2011-12-31

Året som gick

Vid nyår blir jag vanligtvis alltid lite melankolisk. Börjar begrunda tidens gång och alltings förgänglighet. Blir "djup" på det sätt jag i övrigt senast var i fjortonårsåldern.
Jag känner sällan för att avge löften och inte heller känner jag i allmänhet att det nya året ens är början på något nytt. Jag lever såpass mycket kvar i skolårets indelning att hösten för mig känns som en tid av förnyelse. Det är då jag vill färga håret, det är då jag vill förnya min garderob, det är då jag vill ta mig an nya projekt, det är då jag vill bli en beläst bättre människa, det är då jag vill ha nya pennor och häften till min skolväska!

I år är lite av ett undantag. I år råkar det nämligen ske en hel del förändringar just kring nyår. Sonen skall börja hos dagmamma och jag har fått ett arbetsrum som jag skall ta i bruk den första veckan på det nya året. Och jag har dessutom precis blivit färdig med ett manus som jag jobbat länge med. Så när det nya året kliver in kliver också jag in i en ny livssituation och nya projekt. Och det här gör att jag sveps med. För första gången på länge har jag faktiskt gjort nåt åt min hårfärg (slingor), jag drivs av en enorm inspiration att rensa och röja i mina garderober och skåp för att göra rum för nytt och jag njuter av känslan av att jag i mitt nya arbetsrum skall få börja med ett helt nytt projekt. Jag vet ännu inte vad det är. Jag älskar detta tillstånd då alla möjligheter är öppna. Jag kan skriva vad som helst, och så länge idéerna bara lever inuti mitt huvud är de perfekta, oförstörda och skimrande som juveler.

Så för att markera detta skall jag göra en klassisk summering av året som gått, i ingen speciell ordning alls, och där jag antagligen har glömt hälften av det som är viktigt eftersom jag har ett uselt minne:

Mest har det här året handlat om sonen. Det första hela året i hans förtjusande sällskap. Jag har övat mig i att vara mamma. Är nog inte färdigövad ännu. Knappast någonsin.
Jag har publicerat mitt livs första julberättelse. Gjort en hel massa uppträdanden i skolor, på bibliotek och på Vasa Littfest. Gett flera intervjuer och blivit ganska trött på att höra mig själv prata om mig själv. Planerat nästa års kurs i att skriva fantasy på Axxell. Firat tioårsjubileum med min man - tio år sen vår första dejt alltså. Fem år sen vi gifte oss. Renoverat kök och WC. Blivit moster. Gått på mitt livs första klassträff. Flera av mina vänner har fått barn. Vi har haft USA-släkten på besök. Firat påsken i Österbotten. Jag har sett Dalai Lama live. Festat loss ordentligt på förlagets höstfest. Gått på min första Sås&Kopp-konsert. Skrivit på brödjobbet.


Och så: 2011 har jag som sagt avslutat Nummer Fyra. Mitt hittills mest omfattande och på många sätt mest komplicerade manus.

2011-12-30

Manusbunten

Så här i slutet av året brukar folk lägga upp bilder på sina bloggar över året som gått.
Jag lägger upp en bild på vad jag sysslat med i höst.


Jag tycker inte riktigt bilden gör pappersbunten rättvisa. Men detta är alltså mitt manus. Jag är lite förvånad över att jag lyckats få det klart samtidigt som jag varit hemma med en liten pojke. Och gjort lite brödjobb. Min man jobbar också hemifrån, annars hade det varit omöjligt, och min mamma har hjälpt mycket med barnpassning. Men ändå.
Rätt stolt är jag faktiskt.

2011-12-29

För en billig slant

Annars kan man komma över Arra väldans billigt på årets finlandssvenska bokrea. Känns nog lite konstigt att se sin lilla skatt på rean, men jag är glad åt att jag åtminstone gett ut en bok sen dess. Så att det inte är den senaste som slumpas bort. Böcker har kort nog livslängd som det är. Arra utkom 2009...

