2012-12-31

Nyår

Snön glider ner från taket i stora sjok. Det regnar. Jag gnisslar tänder över att en FB-vän spoilade sista avsnittet av Downton Abbey tredje säsongen för mig. Lägger sonen för dagssömn, han somnar bredvid mig i stora sängen på några minuter och jag får INTE sjunga vaggvisa. Vi skall bara ligga nos mot nos, hand i hand.
Sen lägger jag mig på soffan med en bunt böcker och mintlakrits. Ja, julgodiset tog slut så jag köpte nytt... Nåt tag måste jag sluta vräka i mig socker like there's no tomorrow. Jag skall läsa, mumsa och kanske se lite på Nanny McPhee2 som jag bandade igår.

Det är visst nyår idag. En sån där man-måste-fira-kväll. Usch. Vi tycker inte om såna. Vi gör lite vitlöksräkor  och risotto och öppnar en flaska vitt när sonen somnat. När det nu sen blir, här brukar smälla så att krutröken ligger tät. Hunden är inte rädd, gudskepris, men att få ett barn att sova mitt under ett smärre krig är inte lätt.

I kväll blir jag säkert melankolisk och skriver djupa tankar i dagboken. Det gör jag varje nyår.

2012-12-30

Mer tillbakablickar

Jag vet att jag redan gjorde en årssammanfattning, men de här frågorna som jag hittade hos Underbaraclara var rätt fiffiga, så ni får en till! Jag stryker de frågor jag redan svarade på i förra sammanfattningen.


Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Drog en lång skrivkurs. Deltog i Göteborgs bokmässa.
Dog någon som stod dig nära?
Nej, gudskelov inte i år.
Vilka länder besökte du?
Sverige och England. Sverige hela tre gånger!
Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Ja det är det, på det personliga planet.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Min släppfest den 20.9.!!
Största misstaget?
Det har nog varit missar i familjelivet: snäsighet, ilska, sånt. Usch. Mammamissar, mest.
Bästa köpet?
Roomban! Alltså robotdammsugaren. Den har räddat många nerver här hemma...
Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom avbetalning på huslån blir det nog klänningar...
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mycket! Att ge ut en bok. Att skriva en annan. Att få höra att en flicka döpt sin katt till Arra. Att få höra min son säga "kutteboll" åt mig (betyder "skruttbulle", ömsint term jag använder).
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Oh lord, Gagnam style... VARFÖR måste alla småbarn älska den??
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Hm. Det har varit ett väldigt upp-och-nedår. Mycket ledset, mycket glatt.
Vad önskar du att du gjort mer?
Varit mer snäll. Och faktiskt: skrivit mer.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit mindre socker... Slösat mindre tid online.
Blev du kär i år?
Nej.
Favoritprogram på TV?
Haha, snöade in på Biggest Loser i somras men kan inte påstå att det är favoritprogram... It's Always Sunny in Philadelphia ser vi på DVD. Big Bang Theory är en favorit, men senaste säsongen var en besvikelse.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Öhh... Åt nåt gott?
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer god hälsa i familjen.
Vad fick dig att må bra?
Skrivflow. Kramar.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag vet ju att det var nån men nu minns jag inte ens vem...
Vem saknade du?
Liam. Pappa.
Mest stolt över?
Att jag inte ger upp med skrivandet även då det är riktigt jobbigt.
Att jag kan ändra på mig och bryta negativa cirklar, även om det är mycket svårt.
Högsta önskan just nu?
Att min familj skall få bli och hållas frisk. Att min man skall hitta den nya karriär han söker.

2012-12-28

Planning, scheming

Gör upp planer och målsättningar för jobbåret 2013. Känns bra. Jäkligt bra.

Årssummering

Så här mot slutet av året hör det ju till med summeringar i bloggvärlden. Summeringar över lästa böcker och favoritalltmöjligt. Så jag har satt ihop min egen högst slumpmässiga lista över mitt 2012.

Favoritord: Barockt.

Favoritdag: Min releasefest för Anaché. Jag är fortfarande glad och rörd ända ut i tåspetsarna över hur många som kom och firade med mig. Det lever jag länge på.

Bästa läsupplevelse: hade jag redan i februari, John Greens The Fault In Our Stars.

Bästa film: Jag har inte sett så många så månne det inte blir The Hobbit.

Bästa grej med sonen: Att han börjat prata och att vi kan kommunicera bättre med varandra. Och dansa till Gagnam style.

Bästa nördgrej: Att jag lärt känna en del av nördgräddan i Sverige: Nene Ormes, Jenny Milewski, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, till exempel.

Bästa resan: Det får nog bli den till Göteborg och bokmässan.

Skojigaste nya vän: Kaj Korkea-aho.

Mest spännande nya fantasyförfattare jag bekantat mig med: Karin Tidbeck.

Roligaste jobbet: Skriva fantasy-kursen respektive workshopen på Axxell med Åsa Stenwall-Albjerg.

Finast med nya boken Anaché: Att läsarna verkar ha förstått vad det var jag ville säga med boken. Och att den bemötts så väldigt positivt.

Största potentiella karriärmove: Sålt filmoption på Underfors.

Bästa eknomiska nyheten: Fick arbetsstipendium för 2013.

Bästa skrivupplevelsen: Att jag lyckades skriva en (kort) barnroman under Nano. Och att den inte suger.

Finaste gemenskapen: Uppstod nog under skrivretreaten i maj. Efter det har de av oss som bor/har nära till Hfrs träffats semi-regelbundet på luncher och pratat skriv och liv. Just en sån gemenskap behöver man med detta lite ensamma jobb

Bästa skrivrummet: Mitt underbara nya arbetsrum. Som jag får fortsätta med under 2013! Wohoo!

Bästa avslutning på året: Att det börjat ticka igen. I huvudet, alltså. Jag kom ju ganska långt med ett manus i våras, och så körde jag fast och där har jag suttit (fast) sen dess. Skrev och redigerade nanomanuset under november-december istället. Har inte velat se på vårens manus alls sen i maj, har dels varit lat dels rädd för att det inte går att rädda.
Men nu. Jag lyssnade på några avsnitt av Writing Excuses ur deras arkiv medan jag körde bil i onsdags och något de sa fick det att ticka i hjärnan igen. Jag började se varför jag körde fast. Jag försökte göra den berättelsen lätt och okomplicerad - och den är inte det. Den är mörk och trasslig. Men jag orkade inte skriva en sån berättelse just då, så nära inpå att jag avslutat Anaché. Nu har jag fått utlopp för mitt behov av att skriva lite enklare och kortare under Nano, och nu känner jag mig redo att ta itu med något svårare igen.
Dessutom har jag fått distans nog till texten så att jag kan se möjligheter som jag inte såg i maj. Vägar jag kan ta. Öppningar. Jag tror att bara jag backar lite och stryker några av de sista kapitlen sitter jag inte alls så fast som jag trodde. Allt jag behövde var lite tid och distans.
Nu ser jag fram emot att ta itu med det här manuset igen vecka 2, då jag kan återgå till jobbet. Och det är inget dåligt sätt att börja ett nytt år på.

2012-12-27

Vilken jul!

Det var en fin jul. En finfin jul. Snö och lagom kallt och regnet kom först nu, tre dagar efter jul. Mat fanns det i precis lagom mängd: vi åt just upp det sista och slapp alltså i år att äta julmat fram till nyår. Mormor tog tre nätter på raken med sonen så mor och far fick sova (=bästa julklappen). Och nu har han, peppar peppar, sovit bra helt av sig själv.
Och så julklapparna. JULKLAPPARNA! Jag fick säkert de bästa någonsin. Inget onödigt. Mest böcker eller bokrelaterat. Både sånt som jag önskat mig (men behändigt nog glömt att jag önskat) eller sånt jag inte alls kommit att tänka på att önska, men som gjorde mig verkligt glad.
Sonen fick så många att han blev smått hysterisk och bara ville öppna "pitsa" (= presenter) och inte alls lekte med något. Han har dessutom fått öppna presenter i dagarna fyra: julafton, juldagen för hans pappa är ju amerikan så det hänger en julstrumpa vid spisen, dessutom kom moster med familj på besök med nya paket, och igår var vi bjudna till makens moster där än fler paket väntade, och vi sparade några av dem till i morse. Många många böcker fick också denna lyckligt lottade tvååring.

