2011-06-30

Going Medieval

Idag var en stor dag.
Idag var första mammalediga-dagen.
Efter en natt av vakande (tänder...) satte jag mig - ensam - på tåget till Åbo. Detta var min underbara mans idé. Vi höll på och planerade hur vi skulle ta oss dit, och så säger han plötsligt - varför åker du inte ensam? Så då gjorde jag det.
Åh en sån dag jag fick!
Först köpte jag ett par nya sandaler. Sen mer skavsårsplåster (av detta kan utläsas att sandalerna jag hade på mig var allt annat än bekväma). Sen var det dags för detta:

Sushilunch (med tillhörande miso och grönt te) i lugn och ro. Med en tidning. Utan avbrott. Ah... Jag åt på Hanko Sushi, som var riktigt trevligt. De kunde ha gett mig lite mer av den syltade ingefäran dock. Och jag hade hellre fått en bit omelettrulle än tofu. But whatever.

Sen promenerade jag ner mot Aura å och bara njöt av stan, det perfekta varma vädret, människorna och vackra Åbo. Och sen kom jag till detta:

 Nej det är inte själva den medeltida marknaden. Detta är hantverksmarknaden på andra sidan ån. Här köpte jag lite ekologiska krämer och body scrubs. Den medeltida marknaden är på andra sidan, där borta:


Så dit traskade jag. Och den var lika fin som förra året (men inte större). Och stämningen var om möjligt mer medeltida. Se här nåt att skrämma barnen med:

Och här något att locka barnen med
:


Jag hade beställt ett arbete av Kirsi, som har gör saker i intarsia som är oerhört vackra. Jag kan inte lägga upp bild på vad det var, för det är en present. Men så här ser Kirsi och hennes saker ut:
Du hittar Kirsi här.Jag hittade henne på marknaden för några år sedan och har beställt saker av henne förut. Bland annat detta.

(Det finns program på marknaden också, tornerspel och allt möjligt, men dels har jag sett det mesta redan och dels hade jag inte mycket mammaledig tid.)

Sen köpte jag en tröja åt sonen, lite sockrade mandlar, och plötsligt var pengarna slut! På en sån här marknad måste man ju ha cash. Så när jag hittade Hatten, Min Hatt som jag bara måste ha, blev det att traska till en automat för att lyfta pengar. Bredvid automaten fanns en härlig affär som sålde köksattiraljer. 15% rea på allt... Det blev en hel bunt underbara muffins/cupcakesformar och en sprits. Ooops!

Tillbaks efter hatten och sen dags att vila mina arma fötter på Pinellas terrass med en pastis. Mammaledig dag indeed...

Jag tod tåget hem till en son som vägrat sista eftermiddagssömnen och istället somnade som en sten klockan sju. Tid för att njuta trädgården! Och naturligtvis ta en bild på Hatten:

2011-06-29

Den underliggande meningen... eller?

I Hufvudstadsbladet pågår just nu en diskussion på kultursidorna mellan några recensenter om huruvida Muminboken Trollvinter handlar om sex eller inte. Oscar Rossi, i en recension av Jukka Laajarinnes bok Mumin och tillvarons gåta, kritiserar författarens antagande att förfadern i boken  representerar drifternas värld. Rossi säger att boken inte har "ett uns av sexualitet eller drift". I dagens Hbl svarar Michel Ekman Rossi och säger att det för honom är självklart att Trollvinter handlar om det sexuella uppvaknandet i förbindelse med en stark känsla av skuldbeläggande. Dessutom tar Ekman upp faktumet att Jansson var homosexuell och ser boken som ett uppvaknande "till en från majoritetsnormen avvikande sexualitet". (Jag undrar om litteraturvetare alls kan läsa en enda janssonbok utan att läsa in saker om hennes sexualitet i dem? Jag har tidigare läst att Muminpappans hatt i Vad tror du att det hände sen också representerar Janssons homosexualitet.)

Som författare blir jag alltid lite trött när jag läser sånt här. Förlåt mig nu alla mina litteraturvetarvänner, men kan det aldrig vara så att en bok handlar om det som det faktiskt står i den? Att man inte alltid måste gräva så himla djupt mellan raderna? Förstör man inte sin egen läsupplevelse om man läser all litteratur på det här sättet?