Office space

Nästa vecka tar jag mitt arbetsrum i besittning. Idag skall jag leta möbler på loppis - det behövs ett skrivbord och lite smått till. Jag ser SÅ fram emot det.
Sonen skall börja hos dagmamma. Det är jag mer ambivalent till. Min lilla pöjk...

Idag: No more skinka. Korvsoppa istället.






P.S.: Det löser sig förhoppningsvis med löneutbetalningen och den felaktiga skatten. Jag skall få mellanskillnaden. Jag lever på hoppet.

2011-12-28

Lurad

Jag fick just en lönespecifikation för ett av de uppträdanden jag haft i höst.
De har dragit 60% i skatt av mig, trots att jag lämnat in skattekortet. Och tro mig, min skatteprocent kommer inte i närheten av 60%. Så där blev jag lurad på en för mig avsevärd summa pengar.
God jul bara.

Ett stycke sågning

Jag utlovade visst nåt tag att jag skulle recensera Inheritance när jag läst ut den.
Summering: dålig. Inihelvitti dålig. Lätt spoiler alert, så om du faktiskt vill läsa boken så läs inte vidare här nu.

Lite mer detaljerat: Jag har, som så mången annan, stört mig mycket på Paolinis derivativa värld och högst o-originella plot. Men den kanske man inte skall orda så mycket om när man väl tagit sig till del fyra. Här var problemen bland annat följande: absolut ingenting i handlingen var en överraskning. Det var ohyggligt många och långa ointressanta stridsscener som jag till slut bläddrade mig förbi (och jag bläddrar aldrig), och där ingen nånsin har några som helst betänkligheter med att slakta hundratals av motståndarens soldater, trots att man också vet att soldaterna är vanligt folk tvingade till att slåss för ondskan.
Det var många och långa utvikningar som inte förde handlingen framåt det minsta, men som fanns med för att Paolini skapat ett galleri av karaktärer och nu måste han hitta på något för dem att göra innan the big showdown. Jag brydde mig inte det minsta om hur det gick för den irriterande "hjälten". Paolini kommer vid en (sen) tidpunkt med ett intressant moraliskt och etiskt dilemma - Galbatorix (the very very bad guy) frestar Nasuada med att hans ultimata syfte är att kontrollera magin i landet, eftersom de som utövar magi har så oerhört mycket makt över dem som inte gör det, vilket verkligen är intressant och ett av de stora problemen i böcker av den här typen. Magin gör karaktärerna så överlägsna och därmed ointressanta. Frågan uppstår genast - är Galbatorix verkligen den onde? Är hans syften goda?
Men nä, det var ju bara en chimär, han är genomond, Paolini sjabblar bort alla möjligheter till en komplexitet i berättelsen och det blir åter precis så förutsägbart som man trodde. Ja, och så märks nog hans ungdom och oerfarenhet tydligt i t.ex. alla försök att beskriva känslor och kärlek. Det här är säkert den enda berättelse jag läst där hjälten är kär och inte ens kommer så långt som till en kyss.

Slut på sågningen.

2011-12-27

Sillrecept

Jag lovade ju dela med mig av receptet på hittepå-chilisillen om den blev bra. Och det blev den! Men den ökar i styrka för var dag som går. På julafton hade den lite hetta och igår var den så stark att den just och just gick att äta - idag kan det nog hända att den är för stark. På juldagen hade den kanske varit optimal, men då var vi bortbjudna. Jag gjorde den två dagar innan julafton, så 2-3 dagar är bra tid för den att stå innan man äter den, beroende på hur starkt man tycker om. Och hur stark chili man råkar ha. Jag trodde att min, ganska lilla, chili var mild, men tydligen inte.

Detta recept är för 3 lättsaltade sillfiléer.
Koka 1½ dl vatten med 1 dl socker och saften från 2 limefrukter plus lite citronsaft (jag gjorde citronsill samtidigt och hade lite citron över) och ca 1 msk korianderfrö.  Låt kallna. Skär sillen i bitar. Skiva purjo och rödlök. Skala och skiva en bit ingefära och skiva en chilifrukt tunt. Jag tog inte bort fröna.
Varva sillbitarna i en burk med purjon, löken och finstrimlat (jag använde cicelerare) skal från båda limefrukterna, samt ingefäran och chilin. Häll på den kalla lagen. Låt som sagt stå i 2-3 dygn.