Här är några bilder av julens exesser:

Hembakade saffransskorpor, pepparkakor och engelsk fruktkaka


Sikrom, gravad lax, svampsallad


 Berget av klappar! För fyra vuxna, en tvååting och en hund...



Den här gjorde mig så glad. Ett personligt bibliotekskit! Så nu kan jag sätta ett litet kort med datumstämpel alltid då jag lånar ut en bok!

Och så böckerna. Böckerna! Alla såna jag verkligen ville ha, vare sig jag visste om det eller inte. Jag skarttar mer åt Jenny Lawsons bok än jag nånsin gjort då jag läst. Ofta läser jag på kvällen då sonen sover och får bita i en kudde för att inte väcka honom. Malmstens bok om att skriva skall jag läsa när jag börjar skriva igen i januari. Har läst lite i början och blir varm ända in i hjärtat av att ha hittat någon annan som tar det skrivna ordet på lika stort allvar som jag själv.


Och så en fantasybok pin-up-kalender! Mest gillar jag egentligen pärmen, den är så där rätt 50-tal till stämningen. Många av månadsbilderna känns som smaklösa 80-talsaffischer. Men jag älskar ändå idén med att göra karaktärer ur böcker till pin-up-flickor. Respektlöst och skoj.


2012-12-24

Julhälsning

Hör ni alla fina bloggläsare: GOD JUL önskar jag er! Må ni få mycket gott att läsa och äta - det är det enda som behövs för en bra jul, eller hur?

2012-12-22

Lite av livets allvar

Ibland känns det så ytligt att hålla på med sill och godis.
Lilla Muzakir på Mauritius behöver en operation för att överleva. Men föräldrarna har inte råd.
Så här står det på den finska FB-sidan som försöker samla ihop nog med pengar för att rädda honom:

"Olipa kerran seitsenvuotias suomalaistyttö Rauha, joka joutui Mauritiuksen matkallaan sairaalaan munuaistulehduksen vuoksi. Tulehdus hoidettiin pois päiväjärjestyksestä viikossa suonensisäisillä antibiooteilla.

Tyttäreni ei vielä yhtäkään vuotta vanha sänkynaapuri Muzakir ei ollut yhtä onnekas. Tämä pieni poika tarvitsee vaativan munuaisleikkauksen, jonka osaa tehdä Mauritiuksella niin pienelle lapselle vain yksityinen kirurgi, joka veloittaa toimenpiteestä yksityisessä sairaalassa 576 000 Mauritiuksen rupiaa eli 14 325 euroa. Viivyttely leikkaamisen kanssa voi maksaa pojan hengen.

Olen seurannut sydän syrjällään tuon mitä suloisimman pienokaisen kohtaloa pitämällä yhteyttä hänen äitiinsä, jonka kanssa ehdin yhteisen sairaalaviikkomme aikana ystävystyä. Äiti, isä ja heidän lähipiirinsä on tehnyt kaiken mitä Mauritiuksella on tehtävissä kerätäkseen tarvittavat rahat. Saatavissa oleva sosiaaliturva on haettu ja almuja kerätty niin moskeijoissa kuin temppeleissäkin. Puolet rahoista on näin saatu kokoon, mutta sen enempää apua ei siitä maasta ole realistista odottaa."

Läs om lilla Muzakir och hans finska stödtrupper här.
Och på engelska här.
Och överväg om du kan bidra med en slant till en liten pojkes livsnödvändiga operation. Han måste opereras, och det måste ske senast den 28.12, och familjens pengar är slut efter den första operationen.

Vi har det nog jäkligt bra i Finland som aldrig behöver gå igenom att våra barn inte får den läkarvård de behöver för att överleva bara för att vi inte har råd.

Sillen fixad

Lime-citronsill samt enbärs-ginsill. Check.


2012-12-21

Ve och fasa

BLOSSA 12 VAR SLUT PÅ ALKO! VAD SKA JAG NU STÄRKA MIG MED OM KVÄLLARNA??

Inte så mycket kvar att göra nu

Julmatslistan:

Engelsk fruktkaka
Pepparkakor
Saffransskorpor
Mintknappar
Julbröd
Två sorters sill
Gravlax
Citronfromage
Fudge
Två sorters lådor (köpta)
Svampsallad

Sikrom, inlagd strömming, kålrotslåda, senap och skinka fixar mamma. Och ett julgodis.
Sen kanske jag gör julstjärnor också. Får se.


Den TRAGISKA berättelsen om Pi

Läser recensionen av filmen Berättelsen om Pi i dagens tidning. Redan när jag såg trailern (före The Hobbit) tänkte jag men nejnejnej! Life of Pi är inte en berättelse om storslagen vänskap! Alltså, är det nån som LÄST BOKEN?? Det är en ohyggligt tragisk och berörande historia som det tog mig en lång stund att komma över efter att jag läst den. Finns den aspekten alls med i filmen? Eller har den Hollywoodsaniterats bort? Det skulle jag ha varit intresserad av att läsa om i recensionen.

2012-12-20

Dagen i punkter

Idag har jag:

Fört sonen till dagmamma i pulka

Strukit en linneduk

Betalat räkningar och sånt

Jobbat med manus

Ätit lunch ute med min man

Hämtat sonen från dagmamman

Dansat gagnam style med son och man och hund

Lagt sonen att sova, sovit en stund själv hand i hand med honom

Jobbat vidare med manuset OCH BLIVIT FÄRDIG! Nu är första redigeringsomgången klar. Jag är färdig till jul och har till och med en dag överlopps då sonen ännu är hos dagmamman. Den kan jag använda till att baka och slå in julklappar i lugn och ro! Hurra!

Idag skall jag ännu:

Fara med sonen på hans första frissabesök

Handla lite

Äta makens hamburgare

Se på julkalendern

Kanske baka med sonen

Sticka sockor åt Malin framför TV:n

Liten linneskola

I morse stod jag och strök den ärvda linneduken och tänkte lite på att skriva ett blogginlägg om hur man får linne kritvitt men sen höll jag på att glömma saken - tills jag läste Malins inlägg. Sorry Malin, men du har fel - det är lätt att få linne kritvitt!

Man gör bara som min mormor.

Jag blev lite förskräckt när jag insåg vilken dålig husmor jag varit. Mormors gamla namnade linneduk låg på botten av tvättkorgen - där har den legat sen förra julen... Det var hemska gula och bruna fläckar på den. HEMSKA. Jag tänkte: Mamma slår ihjäl mig. Men så gjorde jag som jag blivit lärd.

Man kokar upp massor med vatten. Det skall verkligen KOKA. Häller det i ett ämbare med handtvättmedel. Lägger i linneduken. Mormor hade en underbar bykpinne att röra med, den var alldeles len och fin av alla tvättar. Den fick jag använda när jag lekte luffare i mommos och moffas trädgård - men det är en annan historia. Jag har ingen bykpinne och inte ens med handskar på klarar mina asbesthänder kokande vatten, så jag rörde helt enkelt om med duschhuvudet. Sen lät jag duken stå i blöt en halv timme ungefär.
Och sen var nästan alla fläckar borta. Av sig själva.
En enda fläck var kvar som jag måste gnugga lite, då hade jag handskar på och lät linnet svalna lite innan jag gned. Och duken är gnistrande vit och det var inte ens svårt. Linnedukar och servetter, speciellt gamla sådana, skall man INTE köra i tvättmaskin för de slits och blir lätt noppiga.