Jag vill på inget sätt förhäva mig och tro att det jag skrivit någonsin kommer att väcka lika stort intresse bland litteraturvetare som det Tove Jansson skrivit, men det gör mig helt matt att tänka att någon någon gång skulle sitta och läsa till exempel Arra och säga att det handlar om min latenta blahblahblah, vad det nu sen vara månde. Arra är en äventyrsberättelse. Visst, boken handlar om uppväxt, om flickvarande, om att inte bli sedd, om att hitta sin egen röst och inte låta sig helt uppslukas av kärleken utan kunna behålla sig själv i kärleken. Den handlar också om vårt förhållande till naturen och en del saker till. Men dessa saker är ganska uppenbara. Man behöver inte leta efter dolda budskap i texten. Litteratur är inte som Da Vinci-koden, och då menar jag inte boken i sig utan historien, att man skall leta efter konspirationer och hemliga meddelanden överallt.

Dessutom undrar jag om man hade hittat så mycket "sexualitet" i Muminböckerna om författaren varit heterosexuell?

2011-06-28

Jag älskar min trädgård


Fast blodnävan har en helt annan färg i verkligheten, vet inte hur det blev så här på bild. Den är mer rödlila.

Och så en bild av lite midsommarcupcakes också! Ute i trädgården, naturligtvis.

2011-06-27

Tillbaka till medeltiden

Jag är på väg till Åbo medeltida marknad denna vecka. Det har blivit en sommartradition. Tillställningen har fina och informativa hemsidor, också på svenska, men tyvärr måste jag säga att svenskan är mer än undermålig :-(

Man kan köpa verkligt fint hantverk på marknaden. Litet tips.

Vadnudå?

Varför ingen Sherlock igår??

2011-06-26

Mjau

Vem ska lyfta kattens svans om inte katten själv? Underfors fyra första avsnitt är bland de 20 mest avlyssnade programmen på Yles Arena :-)

2011-06-24

Midsommar

Jag står upp till armbågarna i sillröra, morotscupcakes, pannkakssmet och nypotatis. Alldeles snart är amerikasläktingarna här hos oss för att fira midsommar. Det blir midsommar hemma och inte på stugan i år, men med tanke på väderprognosen är det nog helt OK.
Glad midsommar allihopa!

2011-06-23

Nytillskott i hyllan

Visst har jag nämnt att jag när en hemlig kärlek till anteckningsböcker? Jag har alltid med mig en i väskan så att jag skall kunna skriva var som helst, när som helst. Men då satsar jag ofta på en enkel, svartpärmad anteckningsbok så att jag inte skall sörja då den slits och får fläckar. I min hylla har jag de Fina Anteckningsböckerna. Dem jag köper med avsikten att använda, men sedan aldrig nänns ta i bruk. Ofta är de så fina att de liksom kräver för mycket av mig. Jag borde ha stora och fina tankar att fylla dem med. Och det har jag inte.

I veckan köpte jag ytterligare en. Nu får denna
 sälla sig till dessa
som redan står i hyllan. De ser inte så många ut nu när jag ser dem så där på bild, men faktum är att de är tretton stycken. Tretton! Oj då. Vilken tur att jag köpte en till, då :-)
Min avsikt är som vanligt nog att använda den. Den har så bra fickformat. Vi får se.

2011-06-22

Problemet Mr Bennet

I söndagens Hbl recenserade Philip Teir nyöversättningen av Jane Austens Stolthet och fördom. Som gammal austenit läste jag recensionen med intresse. Jag har sett den ikoniska serien från 90-talet, läst boken, fått den högläst för mig samt sett filmen med Keira Knightley. Jag är överens med Teir på en del punkter och oense med honom på andra, vilket är helt normalt när det gäller en recension. Men det jag reagerar starkt på är att han kallar Mr Bennett "bokens enda riktigt förnuftiga röst".

Hur kan man tycka det? Vi förleds ju att tro att Mr Bennet är förnuftet och stabiliteten i familjen en stor del av boken. Men när det kommer till kritan är det hans oförmåga att ta vara på sina döttrar som leder till mycket elände. Han må förakta sin hustru men är helt oförmögen att balansera hennes frivolitet eller skydda sina döttrar från den eller deras egen dumhet. När det sedan går illa är han också oförmögen att egentligen göra något för att ställa saker till rätta och rädda sina döttrars ära. Han tappar ju genast sugen, liksom. Frågan är om någon annan än Elizabeth och Jane ens kan se hur stor skadan egentligen är. Pappan är egentligen en mycket svag karaktär, och det blir ganska tydligt hur det kommer sig att hans hustru kan husera som hon vill med honom.
Visst håller du med, Mr Darcy? Klart det :-)