2011-12-26

Byte

Jag har konsumerat en miljon kalorier denna jul. Minst.

Jag måste ha varit jättesnäll i år för jag fick så fina klappar. En av de kreativaste var denna:

Det är en burk med en färdig cookie-blandning i vackra lager! Bara att tillsätta ägg och smör. Vilken underbar idé! Tack Sonja!

Och ingen jul utan en Gaiman:
My husband knows me so well.

2011-12-23

Granen står så grön och grann

Som ni vet har vi funderat en del kring det här med granen och var man kan ha den så att den unge mannen inte kan riva ner allt, inklusive riva ner granen över sig själv. Min eminente make kom på lösningen. Ta-daa, årets gran:
Avsevärt mycket mindre än vi brukar ha, men mycket söt. Tack Nora för att vi i år igen fick hämta den ur er skog!

Det var så roligt att dekorera den i går kväll medan sonen sov (och han sov från halv nio till halv sju helt på egen hand, halleluja!). Mysigt, lite hemligt, fniss och julstämning.

Med den bilden lämnar jag er i fred över julen.

Jag önskar dig ett varmt hem, fyllt av dofter
En stor, vintervit måne över gnistersnö
En lugn stund i en bekväm stol med en bok och yllesockor
En natts fullständigt ostörd sömn, en sovmorgon
En bra film att njuta med en vän
Några goda skratt
Ett par sköna kramar

Jag önskar dig frid
i ditt hem och i ditt hjärta

2011-12-22

Sillidill

Idag har jag gjort två sillar: min mammas citronsill och sen en hittepåsill med lime, koriander, ingefära och chili. Jag har aldrig förr gjort en sill enligt eget huvud, det var roligt! Få se vad den smakar om två dagar.



Nu är det inte mycket kvar att fixa inför julen! Ikväll skall vi klä granen :-) Den står redan på sin plats. Bilder utlovas!

2011-12-21

The Trailer!

Jag har sett på denna två gånger idag och båda gångerna fick jag tårar i ögonen. Det ser ut att bli en upplevelse! Orsaken till min blankögdhet är nog att det känns så underbart att åter få besöka dessa underbara landskap och personer, den magiska stämningen. Och sången! Jag älskar hur de gjort sången. Stämningen blir perfekt.

Läsvärt

Om ni vill läsa något tänkvärt och intressant under jullovet, läs detta inlägg. Om en lärares tankar kring könsstereotypisering.

2011-12-20

Jag, en igelkott

Jag identifierar mig starkt med igelkotten och skalden Rune Berg i Bärtils julkalender. I dagens avsnitt väcks Rune abrupt. Rune ropar: "Brinner det? Rädda mina dikter!"

Så talar en sann artist.

Vit som snö

Dagens Marthatips: det enda sättet att få en vit linneduk riktigt gnistrande vit och ren är att koka den. Det har min mamma lärt mig. Och man skall helst inte köra gamla linnedukar i maskin, för de blir noppiga. Och så skall man stryka dem medan de är fuktiga, annars får man dem aldrig släta.

Jag fick inte bort alla fläckar på duken jag ärvt efter mormor trots att jag hade kokande vatten, men det kan vara för att jag inte kunde koka duken - jag har ingen tillräckligt stor gryta. Istället fick jag hälla över kokande vatten.
Eller så berodde det på att jag haft duken längst ner i tvättkorgen alldeles för länge och fläckarna ätit sig in. Förlåt mommo...
Men förutom hörnet med fläckar är den nu vit som snö. Och slät.

Och ännu några timmar till

Jag var övertygad om att jag skulle vakna fem i morse. Eller senast sex. Det gör jag nämligen alla morgnar nuförtiden, eftersom sonen gör det, så också då jag varit på resa eller vakat till sent är jag uppe så tidigt. Men nej! Jag sov gott till kvart i åtta. Halleluja!

