2011-09-30

Fina Fredag

Idag struntade jag i brödjobbet! Två goda vänner kom från Hfrs på besök, en med barn i vagn och andra med barn i magen, och så försökte jag visa dem Karis fantastiska loppisutbud. Men de fyndade så ivrigt att vi bara hann med två... Själv köpte jag ett par vinterbyxor åt sonen. För 2.50. Älska loppis...

Solen sken, när de åkt satte jag mig på en uteservering med sonen och åt lunch, tyvärr blev han jätteledsen där så det blev till att hasta hem. Vila en stund på soffan. Ge sonen mellanmål och sen gå till parken. Solen sken och det var otroliga 20 grader och vi slapp packa på oss lager med kläder. Där lekte han i sandlådan, gungade och sen ville åka rutschkana om och om igen, och klättrade upp för trapporna varje gång själv. Mammahjärtat sprack av stolthet.
Sedan hem där familjefadern lagat mat åt oss, och så åt vi alla tre tillsammans. För mig som tycker om mat är det så roligt nu när E är stor nog att äta själv: denna gång små köttbullar jag stekt åt honom tidigare, och potatis och gröna bönor och ett helt litet päron till efterrätt. Nu leker han med mina gamla Duplon med sin far medan jag läser mejl och bloggar.
Snart blir det kvällsgrötsdags och sen kanske jag har nog med energi att ta upp manuset igen.

2011-09-29

Fullbokad

Om det är någon som läser den här bloggen och funderar på att boka mig för ett skol/biblioteks/festivalbesök denna höst: Jag börjar vara vansinnigt upptagen och jag sätter nog lapp på luckan nu för tiden fram till jul. Oktober och november har jag ett uppträdande i veckan nästan alla veckor, och några veckor två. Med tanke på att min man och jag försöker bolla jobb och bebi hemma denna höst så är det just så mycket jag tror vi klarar av. I vår tänker jag ta emot sparsamt med uppdrag, eftersom jag dels är stipendieledig för att skriva och dels skall dra fantasyskrivkursen (se bannern till höger). Men nåt litet uppdrag kan jag ta - först till kvarn får först mala!

2011-09-28

Loppisexperten

Bloggade lite om mina loppisfynd på Västra Nyland-bloggen.

2011-09-27

I huvudet på Da Vinci

Ja attans vad roligt jobb jag har ibland. Nu sitter jag för brödjobbets del och bekantar mig med Leonardo Da Vincis hem och verkstad i Amboise. Jag är så glad att det finns så mycket bra info på nätet, med bilder, och jag är så glad att jag får syssla med sådant som jag tycker att är så intressant! Jag råkar ha haft en fäbless för Leonardo redan en längre tid.*





*Jag är fortfarande belagd med munkavle när det gäller brödjobbet. Så ni får nöja er med lite frestande smulor av information...

2011-09-26

Kraken

Jag har ägnat helgen åt läsande istället för skrivande och har därför kommit en bit i Kraken. Först blev jag positivt överraskad. Som jag skrev tyckte jag inte så bra om UnLunDun men Kraken gör inga anspråk på att vara en ungdomsbok, en genre jag tycker Miéville inte riktigt behärskade.

Kraken är en, ganska typisk egentligen, urban fantasy med London, hemliga kulter, magi (eller knacking) och ett riktigt spännande språk. Dialogerna är halsbrytande och Miévilles teknik rätt unik. Man får koncentrera sig för att hänga med, och det tycker jag är bra. Dessutom är texten full med ord som jag inte kan, vilket är ganska ovanligt i en engelsk bok = bra, jag tycker om att utvidga mitt ordförrråd.
När jag läst en stund insåg jag att boken ganska mycket påminner om något av Neil Gaiman - men Neil Gaimans mörkare verk, dem som jag kanske inte är förtjust i. När jag läst lite till kom jag fram till att Kraken är som en blandning av Gaimans mörkare sida och Dan Browns lite manipulativa cliffhanger-andlöshet.
Och nu tror jag att jag vet varför jag, trots att det är en alldeles intressant läsupplevelse, inte engagerar mig i karaktärerna eller tycker om berättelsen lika mycket som med säg, American Gods. Miévilles bok saknar hjärta. Hur mörk Gaiman än blir så finns det alltid en kärna av värme, ett bultande rött hjärta där någonstans. I American Gods bryr jag mig om huvudpersonen Shadow på ett helt annat sätt än med Billy i Kraken, för att Gaiman ger Shadow ett emotionellt förflutet. Billy vet jag nästan ingenting om utom hur han ser ut och att han är lite nördig, och därmed bryr jag mig inte om vad som händer med honom. Och det, inser jag nu, är orsaken till att jag upplever farten i texten som manipulativ. Jag jagas vidare av grepp, inte av någon känslomässig investering.
Nå, jag är inte ens halvvägs så vi skall se hur texten utvecklar sig.