Ja, och så måste man stryka medan det fortfarande är fuktigt.

Obs att jag inte är nån superhusmor. Jag manglar inte lakan t.ex. Men linnedukar kan jag sköta!!

2012-12-19

Granat och klart

Granen är huggen i Noras skog som traditionen påbjuder! Nu står den inne och tinar. Pyntas kanske ikväll! Och snart skall det julhandlas mat så det är fixat innan a) alla andra skall handla på en gång och b) allt tar slut i lilla småstaden, sådär som det brukar. Sen börjar jag vara ganska så redo för julen!

Det var inte helt lätt att hitta en gran i år när alla granar var så insnöade. Men jag tror den här blev bra.


2012-12-18

Om produktivitet

En diskussion som Urban och jag förde i kommentarsfältet till mitt inlägg om Hobbit-filmen fick mig att läsa lite kring Tolkien-universumet igen. Bland annat funderade jag kring Radagast och de två "Blå trollkarlar" som nämns i filmen men som jag inte kom ihåg att förekommer någonstans i böckerna. Det är för att det just inte finns något skrivet om dem (bra läge för lite fan fic!). Man kan läsa lite här och här.
Sedan följde jag länkar lite hit och dit och läste lite allt möjligt om maia och annat och slogs, och inte för första gången, av hur produktiv Tolkien var. Hur mycket han hittade på och hur mycket han skrev. Jag menar nu inte bara Midgårdshistoria utan också annat.
Och att idag går det nog inte att hitta någon som är så produktiv. För det finns så mycket annat som upptar vår tid. Till exempel internet och TV. På den tiden umgicks man, läste och skrev.
Jag kan nog längta till en sådan tid ibland. För jag är inte stark nog att stå emot elektronikens sirensång.

Omfånget ökar

Som jag misstänkte har manuset svällt med några tusen ord under första redigeringsomgången. Nu står det på 33 907 ord. Allt är inte fixat ännu, jag vet att några saker är ogjorda. Jag skall gå igenom mina anteckningar och åtgärda allt jag glömt, och sen skall manuset få vila under julen.

Men jag är riktigt nöjd. Och nu skall jag själv få vila lite: har vridit till ryggen under natten så jag knappt kan sitta vid datorn.

2012-12-17

Rörande stunder

Ännu lite om The Hobbit.

Jag såg första LOTR-filmen klart igår (såg första halvan innan jag gick på The Hobbit men som småbarnsförälder är det inte sådär bara att se en film i ett sjok). Och den där scenen under the Council of Elrond när alla grälar om vad som skall göras med ringen och Frodo ser på den och ser på den och till slut säger "I will take it" - den får mig fortfarande att gråta. Situationen är så hopplös, och han är så liten, och han vet att han tar på sig en fruktansvärd börda och att chansen att han skall lyckas knappt ens finns - och ändå gör han det. Hur många gånger har jag inte läst boken, hur många gånger har jag inte sett filmen - ändå rörs jag till tårar.

Det saknas i The Hobbit, och det är ju inte filmmakarna fel, det finns inte i boken. Den är en annan sorts berättelse. Men det är orsaken till att den aldrig kommer att beröra mig som LOTR.

2012-12-16

Skogsäventyr

Idag ville jag gå på en lång skogspromenad med hunden. So what att det fallit en del snö - man har väl bra kläder! Jag har kanske läst för mycket Jonna Jinton men jag kände mig mycket naturromantiskt. Tog till och med kameran med.



I närskogen var det inte speciellt djup snö. Det finns stora granar som fångar upp det mesta. Bäcken var ännu inte helt frusen.






Sen började jag klättra upp på åsen. Träden glesnade. Snön djupnade. Snöflingorna piskade mig i ansiktet från en grå himmel. Jag kände mig mycket Pata Degermansk. På kanske lite mindre skala, bara.

Jag stretade vidare. Snön var knädjup. Lössnö, så ganska lätt att gå i ändå. Tills jag vände mig om och såg detta:


Hon klarade verkligen inte att ta sig fram för egen maskin till sist. Så jag fick ta henne i famnen och bära. Med 7kg i famnen blev promenaden mitt i allt lite mindre romantisk. Så jag började överväga genvägar ner tillbaka till skogen och hem och övergav tanken på långpromenad. Lämnade hunden efter mig och stegade iväg för att se var jag kunde hitta en genväg - med all snö vill jag helst inte avvika från bekanta stigar eftersom allt ser så annorlunda ut och det finns en reell risk att tappa bort sig.

Då såg jag en stor, grå älg stega ljudlöst genom skogen framför mig.

Jag snodde runt, ringde min man så han skulle veta var jag var ifall något hände och stegade hem i mina egna spår det fortaste jag kunde. Jag har mött älg i närskogen förr, två gånger till och med, men då fanns det ingen snö som hindrade både min och hundens rörlighet. Jag var nog ganska skraj, det erkänns. Hunden klarade sig bättre på returvägen eftersom stigen nu var lite mer upptrampad.

Vi kom hem utan värre äventyr. Jag var genomsvettig och tog en liten hutt. Sedan återgav jag händelserna för min familj i en spännande dramatisering.



2012-12-15

Så här borde alla dagar få vara

Idag kom jag på jobb strax efter klockan åtta.
Huset låg mörkt och tyst. Man måste gå upp för trappan innan man kommer till lampknappen för den övre våningen. Det var nästan lite kusligt.
Det stormar där ute. Vinden viner in genom fönsterspringorna och smeker mina kinder. Ljuslågorna fladdrar i draget. Extraelementet knäpper. Jag har långsockor och yllesjal och en kopp hett te: mig går det ingen nöd på.
Jag har kommit mycket längre i manuset än jag trodde. Jag hinner eventuellt kamma igenom det en gång till nästa vecka innan jag tar julpaus. Det känns jättebra.
I morse ville sonen sitta i min famn en lång stund efter att han vaknat och "gosa". Jag tror inte att han använt det ordet förut. Jag kunde ha suttit så hur länge som helst. Ingen känsla på jorden går upp mot när han lindar sina små armar om min hals och säger "kaam".
Men att få börja dagen så, och sedan lämna honom med sin mormor som jag vet att han har jätteroligt med, och själv sätta mig på världens mysigaste kontor och skriva - ja se det är som grädde på tårtan på moset på... Det är fantastiskt, helt enkelt.

2012-12-14

Behövs tre?

Behövs det verkligen tre hobbitfilmer?
Döm själva ;-)

FB-recension

Idag blev jag annars tagged på FB i en recension av Anaché. Med skribentens tillstånd lägger jag upp den här, för jag tycker det var en så fin, kort summering av boken.
Dessutom gjorde recensionen mig jätteglad!

"Har läst Maria Turtschaninoffs nya roman Anaché och är imponerad och helt såld. Tät, fängslande story med hisnande vändningar, psykologiskt och andligt djup, och ett språk som speglar en förgången tid men aldrig förfaller till kitschig ålderdomlighet. Trots fantasygenren en inre trovärdighet som de flesta "verklighetstrogna" romaner bara kan drömma om. Huvudpersonerna i berättelsen är unga, men det här är ingen ungdomsroman. Det är en stor läsupplevelse för vem som helst, en allegori om vår egen tid, om ett yang-dominerat patriarkaliskt samhälle som har kommit till vägs ände och om en mänsklighet som tvingas lämna larvstadiet för att veckla ut fjärilsvingarna."

