2011-02-28

Underverket

Jag har behärskat mig ganska bra tycker jag. Men nu ger jag efter för frestelsen.
En bild på underverket!

Lera

Frysen blev alldeles lite på glänt igår. Just så att ett paket Reissumies, de överblivna franskisarna och en Frödinge Mud cake tinade. Och då måste man ju äta upp Mud caken. Vojne vojne!

Söndagsmiddag

2011-02-26

Willow

Igår kväll började vi se på Willow. Men som det blir med en bebi så kunde vi se ca 20 minuter. Det är roligt hur jag både kommer ihåg en hel del och har glömt en hel del annat. Jag kom inte ihåg att det var ett helt gäng som först begav sig iväg med barnet Elora. Jag kom bara ihåg Willow. Och vad lustigt att det är de typiska Lucas-klippen i filmen, av samma sort som i Star Wars!
Jag skulle hoppas att vi kan se resten i helgen. Visst skulle det vara roligt att kunna se allt i ett svep och riktigt komma in i den, men... Det lär knappast ske.

In other news: Den här fick jag äntligen färdig igår kväll. Påbörjad då sonen ännu var i magen. Det blev bråttom att få den klar så länge den ännu ryms på honom...

2011-02-23

And that's how it's done!

Lånat från Nora. Go, Buffy!

Sköna spikar

Vi går igenom en lite tyngre period här hemma just nu med dålig sömn och mycket ledsen bebi. Så inte så mycket tid och ork för bloggen, tyvärr. Just nu försöker barnets far lägga honom för en dagslur och jag skall passa på och lägga min värkande rygg på spikmattan.

2011-02-20

Bästa. Födelsedagen. Någonsin.

Vet ni vad det bästa är när man fyller år?
Allt!
Speciellt när man har en man som verkligen känner en. Då behöver inte presenterna vara stora och dyra. För de är bara så Rätt.

Min födelsedagsmorgon i bilder:




Bröderna Grimms samlade (oförkortade) och vackert illustrerade sagor! Och så Willow. WILLOW!! En av mina topp-tio filmer. Som jag inte sett på länge.



Pancakes, denna morgon med banan och citron. Underbart goda!


Need I say more? Best. T-shirt. Ever.

2011-02-19

Dumma hjärna

Det tråkiga med att vara vuxen är att man blivit så cynisk.

Vi hyrde filmen The Goonies via iTunes igår kväll och det är ju en härlig äventyrsfilm (fast oj vad det var svårt att hänga med i dialogen, vet inte om det beror på våra högtalare eller vad). Men min dumma vuxna hjärna förstörde hela tiden tittarupplevelsen. "Jaha, hur kom skurkarna förbi de nedfallna stenblocken då", "Men inte får man behålla skatter man hittar, de tillhör myndigheterna" och så vidare. Kan man inte få tyst på sin vuxenhjärna på något vis!

Fast en sak är säker: Efter att ha sett Goonies på nytt är jag ännu mer störd på att Sean Astin inte fick spela Frodo.

2011-02-18

Brr

Attan plåtar vad det är kallt! -25 ute i morse och 19 inne. Mössa på lillen och yllesockor + tofflor på mig.

2011-02-17

Prinsen och spöket

För ett drygt år sedan bloggade jag om en bunt med sagor som jag skrivit som barn och som min mamma sparat. Igår städade jag min största skrivbordslåda och återupptäckte bunten. Min favorit är fortfarande den jag citerade ur här på bloggen, "Den modiga prinsen och spöket", som jag gissar att jag var en 6-7 år då jag skrev. Jag kan oerhört komplicerade ord, men har fortfarande svårt att veta var ord börjar och slutar och att det skall vara paus mellan dem. Det finns pauser, men lite inplacerade hipp som happ. Jag gillar verkligen grundtanken i den här berättelsen, och jag har på känn att jag kommer att återkomma till den någon gång. Den har de facto jäst på i mitt undermedvetna den sista tiden.
Dessutom får slutet mig alltid att skratta.