2011-09-24

Om den långa skrivprocessen

Jag kände plötsligt att jag måste förtydliga lite mitt inlägg om att jag kommit till manusets slut. Så att ingen tror att det på nåt sätt är färdigt och börjar vänta sig en bok av mig i vår, eller så.
När jag säger att jag kommit till manusets slut betyder det följande: jag skrev ett första utkast. Lät det vila, skrev ut det, läste igenom och gjorde anteckningar. Födde barn, hann inte göra något åt anteckningarna på mycket länge. Måste, när jag väl tog mig an det igen, läsa igenom alla anteckningar jag gjort vid sidan om manuset och försöka komma ihåg vad jag tänkt och menat. Och sen läsa igenom manuset på datorn, med pappersversionen bredvid, och ändra alla små fel samt försöka hitta ännu fler. Vad jag kommer att göra härnäst är gå igenom alla anteckningarna än en gång och stryka över de ändringar jag gjort och försöka se till att jag verkligen har genomfört alla förbättringar jag föreslagit för mig själv (det vet jag redan att jag inte gjort). Jag fokuserade först på att fixa sånt smått som inkonsekvenser i namn och allt möjligt men jag har ännu större saker kvar att åtgärda, sådant där jag måste tänka ordentligt. Jag måste också skriva om början, och eventuellt lägga till lite text.
Sen skall någon annan äntligen få se på texten. Om jag kan skall jag försöka ha två betaläsare att läsa igenom manuset och komma med kommentarer. Sen skall jag läsa deras kommentarer och försöka förbättra manuset i enlighet med dem.
Och sen är jag redo att sända manuset till förlaget. Som, om de antar det, kommer att komma med allmänna förbättringsförslag först. När jag gjort dem kommer manuset ännu att tragglas ett par gånger.

Det gäller att verkligen tycka om sin text för man kommer att arbeta med den länge, länge. Man måste vara redo att bo i den under långa tider. Det kan vara något att tänka på när man ger sig in i ett skrivprojekt. Jag är glad över att jag verkligen tycker om den här berättelsen, jag är inte trött på den ännu. Jag bor gärna i den. Jag är bara lite matt över att den är ganska komplicerad och jag har, i och med att jag varit tvungen att arbeta på den i små snuttar här och där, svårt att hålla alla trådarna levande i mitt huvud och komma ihåg från en gång till annan vad jag tänkt.

2011-09-23

Bokhimmel & tvivel

Jag var till Hfrs idag och missade det tåg jag tänkt ta hem med en hårsmån. Då hade jag tid att strosa omkring lite och upptäckte till min glädje och förvåning att det nu finns en Pocketshop på järnvägsstationen! Ooo come to mama. Vilka fruktansvärt frestande pärmar pocketböcker har. Som juveler. Fast bättre. Och när de står framme så där i feta travar... Snålvattnet börjar rinna på mig, hjärtat slår fortare och det kliar i måste-ha-nerven.

Resultat: En China Miéville, Kraken, och Yann Martels uppföljare på Life of Pi (eller så tolkar jag det), Beatrice and Virgil. Life of Pi - en så oerhört smärtsam och vacker bok. O så jag grät på slutet.




Av Miéville har jag tidigare bara läst UnLunDun som jag inte är speciellt imponerad av. Tyckte inte om nästan någonting i den. Men jag tycker han förtjänar en chans till - såpass viktig är han som författare på den nya fantasyscenen. Jag tog mig en Apelsinkyss.kaffe to go på Robert's Coffee och satte mig på tåget och började läsa, och hittills verkar Kraken riktigt lovande. Kaffet var däremot bara alldeles för sött och sliskigt. Man borde hålla sig till sina favoriter och inte prova på något nytt...

