2011-01-31

Det rör på sig

Jag nosar på manuset lite igen. Försiktigt. Och jag börjar med att göra listor.

Listor på saker jag glömt införa som skall med.
Listor på namn som måste ändras.
Maträtter jag glömt bort.
Växter och djur.
Namn, ord.
Detaljer för de olika karaktärerna som skall med.
Myter som saknas.
Geografiska detaljer som måste redas ut. Kontrolleras att stämmer.

Jag skall tejpa upp listorna runt mitt skrivbord. Det kommer att bli ett enda rådd, men det hjälps inte. Jag måste ha dem för ögonen för att inte glömma bort.

Jag har också långa dokument med planering som jag inte kommer ihåg vad de innehåller. Dem skall jag gå igenom. Jag vet att jag haft fina idéer och planer som jag glömt när jag skrivit.

Och alla anteckningar jag gjort för hand: dem måste jag systematisera på något sätt. Införa på rätt ställen, i rätt listor.

Just nu är detta manus ett enda rådd. En röra. Men jag skall få ordning på det hela. Garanterat.

Tid

När man väl har lite tid, sonen sover ute och det kan vara frågan om två timmar, i bästa fall tre, är det hemskt svårt att veta vad man skall prioritera. Hittills har jag valt lunch, tömning och påfyllning av diskmaskin, hängning av tvätt och bloggläsning (vilket jag ju skulle skära ner på, men när jag hela tiden upptäcker så spännande bokbloggar...). Jag borde ju välja att jobba med manus. Men nu är jag trött och väljer tupplur...

2011-01-30

Pris



Matilda på Matildas läshörna har gett mig Beautiful Blogger Award! Det hör tydligen till att man skall svara på en bunt frågor.
Här kommer mina svar!

Ta upp närmsta bok, slå upp sidan 18 och läs rad fyra, vad står det där?
"Dyer", sade han och vinkade åt en av sina ordonnanser, "gå och se efter vad de sysslar med därnere."

Vad var det senaste du såg på TV?
Sista fem minuterna av Master Chef Finland.

Bortsett från datorn, vad hör du på just nu?
Min man och vår son som skype-ar med familjen i USA på datorn i min mans arbetsrum.

När var du senast ute och vad gjorde du då?
Jag var ute för ett par timmar sedan på promenad med min mamma och min hund.

Vad har du på dig?
Mintgröna verkkare (mjukisbyxor) och en svart amnings t-skjorta. Randiga yllesockor jag själv stickat.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Eragon... På TV. Såg nog den på bio också.

Skulle du överväga att flytta utomlands?
Helst inte!

Jag passar priset vidare till Nora, för att hennes saffransskorpor är i världsklass, och till Vixxtoria vars blogg jag nyss hittat och där jag redan fått bra lästips.

Brunch

Idag åt vi brunch på restaurang Åtta råttor. Det är fånigt - här har vi gått och trånat efter brunchställen hur länge som helst och så finns det ett här i stan som vi helt missat.

Till en början en stor invändning: en brunch som börjar serveras kl 12 är inte en brunch, det är en lunch. Skall man vänta så länge på brunchen måste man ju äta frukost först! Och det är knappast meningen med en brunch.

Men i övrigt var det riktigt trevligt. Mycket gott att äta. På det varma bordet fanns korv, bacon, äggröra och varma tomater samt friterade fyllda jalapenos. Kallt fanns bröd etc, gravad lax, gubbröra, räkröra, massor med olika skinkor och korvar och ostar samt, och här får de guldstjärna, mycket frukt och grönsaker. Plus chokladcrosissanter och morotskaka (jo, vi provade på allt!). Och VÄLDIGT goda kex till teet/kaffet! (Som man kan få köpa i deras deli, upptäckte vi senare, hurra!) Prisvärt och fin miljö också. Vi kan mycket väl tänka oss att äta där igen, dessutom såg man en del bekanta. Men det betyder inte att vi inte väntar otåligt på att Nora börjar servera brunch uppe på sin B&B. Det hon planerar att servera (pancakes, bacon, scones och så vidare) faller mycket mer inom vår uppfattning av vad en brunch innehåller. Plus att det är närmat, och hemlagat alltihop dessutom!

