Festen, ja. Först minglade vi på Café Carusel och åt gott och det var allmänt vimmelvammel (Jag fick bland annat träffa min agent för första gången ansikte mot ansikte! Vi har bara talats vid per telefon förr. Hon var mycket trevlig). Sedan fortsatte ett gäng till William K där vi talade Böcker och samarbete mellan förlag och författare och Livet och annat fint. Och SEN fortsatte hardcore-gänget till Lost&Found för att dansa. Stället var helt tomt när vi kom (vid 12?) och luktade sunkigt och vi fick ha dansgolvet helt för oss själva. Oj så vi dansade! Och jag vill poängtera, utan att nämna några namn, att the last women standing (karlarna gav upp först) var fyra barnboksförfattare och en barnboksredaktör :-) We sure know how to party.
Det kändes underbart att vara ute bland vuxet folk och få prata, prata, prata och träffa en massa bekanta som jag inte sett på länge och höra till.
För det har ju inte alltid varit så här. Jag minns den första höstfesten jag var på, 2006. Då hade kokboken just kommit ut. Jag var supernervös när jag gick till festen och kände ingen utom min medförfattare (och mor). Att mingla så där allmänt har jag alltid varit usel på. Jag känner mig alltid klumpig och blyg (har kanske blivit lite bättre på senaste år).
Men i torsdags kände jag massvis med folk. Och det kändes som att det här är mitt folk, these are my people. Mina kolleger. Mina vänner. Dem jag får prata böcker och skrivande och skrivandets våndor och kombinationen mammaskap-skrivande med. Bolla idéer kring eventuella framtida projekt. Jämföra upplevelser. Ge och få tips om skolbesök och liknande. Tack alla ni som var där och som jag hann prata med: Lena, Cara, Anna, Peppe, Hannele Mikaela, Puck, Annvi, Linda, Susanna, Stella, Annika, Sara, Hanna, Siv, Henrika, Minna, Malin och alla andra. Tack för att ni gjorde kvällen så fin.
Så till slut några bilder, av dem jag vågar dela med mig av. Först bildbevis på att jag nu träffat Svenskfinlands bloggdrottning Peppe:
Hon är lång och stilig!
Och bildbevis på att jag äntligen fick hänga lite med en av mina bästa vänner, den superduperbegåvade illustratören Linda Bondestam:
Ja a Maria. Det var en härlig kväll. Stor kram från en som sakta börjar återhämta sej. Men vet du vad! Snart är det bokmässa... Och sen är det JULFEST! Då slår vi till igen med klackarna i taket :D
SvaraRaderaJa alltså härligt med den sortens utsvävningar & torsdagsdekadens, snart julfest och klackar i tak och väggar och så vidare, säger jag, hurrej - tack hörni!
SvaraRaderahmt
Tammetusan, vilket ös,barnboksförfattarna tycks vara de mest obehärskade och skrupelfria! :)a.g.
SvaraRaderaDet var roligt att träffa dig med! Och nu förstår jag verkligen vad jag gick miste om när jag inte trängde mej med på jatkot! Katten också :-) h.puck
SvaraRaderaJust det flickor - julfesten nästa! Och då kommer du med Puck!!
SvaraRadera(Barnboksförfattare har mindre hämningar, kanske?)
Nu vill jag ju ändå lite vifta med prosaistfanan här och stå för den sortens diversitet - som bådeochförfattare, så att vuxenlitteraturen nu inte helt får stå med skammen...
SvaraRaderaMen tycker att det bådar gott för barnlitteraturen, den är galen och vild och inte tillrättalagd eller försynt på något sätt - och tusenhurra för det,
säger
hmt
Ja jag vet, jag buntade in dig med barnboksförfattarna fast du ju nog är mer än "bara" det - men det lät liksom bättre så :-)
SvaraRaderaPluspoäng, alltid, för att prioritera det stilistiskt rätta i en god historia!! Och inget har du ju sagt som inte vore sant heller. Ju.
SvaraRaderaluv,
hmt