I Pocketshopen råkade jag däremot för första gången ut för den här tanken: Vad många fantastiska böcker det finns. Vilka bra berättare, vilka spännande historier och intressanta karaktärer. Vad är meningen med att själv skriva något? Tror jag att jag kan skriva bättre än alla de här författarna?

Jag funderade en stund över svaret, med penna och min svarta anteckningsbok till hjälp. Nej, jag tror inte att jag kan skriva bättre än alla de där författarna i butiken. (Däremot kanske jag kan skriva bättre än några av dem - och med bättre avser jag inte något objektivt omdöme, utan helt enkelt vad jag själv råkar tycka att är bra och skulle vilja läsa.) Men jag hoppas att jag kan tillföra något eget, något ingen annan kan. Och om jag inte skriver vet jag inte vem jag är, så det är bäst att sluta ställa sig alltför många filosofiska frågor och bara skriva på.

2011-09-22

Nådde slutet!

Ha!

Sonen vägrade sova dagssömn nr 2 idag. Detta innebar att han slocknade som ett ljus kl 19. Vilket i sin tur inneburit, att jag fått sitta och skriva i två timmar och precis just nu kom till sista sidan! Yesss! Nu har jag kammat igenom manuset (det långa, långa manuset...) två gånger. Jag har ännu en lista på saker att kolla och dubbelkolla, och början måste skrivas om. Men allt smått är fixat, vilket betyder att nu behöver jag inte läsa igenom allt än en gång (vilket är av vikt när det är den längsta text jag någonsin skrivit). Inte just nu i alla fall. Utan nu kan jag fila på detaljerna.

Oj vad upprymd jag är!

Nära målet

Igår kväll rullade manusjobbet på riktigt bra. Nu har jag inte väldigt många sidor kvar att bearbeta innan det börjar bli dags för mig att ta steget och våga låta någon annan se på texten...

Denna torsdag skall gå i brödjobbets tecken, och sen är det dags för höstmarknad i Ekenäs. Måtte det inte regna... Men himlen ser hotfull ut.

2011-09-21

Orättvist

Alla bloggar är bara bokmässabokmässabokmässa.
Och jag är inte bjuden.
*tjurar i ett hörn*

Nå jag får gå på Ekenäs höstmarknad istället då. Pilutta er.

Nattliga visdomsord

I natt tomtade N.G. igen omkring i mina drömmar (Minna, om jag inte nämner honom vid namn får jag kanske tala om hans nattliga visiter?). Vilket är lite konstigt, med tanke på att jag satt och skrev igår kväll.
Denna natt utdelade han visdomsord. Någon frågade honom: Why do we do the things we do? N.G. svarade (ungefär): We wake up in the morning and find something worth doing that day.
Hm. Okej.

2011-09-20

Att ta en kliché och äga den

Nu har jag igen läst en riktigt bra bok.
Cornelia Funke. Ni har säkert hört talas om henne? Bläckhjärta och de där. Jag har själv försökt läsa Bläckhjärta men kom inte speciellt långt. Jag kommer tyvärr inte längre ihåg vad det var som var problemet, men något i tonen tror jag.
Nu lånade jag nyligen Reckless (i svensk översättning, trots titeln) på bibban. Och den var bra. Vi talar resa genom spegel in till sagovärld - men en mörk sagovärld där ingen någonsin kom och väckte Törnrosa. Jag tror att det som verkligen fångade mig var att världen byggdes så bra. Inget infodumpande. Rakt in i handlingen bara, pang på. Och så de mest häpnansväckande fakta om världen inströdda i texten som världens självklaraste saker.
Jag kunde inte räkna ut vad som skulle hända. Boken slutade inte riktigt som jag trott. Och den dramatiska kurvan var ganska ovanlig, jag borde gå tillbaka och analysera den ordentligt.
Men ingen idé att prata sönder Reckless. Fantasyvänner: läs den. Och har du aspirationer på att själv skriva fantasy så skulle jag säga att den är ett utmärkt exempel på att göra en kliché (resa genom spegel in i sagovärld) till sin egen, bland annat genom att skapa intressanta karaktärer och relationer.

