Jag pratar inte så ofta om en av orsakerna till att jag år 2004 vågade säga upp mig från mitt arbete för att kunna satsa på skrivandet.
2003 dog min pappa. Han blev 52 år gammal. Han talade ofta om allt han skulle göra när han blev pensionär, han hade stora och glada planer. Så blev det aldrig. Det fick mig att inse, att det jag drömmer om, det jag verkligen vill göra, det skall jag göra Nu. Inte Sen.
Igår fick jag veta att en av mina Internet-vänner har mycket svår cancer och kommer att dö. Hon är inte ens femtio år gammal. Hon har en tonårig son. Hon möter sitt öde med ett mod och en grace jag inte ens kan drömma om. Naturligtvis känner hon en enorm smärta över att vara tvungen att lämna sin man och sin son. Naturligtvis. Men hon nämner också vemodigt de böcker hon inte hann skriva och resor hon inte kommer att få göra.
Så många människor talar om vad de skall göra Sen, när de väl har tid. Ofta gäller det just skrivandet. Sen, sen skall jag skriva. När barnen är äldre/jag är pensionerad/vad det nu kan vara.
Skjut inte upp det du drömmer om. Vänta inte på att tiden kommer till dig, utan ta dig tiden. Ta fatt i drömmen och förverkliga den Nu. Inte Sen. För vi vet ingenting om Sen.
Och vi är alla glada över att du gjorde det NU.
SvaraRaderaHälsar en annan som förverkligat sin dröm.
sÅ SANT, SÅ SANT, SÅ SANT. Hälsar en som också förverkligade sin dröm före pensioneringen: att bygga ett eget hus. Och som nog inte har skjutit upp någonting någonsin, utom tråkiga saker. Som att städa och sånt...
SvaraRaderaVerkligen bra att tänka på. Fick själv en spark i baken av att få en kronisk sjukdom när jag var 24, och sen ville jag inte vänta på något alls, så barn, skrivande, målande allt ska fixas direkt :)
SvaraRaderaPS. när jag nämnde att jag läste Arra för min pappa sa han att han var god vän med din pappa. Min egen pappa sitter nu (han pensionerades förra året) och skriver för brinnkära livet för han är rädd att hans hälsa inte ska hålla så länge till, eftersom han inte har skött sin kropp så bra under åren. Det har förstås helt med hans egna livstilsval att göra, men tål ju att tänkas på också för oss yngre... att man ska ta hand om sig själv, så man hinner göra allt det man vill, eller hinner skriva alla de där böckerna man vill hinna skriva. Men som du sa: man kan inte veta något om Sen...
Så sant!
SvaraRaderaVad bra att också ni förstått detta med att greppa livet!
SvaraRaderaJenny: Man måste ju planera lite framåt också. Så att man har hälsan och orken också om flera år. Men man får inte bara leva för framtiden.