Familjen återvänder först på eftermiddagen. Så efter min lugna frukost skall jag nu återinstallera mig vid datorn och skriva vidare. Sen måste linneduken strykas innan den torkat helt, och tryfflarna skall rullas. Och så skall jag  cykla in till stan och handla några klappar. Och sen kan julen komma! Aj äm redi.

2011-12-19

Tystnad råder...

Eftersom ni alla sitter som fastklistrade vid era datorer, darrande av spänning, fortsätter jag min rapportering:

Middagen blev en ganska trist soppa. Med en god getostcréme till. Dumglodde på ditt och datt på TV. Tända ljus överallt. Ingen risk att någon drar ner dem! Hunden så glad över all uppmärksamhet hon får.
Sen! Tvätt ner, ny tvätt i maskinen, koka vatten till linnedukstvätt och så röra ihop tryffelsmet! Ja, efter oerhört noggrann eftertanke valde jag tryffel framom fudge. Nu skall jag se på Glee - om jag orkar - och sen rulla tryfflar när smeten stelnat. Och sen blir det nog brasa och bok.

Fast oj vad tyst det är här. Så lugnt. Mycket underligt. Hunden börjar också se undrande ut.

Fridagen fortsätter

Fortsatt rapportering:
Tupplur på soffan med hund ihopkurad i mina knäveck: Heaven.
Sen klädde jag på mig ordentligt och gick på en lång skön skogspromenad i det försvinnande dagsljuset. Hunden var salig och jag njöt av den lilla bäcken, som nu är en strid ström och brusar så att den täcker allt trafikljud, av alla färgerna i den vintergröna skogen, av luften och ljuset och knoppande blåbärsris...
Sen kom jag hem och det var ganska motigt att sätta sig vid datorn igen. Erkänns. Ville helst sätta igång med alla de där roliga sysslorna, som fudgekok.

Men jag gjorde det. Jobbade vidare en hel timme. Och nu har jag en alldeles egen kväll framför mig. Det kan hända att jag skippar badet och går direkt på brasan. Alla dessa valmöjligheter! Lite lite städning först bara.

Bacon & Matt Damon, yum!

Mellanrapport: Har jobbat som en liten gris hela förmiddagen. Sen lagat lunch åt mig själv i ett kök som inte magiskt råddats till sedan jag städade det i morse. Medan pastan kokade plockade jag undan leksaker och böcker. Tog in ved till en kvällsbrasa.

Och sen åt jag spaghetti carbonara i lugn och ro medan jag tittade på The Daily Show och Matt Damon.
Nu blir det nog en tupplur misstänker jag. Ahh...

24 timmar till mitt förfogande

Min man har tagit sonen med sig på ett farmorsbesök som skall ta ett helt dygn. Ett helt dygn då jag får vara hemma ensam! Jag har ju varit borta hemifrån över natten sedan sonen föddes, men inte haft en chans att komma ikapp med allt som måste göras hemma i lugn och ro. Däri ligger nu också utmaningen. Det finns så mycket jag skulle vilja få gjort att jag lätt känner mig lite överväldigad och stressad. Och det viktigaste blir att inte genast fnatta omkring och städa, tvätta, ordna och greja inför julen, utan att SKRIVA.

Det är nämligen för att jag skall få göra det som min man ger mig arbetsro. Inte för att jag skall tvätta linneduken inför julmiddagen. Det får jag göra ikväll, om jag jobbat duktigt först.

2011-12-18

Middagsgäster

The Bloggess sätter ihop en lista på gäster hon skulle bjuda till the Most Interesting Dinner Party Ever och då vill jag vara med och leka!

Jag skulle bjuda

The Bloggess, för att det är nu bara artigt i och med att det var hennes idé
Neil Gaiman, för att nå, duh
Wil Wheaton, för att jag är en nörd och han verkar vara en superhygglig typ
Shannon Hale, för att jag beundrar hennes böcker
Amanda Hellberg, för att jag verkligen är nyfiken på att träffa henne
Ursula K. LeGuin för att hon är en sån förebild för mig
Jenny Wiik, för att jag vill prata finlandssvensk fantasy med henne (och vi ännu aldrig har träffats)
Kevin Smith, för att jag i all hemlighet älskar Jay & Silent Bob (han får gärna ta med Mewes också)
Ray Cokes! För att jag växte upp med MTV's Most Wanted (kommer nån ihåg??) och han var rolig
John Green, för att jag följt Vlogbrothers och varit en Nerdfighter från första början
Chris Baty som var med och grundade Nanowrimo

Jag tror det får räcka, det får inte vara så många gäster att jag inte hinner prata med alla. Vem skulle du bjuda?