Allt faller ner, tiddelipom

Varje dag då jag kommer in i mitt arbetsrum har mina listor fallit ner från väggen.

Betyder det något, tror ni?

2011-02-16

Smocka!

Jag blev just intervjuad per telefon för Radio Smocka om Underfors! Intervjun går att höra mellan 08 och 09 på fredag, eller på www.smocka.fi. Om det hörs smaskande små ljud i bakgrunden så var det E som sög på sin tutt (napp för er svenskar!!) i bärsjalen samtidigt.

Taxar och kärlek

Jag läste just ut Yrsa Stenius Taxar, kärlek och sorg, hennes biografi över sitt livs taxar och, därtill, en slags självbiografi. Och vet ni vad! En av taxarna som dök upp kände faktiskt jag. Siiri, med matte Carina, som kommer med i boken som en surrogat-tax åt Yrsa. Siiri gick jag ut med efter skolan när jag var liten lågstadieflicka. På den tiden små flickor gjorde sånt för att det var så roligt och inte för att få betalt...
Siiri fick vara med Carina på hennes arbetsplats, ett antikvariat i Kronohagen, och där hämtade jag henne och så promenerade vi, oftast ut till Tjärholmens hundpark. Siiri var en mycket näpen ljus strävhårig taxfröken, som jag senare träffade pånytt på Trollshovda sommartorg (som ju figurerar i Underfors!). Kanske var det hon som lade grunden för min kommande hundkärlek.

Här är hon. Min nuvarande hundkärlek.

2011-02-15

Att bestiga berg

Man står där och ser upp mot toppen. Den känns ohyggligt långt borta. Snöklädd pekar den upp mot himlen. I händerna har man inget annat än en liten hacka. Inget rep har man. Faller man så faller man. Skorna är inte gjorda för klättring och kläderna är inte heller lämpliga. Det enda man har med sig är att man vet att man gjort detta förut. Kanske inte med ett så här högt berg, eller så här brant. Men man har bestigit berg.
Så man fattar sin ynkliga lilla hacka och sätter igång. Först verkar det inte bli till något alls. Man väljer fel väg, en som slutar i en blank lodrätt bergvägg, omöjlig att forcera. Sedan väljer man en väg som blir farligare och farligare, med fallande stenar, och blir återigen tvungen att retirera och börja om från början. När man ser uppåt verkar det som om man inte gjort några som helst framsteg trots all den tid man satt på att klättra, trots alla sina ansträngningar.

Men när man ser ner märker man att man kommit en bit upp. Inte en lång bit. Inte så långt man skulle önska. Men man är inte längre kvar exakt där man började.

Och det är alltid något.



Klättring under svåra förhållanden

Det här manuset är mitt Mount Everest. Men ta mig tusan om jag inte skall lyckas klättra över det i alla fall. Ett myrsteg i taget. Idag, så fort lillen sover sin långa dagssömn, skall jag koka en kopp kaffe, ta en bunt Brunbergs tryfflar (mm...) och tackla fanskapet.

Jag kommer på mig med att önska att jag inte skrev manus på över 120 000 ord, kan jag ju säga... Vad är det för fel på att skriva en trevlig lättläst bok för de som just lärt sig läsa, Maria?

2011-02-13

Pojk- och flickläsarkommentarer

Urban undrar huruvida jag får respons av pojk- eller flickläsare och om den ser olika ut. Svaret är enkelt: hittills har jag nästan uteslutande fått respons av flickor och kvinnliga läsare. De "pojkar" som hört av sig är knappt det mera, de är alltså män. Den yngsta var i tjugoårsåldern. Däremot vet jag att pojkar läser mina böcker.

Men då är det inte de som hör av sig. Det är deras mammor.

Jag undrar om andra ungdomsförfattare upplever detsamma? Är det alltså så att tröskeln är högre för en pojke att höra av sig till en författare och säga att han tyckte om boken, än det är för en flicka?

