2011-12-31

Året som gick

Vid nyår blir jag vanligtvis alltid lite melankolisk. Börjar begrunda tidens gång och alltings förgänglighet. Blir "djup" på det sätt jag i övrigt senast var i fjortonårsåldern.
Jag känner sällan för att avge löften och inte heller känner jag i allmänhet att det nya året ens är början på något nytt. Jag lever såpass mycket kvar i skolårets indelning att hösten för mig känns som en tid av förnyelse. Det är då jag vill färga håret, det är då jag vill förnya min garderob, det är då jag vill ta mig an nya projekt, det är då jag vill bli en beläst bättre människa, det är då jag vill ha nya pennor och häften till min skolväska!

I år är lite av ett undantag. I år råkar det nämligen ske en hel del förändringar just kring nyår. Sonen skall börja hos dagmamma och jag har fått ett arbetsrum som jag skall ta i bruk den första veckan på det nya året. Och jag har dessutom precis blivit färdig med ett manus som jag jobbat länge med. Så när det nya året kliver in kliver också jag in i en ny livssituation och nya projekt. Och det här gör att jag sveps med. För första gången på länge har jag faktiskt gjort nåt åt min hårfärg (slingor), jag drivs av en enorm inspiration att rensa och röja i mina garderober och skåp för att göra rum för nytt och jag njuter av känslan av att jag i mitt nya arbetsrum skall få börja med ett helt nytt projekt. Jag vet ännu inte vad det är. Jag älskar detta tillstånd då alla möjligheter är öppna. Jag kan skriva vad som helst, och så länge idéerna bara lever inuti mitt huvud är de perfekta, oförstörda och skimrande som juveler.

Så för att markera detta skall jag göra en klassisk summering av året som gått, i ingen speciell ordning alls, och där jag antagligen har glömt hälften av det som är viktigt eftersom jag har ett uselt minne:

Mest har det här året handlat om sonen. Det första hela året i hans förtjusande sällskap. Jag har övat mig i att vara mamma. Är nog inte färdigövad ännu. Knappast någonsin.
Jag har publicerat mitt livs första julberättelse. Gjort en hel massa uppträdanden i skolor, på bibliotek och på Vasa Littfest. Gett flera intervjuer och blivit ganska trött på att höra mig själv prata om mig själv. Planerat nästa års kurs i att skriva fantasy på Axxell. Firat tioårsjubileum med min man - tio år sen vår första dejt alltså. Fem år sen vi gifte oss. Renoverat kök och WC. Blivit moster. Gått på mitt livs första klassträff. Flera av mina vänner har fått barn. Vi har haft USA-släkten på besök. Firat påsken i Österbotten. Jag har sett Dalai Lama live. Festat loss ordentligt på förlagets höstfest. Gått på min första Sås&Kopp-konsert. Skrivit på brödjobbet.


Och så: 2011 har jag som sagt avslutat Nummer Fyra. Mitt hittills mest omfattande och på många sätt mest komplicerade manus.

2011-12-30

Manusbunten

Så här i slutet av året brukar folk lägga upp bilder på sina bloggar över året som gått.
Jag lägger upp en bild på vad jag sysslat med i höst.


Jag tycker inte riktigt bilden gör pappersbunten rättvisa. Men detta är alltså mitt manus. Jag är lite förvånad över att jag lyckats få det klart samtidigt som jag varit hemma med en liten pojke. Och gjort lite brödjobb. Min man jobbar också hemifrån, annars hade det varit omöjligt, och min mamma har hjälpt mycket med barnpassning. Men ändå.
Rätt stolt är jag faktiskt.

2011-12-29

För en billig slant

Annars kan man komma över Arra väldans billigt på årets finlandssvenska bokrea. Känns nog lite konstigt att se sin lilla skatt på rean, men jag är glad åt att jag åtminstone gett ut en bok sen dess. Så att det inte är den senaste som slumpas bort. Böcker har kort nog livslängd som det är. Arra utkom 2009...

Office space

Nästa vecka tar jag mitt arbetsrum i besittning. Idag skall jag leta möbler på loppis - det behövs ett skrivbord och lite smått till. Jag ser SÅ fram emot det.
Sonen skall börja hos dagmamma. Det är jag mer ambivalent till. Min lilla pöjk...

Idag: No more skinka. Korvsoppa istället.






P.S.: Det löser sig förhoppningsvis med löneutbetalningen och den felaktiga skatten. Jag skall få mellanskillnaden. Jag lever på hoppet.

2011-12-28

Lurad

Jag fick just en lönespecifikation för ett av de uppträdanden jag haft i höst.
De har dragit 60% i skatt av mig, trots att jag lämnat in skattekortet. Och tro mig, min skatteprocent kommer inte i närheten av 60%. Så där blev jag lurad på en för mig avsevärd summa pengar.
God jul bara.

Ett stycke sågning

Jag utlovade visst nåt tag att jag skulle recensera Inheritance när jag läst ut den.
Summering: dålig. Inihelvitti dålig. Lätt spoiler alert, så om du faktiskt vill läsa boken så läs inte vidare här nu.