2011-06-21

Dagens soundtrack

Mc Hammer, Cindy Lauper, Whitesnake, Men Without Hats, Dexys Midnight Runners, The Proclaimers (I Would Walk 500 Miles är världens bästa låt att städa, dansa, diska - ja allt - till!), classic Madonna (från tiden innan hon blev en vit häxa som åker till Afrika och stjäl småbarn), Tom Petty & The Heartbreakers, Right Said Fred, Berlin, Hot Chocolate, Scatman John, A-ha, Kiss, Guns 'n Roses...

Ni förstår hur übercool jag är :-)

Det bästa är, att det jag lyssnat på är CD:n vi gjorde för vårt bröllop. Den musik jag och min man kunde enas kring var 80-tals och tidigt 90-tals pop och lite rock.

Kattjäklar och blom

I år har jag inte lyckats med nästan något av det jag sått. Sallaten har inte kommit upp alls. Inte ens fast jag sått två gånger. Lika med ruccolan. Dill finns det några små stronttar av - däremot växer det en del självsådd dill från i fjol här och där. Koriandern kom inte alls upp där jag sådde den, men den växer också lite här och där, självsådd.
Zuccinin och broccolin däremot växer, speciellt zuccinin. Bönor och ärter planterade jag först förra veckan, så få se hur det går med dem. Grannskapets katter verkar använda mina odlingslådor som toalett och senast igår var det ganska uppkrafsat i bönlådan >:-( Morr!
Som tur är växer dragonen och persiljan, båda fleråriga, midjehög. Så jag har något att skörda. Och så finns det en potatisplanta, det måste ha blivit en kvar i jorden i fjol!

De ungerska syrenerna gläder mig med sin doft varje morgon då jag går efter tidningen och då jag vaggar sonen till sömns i vagnen ute. Så här praktfull var den vid grinden förra veckan:

Ser det inte inbjudande ut med den vita grinden och allt?

Gaiman & jag

Titta! En bok jag inte skrivit, men istället är med i.

Jag blev intervjuad av Gull Åkerblom och är nu med i den fjärde volymen av Trollkarlar, spöken och fantastiska världar. Det är en bokserie som presenterar fantasyförfattare av alla de slag. I denna volym kan man läsa mer om mig och lite om hur jag skriver, samt väldigt fina beskrivningar av mina böcker. Underfors kallar Gull till exempel för en "storslagen och enastående läsupplevelse", vilket gör mig innerligt glad.

Jag delar dessutom volym med Neil Gaiman. Ganska fint. Jag skulle gärna dela mer än bok med honom...

Ähem, skrev jag det där? :-P

2011-06-20

Tjo och tjim och 40 avsnitt

Idag knäppte jag på radion lite före 17.15. Satt i bilen då jag fick höra Bengt Bergqvist påa sommarens sommarberättelse Underfors i 40 (!) avsnitt.

När jag var liten hörde det till sommartraditionen att börja dagen med sommarberättelsen. På den tiden kom den klockan nio på morgonen (eller var det 9.05?). Mamma och jag brukade ligga kvar i sängarna på stugan och lyssna medan vi långsamt vaknade till en ny dag. För mig är uppläsaren Erik Ohls sommarberättelsen. Jag vet inte hur många han sist och slutligen läste, men hans mörka röst är för mig för evigt sammankopplad med Häxtävlingen, sömniga morgnar, ett evigt lov och, av nån anledning, regn på plåttak (det måste ju ha varit sol nån gång också!).

Det var stort att nu få höra mitt eget namn sammankopplat med sommarberättelsen. Stort. För att säga som ndet är hade jag ett enormt leende utbrett över ansiktet. Jag tjoade nog också lite för mig själv där i bilen.

Det var också en märkvärdig känsla att höra någon tolka mina ord. För det är ju det detta är: en tolkning, även om det inte är en radioteaterpjäs eller något sådant. Men den enda tolkning jag hittills fått av mina ord är illustratörens och grafikerns pärmar. Detta var ett steg till.

Sen en liten rolig detalj: Jag jobbade på Radio Vega i över fem år. Hade jag då kommit med ett förslag på en programserie med 40 avsnitt hade jag nog blivit utskrattad. Men nu har jag en sådan. :-)

Sommarberättelsen börjar!