2011-09-19

Fler bilder

Nu har jag inhämtat lite fler fototillstånd.
Här är jag och min finfina redaktör Sara, som på Carusel kunde berätta den glada IBBY-nyheten.

Och här har vi lite prisvinnande författare festande loss!

Till slut såg det mer ut så här.

2011-09-18

Haklapp

Blev galen på att de flesta av Es haklappar släpper igenom vatten. Och just nu är tycker han att det är väldigt roligt att dricka själv - dvs vända pipmuggen upp och ned i famnen på sig själv. Detta leder till att han måste få nya kläder efter varje måltid, och att vårt badrum är behängt med torkande bebikläder som om de var inredningsdetaljer.
Så jag gick igenom mina gömmor, hittade en bit vaxduk jag fått av min farmor och rött kantband jag ärvt efter min mormor, trampade lite på symaskinen, och voilá:
Underbart, smaklöst retro, inte sant?!

Höstens program

Nu är mina webbsidor igen lite uppdaterade! Bland annat har jag lagt upp info om olika skolbesök, biblioteks- och litteraturfestivaluppträdanden under hösten här.
Det är mycket i höst. Bland annat Vasa LittFest som jag inte besökt förut. Det är roligt att vara ute och träffa läsare igen efter ett årslångt uppehåll!

P.S. Jag har just suttit och skrivit i två timmar. Te i koppen, honungsljuset på skrivbordet, Rimsky-Korsakov i hörlurarna. Perfekt söndagsförmiddag! Och jag börjar se ljuset i slutet av manustunneln nu...

2011-09-17

Festen än en gång

Nu börjar jag så småningom hämta mig. Sömnbristen (kom i säng ca 03 och väcktes av ledsen bebi 06...) gjorde att gårdagen försvann i ett töcken. Även om sonen sov dåligt också i natt känner jag mig lite mer ikapp med tillvaron idag.
Festen, ja. Först minglade vi på Café Carusel och åt gott och det var allmänt vimmelvammel (Jag fick bland annat träffa min agent för första gången ansikte mot ansikte! Vi har bara talats vid per telefon förr. Hon var mycket trevlig). Sedan fortsatte ett gäng till William K där vi talade Böcker och samarbete mellan förlag och författare och Livet och annat fint. Och SEN fortsatte hardcore-gänget till Lost&Found för att dansa. Stället var helt tomt när vi kom (vid 12?) och luktade sunkigt och vi fick ha dansgolvet helt för oss själva. Oj så vi dansade! Och jag vill poängtera, utan att nämna några namn, att the last women standing (karlarna gav upp först) var fyra barnboksförfattare och en barnboksredaktör :-) We sure know how to party.
Det kändes underbart att vara ute bland vuxet folk och få prata, prata, prata och träffa en massa bekanta som jag inte sett på länge och höra till.

För det har ju inte alltid varit så här. Jag minns den första höstfesten jag var på, 2006. Då hade kokboken just kommit ut. Jag var supernervös när jag gick till festen och kände ingen utom min medförfattare (och mor). Att mingla så där allmänt har jag alltid varit usel på. Jag känner mig alltid klumpig och blyg (har kanske blivit lite bättre på senaste år).
Men i torsdags kände jag massvis med folk. Och det kändes som att det här är mitt folk, these are my people. Mina kolleger. Mina vänner. Dem jag får prata böcker och skrivande och skrivandets våndor och kombinationen mammaskap-skrivande med. Bolla idéer kring eventuella framtida projekt. Jämföra upplevelser. Ge och få tips om skolbesök och liknande. Tack alla ni som var där och som jag hann prata med: Lena, Cara, Anna, Peppe, Hannele Mikaela, Puck, Annvi, Linda, Susanna, Stella, Annika, Sara, Hanna, Siv, Henrika, Minna, Malin och alla andra. Tack för att ni gjorde kvällen så fin.


Så till slut några bilder, av dem jag vågar dela med mig av. Först bildbevis på att jag nu träffat Svenskfinlands bloggdrottning Peppe:




Hon är lång och stilig!
Och bildbevis på att jag äntligen fick hänga lite med en av mina bästa vänner, den superduperbegåvade illustratören Linda Bondestam:

Fler bilder kommer om jag får tillstånd av berörda parter.

2011-09-16

Mitt arma huvud...