Lite mer detaljerat: Jag har, som så mången annan, stört mig mycket på Paolinis derivativa värld och högst o-originella plot. Men den kanske man inte skall orda så mycket om när man väl tagit sig till del fyra. Här var problemen bland annat följande: absolut ingenting i handlingen var en överraskning. Det var ohyggligt många och långa ointressanta stridsscener som jag till slut bläddrade mig förbi (och jag bläddrar aldrig), och där ingen nånsin har några som helst betänkligheter med att slakta hundratals av motståndarens soldater, trots att man också vet att soldaterna är vanligt folk tvingade till att slåss för ondskan.
Det var många och långa utvikningar som inte förde handlingen framåt det minsta, men som fanns med för att Paolini skapat ett galleri av karaktärer och nu måste han hitta på något för dem att göra innan the big showdown. Jag brydde mig inte det minsta om hur det gick för den irriterande "hjälten". Paolini kommer vid en (sen) tidpunkt med ett intressant moraliskt och etiskt dilemma - Galbatorix (the very very bad guy) frestar Nasuada med att hans ultimata syfte är att kontrollera magin i landet, eftersom de som utövar magi har så oerhört mycket makt över dem som inte gör det, vilket verkligen är intressant och ett av de stora problemen i böcker av den här typen. Magin gör karaktärerna så överlägsna och därmed ointressanta. Frågan uppstår genast - är Galbatorix verkligen den onde? Är hans syften goda?
Men nä, det var ju bara en chimär, han är genomond, Paolini sjabblar bort alla möjligheter till en komplexitet i berättelsen och det blir åter precis så förutsägbart som man trodde. Ja, och så märks nog hans ungdom och oerfarenhet tydligt i t.ex. alla försök att beskriva känslor och kärlek. Det här är säkert den enda berättelse jag läst där hjälten är kär och inte ens kommer så långt som till en kyss.

Slut på sågningen.

2011-12-27

Sillrecept

Jag lovade ju dela med mig av receptet på hittepå-chilisillen om den blev bra. Och det blev den! Men den ökar i styrka för var dag som går. På julafton hade den lite hetta och igår var den så stark att den just och just gick att äta - idag kan det nog hända att den är för stark. På juldagen hade den kanske varit optimal, men då var vi bortbjudna. Jag gjorde den två dagar innan julafton, så 2-3 dagar är bra tid för den att stå innan man äter den, beroende på hur starkt man tycker om. Och hur stark chili man råkar ha. Jag trodde att min, ganska lilla, chili var mild, men tydligen inte.

Detta recept är för 3 lättsaltade sillfiléer.
Koka 1½ dl vatten med 1 dl socker och saften från 2 limefrukter plus lite citronsaft (jag gjorde citronsill samtidigt och hade lite citron över) och ca 1 msk korianderfrö.  Låt kallna. Skär sillen i bitar. Skiva purjo och rödlök. Skala och skiva en bit ingefära och skiva en chilifrukt tunt. Jag tog inte bort fröna.
Varva sillbitarna i en burk med purjon, löken och finstrimlat (jag använde cicelerare) skal från båda limefrukterna, samt ingefäran och chilin. Häll på den kalla lagen. Låt som sagt stå i 2-3 dygn.

2011-12-26

Byte

Jag har konsumerat en miljon kalorier denna jul. Minst.

Jag måste ha varit jättesnäll i år för jag fick så fina klappar. En av de kreativaste var denna:

Det är en burk med en färdig cookie-blandning i vackra lager! Bara att tillsätta ägg och smör. Vilken underbar idé! Tack Sonja!

Och ingen jul utan en Gaiman:
My husband knows me so well.

2011-12-23

Granen står så grön och grann

Som ni vet har vi funderat en del kring det här med granen och var man kan ha den så att den unge mannen inte kan riva ner allt, inklusive riva ner granen över sig själv. Min eminente make kom på lösningen. Ta-daa, årets gran:
Avsevärt mycket mindre än vi brukar ha, men mycket söt. Tack Nora för att vi i år igen fick hämta den ur er skog!

Det var så roligt att dekorera den i går kväll medan sonen sov (och han sov från halv nio till halv sju helt på egen hand, halleluja!). Mysigt, lite hemligt, fniss och julstämning.

Med den bilden lämnar jag er i fred över julen.

Jag önskar dig ett varmt hem, fyllt av dofter
En stor, vintervit måne över gnistersnö
En lugn stund i en bekväm stol med en bok och yllesockor
En natts fullständigt ostörd sömn, en sovmorgon
En bra film att njuta med en vän
Några goda skratt
Ett par sköna kramar

Jag önskar dig frid
i ditt hem och i ditt hjärta

2011-12-22

Sillidill

Idag har jag gjort två sillar: min mammas citronsill och sen en hittepåsill med lime, koriander, ingefära och chili. Jag har aldrig förr gjort en sill enligt eget huvud, det var roligt! Få se vad den smakar om två dagar.



Nu är det inte mycket kvar att fixa inför julen! Ikväll skall vi klä granen :-) Den står redan på sin plats. Bilder utlovas!

2011-12-21

The Trailer!

Jag har sett på denna två gånger idag och båda gångerna fick jag tårar i ögonen. Det ser ut att bli en upplevelse! Orsaken till min blankögdhet är nog att det känns så underbart att åter få besöka dessa underbara landskap och personer, den magiska stämningen. Och sången! Jag älskar hur de gjort sången. Stämningen blir perfekt.

Läsvärt

Om ni vill läsa något tänkvärt och intressant under jullovet, läs detta inlägg. Om en lärares tankar kring könsstereotypisering.

2011-12-20

Jag, en igelkott

Jag identifierar mig starkt med igelkotten och skalden Rune Berg i Bärtils julkalender. I dagens avsnitt väcks Rune abrupt. Rune ropar: "Brinner det? Rädda mina dikter!"

Så talar en sann artist.