P.S. Jag skulle länka till restaurangen, men otroligt nog har de inga hemsidor, vilket gjorde att det i morse var svårt att få reda på när de öppnar, vi fick sitta och ringa dit tills någon var på plats och svarade! Det fanns alltså inte ens en telefonsvarare med öppethållningstider. Där blev det ett litet minus.

2011-01-29

Novik

Eftersom jag har lite strul med nya datorn och gamla filer, blir det inte en fortsättning på diskussionen om manliga barnboksförfattare just nu. Jag har nämligen en kolumn från 2009 som jag skulle vilja publicera i samband med den diskussionen, men den får jag inte upp på nya datorn förrän jag installerat Office. Men jag håller på och läser Naomi Noviks Svartkrut eld, del tre i serien om draken Temeraire, så den kan jag diskutera.
Detta måste man ge Novik: hon har verkligen förnyat drak-genren. Jag har ofta tänkt att jag gärna skulle skriva om drakar, men att det är väldigt svårt att göra dem på ett nytt och eget sätt. Novik har lyckats, åtminstone har jag inte läst om drakar i den engelska arméns tjänst under Napoleonkrigen förut. (Jag jämför med t.ex. en Paolini, som bara återvinner gammalt drakmaterial i sin Eragon-serie.)
Novik har hittills gett ut sex böcker om draken Temeraire (vet inte om det planeras fler, antagligen) och Svartkrut och eld är del 3. Jag läste de två första delarna för något år sedan och har sedan tagit paus. Nu när jag läser del 3 försöker jag komma på varför.
För visst tycker jag om boken/böckerna: de är välskrivna, originella och underhållande. Men det är något med dem som inte riktigt drar in mig till hundra procent. Det kan vara att det beror på att jag läser dem på svenska (för det är på svenska de finns tillgängliga här på biblioteket). De kanske förlorar något i översättningen - jag höll på att skriva att de förlorar något av sin brittiskhet, men författaren är ju de facto amerikan. Men det är något annat också. Jag har svårt för konstellationen Laurence (Temeraires "drakryttare", fast termen ju inte används alls i de här böckerna) och Temeraire. Temeraire är så naiv och godtrogen och Laurence måste hela tiden skydda honom plus att han/de ofta råkar illa ut på grund av det. Jag menar inte att detta är dåligt, illa skrivet eller fel - nej, jag lider så av det! Och så innehåller historierna en hel del politiska förvecklingar, och det har jag också personligen svårt för. Förräderi, orättvisor, allt sådant gör att jag får ont i magen när jag läser...
Ja ja, för att ha skrivit relativt svarta historier själv är jag löjligt känslig. Jag vet.

Vilse

Det är jobbigt det här med att byta till ny dator: alla mina bokmärken är ju borta och jag hittar inte längre något.

2011-01-28

Mörklagt

Jag ber om ursäkt för att det varit lite tyst här på bloggen ett tag, jag har varit offline och det var skööönt. I morgon kommer sonens mormor på besök och med ett par extra händer i huset kanske jag får tid för lite bloggning också. Möjliga ämnen är Naomi Noviks böcker, nyligen utförd bebiklädsshopping samt en, tidigare här på bloggen påbörjad, diskussion om bristen på manliga barn- och ungdomsboksförfattare i Svenskfinland. Kanske det skulle vara dags för något foto också.
Stay tuned så får vi se vad det blir!

2011-01-24

En författares vardag

Idag har sonens dagssömnstid för mig gått åt till att skriva stipendieansökningar, fylla i blanketter elektroniskt för biblioteksutlåningsersättningar (något jag borde ha gjort för läänge sedan...) och skicka ut mitt skattekort till olika berörda parter. Sånt spännande pappersarbete hör också en författares vardag till!

P.S. Telefonen lever igen! Hurra för mig, det var jag själv som lyckades fixa den.

2011-01-23

Krasch bom bang

Jaha, att försöka radera 3542 sms från telefonens inkorg får den att krascha. Eventuellt permanent. Great. Jag nås inte på mobil just nu...