Hobbitrecension

Igår var det då äntligen HOBBITkväll! Jag har utlovat en recension, men först lite gnäll:

JAG HATAR VERKLGEN 3D. Dels är det en plåga om man, som jag, bär glasögon. Att sitta med dubbla glasögon i, som i detta fall, tre timmar är obekvämt så in i helskotta. Dessutom funkar det aldrig optimalt, ofta bryts det på nåt vis fel så att bilden blir ur fokus med dunderhuvudvärk som följd. Just igår hade jag tur och mina+3Dglasögonen funkade OK ihop. Men obekvämt var det ändå.
Men dessutom tycker jag att 3D inte tillför någonting till filmupplevelsen. Tvärtom tycker jag att det distanserar mig från filmen, gör att det hela ser mer konstlat och fejkat ut, inte mindre. Jag är mycket mer medveten om att jag ser en film, helt enkelt. Jag trodde inte att vår lilla fina biograf hade 3D-kapacitet, så jag gladde mig över att få se The Hobbit i enkel 2D här, men tydligen har de uppgraderat.

Nå, nog gnällt. Nu: filmen.

Först det positiva:

+ Martin Freeman är en härlig Bilbo. Jag tycker genast om honom - till skillnad från Frodo i LOTR. Början av filmen, där Frodo var med, var sämst. Jag bara: BORT med den där, kan vi inte få se Freeman snart?? Freeman kan ju agera med ansiktet, inte bara spärra upp ögonen. Som somliga. Som heter E.W.

+ Det är ett annat tempo än i trilogin - naturligtvis, eftersom det blir tre filmer av en tunn barnbok istället för tre filmer av tre tjocka böcker. Det gör att filmen hinner med lite karaktärsutveckling och fördjupning också, which is nice.

+ Kili är sexig.

+ Jag vill ha Bilbos skafferi.

+ Jag var rädd för längden (nästan tre timmar) - den kändes inte alls lång. När den tog slut blev jag nästan övveraskad.

+ Draken i början var superbra, just för att man aldrig såg den. Det man inte ser är alltid mycket värre än det man får se (den kommer säkert att bli en besvikelse sen när vi väl får se den).

+ Det mest givna plusset av alla är nog att det är så underbart för ett fan att få besöka den här världen igen. Jag vill ju bara dväljas där hur länge som helst. Throw anything at me, mr Jackson.

Sen det negativa:

- Det långsamma tempot gör att man upptäcker vissa saker mer. Scenografin känns mer scenografisk för att man hinner studera den mer noggrannt. Långa bilder på Galadriel mot mörk natthimmel med månskära och perfekt draperad klänning känns för utstuderade. De blir tyvärr nästan fåniga.

+ Skall dvärgar faktiskt vara sexiga? Eller så där heroiska? Alltså inte till sin handling utan till utseendet. Det känns lite fel.

+ Goblinrösterna kändes fel.I mina öron.

+ Nu har jag inte läst Bilbo på länge men det känns nog som att en hel del var lagt till för att liksom plantera för trilogins kommande händelser. Var Galadriel faktisk med i boken?

+ Det att Tolkien skrev The Hobbit först och skrev den för barn och att tonen sedan utvecklades till något helt annat och mörkare i LOTR blir så tydligt i filmen. Radagast till exempel, han är så fånig att det inte är sant - och han skall då tillhöra samma orden som Saruman och Gandalf? Jag köper det liksom inte.

+ Det som sker känns inte lika viktigt som i LOTR - för det är det ju inte. Där står hela  världens öde på spel, nu är det bara frågan om en skatt, egentligen. Och det gör att filmen inte har samma tyngd eller spänning.

Men det positiva väger mycket tyngre än det negativa. Jag tyckte det var en bra filmupplevelse, jag kommer med glädje att se de följande två. Men Bilbo-filmerna kommer nog aldrig att betyda detsamma för mig som Sagan om ringen.

2012-12-13

Just en sån där bra dag

Åh lyckan lyckan.

Den fastnar inte på bild, annars skulle jag visa er.
Ett skrivborde belamrat med papper. Två levande ljus, i övrigt ett rum i dunkel (därför fastnar det inte på bild). En kopp te, rågbröd med prickig korv. Utsikt över ett snöigt, ännu ganska sovande Karis. Klockan är inte ens halv åtta, och jag är redan på mitt arbetsrum denna Luciadagsmorgon,

Mormor är barnvakt, därför kommer jag iväg på jobb redan innan frukost. Det bästa jag vet är att gå från säng till skrivande. Hjärnan är som mest kreativ då, tycker jag.

Och så ikväll: The Hobbit! Vilken dag, alltså.

2012-12-12

På väg

Första redigeringsomgången av Nano-manuset går långsamt men bra. Som liten lägesrapport, bara. Språket är bättre än jag trodde, handlingen håller ihop mer än jag vågade hoppas på. Men det är väldigt lite gestaltning precis som jag var rädd. Vilket går att åtgärda! Jag tror det behövs en karaktär till. Saker måste förespeglas lite mer, och underliga förespeglingar som finns men inte leder nånvart skall bort. Trådar skall knytas ihop. Kapilen skall få namn.

Sånt. Jag hoppas bli klar med den första genomgången innan jul: nu när jag väl slutat skjuta upp och marra och säga att jag inte veet hur jag skall fixa det tror jag att det är en helt möjlig deadline.

Bokrekommendation

Jag har förresten läst ut The Night Circus nu och kan verkligen rekommendera den. Jag blev inte besviken på slutet ens. Det är en bok som bygger mycket på stämning - egentligen händer det inte speciellt mycket och man kan inte säga att författaren direkt skruvat upp oddsen eller öser svårigheter över sina huvudpersoner. Men det fungerar ändå, för mig i alla fall. Det är en vacker, sensuell och magisk bok att njuta långsamt.

Nätbesvikelse

Denna säsong av The Guild är en stor besvikelse. Tyvärr. Alla karaktärerna är parodier på sig själva och nu är de alldeles för många för att man skall hinna med mer än det ytligaste skrap på 7 minuter. Rent ut sagt så är avsnitten tråkiga. Och ologiska.

2012-12-11

Man gör så gott man kan

Sonen verkar må bättre. Jag har tagit mig ett dopp i självömkans geggiga träsk på sistone, men hans lilla sjukdomssläng plus besked om en bekants mycket, mycket värre sjukdom fick mig att inse att jag måste rycka upp mig. Så länge man själv eller de man älskar inte är riktigt sjuka skall man vara jäkligt tacksam vareviga dag.
Jag säger inte att jag är helt uppryckt än, mind you. Det är inte alltid så lätt att dra upp sig i sitt eget hår. Men jag försöker i alla fall.

Liten sjukling

Sonen är för första gången sådär riktigt sjuk och ynklig. "Aj aj masu" (=magen) säger han och gråter och vill ha "salva på" för det hjälper ju när hans ben kliar... Han kan inte sova och vill inte äta. Läkartid idag, hoppas vi får nån hjälp.
Vi klarar av dagen med Pingu och Mumin, plommonkräm och Carr's water crackers.

Jag har kommit till en hel del insikter om vad som borde göras med manuset, men får skjuta det på framtiden. Har försökt göra anteckningar, hoppas jag kommer ihåg hur jag tänkt.

2012-12-10

Lyckan av att ha en vän

Ibland får man inte ändan ur vagnen för att göra något som man verkligen vill för att livet helt enkelt överväldigar en så att man inte orkar. Och då dyker det ibland, om man har riktig tur, upp en vän som fixar åt en biljetter till The Hobbit så man kan gå på en av de få föreställningar som visas i ens egen hemstad.

På torsdag skall vi se filmen! Och jag ser verkligen, verkligen fram emot det.

2012-12-09

Biljettlös

Jag har ännu inte lyckats komma mig för att köpa biljetter till The Hobbit. Vad är det för fel på mig??

2012-12-08

Fan art!!!