Vit som snö

Dagens Marthatips: det enda sättet att få en vit linneduk riktigt gnistrande vit och ren är att koka den. Det har min mamma lärt mig. Och man skall helst inte köra gamla linnedukar i maskin, för de blir noppiga. Och så skall man stryka dem medan de är fuktiga, annars får man dem aldrig släta.

Jag fick inte bort alla fläckar på duken jag ärvt efter mormor trots att jag hade kokande vatten, men det kan vara för att jag inte kunde koka duken - jag har ingen tillräckligt stor gryta. Istället fick jag hälla över kokande vatten.
Eller så berodde det på att jag haft duken längst ner i tvättkorgen alldeles för länge och fläckarna ätit sig in. Förlåt mommo...
Men förutom hörnet med fläckar är den nu vit som snö. Och slät.

Och ännu några timmar till

Jag var övertygad om att jag skulle vakna fem i morse. Eller senast sex. Det gör jag nämligen alla morgnar nuförtiden, eftersom sonen gör det, så också då jag varit på resa eller vakat till sent är jag uppe så tidigt. Men nej! Jag sov gott till kvart i åtta. Halleluja!

Familjen återvänder först på eftermiddagen. Så efter min lugna frukost skall jag nu återinstallera mig vid datorn och skriva vidare. Sen måste linneduken strykas innan den torkat helt, och tryfflarna skall rullas. Och så skall jag  cykla in till stan och handla några klappar. Och sen kan julen komma! Aj äm redi.

2011-12-19

Tystnad råder...

Eftersom ni alla sitter som fastklistrade vid era datorer, darrande av spänning, fortsätter jag min rapportering:

Middagen blev en ganska trist soppa. Med en god getostcréme till. Dumglodde på ditt och datt på TV. Tända ljus överallt. Ingen risk att någon drar ner dem! Hunden så glad över all uppmärksamhet hon får.
Sen! Tvätt ner, ny tvätt i maskinen, koka vatten till linnedukstvätt och så röra ihop tryffelsmet! Ja, efter oerhört noggrann eftertanke valde jag tryffel framom fudge. Nu skall jag se på Glee - om jag orkar - och sen rulla tryfflar när smeten stelnat. Och sen blir det nog brasa och bok.

Fast oj vad tyst det är här. Så lugnt. Mycket underligt. Hunden börjar också se undrande ut.

Fridagen fortsätter

Fortsatt rapportering:
Tupplur på soffan med hund ihopkurad i mina knäveck: Heaven.
Sen klädde jag på mig ordentligt och gick på en lång skön skogspromenad i det försvinnande dagsljuset. Hunden var salig och jag njöt av den lilla bäcken, som nu är en strid ström och brusar så att den täcker allt trafikljud, av alla färgerna i den vintergröna skogen, av luften och ljuset och knoppande blåbärsris...
Sen kom jag hem och det var ganska motigt att sätta sig vid datorn igen. Erkänns. Ville helst sätta igång med alla de där roliga sysslorna, som fudgekok.

Men jag gjorde det. Jobbade vidare en hel timme. Och nu har jag en alldeles egen kväll framför mig. Det kan hända att jag skippar badet och går direkt på brasan. Alla dessa valmöjligheter! Lite lite städning först bara.

Bacon & Matt Damon, yum!

Mellanrapport: Har jobbat som en liten gris hela förmiddagen. Sen lagat lunch åt mig själv i ett kök som inte magiskt råddats till sedan jag städade det i morse. Medan pastan kokade plockade jag undan leksaker och böcker. Tog in ved till en kvällsbrasa.

Och sen åt jag spaghetti carbonara i lugn och ro medan jag tittade på The Daily Show och Matt Damon.
Nu blir det nog en tupplur misstänker jag. Ahh...

24 timmar till mitt förfogande

Min man har tagit sonen med sig på ett farmorsbesök som skall ta ett helt dygn. Ett helt dygn då jag får vara hemma ensam! Jag har ju varit borta hemifrån över natten sedan sonen föddes, men inte haft en chans att komma ikapp med allt som måste göras hemma i lugn och ro. Däri ligger nu också utmaningen. Det finns så mycket jag skulle vilja få gjort att jag lätt känner mig lite överväldigad och stressad. Och det viktigaste blir att inte genast fnatta omkring och städa, tvätta, ordna och greja inför julen, utan att SKRIVA.

Det är nämligen för att jag skall få göra det som min man ger mig arbetsro. Inte för att jag skall tvätta linneduken inför julmiddagen. Det får jag göra ikväll, om jag jobbat duktigt först.

2011-12-18

Middagsgäster

The Bloggess sätter ihop en lista på gäster hon skulle bjuda till the Most Interesting Dinner Party Ever och då vill jag vara med och leka!

Jag skulle bjuda

The Bloggess, för att det är nu bara artigt i och med att det var hennes idé
Neil Gaiman, för att nå, duh
Wil Wheaton, för att jag är en nörd och han verkar vara en superhygglig typ
Shannon Hale, för att jag beundrar hennes böcker
Amanda Hellberg, för att jag verkligen är nyfiken på att träffa henne
Ursula K. LeGuin för att hon är en sån förebild för mig
Jenny Wiik, för att jag vill prata finlandssvensk fantasy med henne (och vi ännu aldrig har träffats)
Kevin Smith, för att jag i all hemlighet älskar Jay & Silent Bob (han får gärna ta med Mewes också)
Ray Cokes! För att jag växte upp med MTV's Most Wanted (kommer nån ihåg??) och han var rolig
John Green, för att jag följt Vlogbrothers och varit en Nerdfighter från första början
Chris Baty som var med och grundade Nanowrimo

Jag tror det får räcka, det får inte vara så många gäster att jag inte hinner prata med alla. Vem skulle du bjuda?