2011-12-17

Lite dåliga foton

Så här ser den nya kökstapeten (den vi har istf kakel) ut på nära håll och oskarp:




Och så här såg dagens eftermiddagsnöje ut med underliga färger på fotot:


2011-12-16

Saltimbocca på mitt vis

Tips om du har tänkt laga "kyckling saltimbocca" ur vår kokbok: Skippa skorpsmulorna. Jag vet inte alls hur de har smugit in sig i receptet. Jag gjorde en stor sats idag (så det blev över för morgondagens lunch) och vi åt alla så det knakade. Också sonen, fast han fick biffar utan lufttorkad skinka och salvia.
I all korthet gjorde jag så här: två paket mald kalkon (körde med det idag istf kyckling) blandas med salt, peppar, 2 ägg och grädde, sisådär ½ dl. Sen klickade jag ut en liten biff på en skärbräda, lade på salviablad (ur frysen), en skiva lufttorkad skinka och så på med mer färs. Forma till en snygg biff. Gör likadant med resten av färs-smeten. Stek biffarna i smör.

Till detta serverade jag en sallad på kidnebönor, tomar, cantaloupe, röd lök, hackad röd chili, persilja (som jag plockade ur trädgårdslandet, den 16 december!!) och olivolja, salt, peppar och både lite limesaft och vit balsamico. Sonen fick ångkokt broccoli.

Och det blev en fredagsmiddag som hette duga!

Egghead?

Köpte ny vintermössa åt sonen idag.
Stl 52. Det står "för 2-3 år" på lappen. Okej, den är lite lite stor, men inte mycket.
Han är 14 månader idag. Storskalligt barn vi har...

2011-12-15

Social enstöring

Nu har jag varit supersocial. Igår författareföreningens julfest (det blev den blå klänningen!) med härligt kollegialt snack, och idag julklappsbyte med vänner och titt på helt ny liten flickbebis, följt av franskalektion. Känns riktigt ovant med så här mycket mänskliga kontakter (förutom den egna familjen) för en eremit som jag. Konstigt, men bra.
Och skönt att vara hemma igen.

2011-12-14

Klänningsdilemma av den bättre sorten

Dagens dilemma: blå eller blommiga klänningen?
Ikväll är det författareföreningens julfest nämligen. Och jag har så många nya klänningar att välja mellan :-)

2011-12-13

Nostalgi

Ibland har jag ett roligt brödjobb.
Idag får jag sitta och googla hårfrisyrer från nittiotalet.
Jag blir ju riktigt nostalgisk. Beverly Hills 90210... Dawson's Creek... Vad fina vi tyckte vi var i våra blommiga klänningar ovanpå t-skjortor!

2011-12-12

KÖKET!!

Idag blev det klart!!



Ovan syns det gamla köket. Då hade vi redan tömt det och påbörjat rivningen, bland annat tagit bort alla handtagen. Dem återanvände vi nämligen. Vi var väldigt nöjda med färgerna och arbetsbänken vi installerade för fem år sen då vi flyttade in, så vi höll samma färgskala på köket och tog en exakt likadan arbetsbänk. Orsaken till renoveringen var alltså inte att vi ville ha nytt per se, utan att allt höll på att gå sönder. Lådfronter ramlade ner, sådant. Därför ser det kanske inte så revolutionerande annorlunda ut, men vi är väldigt nöjda.


Nu är äntligen tapeten och glasskivan uppe (vårt val i stället för kakel, är det inte sött?) och allt utom golvlisten är på plats. Layouten på rummet, så att säga, är också en annan, men jag vet inte om det syns på bilderna.