Söndagen i bilder







Vi hade -18 grader i morse. Så då blev det brasa och brunch. Hej Nora, där är kanske ett namn! B&B?
Nå, nu sover den minsta i familjen och då passar jag på att försöka arbeta lite med manuset. Jag har hängt upp mina anteckningar och listor på väggen eftersom jag har ett så litet skrivbord. Det kanske ser väldigt välorganiserat ut. Det är det inte. Det är ett jäkla kaos. Problemet är att jag inte ens vet vad jag skall ta itu med först.
Men det är väl bara en ursäkt. Så nu tar jag itu.

2011-02-12

Getter

Idag var jag på en spännande exkursion.
Jag tog bilen ut till Ukkolan Vuohitila, eller Ukkolas Getgård om jag fritt översätter. Jag fick ett tips av en vän här i veckan om denna gård som ligger tio minuters bilväg från oss och där man kan få köpa allt man kan tänka sig gjort på getmjölk. Jag tycker verkligen om tanken på närproducerad mat, så idag styrde jag alltså kosan ditåt.
Och vilket enormt urval! Här är det jag till slut fastnade för:
Motsols uppifrån högra hörnet: Vaniljyoghurt (gjord på äkta vanilj), bredbart pålägg med vitlök och örter, mozzarella, halloumi, fetaost och en dessertost med russin och valnötter. Ostarna är alla djupfrysta så man kan ta fram dem efter behov.
Hittills har vi smakat på pålägget (levite heter det på finska, jag kommer just nu inte på ett bra svenskt ord, det är inte riktigt detsamma som färskost) och det var verkligt gott! Ikväll blir middagen pasta carbonara med pancetta och riktig pecorino-ost, och i morgon blir det citronkyckling med mandel och couscous, men på måndag tror jag det blir sallad med stekt halloumi.
Dessutom hade gården världens mest pratsamma och trevliga ägarinna, och en underbar kassa-apparat!

2011-02-11

Solen går ner

I brist på något att säga erbjuder jag en vy från vårt fönster häromkvällen.


Och så här vackert blommar porslinsblomman i köket. Jag älskar porslinsblommor! Jag hade en Hoya multiflora också en gång, men den dog och det sörjde jag djupt. Denna blomma är en ättling till en jag drev upp av ett skott jag fick från en gymnasiekompis blomma.
I bakgrunden skymtar julgardinen... Men jag svär, allt annat jul-igt har jag fått bortplockat! Få se hur länge gardinen hänger kvar, dock...

2011-02-10

Must-see TV

Hej alla bloggläsare i Finland, missa inte dokumentären Titta vi flyger på FST ikväll 20:30!

Titta vi flyger är Christine Saarukkas tredelade dokumentärserie om den svenskspråkiga televisionen i Finland under drygt fem årtionden. Vi får träffa både dem som varit med och gjort programmen, och dem som format utvecklingen, och vi får också se glimtar ur många program, ända från de allra första som finns bevarade. 

Och ja, den observanta inser att jag skrev Min mat och mammas tillsammans med just denna Christine Saarukka - min mamma!

2011-02-09

Saxat

Detta bara måste jag få citera! Ika skriver om Underfors:

Och så är det bevisat – jag läser mycket hellre om tonårstjejer som förälskar sig i troll kompletta med håriga svansar och allt än om tonårstjejer som förälskar sig i kallt polerade vampyrer.

2011-02-08

25 frågor

Hos Anneli plockade jag upp den här enkäten!
1. Hur gammal var du när du lärde dig att skriva?
Fem år. Mina första sagor skrev jag i dagis.

2. Tyckte du om att skriva uppsats i skolan? Kommer du ihåg något du skrev under skoltiden t.ex. en uppsats eller berättelse. Vad handlade den om?
Jag älskade att skriva uppsatser i skolan. Men just nu kan jag inte komma ihåg någon skoluppsats.

3. Hur kommunicerar du bäst – muntligt eller skriftligt?
Om komplicerade saker: helst skriftligt. Men jag är nog också en pratkvarn!