Ojojojoj. Jag är tydligen ingen dununge längre. Kan inte stanna ute och dansa till klockan två utan att det känns av dagen efter.
Men härrigud så roligt jag hade! Det finns bildbevis. Men jag är för dagenefter för att orka leta fram kamerasladden. Och de flesta bilderna är nog inte lämpliga för bloggpublicering... Men några anständiga finns det, bl.a. på mig och Peppe, som jag igår för första gången träffade i levande livet och som var lika kiva på riktigt som på sin blogg.

Jag fick en verkligt fin nyhet igår också. Underfors har blivit upptagen på 2011 års IBBY-lista! Du kan läsa mer om IBBY här och här. Så här ser Finlands lista ut i sin helhet:

* suomenkielinen kirjailija:
Siri Kolu: Me Rosvolat. Otava 2010

* ruotsinkielinen kirjailija:
MariaTurtschaninoff: Underfors. Söderströms 2010

* kuvittaja:
Marika Maijala: Maija Poppanen (P. L. Travers). WSOY 2010

* suomenkielinen kääntäjä:
arabiasta suomeksi: Jaakko Hämeen-Anttila: Tuhat ja yksi yötä (kuv. Heli Hieta). Otava 2010

* ruotsinkielinen kääntäjä
suomesta ruotsiksi: Stella Parland: Smaskens damaskens (Laura Ruohonen (text) och Erika Kallasmaa (bild). Söderströms 2010

2011-09-15

Party tajm

Äh, inte kommer jag åt att skriva det där långa och intressanta blogginlägget om bokbloggar vs traditionella recensioner. Det händer för mycket annat intressant! Som till exempel kvällens förlagsfest. Det är dags för Söderströms traditionella höstfest och jag har sett sjukt mycket fram emot den i flera veckor. Kanske lite patetiskt mycket. I don't get out much, kan man dra som slutsats. Det skall hursomhelst bli så roligt att få dra på sig något lite finare, sätta färg på ögonfransarna och bära högklackat. Det är ett tag sen sist. Så länge att jag undrar om jag fortfarande kan gå med klackar. Och så skall jag få träffa vänner och kolleger! Få prata skrivande! Och annat strunt.
Hörs i morgon när huvudet återhämtat sig!

2011-09-13

Lunchlyx

Lyxtillvaron fortsätter: inneboende barnvakten (mommo) kokar sopplunch medan jag jobbar och sonen sover. Jag tror att det i hennes lön (som hon alltså inte får...) skall ingå ett besök i eftermiddag på Petris Chocolate Room i Fiskars.

Jag har annars ett långt blogginlägg jag måste skriva om bokbloggar/traditionella recensioner, men nu skall jag jobba.

In your face, Neil

Igår satt jag uppe till sent och arbetade med mitt manus.
Så i natt fick Neil lov att lämna mig ifred. Ha!

2011-09-12

Jobbsvårigheter

Den avgjort största nackdelen med att jobba hemifrån:
Det är så himla svårt att frånse råddet här hemma. Just nu ser huset ut som om - ja, som om här bodde nio små barn och sju vuxna och ingen någonsin städat. Köket är hemskt, bara jag går in i det får jag ont i magen.
Sätt dig nu sen och jobba. Jag har redan tvättat och hängt en maskin tvätt idag på "arbetstid". Sonen sover och nu skulle det vara optimalt att städa. Eller jobba. Jag känner mig helt förlamad av valet.

*springer skrikande ur rummet som en annan filifjonka slitande sitt hår*



Jag tror annars att det här är ett problem män som jobbar hemifrån i allmänhet inte tampas med. De är bättre på att blunda för råddet och jobba på.

Skrivkurs 2012

Nu då det är höst är det dags att puffa för vårens skrivkurs igen, tycker jag. Du har alltså i vår möjligheten att gå en kurs i att skriva fantasy. Kursledare är jag och Åsa Stenwall-Albjerg. Jag har själv gått en kurs i att skriva för barn och unga för Åsa. Då arbetade jag med mitt manus till De Ännu Inte Valda, som sedan blev antaget. Jag bara säger :-) Åsa är en mycket bra skrivlärare. Och jag brinner, brinner verkligen för det här med fantasy. Jag tror vi kan bli en oslagbar kombination!