2011-12-17

Lite dåliga foton

Så här ser den nya kökstapeten (den vi har istf kakel) ut på nära håll och oskarp:




Och så här såg dagens eftermiddagsnöje ut med underliga färger på fotot:


2011-12-16

Saltimbocca på mitt vis

Tips om du har tänkt laga "kyckling saltimbocca" ur vår kokbok: Skippa skorpsmulorna. Jag vet inte alls hur de har smugit in sig i receptet. Jag gjorde en stor sats idag (så det blev över för morgondagens lunch) och vi åt alla så det knakade. Också sonen, fast han fick biffar utan lufttorkad skinka och salvia.
I all korthet gjorde jag så här: två paket mald kalkon (körde med det idag istf kyckling) blandas med salt, peppar, 2 ägg och grädde, sisådär ½ dl. Sen klickade jag ut en liten biff på en skärbräda, lade på salviablad (ur frysen), en skiva lufttorkad skinka och så på med mer färs. Forma till en snygg biff. Gör likadant med resten av färs-smeten. Stek biffarna i smör.

Till detta serverade jag en sallad på kidnebönor, tomar, cantaloupe, röd lök, hackad röd chili, persilja (som jag plockade ur trädgårdslandet, den 16 december!!) och olivolja, salt, peppar och både lite limesaft och vit balsamico. Sonen fick ångkokt broccoli.

Och det blev en fredagsmiddag som hette duga!

Egghead?

Köpte ny vintermössa åt sonen idag.
Stl 52. Det står "för 2-3 år" på lappen. Okej, den är lite lite stor, men inte mycket.
Han är 14 månader idag. Storskalligt barn vi har...

2011-12-15

Social enstöring

Nu har jag varit supersocial. Igår författareföreningens julfest (det blev den blå klänningen!) med härligt kollegialt snack, och idag julklappsbyte med vänner och titt på helt ny liten flickbebis, följt av franskalektion. Känns riktigt ovant med så här mycket mänskliga kontakter (förutom den egna familjen) för en eremit som jag. Konstigt, men bra.
Och skönt att vara hemma igen.

2011-12-14

Klänningsdilemma av den bättre sorten

Dagens dilemma: blå eller blommiga klänningen?
Ikväll är det författareföreningens julfest nämligen. Och jag har så många nya klänningar att välja mellan :-)

2011-12-13

Nostalgi

Ibland har jag ett roligt brödjobb.
Idag får jag sitta och googla hårfrisyrer från nittiotalet.
Jag blir ju riktigt nostalgisk. Beverly Hills 90210... Dawson's Creek... Vad fina vi tyckte vi var i våra blommiga klänningar ovanpå t-skjortor!

2011-12-12

KÖKET!!

Idag blev det klart!!



Ovan syns det gamla köket. Då hade vi redan tömt det och påbörjat rivningen, bland annat tagit bort alla handtagen. Dem återanvände vi nämligen. Vi var väldigt nöjda med färgerna och arbetsbänken vi installerade för fem år sen då vi flyttade in, så vi höll samma färgskala på köket och tog en exakt likadan arbetsbänk. Orsaken till renoveringen var alltså inte att vi ville ha nytt per se, utan att allt höll på att gå sönder. Lådfronter ramlade ner, sådant. Därför ser det kanske inte så revolutionerande annorlunda ut, men vi är väldigt nöjda.


Nu är äntligen tapeten och glasskivan uppe (vårt val i stället för kakel, är det inte sött?) och allt utom golvlisten är på plats. Layouten på rummet, så att säga, är också en annan, men jag vet inte om det syns på bilderna.

Side-by-side kyl och frys! Åh allt detta utrymme! Och induktionsspis och varmluftsugn... Och en supertyst diskmaskin. Och så har vi ett skafferi där hyllorna kommer ut när man öppnar dörren. Salighet...

Katastrofer och strofer

Nu måste jag skriva om en av mina favoriter när det gäller böcker att läsa högt för sonen.

Det är en bok som utkom 2003 och som jag fick av min vän Linda Bondestam. Det var ett av hennes första illustratörsjobb. När jag först fick den, och inte hade barn, fattade jag nog inte hur bra den är.

Det är frågan om denna bok:


Ingen annan bok jag hittills läst högt för sonen sitter så bra i munnen som Stella Parlands text gör. Och vilket djup i de till synes vimsiga, tokiga verserna! Det svindlar ibland. Sån här litteratur vill jag att E skall växa upp med. Sån som erbjuder mer än vad den först ger vid handen. Som han kan uppskatta på olika nivåer beroende på hur gammal han är. Bilderna stöder verserna perfekt tycker jag, med samma blandning av djup och lekfullhet.
Dessutom är dikterna ibland så vackra i all sin enkelhet. Ett utdrag ur Gummans tanke, till exempel.

Någon kom med liten hink
strödde silver i mitt hår
det var vackert, ändå sorgligt
känna så att åren går

Nu kan man få tag på denna pärla skrattretande billigt. Julklappstips!

Jag = en tont, dock inte en tomte

Ni vet hur man brukar ha lustigt åt barn som hör sångtexter fel? "Trygga räkan", haha.