Titta titta! Anachés första fan-art!

2012-12-06

Skräddat

Vet ni vad jag drömmer om? Det blir liksom aktuellt varje år jag tittar på självständighetsbalen.

En egen sömmerska. Inte bara för finklänningar, utan för välsittande kappor, byxor som är gjorda för just MIN kropp, klänningar med rätt längd och så vidare. Men jag vet a) inte ens hur dyr en sån skulle vara, och b) hur man hittar en bra sån.

Star Trek!

Nene delade denna på FB idag och trots att jag är trekkie (TNG iofs) och trots att detta inte alls  känns Star Trek så gav det mig ryyysningar. Nåt nyt att vänta på efter The Hobbit!



Frågan är: Är Cumberbatch Khan?

Självständighetsdag

Igår tog jag en sömntablett och maken tog natten med sonen och jag sov i över 7 timmar, halleluja och änglakör! Mitt humör är det motsatta mot igår: glad som en lärka. Sonen och jag tog långfrukost med en pepparkaka som avslutning. Han har sett på lite Mumin på DVD, och nu skall vi så småningom klä på oss och gå ut för att skotta snö, åka pulka och hänga julbelysningen (och under tiden får robotdammsugaren jobba på inne!). Fåglarna skall få en havrekärve också.

På eftermiddagen får vi självständighetskaffe-gäster, tills dess skall jag baka en paj! Receptet är nytt så resultatet blir mycket spännande... Eftersom gästerna ibland läser denna blogg avslöjar jag inte vad det är men kan berätta så mycket att något marinerat över natten i ljus glögg :-)

Skall vi se på balen på slottet ikväll? Såklart. Vad vi nu hinner se med vår lilla soffapa klängandes omkring: så fort nån sitter på soffan blir han inspirerad att slänga omkring soffdynor, klänga på oss eller leka sin favoritlek "Mamma/Daddy sleepy" då man skall ligga på soffan och låtsas sova (en underbar lek om man är trött...).

Jag funderar på om detta skulle vara min ideala balklänning. Jag tror inte det, men vacker är den.


2012-12-05

Färgbad och kakbak

Kameran är hittad. Inget medium behövdes. Och den hittades på ett ställe där vi redan letat ett par gånger: På en hylla i badrummet. Inlindad i en handduk. Skarpt. Ser man på de sista bilderna vet man genast som är den skyldiga till att ha lämnat den där:

Jag.

Det var när jag och den guldlockige målade med fingerfärger. Först på papper, sen fick mammas fötter bli en del av konstverket.



Idag har jag försökt muntra upp mig med att baka mjuk pepparkaka (man har ju bott i Sverige, va). Det gick ganska bra. Att baka är bland det roligaste jag vet att göra med den guldlockige. Han är så noga, så noga, när han häller i mjölet med decilitermåttet. Håller stolt i teskeden när vi mäter upp kryddor. Äggen knäcker vi tillsammans. Han rör och rör med stor koncentration. Det enda kritiska skedet är när jag tar skålen med smet för att hälla i kakformen: då kan det bli tårar. För han vill ju äta av smeten. Slicka slickepotten (han kan redan säga slickepott). Och jag häller i smeten så fort jag kan så han ska få slicka. Det håller honom sysselsatt medan jag diskar.


Sömnlös

Idag orkar jag inte släpa mig till arbetsrummet. Lilla guldlock höll mig vaken från kvart i ett till tre, och sen var det kört för min sömn - jag kan inte sova mer när jag hållits vaken så länge. Så totala antalet sömntimmar idag är väl en 3 ungefär. Det är ingen idé att försöka gå på jobb s.a.s. Istället jobbar jag med manuset så länge jag hålls vaken här hemma, och sen kraschar jag tills herr guldlock kommer hem mitt på dagen.

2012-12-04

Förenklat

Det här måste jag säga om att arbeta med ett kortare manus än vanligt: det är hemskt, hemskt mycket skönare att redigera. Inte enklare, nödvändigtvis: det är samtidigt det mest andlösa manus jag åstadkommit och det finns massor, massor att åtgärda. Men det är så mycket mer hanterligt än nåt på 100 000+ ord.

2012-12-03

Den romantiserade författartillvaron.

Jag lade upp ett foto på FB från min skrivdag idag, och det väckte en diskussion om den romantiserade författartillvaron. Fotot såg nämligen just nog ut så som man föreställer sig/drömmer att det är att vara författare.


Bilden speglar ju i sanning inte hela författartillvaron. Det är osäker ekonomi, stipendieansökande, sittmuskler, ångest, tvivel, frustration, svett, tårar och sömnlösa nätter. Men bilden ovan är också sanningen. För så där såg det ut idag när jag satte mig i soffan på arbetsrummet för att börja med redigeringen. Och ja, jag uppskattade det och myste till 100% ska jag säga!

Det såg också ut så här:




Och lunchen såg ut så här:




Det är verkligen så här härligt att få verka och leva som författare. Ibland, i alla fall. Tur är det, annars skulle jag inte orka. Så därför gottar jag mig åt det romantiska då jag kan och då de fina stunderna infinner sig.

Som Nene Ormes kommenterade och länkade: Det sjuka skulle ju vara om sanningen om statusuppdateringarna såg ut så här.

Lost and not found

Nu får nån som är synsk tala om var vi lagt vår kamera... Den har varit försvunnen i två veckor nu. Jul utan kamera känns lite trist.

Så var det dags

Nu bär det av till arbetsrummet i skarp kyla för första redigeringsomgången. Manuset är utstkrivet. Jag kan bara inte bestämma mig för om jag skall ha datorn med eller bara manuset. Är det bra att bara se på själva texten under en dag och inte fippla med den elektroniskt? Eller komma jag att vilja kasta mig in i ändringarna genast?

Decisions decisions.

2012-12-02

Bokbesvikelser

Apropå böcker: Jag läser en del bokbloggar och blir ofta förförd av de lysande omdömen bloggarna skriver om böcker de läst. Sen beställer jag böckerna på nätet och i åtta fall av tio blir jag besviken - för vad är det som säger att bokbloggaren och jag har samma smak? Inget.

Här följer en lista på böcker jag läst (samtliga i år eller förra året) på bokbloggarens rekommendationer som jag inte blivit begeistrad över (listor hör ju slutet av året till, både i bloggvärlden och mainstream media).

Donna Tartt: The Secret History. En välskriven bok, ja, men jag begrep inte vad det är med den som gör att så många bokbloggare verkar ha den som favoritbok.

Melina Marchetta: Jellicoe Road. Den skrev jag om i ett inlägg i mars. På alla vis en välskriven bok, men mina förväntningar var antagligen för höga.

Lev Grossman: The Magicians. Väldigt lovande början som sedan föll ihop som ett korthus.

Carol Goodman: Incubus. Flönttig och "the twist" såg jag komma på låångt håll.

Ransom Riggs: Miss Peregrine's Home for Peculiar Children. Den hör kanske inte hemma på listan för den var mycket bra på många sätt, men jag tyckte inte författaren gjorde det mesta möjliga av sitt material.

Så finns det en till som jag bara inte minns varken titel eller författare på... Argh. Sådär är det med mitt minne.

Här är däremot en bok som jag plockat upp i bloggosfären och nästan har kommit till slutet på och som ännu inte gjort mig det minsta besviken: The Night Circus. Vacker, poetisk, spännande, engagerande. Rekommenderar!

2012-12-01

Så lite tid

Jag har så många olästa böcker och jag hittar bara fler och fler jag helt enkelt måste läsa. Men NÄR? När skall jag läsa allt detta??