4. Har du skrivit dagbok någon gång? Berätta någonting om ditt dagboksskrivande.
O ja! Sedan jag var sju år gammal. Det är en försvarlig bunt nu.
Mina dagböcker måste vara vackra, gärna ha tygklädda pärmar och absolut olinjerade sidor. Och så skriver jag enbart med samma bläckpenna med svart bläck. Har jag glömt bläckpennan låter jag bli att skriva hellre än att jag "förstör" dagboken med fel sorts penna...

5. Har du någon skrivande förebild? Vem?
Många, många. Ursula K LeGuin och Neil Gaiman. För att nämna två.

6. Vänsterhänt eller högerhänt?
Höger.

7. Vad karakteriserar dig som skribent? Styrkor och svagheter? (Skriver du snabbt? Långsamt? Kontrolläser du din text under skrivandets gång eller efteråt? Kontrolläser du överhuvudtaget? Skriver du bra under press t.ex. om du har en deadline? Skriver du kortfattat eller har du svårt att begränsa dig? Föredrar du att skriva på dator eller för hand?)
Jag skriver snabbt. Kontrolläser INTE under arbetets lopp. Låter texten vila allt från en vecka till en månad innan jag ser på den igen.
Jag skriver både på dator och för hand. När jag skriver på en bok skriver jag nästan enbart på dator, men skrivövningar och idéer kring projekt skriver jag för hand i min anteckningsbok.

8. Vilken text, av allt du har skrivit under årens lopp, är du mest nöjd med?
Jag är alltid mest nöjd med den som än så länge bara bor i mitt huvud!

9. Har du upplevt ett riktigt skrivflow (dvs. när du har varit så inne i skrivandet att du glömt bort tid och rum) någon gång? Berätta!
Jo det har jag, men just nu kommer jag inte ihåg när det var. Och det är mycket sällsynt.

10. Har du upplevt en rejäl skrivkramp? När? Hur kändes det?
Inte egentligen.

11. Har läst en text som du önskar att du hade skrivit själv? Vilken? Varför?
Många. En har jag framför ögonen varje dag: Ett inramat signerat grafiktryck av Neil Gaimans Before you read this.

12. Vilken typ av text tycker du bäst om att skriva (t.ex. novell, krönika, blogginlägg osv)?
Allt. Beroende på humör. Men ofta har jag haft som mest roligt då jag skrivit noveller.

13. Feedback: Minns du något som en responsgivare har tipsat dig om (vad gäller ditt skrivande). Har du fått respons som du aldrig kommer att glömma?
Jag kommer aldrig att glömma att Ying Toijer-Nilsson skrev att Arra inte är lik något annat hon läst.

14. Har du författardrömmar? Har du påbörjat en roman någon gång (och kanske avslutat den?)
Ja det har jag ;-)

15. Har du varit med i en skrivtävling?
Jo, jag vann en uppsatstävling i gymnasiet. Pris: en resa till Paris och Bryssel!

16. Har du blivit publicerad någon gång?
Ja. Både som journalist och författare.

17. Bloggar du? Vad tycker mest om att skriva om i din blogg – har du ett favorittema?
Ja som synes bloggar jag.  Jag skriver mest om mitt favoritämne - mitt skrivande.

18. Hur ser din handstil ut? Beskriv!
 Svårläslig...

19. Var hittar du inspiration till ditt skrivande? När blir du inspirerad att skriva?
Jag får ofta inspiration från olika kulturformer. Dokumentärfilmer, fotoutställningar, filmer, pjäser, faktaböcker...

20. Vad tycker du är svårast med att skriva?
Just nu: att hitta tiden att göra det. Annars varierar det från projekt till projekt vad som är svårt. Men så där väldigt svårt upplever jag inte att nånting är, annars skulle jag knappast skriva!

21. Var sitter du helst när du skriver? Har du en favoritplats?
Hemma vid mitt vackra skrivbord går bra, men jag tycker också om att skriva på olika caféer. Borders i Orange County var härligt...