Det här är ohyggligt pinsamt:
Idag insåg jag att jag i alla dessa år hört en rad fel i Staffan var en stalledräng. Okej, jag har faktiskt inte sjungit den här sången sen jag var ungefär tio år. Och vi har inte den på skiva, och den hör inte till dem som brukar spelas på radion i jultider. Men ändå.

Ingen dag är synesäng har jag sjungit. Och trott att det heter. Utan att fråga mig själv vad en synesäng är för något. I morse spelades den i radion och jag insåg plötsligt att de sjunger att ingen dager synes än. Oj oj.

2011-12-11

Helgen i korthet

Lördag och söndag, i ingen speciell ordning: Lunch hos mormor, lite byk och lite städning, Ekenäs gammaldags julmarknad, bakning av engelsk fruktkaka, filmen Men who stare at goats (rolig!), kinamat, tredje advent, lite Inheritance, många småpojkskramar. Helgens höjdpunkt var nog när E och mommo tillsammans dansade till Beatles.

2011-12-08

Ord på andra språk

Jag läser som sagt Underfors på både finska och engelska som bäst. Och nog är det märkligt att läsa sin egen text på ett annat språk. Det är mina ord - och ändå inte.

Jag måste erkänna att speciellt på engelska tycker jag att det låter så coolt...

Mycket att läsa

Jag hinner inte blogga så mycket just nu, ber om ursäkt. Har den finska översättningen av Underfors att läsa (det går långsamt) och fick igår också några kapitel provöversättning av Underfors till engelska. Spännande! Och så brödjobbet. Detta innebär att jag inte ens kommer vidare i Inhertitance trots att den just blev lite moraliskt intressant.

2011-12-07

Vintageinflation

Balen igår var som vanligt - både ganska tråkig att följa med framför TV:n, och ett absolut must-see samtidigt. Hemsk bieffekt: min klännningslust växte med 1000%. Vill - ha - fler - klänningar! Hittade en underbar designer online vars klänningar jag aldrig kommer att ha råd med. Oh well.

Men: är faktiskt nu allt vintage? Var och varannan klänning kallades i FST för "vintage", fast jag tror att de i många fall bara var gjorda i gammal stil. Hbl tutade också i dagens tidning ut att president Halonens klänning var vintage - den var alltså från 2007. Det blir inte vintage bara för att man använt en klänning en gång förut!!

2011-12-06

Eld och Cointreau

Glad och stämningsfull självständighetsdag, Finland!

2011-12-05

Peppar peppar i degen

Nu följer jag saffransskorpssuccén med pepparkaksdeg. Till min farmors traditioner hör, att man på självständighetsdagen bakar pepparkakor. Så ikväll skall det bli deg, medan sonen sover och årets första snö faller.

Någonstans läste jag nyss att pepparkakor härstammar från de kryddiga kakor pilgrimer och korstågsriddare hade med sig som vägkost till Jerusalem.

Inte ens saffran hjälper

Alla finlandssvenska bloggare verkar vara på bloggprisgala ikväll, så ingen bloggar. Trist. Och här sitter jag och skall brödjobba medan mormor myser med barnbarnet på café. Ytterst trist. För mig alltså. Försöker sweeten the deal med lite saffransskorpor.

2011-12-04

Manusputs

I morse tog jag itu med de lätta sakerna som skulle fixas med manuset. De roliga. Nu har jag tänt honungsljuset och gör mig redo för att tackla de stora, svåra sakerna.
Det härliga med min betrodda första läsare är att hon hittar de där sakerna som jag innerst inne själv vet att inte fungerar. En del av dem har jag vetat om och låtit gå, andra kände jag genast då hon nämnde dem att ja, just det - därför fungerar inte det där.

Nu gäller det en karaktär till exempel. Min läsare tyckte att han var svår att förstå och frågade: Varför är han som han är? Vad är det som format honom? Varför handlar han som han gör?
Och svaret är: Jag vet inte. Jag har inte tänkt på honom tillräckligt noga, och jag vet inte vad det är som driver honom. Därför är han antagligen också otydlig. Nu måste jag lära känna honom bättre. Det är okej, inte speciellt svårt. Men sen måste jag få fram den nya bilden av honom i hela manuset också. Och tanken på det gör mig helt matt.

Min läsare hittade också en karaktär som dyker upp, verkar väldigt betydelsefull och sen bara försvinner och inte har nån roll att spela. Hon måste bort.

Två andra karaktärer som blir väldigt viktiga behandlas flyktigt i början av manuset. Där måste jag skärpa till det.

Så nog har jag att göra alltid.

Färska frukostsemlor

I går kväll satte jag Karins semledeg* att kalljäsa över natten.
I morse blev det färska semlor till frukost! Kl sex fick jag sonen att somna om nämligen, men var vi det laget själv klarvaken, så jag steg upp och bakade ut och gräddade semlorna. Jag kanske skulle ha haft i lite mer salt än Karin, men å andra sidan är de barnvänligare så här.

Jag fotade dem och såg sen på fotot och tänkte att jag borde styla bilden mer: sätta semlorna i en korg, kanske svepta nätt i en rödvitrutig duk... Men nä hörni, nu är det vardagsrealism som gäller!



* I Svedala skulle ni kalla dem frallor

2011-12-03

Mitt kära åttiotal

Såg just Rihanna på X Factor USA. Titta vad hon har på sig!


How very Madonna ca 1989! Jag blev helt nostalgisk. Jeans med hög midja fulla med hål, kort jacka med bara bh under, stort lockigt hår...
The 80's rule. Så är det nu bara.