På riktigt, jag borde läsa Mary Robinette Kowals böcker. Och Tomas Bannerheds Korparna. Jag har flera olästa Cat Valenten i bokhyllan, för att inte tala om Nene Ormes Särskild. Och så skulle jag vilja läsa mer av Kelly Link. Hur många påbörjade böcker som väntar på mig skall vi inte ens tala om...

Argh.

Lillajul

Idag har jag hjälpt sonen öppna sina första kalenderluckor, städat, pyntat, skottat snö och kokat risgrynsgröt. Sedan sovit med sonen, vaknat och bakat saffransskorpor tillsammans med honom. Här är rent och snyggt, lite julpyntat och det doftar gott av skorporna som torkar i ugnen. Nu skall jag ta en sväng med hunden innan allt ljus försvinner och sedan äta fajitas som maken tänker svänga ihop. Och på kvällen skall jag göra absolut ingenting alls utom se på jukalender och leka med E, och när han sover ska jag se på Master Chef Australia och Downton Abbey och sticka!
Ganska bra lillajul, detta.

2012-11-30

Full Monty

När Anaché sändes ut till recensenter satte jag med en liten bön om att den som recenserar boken inte skulle avslöja bokens stora twist för läsarna. Jag var inte säker på att detta skulle respekteras - på förlagets reaktioner förstod jag att det inte direkt är vanligt att man gör så.

Men till min stora glädje har recensenterna lyckats recensera boken utan att avslöja twisten. Och det är inte lätt att skriva recensionen och utelämna den, det begriper jag sannerligen! Så jag har varit tacksam och glad att såväl tidnings- radio som tv-journalister genomgående respekterat min bön. Det har ändå kommit in ganska många recensioner.

Nu kom den första som verkligen avslöjar allt som händer. Den finns inte på nätet men jag skulle nog inte länka till den ändå, trots att den är positiv och fin - för jag vill hellre att läsaren får upptäcka allt det där själv.

Vad anser ni, skall recensioner referera handlingen i boken? Hur långt?

Ny början

Den här veckan har jag tagit ledigt från skrivandet. Nano-manuset måste vila innan jag tar mig an det igen. Det har känts lite som att skolka från skolan faktiskt: jag har läst, sett på TV och stickat, städat huset, skaffat julklappar, julpysslat och städat lite mer. Det har varit oerhört skönt efter den hektiska höst jag haft och jag har njutit för fulla muggar (och jag är medveten om hur priviligierad jag är som kan göra detta).

Men idag orkar jag inte städa mera. Och julklapparna är införskaffade. Och nu kliar det i skrivfingrarna igen. Men jag hade bestämt att nano-manuset måste vila minst en vecka innan jag ens vågar läsa det. Så nu försöker jag mig på nåt nytt. Kort. Novellaktigt.
Wish me luck!

2012-11-29

Inre skönhet

Vinden tjuter och piskar snö mot vårt hus. Jag ligger i badet med tända ljus, salta mandlar, ett glas vin och senaste numret av ViLäser. Ligger där en timme tills tårna är svullna och svampiga. När jag skall kliva upp minns jag att jag en gång i tiden var en sån där kvinna som fixade med sitt utseende och köpte hårinpackningar, bodyscrubs och allt vad det var. Hade skilda salvor för fötter, händer, kropp och ansikte. Flera olika sprayer, mousser och vax för håret. Många av de där burkarna och flaskorna finns kvar, så jag skruvar upp locket på den ekologiska bodyscrubben med apelsin och vanilj som står på badkarskanten och gnider in mig lite varstans. Det doftar ju i alla fall gott.
Jag funderar kort på att gräva fram hårinpackningen från Hårologi som finns nånstans, men orkar inte. Nån måtta får det vara. Jag sköter om det inre nuförtiden.
Med choklad och rödvin.

Julpyssel Fail Whale

Idag gjorde jag egna julkort. Det har jag gjort många år utom de två senaste sen E kom till huset. Jag har stämplar och kort och embossing-pulver och you name it. Gillar att pyssla.

Årets omgång kort blev jättefula. Epic fail. Alltså inte ens snyggfula utan pliisuga, man ser inte färgerna mot varandra och det syns inte vad korten föreställer ens.

Jag tror jag skickar dem ändå, för sån är jag.

Alldeles för stillsam morgon

Idag tog maken morgonen med sonen och även om jag vaknade till både 6 och 7 lyckades jag halvslumra om till 8, vilket för mig är en oerhörd sovmorgon. När jag klev upp var sonen redan hos dagmamman.

Ahh, tänkte jag. Tidningen och morgonteet i lugn och ro. Jag kan äta vad jag vill (man kan inte äta sådant framför sonen som inte han får äta, då får han raseriutbrott). Ta hur lång tid på mig som helst. Inte torka upp något som spillts, inte förmana, inte avbrytas mitt i för pottbesök eller annat och sedan återvända till en kall kopp te. Bara tända ett levande ljus och njuuuta.

Sen satt jag där och tyckte det var alldeles för tyst och trist. Ingen hade jag att skoja med, att sjunga "opp opp ganga" med när Gagnam style kom på radion, att utbyta miner och repliker med, att förundras över snön utanför fönstret eller förbipasserande lastbilar med.

Aldrig är en mamma nöjd.

2012-11-28

Julmyser i smyg...

Jag ägnar pausdagarna (innan jag tar mig an redigeringen) till att besvara mejl, betala räkningar och städa pappershögar. Det var bra att jag gjorde det: i dem fanns det räkningar som snart förfaller. Jag hittade också mängder med pluspoängskuponger. De kommer bra till pass före jul.

Ja, och så har jag sorterat julklappsförrådet. Jag har nästan för många klappar redan :-) Julmusiken spelar i vardagsrummet och ute faller snö. Jag kan knappt bärga mig till helgen då jag skall adventspynta! Nu får jag nöja mig med att städa, så blir det inte så mycket av den varan på helgen.

I eftermiddag får jag nog gå ut och leka i snön med sonen.

2012-11-26

Mastig Måndag

Vilken superdag det här var.

Först fick jag sova hela natten och stiga upp i egen takt, för sonen var hos mommo över natten och jag och maken övernattade i svärmors lägenhet i Mejlans.

Sen fick jag gå direkl från frukost till datorn, vilket är en sällsynt lyx för mig nuförtiden. Där skrev jag som sagt klart nano-projektet. Och var nöjd.

Jag surfade lite på nätet och for iväg till förlagets lager och hämtade bland annat pocket-Arror åt mig samt några De Ännu Inte Valda. På tillbakavägen hämtade jag kinamat från Hfrs bästa kinesiska restaurang på Södra Hesperiagatan. Lite kung po kyckling senare och jag föll i matkoma på sängen. Tupplur mitt på dagen är aldrig fel :-)

Sen packade vi ihop, hämtade barnet från mommo och körde hem - med "bara" ett ca 20 minuter långt trotsanfall i bilen.

Väl hemma tillredde maken gourmetpizzor med prosciutto, getost och ruccola medan jag och sonen läste julkataloger. Lite vin, pizza och kvalitetschoklad senare är jag redo att ge sonen hans kvällsbad. Sedan tror jag att jag skall läsa The Night Circus. Eller se på Master Chef Australia. Vi får se vilket det blir.

Jag är färdig!

Och mitt i allt satte jag punkt.

Nanowrimo-manuset blev lite kortare än jag tänkt mig. Vid drygt 31 000 ord kom jag plötsligt till slutet. Jag satsade ju så där löst på 37 000, men ingenting säger ju att historien måste vara just så lång. Dessutom vet jag att den här texten kommer att svälla en hel del under redigeringen: det dök upp så mycket under resans lopp som måste underbyggas i början. Och så vet jag att slutet kommer för snabbt. Det är den kommentar jag fått på alla manus utom Anaché av min redaktör: håsa inte med slutet. Dessutom slarvade jag mig igenom många scener så att de mest är någon form av markörer: här skall det och det hända och det och det sägas, men beskrivningarna och gestaltningen är torftig. Så det sannolika är att texten efter några genomgångar kommer att landa på 35-40 000 ord i alla fall.