Så här ser kursbeskrivningen ut:


Älskar du fantasy?
Tycker du om att skriva?
Har du alltid drömt om att skapa magiska, mytiska världar?

Det här är kursen för dig som älskar att skriva historier som utspelar sig i andra världar än vår egen. Under kursen kommer vi att tackla frågor som: Vad är fantasy? Vilka subgenrer finns det? Hur kan du finna dina egna fantastiska inre landskap? Hur bygger man upp en trovärdig värld? Vilken roll spelar språket i fantasy, och vilka speciella problem finns inom genren?
Under kursen får du möjlighet att skriva dina egna berättelser, bli läst av andra och får goda råd på vägen. När kursen är slut har du stommen till en fantasyberättelse som du kan fortsätta på.
Vid kursträffarna genomgås allas texter ingående och vi har också kortare skrivövningar och läser exempel på kända fantasyberättelser.

Mer om kursen på Axxells hemsida. Klick.

2011-09-11

The comeback of Neil

Har haft ont om skrivtid denna vecka. Det visar sig att den inneboende barnvakten är mycket bra för brödjobbet men inte så bra för det egna skrivandet - det har jag ju utfört på kvällarna, men nu sitter vi och pratar/ser på film istället. Så det går lite dåligt där.

Och i natt drömde jag igen om Neil Gaiman. Regular as clockwork. Det är nästan fånigt hur han kommit att symbolisera mitt skrivande i mitt undermedvetna.

Tur att han är snygg. Annars vore det ju tråkiga drömmar.

2011-09-10

Har du sett herr kantarell?

Jag är så medelålders att jag måste utbrista: Vilket väder! Hösten kan sen vara underbar. Morgonen började med mjölkvit dimma i vilken jag körde ut till stugan. Solen steg upp, dimman skingrades och det blev en solig, strålande höstdag. Mamma, hunden och jag gick ut på en låång och härlig svamp-promenad. Det går inte att undvika att hitta svamp denna höst. Vi fick en fin skörd av kantareller, några soppor och en bunt riskor för insaltning. (Också en ganska medelålders sysselsättning, antar jag.)
Jag kom hem till en förkyld liten son, så vi får se hur det blir med resten av veckoslutsplanerna. Men åtminstone kom jag ut idag, och det var roligt!
Några foton tog jag också.
Dessa går ej att äta:
Dessa finns det massvis av i år:

 Liten puss-paus.

2011-09-09

En fredag, idag och då

Åh, stadsliv. En crêpevagn utanför Forum. Sushi och grönt te i Kamppen. Gatumusikanter. Liv och myller. Franskakurs på Författareföreningen. Känner mig som en kosmopolit. Trés chic.

Kommer hem. Röda rönnbär, gulnande löv. Stilla gata. Posten har kommit. Sonen glad att se mig. Mormor planerar fredagsmiddag.

Och idag för fem år sedan sysslade vi med sånt här.

På detta vackra ställe.

Och åt bland annat detta.

2011-09-07

Den räddande mormodern

Från och med igår har vi mommo som inneboende barnvakt för resten av september månad (minus veckosluten). Hon har redan hunnit laga lunch, middag och det finns rester från middagen till dagens lunch. Igår var det bara att ge henne en slant och så for hon glatt iväg och köpte glass, till och med! Jag tycker redan väldigt, väldigt mycket om det här arrangemanget. Hela morgonen har jag suttit och jobbat på mitt rum och hört sonen och mormodern leka i vardagsrummet. De har sjungit och läst böcker och hållit på. Inte ett gnäll från sonen - jag har inte ens behövt hörlurarna. Jag är oerhört lättad, för igår då mommo anlände blev E plötsligt så mammig som han aldrig varit förr, han bara klängde sig fast vid mig och gnällde konstant. Men nu har han vant sig, som tur är. Och jag kan ta en minipaus i jobbet, gå ut och krama mitt barn, kittla honom tills han kiknar och sedan fortsätta arbeta! Snacka om lyckat arrangemang.
Så nu ser det ljust ut för brödjobbet. Och kanske till och med för Nya Projektet också.
Nu är de ute på promenad; mommo, sonen och hunden. Huset lugnt och tyst. Te i koppen. Dags att jobba.