Dags för lite skamlös promo:
Idag gäller det att inte missa början på årets spännande sommarberättelse på Radio Vega - Underfors!
Klockan 17.15 gäller det att ha radion på. Jag är själv både spänd och nyfiken för jag har ingen aning om hur det låter!

Edit: För bloggläsare utanför Finland: Det lär gå att lyssna på sändningen live på nätet, men inte i efterskott

2011-06-19

Utveckling

Wow! Precis just nu då jag loggade in ställde sig sonen upp i stående för första gången på egen hand! Stödd mot en fotpall visserligen, men det var första gången han själv drog upp sig i stående. Knästående kom han upp i ungefär förra veckan. Kanske är det all denna utveckling som gör nätterna så omöjliga. Och dagssömnerna med... Det, eller att det är alltför spännande med amerikakusinerna. Idag har vi varit ute och promenerat mycket med dem, ätit finska ärter och grismunkar och handlat lite ditt och datt. Känns inte så mycket för vuxna, men för en bebi är det nog väldigt spännande. Dagssömnen när vi kom hem igen gick INTE längre i vagnen som vanligt utan måste företas på soffan med Daddys arm om...

Jag vågar just nu inte ens tänka på hur kvällen och natten skall gå.

För min del avslutades den trevliga utflykten mycket traumatiskt - jag köade en lång stund för att få en boll Mövenpick härlig chokladglass, tog en slick och mitt i allt träffade något hårt mitt huvud. Jag såg upp och såg en MÅS flaxa iväg, och i min glass var ett djupt jack efter näbben :-( Jäkla odjur. Den glassen slängde jag och sen ville jag inte köa efter en till. Bu.

2011-06-17

En liten evighetsmaskin

Oj pust.
Idag har lilla sonen, nu åtta månader, lekt och lekt och lekt med sina amerikakusiner. Eller, han kanske inte förstår så mycket av lekandet, men han har blivit påpussad och kramad och buren och hållen... Och stora kusin S har gått omkring med blöjväskan (som E älskar att leka med) som en morot framför honom så att han krupit efter. Han blev så trött så trött som aldrig förr - somnade i bilen den korta vägen vi måste köra och är nu helt slut OCH helt ointresserad av att sova... Jag försökte just i ca 45 minuter, nu håller barnets far på och jag hör förnöjda små skrik och utrop bak sovrummets stängda dörr. Voj öde. Det blir inte mycket tid på kvällarna för oss tillsammans. När sonen väl somnar ramlar vi utmattade i säng vi med, oavsett hur tidigt det är (igår var klockan väl 21 när jag somnade, ikväll lär det bli senare eftersom klockan snart är nio och barnet fortfarande är vaket).
I morgon skall vi umgås med kusinerna tidigare på dagen, hoppas att det då leder till lång och skön dagssömn för sonen istället.

Okej, nog mammabloggat för denna gång :-)

2011-06-15

Några ursäkter

Jag beklagar att bloggen är lite trög just nu. Men det är sommar, snart kommer tjocka släkten från USA på besök, och det finns inte så mycket tid för att blogga. Jag lägger inte det hela på is denna gång, men jag bara förvarnar att det nog kan gå några dagar mellan inläggen.

Idag t.ex. måste jag tvätta så vi har rent inför gästerna, det borde städas lite också, och så finns trädgården som väntar på sitt: pionerna borde stödas, nya lådan fyllas med mull och kompost och ärterna och bönorna planteras (lite sent, jag vet...). Och sonen skall till rådgivningen, och vi borde hinna iväg till Säästöpörssi för att handla bland annat vaxduk att klä utelådan med där vi skall förvara trädgårdskuddar och filtar. Och ja, mat borde vi också köpa och laga vid något tillfälle. Hundens öron måste putsas, kylskåpet måste jag städa (dessa gamla italienska morötter som ingen vill äta...), räkningar väntar på att betalas...

Jag muntrar upp inlägget med en bild på favoritblomman i trädgården just nu.

2011-06-13

Trista ord

Folk har alltid så roliga sökord som lett fram till deras bloggar. Eva, till exempel. Jag har aldrig tänkt på att undersöka vilka sökord folk använt för att komma till min blogg, men insåg att blogger har ett verktyg för det. Skoj!
Utom att det är rätt tråkiga sökord... Förutom "Uma Thurman" (jag skrev en gång ett inlägg om en film hon skall medverka i, och det är det mest lästa inlägget på min blogg ever...) är det sökord som flest använt den senaste månaden - tadaa, "maria turtschaninoff blogg". Tvåa kommer "maria turtschaninoff". Trea "turtschaninoff.blogspot.com". Och så vidare. Spännande stuff...