22. Har du några favoritord när du skriver s.k. “darlings”?
Jag har alltid för många "så"!

23. Är du en språkpolis? Brukar du reagera på andras skrivande? Har du några “allergier” när du läser andras texter? Vilka?
Jo, jag är en språkpolis. Jag till och med dömer folk efter hur de skriver (inget jag är speciellt stolt över...).

24. Gemensamma skrivprojekt: Är du duktig på att skriva tillsammans med andra t.ex. grupparbeten?
Nä! Fast när jag skrev kokboken tillsammans med min mamma gick det förvånansvärt bra.

25. Vilket språk föredrar du att skriva på?
Svenska.

2011-02-06

Engleby

Inspirerad av ett tips som Vixxtoria fick på ett av sina blogginlägg har jag nu läst Sebastian Faulks Engleby. Jag var mycket förtjust och lyckades nästan sträckläsa den trots bebi och annat. Välskriven, härlig aka-porr (utspelar sig delvis i Cambridge) och rolig torr (svart) humor. Men.

LÄTT SPOILER ALERT.



Dels klurade jag tidigt ut vad som hänt, och dels kom det fram mycket tidigt i boken, och sen satt jag bara och väntade på ännu en twist (lite på grund av hur tipset på Vixxtorias blogg var skrivet) som aldrig kom. Hade jag inte suttit och väntat på den hade jag nog njutit av boken ännu mer. I övrigt var den mycket läsvärd.

Kryp kryp

Veckans lärdom: Man kan få skrivet även om man har väldigt lite tid och bara kan stjäla åt sig en timme eller så ett par gånger i veckan. Visst, det är myrsteg man tar framåt.
Men myrsteg är mer än inga steg.

2011-02-05

Manuspyssel

1½ timme på manuset i morse. Läste igenom dokument, försökte sortera anteckningar och tankar. Insåg att flera av dokumenten jag skrivit ut inte var den senaste versionen... Började läsa i den del som har det rätta språket, för att se om jag kan skriva om de delar där språket inte fungerar, så att det låter lika. Gjorde fle anteckningar.

Och blev, trots att det finns massor massor massor att göra och skriva och ändra, glad. För: för något år sedan fanns inte den här världen alls. Men nu finns det landskap och personer och ett samhälle och riter och djur och växter.

För jag har hittat på dem.

2011-02-02

Tio i topp

Oj oj oj! Jag innehar både plats tre och sju på mitt förlags lista över fjolårets mest sålda böcker! Vad superglad jag blir! Speciellt roligt är det att Arra finns med, tycker jag, med tanke på att den kom ut våren 2009.

Fler citat ur Leva skrivande

I Leva skrivande för Kjell Westö och Merete Mazzarella en brevdialog. Merete skriver, om mottagandet hos hennes förläggare av Otrohetens lockelse, "Att ens förläggare kan vara mindre entusiastisk än man själv hör naturligtvis till det man får räkna med", och Kjell håller med och ger egna exempel.

Det här har jag inte stött på med mina tre romaner. Snarare tvärtom. Ibland blir jag snarast förvånad över hur positiva de kan vara på förlaget, när jag själv kan känna tvivel och tvekan. Ändå har jag inte trott att jag är så självkritisk, men där kanske jag lurar mig själv. Jag är nog det.

Och jag tror på intet sätt att upplevelsen Westö och Mazzarella beskriver kommer att besparas mig. En vacker dag kommer jag att sitta där med ett manus jag älskar och tror benhårt på, och så möts jag av samma kommentar som Kjell fick av sin finska förlagsredaktör på en novellsamling: "Vi hade nu kanske inte riktigt väntat oss..."