2011-01-21

Matlycka

Idag har jag använt bebins sovtid till att dricka lemonad, äta drottningsyltpaj (en sån där liten portionspaj) och läsa Glorian Ruoka ja Viini. Attans vilken bra mattidning det är. Snygg och med intressanta recept, men inte för tillkrånglade och märkvärdiga. Senaste numret behandlar ekologisk mat, närmat, vegemat och har till och med flera sidor med grötrecept - intressanta grötrecept som man blir sugen på att prova! Det ni. Och dem kan jag kanske tillreda något tag, för i övrigt fungerar tidskriften just nu nog mest som eskapism. För tillfället finns det ingen tid för märkvärdig matlagning. På sista tiden har vi satsat på en jättesats lasagne, en enorm kastrull korvsoppa, gröt gröt och åter gröt samt, om jag täcks erkänna det, färdiga lådor. Potatismoslåda, makaronilåda, leverlåda...
Men ikväll skall maken göra egna hamburgare. Och i morgon tänker jag steka parmesanpanerad kyckling. Lite roligt måste vi också få ha.

Det går utför

Det hör till många bloggares vardag att fota sig i Dagens Outfit och lägga ut på sin blogg.

Jag har degenererat fullständigt som hemmamamma, och Dagens Outfit består oftast av flanellpyjamas. Men jag varierar accessoirerna: ibland är det fårskinnstofflor, ibland yllesockor. Jag är så risquée!

Något foto får ni nog vänta förgäves på :-)

2011-01-20

Tulpaner och övrig tacksamhet

Just nu är jag tacksam över att E sovit i snart två och en halv timme. Jag har kunnat uträtta en bunt ärenden under tiden*: Posten, apoteket, Expertti och floristen. Och dessutom hunnit sitta en timme på café och skriva lite! Det blev rikigt kackatext, men who cares. Jag fick sitta och skriva! Humöret steg genast med 190%. Dessutom har jag nu beställt en ny bärbar dator som borde komma i morgon!! Hurra hurra! Jag trodde aldrig jag skulle komma åt att leta efter en ny. Den här gamla har proppfullt minne, det tar fem minuter att ens öppa en mapp och locket har varit sönder redan i flera år. Man måste stöda det med böcker eller något annat, det hålls inte upp av sig själv längre. Så från och med i morgon kan jag igen börja ladda ner foton till datorn från kameran, just nu går det inte för datorns minne är, som sagt, fullt. Jag skulle gärna lägga upp ett foto på tulpanerna, nämligen. Det får bli ett foto från trädgården i maj i fjol istället. För nu drömmer jag om vår.

Läst och (inte) skrivet

Jag läste just ut Anna-Lena Lauréns Sedan jag kom till Moskva och vill bara sticka mig in och säga att den är en mycket trevlig liten bok. Jag är annars lite allergisk mot ordet trevlig, speciellt när det gäller litteratur, men den här boken är uttryckligen trevlig. Absolut läsvärd.

Jag läser fortfarande Leva skrivande, men den måste jag ta i små portioner för där finns så mycket tänkvärt och intressant. Så här säger t.ex. Agneta Ara:

"Det var någon som sa att man inte vet vad man tänker förrän man skriver ner det. Jag tror att det är sant. Nu har jag inte skrivit alls på tre år och vet inte längre vad jag tänker."

När jag läste det ringde det i min kropp av igenkännande. Så där känner jag nu. När jag inte skriver vet jag inte vad jag tänker, men mer än så: jag vet inte längre vem jag är. Så fort jag fått en stund med penna och papper känner jag mig genast mer närvarande, stark och lugn.
Måste med andra ord se till att jag får lite papperochpenna-tid snart.

2011-01-18

En bra lunch

Idag har jag lunchat med min förlagsredaktör! Vi firade Underfors, lite sent men det kom en del barnafödande och sånt emellan. Det är hemskt, hemskt roligt att få sitta och tala om sitt skrivande med någon som är intresserad - eller i alla fall måste låtsas vara det på grund av sitt jobb. :-)

Sonen hölls till och med sovande under största delen av lunchen. Lite fick jag sitta och gunga vagnen, bara. Men oj oj. Det var min första egentliga ensamtur med son och vagn och jag lärde mig att a) det är ett helvete att få vagnen i och ur små hissar där man måste montera den i tre delar för att få in den, b) vagnen är för bred för spårvagnarna av gammal modell och fastnar i dörren (lite pinsam stund där) och c) holy cow jag begrep inte att Helsingfors snöröjning är så DÄR dålig och så DÄR  barnvagnsoanpassad.