Och jag är superdupernöjd. Jag skrev en berättelse för yngre läsare med början, mitt och slut på 26 dagar! Nano tvingade mig ut ur min inbyggda lättja och placerade mig vid tangenterna också de dagar då jag verkligen inte kände för det. Och jag tror inte att den text jag skrev under de motiga dagarna alls är sämre än den jag skrev under de dagar det rullade på. Däremot är texten nog avsevärt mycket sämre än en text jag skrivit under långsammare takt (jag vet inte med säkrhet eftersom jag ännu inte vågat läsa ett enda ord av vad jag skrivit, men jag har en stark aning). Vanligtvis skulle jag t.ex. ha gått tillbaka i texten och fixat sådant som jag längre fram insett behövde fyllas ut eller ändras för att passa ihop med nya vändningar i historien. Nu har jag bara gjort en notering och skyndat vidare genom orden. Personer byter glatt namn här och där och jag har ganska friskt struntat i sånt som kontinuitet, snyggt språk och gestaltning... MEN hade jag skrivit den här berättelsen på vanligt sätt hade den dubbla tiden, 52 dagar, inte ens räckt till. Jag hade fastnat och börjat fundera på om det här nu duger och är det tillräckligt originellt och vad skall hända nu? Men med nano-takt har man inte tid för tvivel och grubbel. Det är bara tuta och kör.

Det skall i och för sig bli intressant att se hur länge det tar för mig att redigera berättelsen... Men den dagen den sorgen! Nu skall texten få vila en smula så att jag ser på den med fräscha ögon när jag tar mig an den igen.

2012-11-24

Danska Arra

På måndag går den danska översättningen av Arra i tryck. Och den har en annan pärm! Det är jättespännande att få se en ny tolkning av sin bok. Så här ser den ut, vad tycks?


2012-11-23

Boktid

Idag kommer det avsnitt av Boktid som jag medverkar i! Vi spelade in min bit på Högholmen eftersom jag gjort en del research för Anaché där. Programmet handlar om fantasy. Medverkar gör också debutanten Jenny Wiik. Sänds ikväll på YLE 5 kl 20.00!

Det kommer att finnas tillgängligt på Arenan, men går att ses endast i Finland.

2012-11-20

Finfina filmnyheter!

Idag har jag den stora glädjen att meddela, att jag i fredags sålde filmoptionen till Underfors. Håll tummarna för att detta skall leda vidare till att det också blir en film!





(En filmoption innebär bara att någon köpt möjligheten till att göra en film av en bok. Nästa steg är att de köper rättigheterna, då är de på god väg att göra själva filmen.)

2012-11-19

Flow

Idag har min enda skrivtid varit under två timmeslånga tågresor. Resultat: över 2400 ord.

Ibland är det där med begränsad tid mycket fruktbart ur flitighetssynpunkt. Dessutom hade jag för en gångs skull flow.

Min Morgon

Idag recenserars Anaché i Min Morgon. Själv kan jag inte titta, men skall naturligtvis leta upp klippet på nätet senare idag :-)

TILLÄGG: Här kan samtalet ses, från ca 45 minuter framåt! En mycket bra diskussion, faktiskt.

2012-11-18

20K

Yes, nu har jag fått ihop drygt 20 000 ord! Och jag vet hur det hela skall sluta. Jag vet bara inte riktigt vad som skall hända före slutet.

Och så vet jag en massa som måste ändras. Både fyllas ut och flat out ändras för att passa in i historien. Men jag vågar inte gå tillbaka och göra det nu, för läser jag ett endaste ett ord av den usla prosa jag åstadkommit kommer jag att helt tappa sugen... Onwards and upwards är enda sättet!

2012-11-17

Matsnack

Världens bästa kycklingrub: rejält med spiskumminfrön, salt, svartpeppar, kanel, ingefära och lite mindre rejält med saffran stötes i mortel. Gnides in i lämpliga kycklingdelar. In i ugnen på 225 grader i ävenså lämplig tid. Ätes t.ex. med batatfries också gjorda i ugnen, och till dem en het dippsås kryddad med smoked chipotle, cajun seasoning, Worchester sauce och ketchup. På det ett glas rödvin och lite choklad.
Ahh vad skönt det är att börja bli frisk och slippa ifrån fiskpinnar och färdig soppa-köret.

Nanoing again

Snälla maken skickade mig till arbetsrummet denna lördag morgon. Fick ihop 1493 ord. Är nu ungefär halvvägs, eftersom jag satsar på 37 000. Känns okej. Jag kan hinna inom december. Problemet är nu snarast  det att jag speedade upp plotten för att hinna få med allt så effektivt att jag nu inte har så mycket kvar planerat. Så jag måste hitta på nytt. Hlp.

2012-11-16

Laddar batterierna med musik och chokladcroissanter

Bloggen tystnade några dagar. Jag drabbades nog av nån slags mini-utmattning - eller kanske överhettning. Kulturkarnevalen var avslutningen på en mycket intensiv höst för min del, med mässor och uppträdanden galore. Jag visste att när KK är slut tar lugnet äntligen vid och jag kan börjar skriva igen.

Då slog naturligtvis förkylningen till. Men den var inte ens speciellt svår. Mest var det nog något utmattningstillstånd jag trädde in i. Jag bara låg i sängen så länge sonen var hos dagmamman, och såg på Master Chef Australia och följde med hur alla andra nanoares wordcount gick upp och upp medan jag inte rörde texten alls.

Igår hade jag biljetter till premiären av FORKs nya show. Jag sprutade näsan full med nässpray och åt halstabletter och åkte in till Hfrs. Och det var nog just vad jag behövde. Medan jag njöt av skickliga människor som sysslar med en konstform jag inte alls behärskar började de kreativa kugghjulen i hjärnan röra på sig igen. Sen fick jag en fin solig fredagmorgon i Hfrs med shopping och chokladcroissant till frukost, och mitt i allt började jag känna mig riktigt mänsklig igen.

När jag sen telefonsurfade på tåget på väg hem läste jag det här och det var värt mer än hundra chokladcroissanter tillsammans. Humöret steg i topp, och inte ens meddelandet jag fick när jag hämtade sonen från dagmamman om att hon skall ta ut ÅTTA dagar övertidsersättning bara i december (plus dagar också i november, januari och februari...) fick ner humöret igen. Fast det blir nog skitsvårt att skriva några böcker nu.

2012-11-13

Det bästa av allt

Under Kulturkarnevalen fick jag en intressant fråga av en labbdelatagare. När det går dåligt med skrivandet eller det känns jobbigt, önskar du någonsin att du hade ett annat jobb?

Det känns ju rätt ofta jobbigt.På olika sätt. Antingen kan det gå dåligt med skrivandet, jag kör fast, jag känner att allt jag klämmer ur mig är uselt. Eller så är det något annat som kärvar: man vet inte vad man skall försörja sig på om några månader, eller blir refuserad, eller får en snorkig recension eller så.

Men aldrig, aldrig har jag önskat att jag hade ett annat jobb. För jag vet ju, att motgångar och allt, så är det här det allra bästa jobb jag kan tänka mig. Ingenting annat passar mig så bra. Ingenting annat är jag så lämpad för. Ingenting annat kan jag göra hemma i mysbyxor och yllesockor enligt mitt eget schema :-)

2012-11-12

Nano-stiltje

Igår var första dagen jag inte skrev något på Nanowrimo-texten. Jag var helt enkelt för Karnevalstrött. Och idag har jag - surprise surprise - naturligtvis darbbats av nån karnevalspest, och ligger och snörvlar och har ont i halsen. Så jag tror det blir oskrivet idag också. Jag insåg nämligen att jag ju egentligen ligger flera dagar före - eftersom jag för det här projektet siktar på 37 000 och inte de "riktiga" 50 000 Jag är nämligen egentligen par med var man borde vara för att nå 50 000 (något på 17 000 ord).