2011-06-10

Gotti gotti

Idag blev middagen min tolkning av ett Jamie Oliver-recept. För första gången ramlade jag nämligen till min lycka över rå korv i mataffären! Köpte ett paket rå chorizo och använde två av korvarna till en pastasås.


Jag satte på pastavattnet och saltade det. Satte en stekpanna på spisen med en rejäl skvätt ekologisk olivolja i. Så klippte jag hål på två av korvarna (tre kunde ha varit en bättre mängd kanske) och klämde ut innehållet i små pluttar i stekpannan. Så här:


Och stekte dem gyllene och fina. Under tiden skivade jag tre vitlöksklyftor tunt. Dem stekte jag i olivolja i en annan kastrull, tillsammans med kvistar av timjan och basilikastjälkar. När pastavattnet kokade satte jag i spaghettin. Sen hällde jag körsbärstomater på burk (har hittills bara hittat dem på Stockmann) över vitlöken, saltade, pepprade och hällde i lite mer timjanblad. Och ja, en skvätt god balsamico också!
När pastan var klar hällde jag av vattnet och lade upp på fat. Jag skedade tomatsåsen över, pepprade lite till, rev över färsk basilika och lade på "korvköttbullarna". Överst riven parmesanost. Klart! Och gott...

2011-06-07

Sherlock

I söndags hade Nya Sherlock Holmes premiär i TV.
Nya Sherlock, alltså. På engelska heter serien bara Sherlock. Men här måste man alltid vara lite Ö-V-E-R-T-Y-D-L-I-G och kalla den Nya, så att ingen av misstag tror att det är en klassisk Sherlock. Voj stön.

Förutom det: serien lovar gott. Intressant visuellt, bra musik (påminner MYCKET om soundtracket till filmen med Robert Downey Jr), bra skådisar och typer, fascinerande karaktärer. Två små invändningar: min man kom sådär en kvart in i avsnittet på vem som måste vara mördaren*. Vilket gjorde det speciellt fånigt när Sherlock stod och plötsligt kom på det, 40 minuter in, och tog ca en halv minut på sig för aha-momentet, när han kommit på ALLT annat så oerhört snabbt.
Den andra invändningen är att dagens TV-tittare är så vana vid att se polisserier och poliser och brottsplatsutredare i arbete att det är fullständigt osannolikt att allt det som skedde på slutet skulle ha lyckats. LITEN SPOILERALERT:

T.ex. att det inte skulle ha synts att Sherlock steg på den döende mördaren. Att mördarens erkännande till Sherlock, utan vittnen, skulle ha räckt till när de inte hade NÅGRA bevis. Och att det inte skulle bli ganska uppenbart vem som avfyrade skottet.

Nå, med detta sagt så kommer jag nog ändå att fortsätta följa serien. Vilket känns trevligt: jag har ingen serie som går just nu som jag följer med (The Big Bang Theory, I miss you).
I övrigt har jag digiboxen full med bandade filmer som jag aldrig kommer att hinna se...



*Det är annars alltid jag som kommer på vad som skall hända näst i filmer och tv-serier hemma hos oss. Känns snopet att för en gångs skull bli snuvad på segern.

2011-06-06

Ang debatten som förts

Jag satt och slöläste lite bloggar medan sonen sov sin första dagssömn och ramlade över ett inlägg som berörde den debatt jag nyligen varit med om att föra på Hufvudstadsbladets insändarsidor. Debatten har överlag fött många inlägg runtomkring, och jag har med intresse följt med vad som skrivits. Men just detta inlägg gjorde mig ganska beklämd.
Skribenten ondgör sig över att det kastats skit omkring under debattens gång och att mammor är speciellt bra på att anklaga varandra. Där kan jag hålla med, även om jag sett väldigt lite av just det i denna debatt (utom från just den motpart jag debatterade med på insändarsidorna). Om min insändare skriver hon sedan att jag "troligen" kastade skit omkring mig jag också, även om hon inte läst min insändare.
Just just.