Och nu måste jag få SOVA. En natt i alla fall. Annars kan jag snart inte tänka alls. Jag hade fina planer på hur skrivandet skulle komma igång i januari, men förutom några dagar i början av månaden har det inte gått.

2011-01-16

Bookworm

Vi är nog lite tokiga. Sonen fyller tre månader idag och vi läser 3-4 böcker dagligen för honom. Int begriper han ju nånting.
Jag hittade fyra av min fars gamla guldryggade böcker. De har väldigt fina illustrationer, jag känner i magen nånslags igenkännande - jag minns inte hur berättelsen går, men jag känner igen varenda bild på ett väldigt djupt, emotionellt plan. Jag minns precis vilka jag tyckte om.
Men ojojoj vad berättelserna är skräp. De har inte huvud och inte fötter, ingen logik, asigt språk. Hur kunde man satsa så på bilderna men så lite på historien?

Brunch

Nu har jag fått proväta Dönsby B&Bs möjliga brunch! Färska scones, ugnsvarm limpa, ägg, oliv- och vitlöksröra, egen äppeljuice, hemkokt plommonsylt, te, och så det som inte syns på bilden, amerikanska pancakes med smör, socker och vinbär... Inga halvfabrikat så långt ögat kunde se, och dessutom var bären och frukten från den egna gården. Ja herreduminskapare, jag höll på att glömma de beroendeframkallande saffransskorporna! Dessutom viskades det om att det i framtiden kommer att serveras korv/bacon också.
Om söndagsbrunchen blir av (vilket jag hoppas!!) kan den nog locka kunder från när och fjärran. Vilket lite bekymrar mig. Tänk om inte vi får plats alla gånger! Jag måste se till att boka ett stambord. Det här kunde bli en underbar söndagsritual för hela familjen.

Helsingfors må ha ett större utbud av frukostställen, men något sånt här får man leta förgäves efter.  Gå in på B&Bs hemsida så får ni se vilken idyllisk miljö det är frågan om! Testpatrullen ger fem av fem möjliga stjärnor.

Nu har jag dessutom en sån här fantastisk Dönsbylimpa hemma att smaska i mig av. Lyckans mig...

2011-01-15

Bra citat

Här kommer några tänkvärda citat ur den eminenta Leva skrivande som jag just nu läser.

"Att ha en text som man är heltigenom missnöjd med är långt, långt bättre än att inte ha nån text alls."
                                                                                                                  Merete Mazzarella

"Det som gäller för mig är att skriva storyn så att den är läsvärd och använda mig av en plot som är bra, men det egentliga innehållet, det behöver man liksom inte skriva folk på näsan."
                                                                                                                   Johan Bargum

Specielllt det andra citatet blev jag glad då jag läste. Ibland känner jag mig nästan arkaisk som har en sådan förkärlek för plot, för handling, då jag skriver. Det är en av huvudorsakerna till att jag skriver för en yngre målgrupp (men inte den enda, såklart) - i ungdomslitteraturen har man ännu inte dödat handlingen i litteraturen. Det betyder ju inte att jag inte lägger in en massa annat i texten också, flera lager, djupare meningar. "Men det får läsaren själv gestalta", säger Bargum, och det är just så jag tänker, men jag har inte lyckats sätta ord på det lika tydligt som han.

2011-01-14

Det kom ett brev

Jag fick ett brev från mitt finska förlag med två recensioner av Arra som ingått i finsk press. Den ena hade jag sett (och länkat till härifrån), men den andra var ny, från tidskriften Lukufiilis. Förutom att det var en trevlig recension noterade jag att den var skriven av en man.

Och ja, det var värt att notera. För när jag började fundera efter närmare, så tror jag att jag endast fått en enda annan recension* av en karl, och det är Ben på Enhörningen (nu räknar jag inte med bloggar som jag inte kan hålla koll på).
Märkligt. Finns det inga manliga recensenter i Finland eller Sverige som är intresserade av fantasy?




*Av mina skönlitterära böcker

Lite patetiskt

På grund av förkylningen hade jag inte varit hemifrån på länge, så när jag igår kom iväg till mataffären och biblioteket betedde jag mig som en kalv på grönbete. Jag hade en moderat inköpslista med ca tio saker på. Jag kom hem med minst det tredubbla. Och jag skulle låna tre böcker. Jag kom hem med ryggsäcken full... Plus att jag glömde en av dem jag gick dit  för att låna. Men jag besökte istället för första gången i mitt vuxna liv bilderboksavdelningen! Det blev mera Stina Wirsén. Egentligen böcker för äldre barn, men vad gör det. Han ser ju bara på bilderna.