Ecobeauty

Inhandlat idag: ekologiskt smink i Ekenäs


Jag återkommer med rapport sen när jag testat. Letar efter den optimala eko-mascaran, och behövde puder också. Läppstiftet och läppglansen ramlade liksom över mig och gick inte att motstå...

2011-12-02

Feedback

Idag fick jag feedback av min betrodda första läsare på Nya projektet, också känt som Nummer 4.

Hon sade att hon tyckte att det var min bästa berättelse hittills :-)

Köket the continuing saga

Förhoppningarna var höga. Höga som hus. Idag! Skulle det verkligen ske?

Köket. Skulle det bli klart, skulle de sista glas-skivorna som förra veckan gått sönder vid tillverkningen tryggt komma fram denna gång? Elektrikern bokad för att, när glaset är på plats, installera eluttagen ovanför arbetsbänken.

Nej. Naturligtvis blev det inte av denna vecka heller. Denna gång saknades en av skivorna oförklarligt från leveransen.

Kanske nästa veckas fredag då...

2011-11-30

Ledig plats

Vi har ett avhopp från fantasykursen, så nu finns det åter en plats ledig! Skynda dig att hoppa på!

2011-11-29

Fantastiska historier som inte är fantasy?

Jag var av och an in till Hfrs idag för ett möte för brödjobbets räkning. På flit hade jag inte med mig något att läsa annat än översättningen av Underfors (det går långsamt för mig att läsa på finska) och lite jobbpapper.

Men så hade jag lite tid över på hemvägen och fastnade i Pocketshopen på stationen... Aj aj.
Nu har jag antologin Stories i väskan. Sammanställd av min idooool Neil Gaiman och Al Sarrantonio. Läste den med fröjd och njutning på hemvägen. Framför allt Gaimans förord, som jag önskar att jag fick citera i sin helhet här. Han fångar så på kornet exakt vad jag tycker om berättelsens vikt, och varför jag älskar fantasy, men inte all fantasy. Jag får nöja mig att erbjuda er några guldkorn:

Så här säger Gaiman om hur han och Sarrantonio sammanställde volymen:

"We wanted to read stories that used a lightning flash of magic as a way of showing us something we have already seen a thousand times as if we have never seen it before."

Och jag ger till ett utrop av frändskap då jag läser hur viktig Gaiman tycker att storyn, berättelsen är. Han tycker att den narrativa motorn ofta saknas i det han läser.

"I would read beautiful prose, and I would simply  not care."



Ja! Det måste finnas något bakom de vackra orden också. Det viktigaste är dessa fyra små ord, skriver Gaiman:"Och vad hände sen?"


Det är det som är livsblodet i allt bra berättande.

Gaiman har alltid inspirerat och fascinerat mig med sin talang för att aldrig fastna i en genre, att vara mycket svår att definiera då man skall beskriva vad han skriver. Så här skriver han om genren:


"Talking to Sarrantonio I realised that I was not alone in finding myself increasingly frustrated with the boundaries of genre: the idea that categories which existed only to guide people around bookshops now seemed to be dictating the kind of stories that were being written. I love the word fantasy, for example, but I love it for the almost infinite room it gives an author to play (...) I do not love it for the idea of commercial fantasy (...) G.K. Chesterton compared fantastic fiction to going on holiday - that the importance of your holiday is the moment you return, and you see the place you live through fresh eyes."


Det som är intressant är just att berättelserna i boken alla är fantastiska, magiska, det som kanske kan kallas för fantastik. Men det utannonseras bara som snabbast på bakpärmen, och då används uttrycket imaginative fiction. Boken heter ju kort och gott Stories, ordet fantasy finns inte på pärmen och den är också mycket saklig och andas inte alls fantasy till sin utformning heller.






Är det så att fantasy-trenden är på nedåtgående? Har det gått inflation i begreppet?

2011-11-28

Nu drar det ihop sig

Eftersom jag nu börjat ta er med på min resa genom Inheritance så fortsätter jag: Kring sid 370 börjar det äntligen hända något. Nu känns det inte längre helt förutsägbart, klichéaktigt eller tråååkigt. Är faktiskt lite intresserad. Synd bara att det tog så länge innan historien kom igång. De första 300 sidorna var dött kött.

Vilket förfärligt uttryck förresten! "Dött kött", uäh.

Laxvariation, brysselkål

Eftersom sonen åt lax med så god aptit på lördag blev det lax idag igen. Den här gången kryddade jag den bara med salt och stekte den (vilket blev lite trist). Men till fisken gjorde jag en smaskig stuvning. Jag kokade potatis tills den var nästan färdig och ovanför den ångkokte jag brysselkål. Jag kylde potatisen i kallt vatten och skar den i mindre bitar (skalade först). Brysselkålen var ganska liten, den halverade jag. Jag satte åt sidan sonens portion av brysselkål och potatis - han åt sex brysselkål! - och kokade sen upp grädde, dijonsenap och salt i en kastrull. När det kokat ihop lite lade jag i potatis och brysselkål, rostade senapsfrön i en gjutjärnsstekpanna och hällde i. När det nästan var färdigt (puttrade långsamt i kanske 10 minuter) hade jag i ett litet knippe fryst dragon. Och det blev väldigt väldigt gott!

Adalminas pärla

I dagens Hbl recenserades en nyutgåva av Topeliusklassikern Adalminas pärla. Där funderar recensenten "Är det så här vi vill uppfostra flickor ännu på 2000-talet?"