Side-by-side kyl och frys! Åh allt detta utrymme! Och induktionsspis och varmluftsugn... Och en supertyst diskmaskin. Och så har vi ett skafferi där hyllorna kommer ut när man öppnar dörren. Salighet...

Katastrofer och strofer

Nu måste jag skriva om en av mina favoriter när det gäller böcker att läsa högt för sonen.

Det är en bok som utkom 2003 och som jag fick av min vän Linda Bondestam. Det var ett av hennes första illustratörsjobb. När jag först fick den, och inte hade barn, fattade jag nog inte hur bra den är.

Det är frågan om denna bok:


Ingen annan bok jag hittills läst högt för sonen sitter så bra i munnen som Stella Parlands text gör. Och vilket djup i de till synes vimsiga, tokiga verserna! Det svindlar ibland. Sån här litteratur vill jag att E skall växa upp med. Sån som erbjuder mer än vad den först ger vid handen. Som han kan uppskatta på olika nivåer beroende på hur gammal han är. Bilderna stöder verserna perfekt tycker jag, med samma blandning av djup och lekfullhet.
Dessutom är dikterna ibland så vackra i all sin enkelhet. Ett utdrag ur Gummans tanke, till exempel.

Någon kom med liten hink
strödde silver i mitt hår
det var vackert, ändå sorgligt
känna så att åren går

Nu kan man få tag på denna pärla skrattretande billigt. Julklappstips!

Jag = en tont, dock inte en tomte

Ni vet hur man brukar ha lustigt åt barn som hör sångtexter fel? "Trygga räkan", haha.

Det här är ohyggligt pinsamt:
Idag insåg jag att jag i alla dessa år hört en rad fel i Staffan var en stalledräng. Okej, jag har faktiskt inte sjungit den här sången sen jag var ungefär tio år. Och vi har inte den på skiva, och den hör inte till dem som brukar spelas på radion i jultider. Men ändå.

Ingen dag är synesäng har jag sjungit. Och trott att det heter. Utan att fråga mig själv vad en synesäng är för något. I morse spelades den i radion och jag insåg plötsligt att de sjunger att ingen dager synes än. Oj oj.

2011-12-11

Helgen i korthet

Lördag och söndag, i ingen speciell ordning: Lunch hos mormor, lite byk och lite städning, Ekenäs gammaldags julmarknad, bakning av engelsk fruktkaka, filmen Men who stare at goats (rolig!), kinamat, tredje advent, lite Inheritance, många småpojkskramar. Helgens höjdpunkt var nog när E och mommo tillsammans dansade till Beatles.

2011-12-08

Ord på andra språk

Jag läser som sagt Underfors på både finska och engelska som bäst. Och nog är det märkligt att läsa sin egen text på ett annat språk. Det är mina ord - och ändå inte.

Jag måste erkänna att speciellt på engelska tycker jag att det låter så coolt...

Mycket att läsa

Jag hinner inte blogga så mycket just nu, ber om ursäkt. Har den finska översättningen av Underfors att läsa (det går långsamt) och fick igår också några kapitel provöversättning av Underfors till engelska. Spännande! Och så brödjobbet. Detta innebär att jag inte ens kommer vidare i Inhertitance trots att den just blev lite moraliskt intressant.

2011-12-07

Vintageinflation

Balen igår var som vanligt - både ganska tråkig att följa med framför TV:n, och ett absolut must-see samtidigt. Hemsk bieffekt: min klännningslust växte med 1000%. Vill - ha - fler - klänningar! Hittade en underbar designer online vars klänningar jag aldrig kommer att ha råd med. Oh well.

Men: är faktiskt nu allt vintage? Var och varannan klänning kallades i FST för "vintage", fast jag tror att de i många fall bara var gjorda i gammal stil. Hbl tutade också i dagens tidning ut att president Halonens klänning var vintage - den var alltså från 2007. Det blir inte vintage bara för att man använt en klänning en gång förut!!

2011-12-06

Eld och Cointreau

Glad och stämningsfull självständighetsdag, Finland!