Alltid något att se fram emot :-P

2011-02-01

Kolumn om manliga barnboksförfattare

Med anledning av en diskussion om bristen på (finlandssvenska) manliga barnboksförfattare här på bloggen (som föranleddes av ett inlägg jag skrev om att jag för andra gången blev recenserad av en man) tänkte jag publicera en kolumn jag skrev för tidningen Västra Nyland våren 2009. Urban skrev i en av kommentarerna till mitt inlägg "Jag är lite osäker på om någon kan ha en skyldighet att skriva något" när jag ansåg att män borde skriva för pojkar. Dels kan jag ju hålla med - om någon skulle påstå att det var min skyldighet att skriva en viss sorts berättelser skulle jag nog resa mig på bakhasorna. Men samtidigt anser jag själv att jag har en skyldighet att skriva till exempel starka kvinnliga huvudpersoner som inte är våp utan kan ta för sig, som genomgår en utveckling och som säger något om hur det är att vara flicka idag.
Här kommer i alla fall mina tankar kring ämnet.


Läsande pojkar behöver förebilder

Under sportlovet roade jag mig med att bekanta mig med en av Sveriges för tillfället kanske mest produktiva barn- och ungdomsboksförfattare, Martin Widmark. Mest känd är Widmark kanske för LasseMajas detektivbyrå-serien. I ett lågstadium jag nyligen besökte hade nästan alla elever på en klass läst av böckerna och alla utom en pojke tyckte att de var ”helt bäst”. Om jag räknar rätt, och det är inte helt lätt att hänga med i svängarna, har Widmark sedan 2000 utkommit med 14 böcker i den serien. Ja just det, i den serien – hans totala övriga produktion överskrider med lätthet 20 böcker. Och då räknar jag inte alls med läromedlen. Widmark skriver om mysterier, monster och spöken för olika åldrar.
När jag läste Widmarks böcker började jag fundera över hur det kommer sig att vi inte har en enda manlig finlandssvensk författare som koncentrerar sig på barnlitteratur. I Sverige finns det hur många som helst – Sören Olsson och Anders Jacobsson som skrivit om Bert, Sune och många fler är bara ett exempel utöver Widmark. I USA kommer jag så här på rak arm på John Green, Scott Westerfeld och M.T. Anderson som skriver för lite äldre ungdomar. Irländska Eoin Colfer har rönt stor framgång med sin serie om Artemis Fowl.
Då och då utkommer någon manlig ”vuxenförfattare” i Svenskfinland med en bilder- eller barnbok, men ingen (som jag kan komma på i alla fall) satsar på det som sin speciella genre. Jag undrar vad det beror på? Kan det vara så att unga manliga författarwannabes hos oss inte anser att barnlitteratur är tillräckligt ”fint”? Det är i så fall väldigt synd. Pojkar behöver få läsa böcker om pojkar, skrivna av män. Det kanske inte är politiskt korrekt att säga det rent ut, men böckerna om Bert, Sune och David (i Widmarks serie om David och Larissa) bevisar det. Visst kan kvinnor skriva om pojkar också, i många fall hur framgångsrikt som helst (ifall någon minns ett exempel vid namn Harry Potter), men de böcker som skrivits om framför allt pre-pubertala pojkar av manliga författare har något som lyser igenom och lockar även läsovilliga pojkar in mellan pärmarna.
Dessutom är det oerhört viktigt att också flickor får kika in i pojkarnas hemliga värld. För att fritt översatt citera vad en kvinnlig läsare på nätet skrev till John Green (som i sina tre böcker har tonåriga manliga berättare): ”Jag var så irriterad på relationer där flickan tycker att pojken är perfekt men att allt hon gör är fel, och så läste jag Alaska [Looking for Alaska] och allt ställdes på huvudet med dina underbara tonåriga pojkberättare.”
I The New Yorker läser jag om ett experiment författaren Ian McEwan utförde: han och hans son delade ut trettio böcker ur hans eget bibliotek i en park i London. Varje kvinna de vände sig till tog glatt och tacksamt emot en bok, medan männen inte ville ha några. ”Inte för mig. Nej. Tack men nej tack.” McEwans slutsats var att när kvinnor slutar läsa är romanen död.
Pojkar behöver böcker om dem och för dem. Det är det bästa sättet att locka pojkar att läsa och skapa framtida läsande vuxna män.

Maria Turtschaninoff