I korthet, och jag ber om ursäkt om alla detaljer inte är rätt, handlar berättelsen om prinsessan Adalmina, som i dopgåva får en pärla. Så länge hon har pärlan växer hon varje dag i skönhet, vishet och rikedom, men om hon tappar pärlan förlorar hon gåvorna. Men en annan fé ger henne gåvan, att om hon tappar pärlan så får hon istället ett ödmjukt hjärta.

Naturligtvis tappar hon pärlan, och upptäcker hur högmodig och hemsk hon varit och hur mycket lyckligare hon är utan sina tidigare gåvor, men med sitt ödmjuka hjärta. Som prinsen säger i slutet av berättelsen:
"Adalminas pärla är mycket skön, men mycket skönare är ändå ett ödmjukt hjärta!"

Nu vet jag inte vad det skulle vara för fel att i denna vår tid där barns största dröm är att "bli kändisar", där allt mest bara är jagjagjag, lära våra barn (flickor OCH pojkar) att rikedom och yttre skönhet inte är allt.

Och dessutom: Jag har vuxit upp på enorma mängder gammaldags Topeliusberättelser, för att inte tala om min mammas och min mormors flickböcker där man verkligen kan tala om en traditionell bild av flickan och kvinnligheten. Och jag har inte blivit något annat än feminist för det. Exemplen hemifrån är starkare än någon barnbok kan vara. Barn klarar faktiskt av att läsa med urskiljning. Det viktiga är väl ändå variation i vad barnen läser. (Och en motvikt till Idols- och Talent-tävlingarna på TV.) Den kan man ypperligt väl få i de två andra bilderböckerna som recenserades på samma uppslag i tidningen, av vilken den ena handlar om en tyghund som till sist blir ensamstående mamma, och den andra om ett gammalt bögpar. Mångfald är bra!

2011-11-27

Lillajulssöndag

Många fina filmer på TV idag. Men denna vilda storm som rasar river i TV-antennen vår så att digibilden hoppar. Avigsidan med att bo här på laaande.

Så jag får sysselsätta mig själv. Ut vill man ju inte heller. Därför kalljäser nu en julbrödsdeg (recept Anna Bergenström) i kylskåpet att bakas ut i morgon. Och i ugnen gräddas tre smaskiga maltlimpor långsamt. Och så får det bli lite mer Inheritance. Som annars känns mer och mer som ett Nanowrimo-projekt när jag läser. Som att: äh, jag måste fylla ut texten lite mer, VAD skall jag hitta på? Jo! Jag låter dem ha ett D&D-äventyr* i underjordiska gångar med fällor, svarta altaren och lönndörrar... (Jag hade svårt att tro att Paolini verkligen sjunkit så lågt när jag läste DET avsnittet.)

* Dungeons&Dragons, ett rollspel

Tankar den första advent

I dagens Hbl finns det tips på billiga julklappar för nära och kära. Vad får man för 50 euro på Annegatan? Tio tips för en tunn plånbok, heter artikeln.

Så skriver en som aldrig haft en tunn plånbok. Har man det sätter man inte femtio euro på en enda julklapp, speciellt inte om man har mer än en person att ge julklappar åt.

Nyligen hörde jag också en gallup i Vega Västnyland. "Hur mycket pengar sätter du på julklappar?" var frågan. Förvånansvärt många svarade "några tusen". Några tusen euro! Wow. Ibland glömmer jag liksom att andra lever i en helt annat verklighet än jag.
Hur mycket pengar förtjänar man riktigt om man kan sätta flera tusen på julklappar? För mig är det flera månadslöner.

Ändå kan jag ärligt säga att jag inte saknar något. Det finns inget jag hett åstundar men inte kan unna mig. Jag åstundar helt enkelt ganska lite. Min mamma och jag har en lek som går ut på att vi fantiserar kring vad vi skulle göra om vi vann på lotto. Hus eller lägenhet, ny bil och färska blommor på bordet varje dag hör till standarden. Och visst hittar jag på annat också: en dröm är att ha en skräddare/sömmerska att sy alla mina kläder. Då skulle jag alltid ha kläder av god kvalitet som faktiskt sitter och passar mig.
Men det är ju inget jag egentligen behöver. Ingenting jag suktar efter dagligdags. Vi har ett hem, som är helt okej. Inget för inredningstidningar, men gott nog. Vi kan köpa den mat vi vill. Går bilen sönder och måste repareras gnisslar vi tänder, men det är inte en katastrof.

Och orsaken till detta är inte våra inkomster, för de är ganska blygsamma, utan att vi för det mesta lever sparsamt. Jag undrar om jag någonsin spenderat femtio euro på en enda julklapp? I och för sig, sammanlagt kan jag nog spendera så mycket på en persons julklappar, men då är det alltid flera saker. Ofta försöker jag göra något själv, få se om det alls går i år, det tror jag inte, men i framtiden skall det nog bli hemmalagat igen. Och i min familj är det ingen som ger sådana klappar. Ingen förväntar sig dyra presenter. Skulle någon få en enda sak som kostat flera hundra skulle den nog snarast bli generad.

Förresten, nu när jag tänker efter har jag i år faktiskt köpt en julklapp som snuddade 50 euro, den var ungefär 45. Men så kändes det också dyrt.

2011-11-26

Grandilemma

Hur gör annars ni som har småbarn med julgranen? Inte en chans att vår vilding skulle låta en glittrande, frestande gran vara ifred mer än tio sekunder.

Lax och purjo

Dagens improvmiddag blev ovanligt lyckad! Jag köpte lax och purjo i butiken. Visste inte riktigt vad jag skulle göra med den, bara. Nånstans på webben har jag nyligen sett ett recept på lax på en bädd av purjo, med en sås av créme fraîche och grädde på, men kryddningen kom jag inte ihåg.