Jag behöver kanske inte säga mer om logiken i just det. Men varför känns det alltid ruttet att bli anklagad för något man garanterat inte gjort (min poäng var ju just lite tvärtom), speciellt av någon som inte ens brytt sig om att ta reda på vad man sagt/gjort/skrivit? Det är som en av mina favoritförfattare som nyligen bloggade om att en av hennes böcker fått tre av fem stjärnor på nån webbsida- och boken kommer ut 2012...

2011-06-04

Stilla lördag

Ligga i hammocken och läsa. Hunden utbredd som en flämtande vit mattstump i skuggan. Maken sågande bitar till en ny odlingslåda där jag ska så ärter och bönor. Sonen sovande i sin vagn. I kylskåpet abborrfiléer, dill, färskpotatis och rosévin.

Trädgården denna morgon




X-Men First Class

Igår hade jag ledig kväll och såg X-Men First Class. Jag hade inte väldigt höga förväntningar och hade inte läst nästan någonting om filmen. Så jag blev positivt överraskad.
Okej, det var inte i klass med X-Men. Wolverine var ju inte med (utom i ynka 2 sekunder)... Men det var inte alls dåligt heller. Skådespelarna, som var ganska obekanta för mig hela bunten (utom Kevin Bacon såklart, som gjorde en mycket obehaglig skurk), var bättre än jag trott. Det var många saker som blev roliga "aha!"-upplevelser i förhållande till de följande filmerna. Men riktigt logiskt hängde nu inte allt ihop inom filmen eller mellan filmerna i franchisen.
Okej, nedan följer några allvarliga spoilers, också för dem som inte sett Star Wars-filmerna (ingen nämnd, ingen glömd!!), så LÄS INTE OM DU INTE VILL VETA!!


Invändning numro ett: Kan man inte producera en ärkeskurk på annat sätt än att döda hans mamma (Hello Anakin)?
Invändning numro två: När Charles på slutet försökte hindra Eric - han kunde ju bara ha "släppt" Dr Schmidt, inte sant?
Flera saker i relationerna mellan karaktärerna som byggdes upp i denna film finns ju inte alls med sen i X-Men. Som Xavier-Mystique, Mystique-Beast osv. Och det är lite synd.
Mitt filmsällskap poängterade också att varför tar Xavier med Magneto sen för att träffa Jean som liten flicka i sista filmen när de redan på sextiotalet hamnade på var sin sida? Plus att GÅR han inte då?
Och Magneto säger i nån film - är det Wolverine Origins? - att han hjälpt Xavier bygga Cerebro. Men det var ju  Beast som byggde den.
Och skulle de ha talat tyska i Polen? Men annars var det coolt att det talades så många språk! Pakkoruotsi indeed...
Alex Summers måste ju vara Scott Summers pappa! Blir roligt att se vem som blir hans mamma. Om det är nån som vet detta, spoila inte för mig!!

2011-06-03

Tips då du sänder in ditt manus

Amanda, som för övrigt ger många bra tips om skrivande, bloggar om hur man väljer rätt förlag.

Jag lägger till min lilla erfarenhet: sänd inte till ett förlag åt gången. I min ungdomliga okunskap trodde jag att man inte fick sända till flera på en gång. Vilket gjorde att jag satt och väntade i månader (närmare ett halvår, tror jag), blev refuserad, sände iväg, väntade åtta månader, blev refuserad...

Inside tips: Dessutom har jag hört om fall, åtminstone här i Finland, där förlagen fattat sina beslut om antagning mycket snabbt då de vetat att också andra förlag har samma manus till övervägande. Så skriv gärna i följebrevet att du sänt manuset till fler förlag.

2011-06-02

Underhållande tokigheter

Här är två absolut underbara inlägg om knasiga saker kunder säger i bokhandeln... Klick!

God mat, gott sällskap

Det blev en mycket lyckad kväll! Sonen och mormodern klarade sig finfint tillsammans - förutom en kort stund då tutten* var försvunnen - och maken och jag avnjöt en god middag på Carelia. Jag valde alrökt skinka med sparris och pocherat ekoägg, biff tartar med franskisar och rabarbersorbet med champagne. Allt var mycket gott - men desserten hade jag gärna bytt med maken för hans citron pousset var underbar. Det var en sorts lös pudding med ett lager flytande honung ovanpå.

Och vi talade nästan inte alls om sonen. Bara lite om hur ljuvlig han är...

*det som i Sverige kallas napp...