Risken är naturligtvis att jag faller ur tempot och texten genom att hålla paus. Speciellt som jag drabbats av den ökända vecka två-segheten. Så jag skall nog försöka skriva i morgon, om ens bara lite. Så att jag inte tappar takten helt..
Idag snackar jag fantasy i Radio X3Ms Jouren ca 10.15. Ifall ni vill lyssna!

2012-11-11

En fantastisk fantasyhelg

Fast jag är helt, helt slut efter tre KK-dagar (sa jag att jag är SLUT??) släpar jag mig till datorn och delar med mig av några bilder.

Först av vår fantasyutställning. En karta med en kontinent som deltagarna gjorde tillsammans. Och resebroschyrer som skall locka folk att resa till länderna där.







Och sist men inte minst, den fina fina fantasylabbgruppen, som var så kreativ, rolig, snäll och fin att jag började gråta lite när jag skulle säga hej åt dem. Så nu vet alla vilket blötdjur jag är. Fast jag försökt smälla i dem att jag är The Dark Overlord. Voj nej.


2012-11-10

KKs bästa labb!!

Alltså, hur kan jag varje gång ha en sån tur att jag har Kulturkarnevalens BÄSTA labbgäng? Roliga, smarta, nyfikna, engagerade ungdomar.

Det är nog helt enkelt så, att fantasy lockar till sig de bästa av de bästa :-)

Men hörni The Dark Overlord Maria's Awesome Followers, HUR kan ni digga Doctor Who så där mycket?? Jag fattar inte seriens storhet...

(I morgon: Bildbevis. Bland annat på den jättefina t-skjorta gänget gjort åt mig. Idag är jag för slut.)

2012-11-09

KK!

Här skapas det nya länder, raser, handelsvägar och stråtrövarvadställen... Kulturkarnevalens garanterat mest kreativa labbgäng!!




Nu är det Kulturkarneval i tre dagar. Jag leder ett labb i att skriva fantasy - så det blir inte så mycket blogg några dagar framöver.
Nu skall det tämjas drakar!

2012-11-08

Roomba me baby!

Alltså, jag var på riktigt aptrist humör efter den dåliga natten. Men så packade T upp vår nya Roomba, och den fick mig på strålande humör. Där surrar den omkring och suger upp hundhår och damm, så effektiv och gullig, medan jag skriver mina nano-ord för dagen (1697)! In under soffan slinker den (när dammsög vi alls där senast?) och kommer ut på andra sidan. Jag är redan övertygad om att det är den bästa investering vi någonsin gjort. I både renlighet OCH husfrid.

Gäsp

Har sovit riktigt uschligt (oroligt barn) och känner verkligen inte för att vara kreativ och skriva något idag. Verkligen inte.

Men skall göra det ändå. För a) Det är Nanowrimo och ibland krockar det med livet, och b) Det är mitt jobb. Punkt.

2012-11-07

Nyttan med Nanowrimo

Nanowrimo rullar på ganska bra. Jag är de facto till och med i rätt takt för att nå 50 000 ord den 30.11, även om det inte är mitt mål (fast vi får nu se, jag hade tänkt skriva något kortare men jag är ju så ordrik så det verkar vara svårt... Fick nyss sätta på en högre växel på handlingen för att ens hinna med allt som skall hända). Men det är bra att ha en buffert, i helgen är det Kulturkarneval och som labbledare hinner jag nog inte skriva speciellt mycket fredag-söndag.

Framför allt har jag påmints om hur nyttigt Nanowrimo är för mig. Den tvingar mig att ha den självdisciplin jag annars saknar. Jag sätter mig ner och skriver också då jag annars inte skulle. Jag tar till exempel vara på korta skrivmöjligheter som tågresor, vilket jag normalt inte gör. Och korta skrivpass här och där blir sammantaget ganska många ord.

Den andra nyttan med Nanowrimo är att jag verkligen kommer in i berättelsen när jag skriver vareviga dag. Och den börjar leva. Jag hade en tydlig idé om vad jag ville skriva när jag satte igång, och jag hade gjort en hel del planering. Det gör att jag nu rätt ofta kan stiga åt sidan för berättelsen och låta den flöda på i de fåror den vill.Jag blir till och med lite överraskad ibland.

Det är naturligtvis ett skrivsätt som producerar en ytterst halvfärdig text. Språket är åt skogen. Upprepningar och kontinuitetsfel finns det massvis av. Karaktärsskildringarna är svaga, hoppen från scen till scen hackiga osv. Men det är sånt det går att fixa! Det är till och med ganska roligt, tycker jag, att sitta ner med en sån text och slipa den och göra den riktigt bra.

Och mycket lättare är det ju, än att fixa till en text som inte ens är skriven.

2012-11-06

Enkätskoj

En liten enkät, plockad från Amanda, som uppvärming inför dagens nanoande.

Vad har du på dig?
Mysbyxor, långärmad t-shirt, fleecetröja.

Hur mår du?
Prima!

Vad önskar du just nu?
Att familjen skall fortsätta vara frisk så inte alla scheman totalkollapsar... Och att jag skall få ha fortsatt flyt med nanowrimo.

Vad har du ätit idag?
Hittills bara två knäckebrödssmörgåsar med leverpastej. En kopp te och en kopp snabbkaffe som inte blev gott.

Vad ska du göra imorgon?
I morgon borde jag få koncentrera mig helt på att skriva! Woo-hoo.

Och på söndag?
Jobba på Kulturkarnevalen i Karis! Jag drar en workshop i att skriva fantasy där to-sö.

Vem saknar du?
Min syster.

Senaste köp?
En jättefin pyjamas med ugglor åt E.

Vad skrattade du senast åt?
E. Han gömde sina händer bakom min rygg och när han "hittade" dem igen skrek han HURRA! och slängde upp armarna i segergesten.

Vad grät du senast åt?
Jag minns inte när jag grät ordentligt sist, men jag har blivit tårögd flera gånger när jag talat om barnen på I-Aids barnhem i Indien med folk.

Vem sov du senast med?
Min man.

Vad läser du just nu?
The Night Cirkus, bland många andra böcker.

Senast sedda film?
Skulle det ha varit Up in the Air med George Clooney? Minns inte riktigt.

Vilken svordom använder du mest?
The f-word.

Vem var den senaste som ringde dig?
Mari Koli från förlaget.

Senaste tre inkomna SMS?
Två av mamma och ett av min vän Lena, om programmet på FST igår.

Vad stod det i ditt senaste skickade SMS?
"Verkligen."

Vilken är din favoritfrukt?
Äppel. Helst kaneläppel.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Humm. Inga, tror jag?

Vad är du rädd för?
Samma som alla andra. (Stjäl glatt av Amanda!)

Blir du lätt svartsjuk?
Jo, men min man ger mig ingen orsak :-)

Favoritkaraktär ur en serie?
Sheldon!! (Big Bang Theory)

Vem skrev senast åt dig på Facebookchatten?
Lena Frölander-Ulf.

Vilket språk hade du velat lära dig?
Spanska skulle vara gångbart. Tog en kurs för länge sen men kan inte påstå att jag lärde mig så mycket. Och isländska vore roligt, för det låter så härligt!

Vilken sorts killar faller du för?
Såna som verkar farliga men innerst inne är snälla. Som min man (jag trodde han var en riktig bad boy när vi träffades, haha! Det var helt fel).

Var vill du åka just nu?
Till mitt arbetsrum för att skriva! Skall bara äta lite lunch först.