Ett av mina intressantaste fynd på bibban var Leva skrivande, en antologi där en bunt finlandssvenska författare diskuterar kring sina författarskap. Boken utkom 1997 så den är ju inte pinfärsk men det gör absolut ingenting. Jag kan ibland akut känna av bristen på kolleger att prata med i detta ensamma yrke jag valt, någon att snacka kring arbetets villkor med. Nu får jag mig sådana samtal till livs via boken. Och som den boknörd jag är föredrar jag ju ändå ofta den litterära varianten till levande livet :-)

Jag har redan haft många aha-upplevelser när jag läst - nu som levande madrass åt lilla sonen, som i sin tur är förkyld. Ska blogga mer om dem när jag hinner, men nu är han lessen igen, måste rusa.

2011-01-13

Gör det Nu


Jag pratar inte så ofta om en av orsakerna till att jag år 2004 vågade säga upp mig från mitt arbete för att kunna satsa på skrivandet.
2003 dog min pappa. Han blev 52 år gammal. Han talade ofta om allt han skulle göra när han blev pensionär, han hade stora och glada planer. Så blev det aldrig. Det fick mig att inse, att det jag drömmer om, det jag verkligen vill göra, det skall jag göra Nu. Inte Sen.

Igår fick jag veta att en av mina Internet-vänner har mycket svår cancer och kommer att dö. Hon är inte ens femtio år gammal. Hon har en tonårig son. Hon möter sitt öde med ett mod och en grace jag inte ens kan drömma om. Naturligtvis känner hon en enorm smärta över att vara tvungen att lämna sin man och sin son. Naturligtvis. Men hon nämner också vemodigt de böcker hon inte hann skriva och resor hon inte kommer att få göra.

Så många människor talar om vad de skall göra Sen, när de väl har tid. Ofta gäller det just skrivandet. Sen, sen skall jag skriva. När barnen är äldre/jag är pensionerad/vad det nu kan vara.
Skjut inte upp det du drömmer om. Vänta inte på att tiden kommer till dig, utan ta dig tiden. Ta fatt i drömmen och förverkliga den Nu. Inte Sen. För vi vet ingenting om Sen.

2011-01-12

Några ord om jämställdhet

Lite med anledning av det här blogginlägget tänkte jag berätta om en kommentar jag fick när jag ringde hälsocentralen för att  fråga om det fanns någon nässpray som var OK för mig att använda med tanke på att jag ammar. "Det är ju lite jobbigt när man annars heller inte sover så mycket på grund av en liten bebi, och sen kan man inte sova pga täppt näsa heller", sa jag. "Du kanske kan få lite hjälp?" frågade den vänliga damen i telefonen. "Tja", började jag, och tänkte på att det ju är jag som har maten, så att säga. Men hon tillade sedan genast "Men det brukar ju vara så att bara mamma duger".

Så är det inte här. Och detta är orsaken: till pappers ser vi antagligen inte speciellt jämställda ut. Min man tog  ut sina tre pappaveckor, och kommer att (antagligen, om vi inte ändrar oss) att ta ut pappamånaden i slutet av föräldraledigheten, inte mer.
Men han är hemma med sin son alla dagar. Han jobbar hemifrån. Hittills har hans arbete tagit honom hemifrån tre eller fyra gånger sedan sonen föddes. Och jag VET att väldigt få har den möjligheten. Men min poäng är, att nu är vi tillsammans alla tre hela tiden, och vår son gör ingen skillnad på oss alls. Förutom att jag ammar gör vi båda allt med E. Säkert kommer det i framtiden perioder då han är mer mammig eller mer pappig - men det finns nog ingen automatik i att "mamma alltid är bäst".