2011-09-06

Reckless

Äsch, nu läser jag igen en bok av kategorin varför-kom-jag-inte-på-det-där-först? Reckless av Cornelia Funke. Jag blev aldrig förtjust i hennes Bläckhjärta, kom aldrig ens igenom den, men den här gillar jag. Stilen är avskalad, sparsam. Den är ganska grym. Det jag tycker om och önskar jag kommit på själv är, jag vet inte ens riktigt hur jag skall karaktärisera det - en blandning av realism och saga. Det säger ju inte så mycket, jag vet. Men så här då: Det handlar om två bröder som hittar vägen in i en sagovärld via en spegel (låter hur o-originellt som helst), den ena några år före den andra. Där har han, förstår vi, haft vådliga äventyr och vet nu hur man överlever i en, ganska farlig, sagovärld med tomtar och barnaätande häxor (som de andra häxorna förklarat krig mot), och han har försörjt sig genom att i princip varit skattletare - han har samlat på sig, och delvis sålt, alla såna där föremål som sagorna vimlar av, som bord-duka-dig och näsdukar som det alltid faller guldmynt ur, och knivar som kan skära genom vad som helst och så vidare. Det är mötet mellan vår värld och sagovärlden som känns som den där blandningen av realism och saga, och så kanske att allt berättas på ett ganska torr, konstaterande språk.
Jag kanske kan förklara bättre vad jag menar när jag läst hela boken.

2011-09-05

Mitt förstlingsverk

Jag har nästan aldrig bloggat något om min debutbok, De Ännu Inte Valda. Det beror nog på att när jag började med bloggen låg den boken redan så långt tillbaka i tiden. När den kom ut hade jag ännu ingen "nätnärvaro" och bokbloggandet i allmänhet var inte så stort då. Dessutom är den ganska annorlunda än de följande två böckerna eftersom den riktar sig till yngre läsare.
Därför blev jag glad när jag just "råkade ramla över"* följande lilla inlägg på ett svenskt biblioteks blogg: Klick.
Det här är nog en av de första bloggrecensionerna jag sett av just DÄIV.





*=googlade mig själv, något man säkert aldrig borde erkänna att man gör

2011-09-04

Tjuren Ferdinand

Idag lärde jag sonen att dofta på blommor. Sedan kröp han från kruka till kruka i trädgården, drog sig upp, lutade sig mot en tagetes eller petunia och fnös lite, slängde sig ner, kröp till nästa kruka och upprepade proceduren...
Jag tror att det var det sötaste jag någonsin sett.

Brownies

Jag läste detta i inlägg i Toves fantastiska kak-blogg (läs den! Hon gör otroligt vackra tårtor och cupcakes) och fick lust att använda min Valrhona-choklad till lite mumsiga brownies.
Resultatet blev inte så tokigt. Första dagen, då de var färska, kändes browniesen alldeles för fluffiga och smuliga för min smak - brownies skall vara kompakta och härligt kladdiga, tycker jag. Men efter en natt i kylskåp var de redan mycket bättre. Receptet innehöll bakpulver, och jag kanske tycker att det inte riktigt passar i just ett brownie-recept. Efter en kommentar på Toves inlägg använde jag mascarpone som färskost i blandningen som skulle bredas överst, och det blev riktigt gott - men jag har ännu mycket att lära om marmorering...
Däremot, klicka på länken till Toves inlägg och beundra hennes brownies. Begrunda sedan mina.
Varför ser mina mest ut som lasagne ovanpå??

Det var en enorm sats och jag gav bort en tredjedel. Bara för att vara lite snäll med våra midjemått... Men nu är det inte mycket kvar :-)

2011-09-02

Sisters Red

Nu har jag läst ut Sisters Red så nu kan jag äntligen komma med en ordentlig recension.

Sisters Red är en så kallad re-telling av sagan om Rödluvan. Och genast till en början måste jag säga att den slår den usla filmen Red Riding Hood med hästlängder. Nej, egentligen spelar de inte ens i samma kategori.

