Även om min idol Neil Gaimans gloria har fått sig några törnar på sistone*, så måste jag länka till hans senaste blogginlägg. Han skriver så ohyggligt bra om de tre författare han skapat sig ett personligt förhållande till redan i barndomen. Chesterton har jag aldrig läst, men Lewis och Tolkien finns inpräntade också i min själ.
"I think, perhaps, the genius of Lewis was that he made a world that was more real to me than the one I lived in", skriver Gaiman, och det fångar på pricken hur jag upplevde Narnia som barn. Jag ville så ohyggligt gärna resa till Narnia. Nej, mer än så. Jag behövde få resa dit. Om och om igen kröp jag in i garderober och tryckte mot bakväggen. Som till min verkligt djupa besvikelse fortfor att vara solid. Kanske det att jag ville bli författare egentligen var ett uttryck för min önskan att resa till Narnia?
Och Gaiman fortsätter: "I came to the conclusion that Lord of the Rings was, most probably, the best book that ever could be written, which put me in something of a quandary. I wanted to be a writer when I grew up. (That’s not true: I wanted to be a writer then.) And I wanted to write The Lord of the Rings. The problem was that it had already been written."
Också precis detta kände jag som barn. JAG ville ju skriva Sagan om ringen! Hur kunde mitt liv vara så drabbat av olyckor, att inte bara var det omöjligt för mig att komma till Narnia, men dessutom var jag nekad möjligheten att skriva Sagan om ringen??
*En av törnarna kommer sig av att A Little Gold Book of Ghastly Stuff som jag fick i julklapp, är en riktig besvikelse, till största del bestående som den är av blogginlägg jag läst på herr Gaimans blogg och bokrecensioner som känns oerhört inaktuella i bokform. Boken känns på alla vis som ett sätt att göra lättförtjänta pengar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Maria, när ska du inse vart du reser varje gång du försvinner?
SvaraRaderaJag träffade Arra i snöskogen och hon fråga när du kommer hem från Narnia.
Tja, genom att skriva har jag ju fått bakväggen i garderoben att äntligen ge med sig...
SvaraRadera(Det här kanske gör det ännu värre nu Maria:)
SvaraRaderaJag fällde nästan en liten tår nyss, för jag kände igen mej.
När man känner "det där är ju MIN berättelse" ... det är väl då man känner sig riktigt hemma :-)
Vi får njuta av det. Att ha dom där berättelserna inbyggda i själen. Och du får ju med oss andra, till dina världar. Vi kommer att stå där, på nån gata i Helsingfors och liksom titta efter dom där ställena där man kan gå ner... Och tänka: Det där borde jag ha kommit på. Men det var MT som gjorde det.
Och i morgon när du vaknar kan du tänka så här: I dag börjar en tolvårig kille i Sverige läsa Underfors (mamma har läst färdigt den)på en lång tågresa. Han kommer att få kräva att åka till Helsingfors igen, för att se det han inte såg förra gången OCH han kommer att skruva till sina steg och hopp lite i fortsättningen.
Ha en skön helg :-)
Cyndi, ditt inlägg gjorde verkligen min dag! Den tolvåriga killen skall jag bära med mig hela dagen idag, närmast hjärtat.
SvaraRaderaHaha Maria, jag börjar tro att du och jag är själsfränder... "Hur kunde mitt liv vara så drabbat av olyckor, att inte bara var det omöjligt för mig att komma till Narnia, men dessutom var jag nekad möjligheten att skriva Sagan om ringen??" PRECIS så kände jag det också. (Fast jag var nog i Narnia i alla fall. Ingen tror på mig bara. :) )
SvaraRaderaLyckans ost Softy...
SvaraRaderaJag hade svårt att acceptera att världen inte var så magisk som jag ville att den var. Eller, så magisk som den tedde sig för mig.
Fint skrivet, det där - speciellt om viljan att leva i bokens världar, väldigt bekant :-)
SvaraRaderaFast jag fastnade aldrig själv för just Narnia, jag var väl såpass gammal att det övertydliga religiösa budskapet sken igenom på ett för mig frånstötande sätt. Som Gaiman säger, det är störande med författare som Har En Agenda, i stället för att vilja berätta en historia. Som ett barn av det svenska sjuttiotalets politiska litteraturindoktrineringsprojekt (ett så fint ord!) så lärde jag mig tidigt att se igenom såna texter...
Chesterton är väl värd att bekanta sig med, hans Father Brown-historier finns på nätet, t.ex. på E-books@Adelaide eller på Gutenberg.
Jag tror man måste hitta de där böckerna som gör ett outplånligt intryck på ens själ i just rätt ålder.
SvaraRaderaTack för länkarna!
Oj, det här hade jag mycket att säga om. Det personliga blev rätt långt och har kanske inte så mycket allmänintresse. För den som samlar på Narnialäsares memoarer blev det ett eget blogginlägg här: http://101ord.blogspot.com/2012/02/var-standiga-langtan-till-narnia.html
SvaraRaderaKort kan man sammanfatta det som att Narnia för mig öppnade porten till litteraturen samtidigt som det möjligen också stängde porten till fantasyn.
Eftersom jag själv varit ganska aktiv i Svenska kyrkan har jag aldrig riktigt förstått folks problem med den sista boken - men det gör mig inget för alla skäl att diskutera Narnia är bra. Att påstå att Lewis skrev efter program är däremot något som hans biografer brukar vända sig mot. Givetvis finns starka kristna paralleller men någon programskrift är det inte.
Den avslutande fotnoten är också intressant i dessa tider. För att dra en parallell: Jonas Gardell bloggade ganska mycket häromåret. Texterna låg bara kvar ett par månader och var uttalat försök och utkast. Ändå blev jag rätt besviken när han sommarpratade och jag kände igen nästan varenda stycke. Dessutom ger det trovärdighetsproblem för en annekdot började "häromdagen" och då jag läst historien ett halvår tidigare vet jag därmed att den var friserad på minst en punkt. Och vem vet då vad som är sant?
Egentligen har han inte gjort något fel. Eftersom det dessutom är gratis att lyssna på radio har jag inte förlorat något alls. Men jag känner mig ändå lurad.
Vi begär av författare att de ständigt ska ha nya tankar. Förmågan att hålla hålla igen när man inte har det bör därför bli allt viktigare.
U.J.
Det här måste jag blogga vidare om - och sen får det bli ett helt eget blogginlägg senare om "förmågav av att hålla igen", för det är en vitkig point.
SvaraRadera