Barnböcker - nu börjas det

Så småningom kommer det nog att handla en hel del om barnböcker här på bloggen. Ända sedan sonen föddes har vi läst böcker för honom. Stackarn har inte en chans mot vår indoktrinering! Han hade inga leksaker alls först, men vi lade honom på en filt med en bok att se på och han hölls så nöjd, så.
Nu har jag dessutom gått med i Barnens Bokklubb, så värre lär det bli. Barnets far läser för honom på engelska och jag på svenska. Båda har vi en del böcker från vår egen barndom kvar (maken har t.ex. Dr Seuss), och så gav vi båda några böcker i julklapp, och så har han fått en hel del av vänliga givare.
Två favoriter hos mig just nu är Stina Wirséns Oj och Hej.

Speciellt Oj tycker jag om, och som tur är gör sonen det också. Masken är kladdig och snäll!
Men jag ändrar på språket, det gör jag faktiskt. Jag säger inte att den ena lilla figuren heter "liten skär", för så säger man inte på finlandssvenska. Hon är "liten ljusröd". De går inte heller och "badar" utan "simmar". (Efter en sms-diskussion med en vän kom jag just på att jag nog inte heller skulle säga "brokig", egentligen, utan "spräcklig".) Jag kan tänka mig att det dyker upp en hel del sådana ord i svenska barnböcker i framtiden.
Jag kom på att jag kunde läsa för honom ur en av de bilderböcker som var en så stor favorit hos mig när jag var liten för min mamma blev GALEN på att läsa den om och om igen: Kalle Kanins födelsedag. Jag hittar ingen bild på den svenska pärmen, men så här ser originalet ut:

Och jag måste säga att jag förstår varför mamma inte orkade läsa den. Den är ju helt hemsk... Sliskiga bilder, ingen som helst logik (är det djur som lever som människor eller djur som är djur? Kalles föräldrar ger honom en halsduk de hittat i skogen i födelsedagspresent, medan hans vänner ger honom byggklossar, var har de fått dem då?)
Blandningen är förvirrande och något obehaglig, som då Kalle leker med kycklingar men tappar ett ägg han fått av hönsmamman och det går sönder. Mord!!
Jag tror jag gömmer undan den redan nu i förebyggande syfte.

Ett gott exempel på att bara för att den tilltänkta målgruppen tycker om något så betyder det inte att det är bra :-) Barn är notoriskt kända för sin dåliga smak. Jag var inget undantag!

Längtan ut

Nu längtar jag till biblioteket. Jag är på bättringsvägen, så i morgon blir det en liten utflykt dit, tror jag. Jag skall låna När jag bodde i Moskva av Anna-Lena Laurén, Svartkrut och eld av Naomi Novik och Det glömda köket. En salig blandning! Plus kanske någon bok som bara råkar hoppa i min hand.

Förutsatt att vi inte är helt insnöade, förstås!

2011-01-11

Insnöade

Idag kom snön ner från taket med åskdån.
Nu ser det ut så här utanför vårt köksfönster:
Hunden tycker att det enda man kan göra åt eländet är krypa ihop och mysa. Gärna på (i?) den förbjudna amningsdynan...

Bloggtips

När jag ligger här i sängen och snörvlar (har idag tappat rösten också) och inte sover eller ammar eller annars tar hand om bebin läser jag bloggar. Så dagens inlägg blir länkar till bra bloggar som av helt olika orsaker intresserar mig.

Amanda bloggar så bra om skrivande och allt möjligt annat
Peppe bloggar så bra om Helsingfors och allt möjligt annat
Nora bloggar så bra om brunchplaner :-) och allt möjligt annat
Kaj Korkea-aho har världens vackraste katter
Katarina Gäddnäs skriver fin poesi
Shannon Hale bloggar om skrivande och sina böcker (jag rekommenderar speciellt The Book of a Thousand Days)
Neil Gaiman är nu bara Neil Gaiman
Wil Wheaton är alla nördars gudfader
Linda skriver så vansinnigt roligt att jag ofta skrattar högt när jag läser hennes inlägg om barn och mammaskap och annat

2011-01-10

Sminkbluffen

Sylvia Bjon skriver informativt om hur kosmetikbolagen strilar oss i ögat.
Detta visste jag faktiskt inte. Nu kan jag sluta åtrå dyra kosmetikprodukter i onödan! Skönt.

2011-01-09

Rapport från sjukbädden

Jag ligger i sängen och snörvlar. Orkar inte läsa mycket, men fick igår i alla fall utläst Anne Rices The Road to Cana.