Jackson Pearce är en ung författare. Hon (ja, namnet till trots är det frågan om en kvinna) är född 1984 och Sisters Red är hennes andra bok (jag har inte läst de andra två hon gett ut). Det skulle man inte tro. Språket känns väldigt bearbetat och flytande och hon faller inte i en enda rookie-fallgrop. Från första början har historien ett enorm sug i sig, både tack vare språket och tack vare berättelsen i sig.
Berättelsen börjar då Scarlett som liten flicka försvarar sin syster Rosie mot en varg - eller rättare sagt en varulv. Men här är varulvar inte sexiga snyggingar som får flickorna på fall, utan riktiga hederliga äckliga monster som lever på ungt flickkött. Och boken snuddar nog vid horror-genren, det är en del slamsor och mycket blod och en hel del fightscener. I denna första kamp förlorar Scarlett ena ögat och blir ärrad för livet. Men ärren går djupare än på ytan. Efter det lever hon blott och enbart för att kämpa mot varulvarna. Hon är fullständigt fokuserad och har inte plats för något annat i sitt liv. Vid hennes sida står den några år yngre Rosie samt grannpojken Silas.
Det är bara det att Rosie skulle vilja ha mer i livet än bara Jakten.
Jackson Pearce väjer inte för svåra och svarta sidor, både av livet och hos sina karaktärer, vilket känns oerhört uppfriskande i genren. Fula känslor är tillåtna! Monstren är verkliga monster, hjältinnorna är kick-ass utan att bli platta karikatyrer och Pearce blandar filosofiska spörsmål med en verkligt fin och berörande berättelse om systerskap. Det finns en romans också men den är inte bokens huvudmotiv, vilket också känns uppfriskande.
Kanske för att jag läst Incubus just innan var jag så glad över den mycket lätta hand med vilken Pearce strör in ledtrådarna i berättelsen, så att man som läsare får känna sig smart när man börjar ana vartåt det är på väg istället för att vara uttråkad över att allt är så förutsägbart. Jag blev inte ens besviken på slutet, vilket tyvärr alltför ofta är fallet också då jag i övrigt tycker om en bok.

Kort sagt: för vänner av urban fantasy, eller alla som tycker om nya grepp på gamla sagor, eller bara fantasyvänner i allmänhet, skulle jag alla gånger rekommendera den här boken.

2011-09-01

Inga gråbeningar, bara gulhattingar


Efter några timmars jobb unnade jag mig och hunden en skogspromenad.
Jag tog ingen svampkorg, för varje gång jag haft korgen med mig hittar jag ingenting. Men har jag ingen korg brukar jag alltid ramla över svampar. Jag funderade också länge om jag skulle ta gummistövlarna eller inte. Det har ösregnat i några dagar men det blir så hett om fötterna i gummistövlar den här tiden på året. Äsch, tänkte jag, jag tar lenkkitossor (joggingskor) och går försiktigt.
Efter en kvart i skogen kom jag ihåg att jag i morse läst den här artikeln. Hm. Efter det såg jag till att vissla och sjunga för mig själv för att hålla vargarna borta. Varje gång hunden brakade fram ur skogen intill mig fick jag hjärtslag. Men vi såg inga gråbeningar.
Däremot nog svamp. Min plastpåstaktik fungerade! Ha ha! 1-0 till mig, Natur. Först plockade jag en trevlig liten mängd pepparriskor. Dem skall jag förvälla och sen salta in. Svampsallad till jul, mm...
Sen var det så soligt och vackert att jag tog en lite längre runda än vanligt. Och det var då jag blev ordentligt våt om fötterna. Regnen har gjort de flesta stigarna till små bäckar. Okej, 1-1 till dig då, Natur. Men sen hittade jag dem. Kantarellerna. Så många att jag måste se efter om det faktiskt var kantareller. Jo det var det.
Och efter dem kom två perfekta små Karl Johan.
Jag gick hem efter två timmar, med plastpåsen full med svamp, skor så våta att det kippade om varje steg och ett blödande skärsår på tummen* och nöjdare än på länge!

*eftersom jag inte tog svampkniven med utan fick använda min mini-Swiss-army-kniv. Och i ivern över kantarellerna tryckte jag till lite väl hårt.

Längtan ut

Vaknar och det är den första september och krispig höst och sol och jag vill vara ute i svampskogen och inte inne vid dator och brödjobb.
Tur att jag är min egen chef! Om jag jobbar riktigt duktigt kanske jag kan få gå ut senare idag.
Men då måste du jobba ordentligt nu, Maria. Jajamen, chefen!