.
    (Finns det förresten "nordliga ödemarker" på alla fantasykartor eller var det bara så det kändes ett tag?)

    Om man tycker det vore roligt skulle man kanske kunna hitta en gästföreläsare. Jag tänker mig att många geografer är lite smånördiga så det borde inte vara omöjligt att hitta en som är intresserad av fantasy och det är ju inte så ofta de blir inbjudna för att underhålla. Kunde kanske vara uppskattat från båda sidor. Men jag antar att "finlandssvenska fantasyförfattare" är ett lite för litet skrå för att hålla egna kongresser o dyl så i samband med någon kurs eller så fick det nog vara. Annars kunde man kanske tjata fram det som seminarium på någon bokmässa (Paneldiskussion med Maria Turtschaninoff och den kände kartografen X) men åtminstone i Göteborg underlättar det alltid om det finns en bok att sälja i ämnet.

    U.J.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker mig minnas att Orson Scott Card också i åtminstone något fall börjat med kartan (över en stad) och sen planerat romanen utgående från den.

    Just nu har jag försökt rita en karta och sen skriva enligt den, men det går inte riktigt. När jag skriver vill det inte alls se ut som på kartan. Så jag får nog skippa det.

    Din idé är utmärkt och skulle verkligen platsa på bokmässan. Men i vilket sammanhang är nog frågan? Som du sa behövs det en bok, tror jag.

    Men visst skulle det vara roligt med en kartograf under en skriv-workshop också...

    SvaraRadera
  7. Plötsligt blev det hurspännandesomhelst med KARTOR :-)
    (Och eftersom jag inte kommit in på kommentarerna på en vecka, så håller jag mej kvar här.)

    I den bokserie jag håller på med (översättning) är det Finland som är Ödemarken och Sverige består av Gravkamrarna. Västerut (typ Norge) är Jättarnas land :-)
    Apropå Urbans fråga ;-)

    SvaraRadera