Jag lånade nyligen hennes Out of Egypt och tyckte att den var ganska fascinerande. Den handlar om Jesus Kristus som liten pojke i Egypten och sedan i Nazareth. Det var när jag läste den som det slog mig - utan att jag förhoppningsvis sårar någgon så vill jag påstå att detta egentligen är den ultimata fantasyhjälteberättelsen. En ung pojke om vilken det uttalats många profetior. Alla omkring honom vet vem han är, men inte han själv. Han har krafter han inte förstår och ännu inte kan kontrollera. Man förväntar sig stordåd av honom, men först måste han vara ett vanligt barn och växa upp. Det finns en massa hemligheter i hans förflutna. Varför vill ingen berätta för honom vad som hände i Betlehem?

Road to Cana var inte alls lika intressant och spännande uppbyggd som Out of Egypt. Den handlar om Jesus som vuxen man, vid tiden precis före hans dop och undret i Kana. Men jag tyckte det var en hel del onödigt tjafs innan vi fick komma till "action-biten". Rice har försökt bygga upp orsaker till saker vi bara får läsa som hastigast om i Bibeln, och som författare kan jag förstå varför, men det blir lite långsamt att läsa om.

Däremot är Rice modig då hon tar sig an utmaningen att berätta om Jesus - ur hans eget perspektiv! Böckerna är nämligen skrivna i första person. Hon är verkligen inte rädd för att ta risker! Och hon lyckades med något så svårt som att få mig att plocka fram Bibeln ur bokhyllan för att kolla vilka saker som finns nämnda där och vilka hon själv lagt till.

Nu har jag lite kvar av boken Min mormors historia (som jag gav min mamma i julklapp, och sedan prompt lånade), och sen vet jag inte vad jag skall hitta på att läsa.

2011-01-08

Danmark nästa!

Jag har glädjen att berätta att min agent har sålt rättigheterna för Arra till Turbine förlaget i Danmark! (Jag trodde att det än så länge var hemligt, men så läser jag om det på min agents hemsida, så jag antar att det inte är det!) Tydligen med planen att boken skall komma ut redan i höst. Förlaget har ansökt om översättningsstöd och utgivningen är avhängig att de får stödet.

Tänk, sen finns Arra på tre språk! Ganska otroligt. Och det känns märkvärdigt att jag nu arbetar med den andra boken efter Arra, medan hon är ute i världen och har helt nya äventyr för sig. Det är som med barn: man gör sitt bästa med att uppfostra dem och hoppas sedan att de klarar sig på egen hand.

2011-01-07

Host host

Idag skulle jag ha gjort min första tripp till Storstaden sedan sonen föddes (nästan tre månader). Jag skulle ha gått omkring i ett stort shoppingcenter med sonen i vagnen, stolt som en tupp, och ätit lunch med en kompis och allmän kännt mig som en civiliserad människa. Jag skulle ha fått se på något annat än de här fyra väggarna. Jag skulle ha fått prova på en längre utflykt tillsammans med bebin - det är nog viktigt att vi gör en sån snart, annars kommer a) jag att bli folkskygg och tro att det inte går, och b) bebin bli  folkskygg och arg om man sätter honom i bilstolen.

Nu sitter jag hemma med en yllesjal runt halsen och är sjuk. :-(
Blä.

2011-01-06

Mums

Kardemummakakan som jag inte bakade blev väldigt god...

En sockerbagare bor inte här i staden

Nu skall jag berätta vad jag inte gör. Jag bakar inte en kardemummakaka. För vi har bestämt oss för att leva hälsosammare nu 2011. Och en kardemummakaka är inte speciellt hälsosam. Så då bakar jag inte en sån. Nejnej.

2011-01-05

Också denna stad går an

Efter mitt inlägg om Helsingfors gick jag på en promenad med hunden till mitt favoritskrivcafé. Konstaterade att nog har den här stan sina fördelar, den också. Satt och skrev i över en timme med en kopp te och en tonfisktoast som bränsle. Det gick bra. Kakelugnen jag satt vid var het, hunden letade brödsmulor på golvet och musiken i högtalarna... stod jag ut med.
Fotona är tagna med mobilens kamera.








2011-01-04

Wiki THIS!

OMG!
Jag googlade just för att se om det finns nån ny recension av Underfors jag missat - och upptäckte att jag finns på Wikipedia!!

