2012-01-30

De första osäkra stegen

Sonen har nyligen lärt sig gå. Han stapplar nu omkring överallt som en Chaplin, med lite för stora sockor dessutom så han ser verkligen ut som Chaplin.

Just nu känner jag mig likadan med det nya projektet. Lär mig hur man går. Från början. Först bara öva sig i att ens stå upp. Sen ta några stapplande steg medan man håller i något. Sen modigt kasta sig ut: två steg utan stöd! Och sen är man där, stapplandes fram, osäkert och ostadigt och man vet aldrig om och när man faller.

Men man går ändå, oavsett om man faller, för bara så lär man sig. Bara så kommer man fram till den där underbara punkten: då man kan springa.

3 kommentarer:

  1. Ja, just det. Skriver som en dåre lägger pussel. Kan inte sluta innan jag hittar nästa bit.., och nästa.., och nästa. Det är så uppslukande och så tidstärande. Jag menar, det är så många som behöver av samma tid och jag vill bara söka som en galning efter nästa bit. Hur gör du?

    SvaraRadera
  2. Jag har färre än du som behöver av min tid :-)

    SvaraRadera