2011-12-05

Peppar peppar i degen

Nu följer jag saffransskorpssuccén med pepparkaksdeg. Till min farmors traditioner hör, att man på självständighetsdagen bakar pepparkakor. Så ikväll skall det bli deg, medan sonen sover och årets första snö faller.

Någonstans läste jag nyss att pepparkakor härstammar från de kryddiga kakor pilgrimer och korstågsriddare hade med sig som vägkost till Jerusalem.

Inte ens saffran hjälper

Alla finlandssvenska bloggare verkar vara på bloggprisgala ikväll, så ingen bloggar. Trist. Och här sitter jag och skall brödjobba medan mormor myser med barnbarnet på café. Ytterst trist. För mig alltså. Försöker sweeten the deal med lite saffransskorpor.

2011-12-04

Manusputs

I morse tog jag itu med de lätta sakerna som skulle fixas med manuset. De roliga. Nu har jag tänt honungsljuset och gör mig redo för att tackla de stora, svåra sakerna.
Det härliga med min betrodda första läsare är att hon hittar de där sakerna som jag innerst inne själv vet att inte fungerar. En del av dem har jag vetat om och låtit gå, andra kände jag genast då hon nämnde dem att ja, just det - därför fungerar inte det där.

Nu gäller det en karaktär till exempel. Min läsare tyckte att han var svår att förstå och frågade: Varför är han som han är? Vad är det som format honom? Varför handlar han som han gör?
Och svaret är: Jag vet inte. Jag har inte tänkt på honom tillräckligt noga, och jag vet inte vad det är som driver honom. Därför är han antagligen också otydlig. Nu måste jag lära känna honom bättre. Det är okej, inte speciellt svårt. Men sen måste jag få fram den nya bilden av honom i hela manuset också. Och tanken på det gör mig helt matt.

Min läsare hittade också en karaktär som dyker upp, verkar väldigt betydelsefull och sen bara försvinner och inte har nån roll att spela. Hon måste bort.

Två andra karaktärer som blir väldigt viktiga behandlas flyktigt i början av manuset. Där måste jag skärpa till det.

Så nog har jag att göra alltid.

Färska frukostsemlor

I går kväll satte jag Karins semledeg* att kalljäsa över natten.
I morse blev det färska semlor till frukost! Kl sex fick jag sonen att somna om nämligen, men var vi det laget själv klarvaken, så jag steg upp och bakade ut och gräddade semlorna. Jag kanske skulle ha haft i lite mer salt än Karin, men å andra sidan är de barnvänligare så här.

Jag fotade dem och såg sen på fotot och tänkte att jag borde styla bilden mer: sätta semlorna i en korg, kanske svepta nätt i en rödvitrutig duk... Men nä hörni, nu är det vardagsrealism som gäller!



* I Svedala skulle ni kalla dem frallor

2011-12-03

Mitt kära åttiotal

Såg just Rihanna på X Factor USA. Titta vad hon har på sig!


How very Madonna ca 1989! Jag blev helt nostalgisk. Jeans med hög midja fulla med hål, kort jacka med bara bh under, stort lockigt hår...
The 80's rule. Så är det nu bara.

Ecobeauty

Inhandlat idag: ekologiskt smink i Ekenäs


Jag återkommer med rapport sen när jag testat. Letar efter den optimala eko-mascaran, och behövde puder också. Läppstiftet och läppglansen ramlade liksom över mig och gick inte att motstå...

2011-12-02

Feedback

Idag fick jag feedback av min betrodda första läsare på Nya projektet, också känt som Nummer 4.

Hon sade att hon tyckte att det var min bästa berättelse hittills :-)

Köket the continuing saga

Förhoppningarna var höga. Höga som hus. Idag! Skulle det verkligen ske?

Köket. Skulle det bli klart, skulle de sista glas-skivorna som förra veckan gått sönder vid tillverkningen tryggt komma fram denna gång? Elektrikern bokad för att, när glaset är på plats, installera eluttagen ovanför arbetsbänken.

Nej. Naturligtvis blev det inte av denna vecka heller. Denna gång saknades en av skivorna oförklarligt från leveransen.

Kanske nästa veckas fredag då...