Wow. Alltså... wow.

Kärlek

Idag är det tio år sedan jag träffade min man. Det var en gemensam vän till oss som sammanförde oss (tack Camilla!) med väldigt lyckat resultat.

När jag satt här före jul och funderade på hur jag skall kunna kombinera skrivande och mammaskap sa han att han, de dagar då hans arbete tillåter, kan ta hand om E en timme så att jag då kan skriva. Han jobbar nämligen hemifrån. Först idag kom jag på vilken fin gest det var. Inte för att det är så storsint eller ovanligt att en pappa tar hand om sin son en timme om dagen, vilket jag vet att det låter som. Han har ju hand om honom hela tiden annars också, men då utnyttjar jag den tiden till att diska, tvätta och få saker gjorda här hemma (eller sova!). Utan för att han vet vad det är jag behöver, och själv försöker hitta en lösning på hur han skall kunna hjälpa mig att få det. Jag behövde inte be honom om tid att skriva. Initiativet kom från honom själv, och dessutom vet han att jag med min dåliga självdisciplin behöver tydlighet - "detta är nu min skrivtimme och då får jag inte såsa på med internet och blöjtvätt eller annat". Det betyder så mycket för mig och att få den här typen av stöd hemifrån. Från första början har han trott på mig och mitt skrivande och gjort allt han kan för att hjälpa mig. Jag vet att detta inte är vanligt, speciellt inte att män stöder sina skapande kvinnor på detta sätt, dessutom.
Han skriver själv. Så igår när han sörjde att hans julledighet tagit slut och han inte heller skulle ha tid för att skriva när jobbet började, kom jag på att jag ju kan göra detsamma för honom. Ge honom skrivtid. Men vem vet om jag kommit på det utan hans goda exempel?

Han kommer nog inte ihåg att det är tioårsjubileum idag. Och det gör absolut ingenting!

Förlovningsfoto fråm 2006 taget med telefonens kamera

2011-01-03

Mitt Helsingfors

Peppe skriver om varför Helsingfors är bra.

Suck.

Jag saknar nog min hemstad ibland. Speciellt när jag läser såna inlägg. Det är nu fyra och ett halvt år sedan vi flyttade västerut, men det spelar ingen roll hur länge jag kommer att bo på annan ort: i själ och hjärta kommer jag alltid att förbli Helsingforsbo. Vilket är lite lustigt, med tanke på att jag nu när jag "hälsar på" där tycker det är för mycket folk och alldeles för stressigt...

Sånt här saknar jag.

Att sitta på Domkyrkans trappor sent en kväll när det inte sitter någon annan där, och se ut över stadens ljus.



Att gå Tjärholmen runt och smaka på vindens sälta.

Att sitta ensam på Café Engel och dricka en överdådig kopp kakao och skriva.



Att ta en kaffe och grismunk på Salutorget.

Att äta en glass och gå längs Espen.

Att gå i Hagnäs hall och bara äta med ögonen av alla färger. Och sen köpa den färskaste finaste fisk man kan få, eller en bit fint kött, kanske några oliver.

Att sitta i källar-Waynes på Alexandersgatan och skriva.

Att ensam gå på någon spännande utställning på Designmuseet. Eller Ateneum. Eller Tennispalatset. Med en anteckningsbok i fickan. Jag får ofta idéer på museer.

Det stående lunchbordet på den där kinesiska restaurangen jag inte minns namnet på på Kalevagatan. Färjan ut till Sveaborg. Café Ursula och vyn ut över havet. Fönstershoppandet i Kronohagens antikaffärer. Spontanköp av grafik på Galleria Duetto. Strövtåg i Botaniska trädgården. Richardsgatans bibliotek. Alla sushirestauranger. Wrong Noodle Bar. En enorm glassportion på Glogatans Fazer.

Snyft. Nu längtar jag så det knakar. Och de har lovat snö hela veckan, då vågar jag mig inte ut och köra!

2011-01-02

Step by step

Tja. Det är svårt att komma igång. Och en timme är inte mycket tid.
Men det är ett första steg.

Igång

Nu är det söndag. Så nu är det till och med tillåtet för mig att skriva enligt Fpas regler.
Så nu gör jag det. Fick en timme av min man.
Go.