Så jag saltade laxen, stötte vitpeppar och fänkål i morteln och kryddade fisken med den. Stjärtbiten lät jag bli att krydda så mycket, för den fick sonen. Jag skar det vita på en purjo i strimlor och bredde ut i en ugnsform och lade fisken ovanpå, skinnsidan upp. Så blandade jag en liten burk (hyla-sorten) créme fraîche med grädde och 1-2 tsk riven ingefära på burk, och lite lite fiskbuljong upplöst i hett vatten. Hällde över fisken och hade i 200 graders ugn i drygt 20 minuter. Kokade lite god mjölig potatis till. Och det var gott i all sin enkelhet! Purjon blev härligt söt och ingefäran gav en fin fräsch smak. Ettåringen åt säkert 100 gram fisk och 2½ potatisar. Också vi vuxna åt så att vi höll på att spricka. En bra alternativ lillajulsrätt!

Köket Redux

Tja, köket som skulle vara klart igår är ju INTE det.
Nehej.

Två beställda glasskivor hade gått sönder i tillverkningen. Med lite tur får vi dem om en vecka i stället.
Fast nu räknar jag inte längre med det.

2011-11-25

Underbar gruvlighet

På tåget till Åbo idag läste jag äntligen ut Cecilie Ekens Valravnen. Vilken bok! Jag rekommenderar den varmt. Skulle kategorisera den som gotisk fantasy. Riktigt gruvlig är den, på ett häärligt sätt!

Finns alltså enbart på danska, men låt inte det avskräcka.

2011-11-24

Kvällen är räddad!

Åh! Nu kom julnumret av Glorian Ruoka & Viini. Som av en händelse köpte jag hem lite nya ekologiska rödviner från Alko idag. Ikväll skall det bli bad, vin & så skall jag planera årets julbord!

Den som väntar på något gott...

Köket börjar låångsamt, lååångsamt bli färdigt... Med lite tur är det foto-färdigt i morgon!! Annars nästa vecka.
Fast jag borde säkert säga peppar peppar ta i trä.

Paolini går från nja till nej

Jag tar lite tillbaka vad jag sa om Paolini och bra rytm: Inheritance håller på att tråka ut mig. Det kommer jag inte ihåg att de andra böckerna gjort. Det är som att Paolini nu har ett helt galleri av karaktärer, och då måste han hitta på lite olika små fiffiga äventyr för dem, som inte har något med huvudhandlingen att göra. Jag kan ju ha fel, kanske det mot slutet visar sig att allt var oerhört betydelsefullt - men jag betvivlar det starkt. Oddsen är inte heller tillräckligt uppskruvade, så jag bryr mig inte om hur det går för Roran, t.ex.

Och what's up med alla dessa åldriga mentorer som kommer med korta kryptiska uttalanden och sen aldrig förklarar sig? Ett knep som var billigt redan i Star Wars.

2011-11-23

Bliven icke bländade

Idag kom klänningarna!!
Jag är riktigt nöjd. En av dem är jättesnygg men kanske liite liite tajt (framför allt kring ärmarna). De andra är riktigt bra, och sitter perfekt. (Tack Amanda för hjälp med storlekarna.) Dessutom kom klänningarna ända hem i postlådan, jag slapp hämta dem från posten, och leveransen var gratis!

Jag avskyr att lägga upp bilder på mig själv, men när jag nu en gång pratat så mycket om mina klänningar så kan jag visa upp den bästa. Notera den ansträngda minen: jag vet inte hur man skall se ut på dagens outfit-bilder. Och nej, jag har inte blekpudrat benen. Novembersol på vinterben och resultatet blir så där bländande...

Liten läslus

Sonens morgonläsning: Das Kapital och Bibeln.
Hm. Vad skall av detta bliva?

2011-11-22

Billös men inte rådlös

Det bidde inget möte med Åsa
På väg till tågstationen stervade vår bil. Strömmen försvann och bilen var heldöd. Så jag fick sitta och vänta på bärgningsbil istället.
Däremot inser jag nu hur beroende jag är av bil. I morgon skall jag göra ett biblioteksbesök i Sökö, på fredag är det meningen att jag skall köra till Pargas - jag kan inte ens hinna till skolan med tåg och buss. Och ännu har reparationsfirman inte hört av sig om hur länge de tror att det tar att fixa bilen.
Och jag cyklade till bibban och biblioteket idag istället och mina ben var som gelé efteråt... Uj uj uj så dålig kondis jag har.

Men Åsa och jag tog vårt möte per telefon, och det gick utmärkt det också, och vet ni vad? Det kommer att bli en superbra kurs det här! Jag ser så fram emot alla diskussioner vi kommer att ha och alla spännande texter jag kommer att få läsa. Kursen är redan nu full, så om det kommer fler anmälningar får vi lov att ha en väntelista. Det kan ju alltid hända att någon hoppar av före kursstart.

Kursplanering

På dagens agenda: Planera fantasykursen tillsammans med Åsa! Det ser jag fram emot.

2011-11-21

Lite om Paolini

Är lite på hundra sidor in i Inheritance nu. En sak jag börjat irritera mig på hos Paolini är att han gjort en massa research. Va, är det inte bra det då? Jo, men han vill verkligen visa läsaren allt han kan. Eragon kan inte öppna ett bläckhorn utan att Paolini skall få fram hur bläcket luktar, vad det är gjort av, hur Eragon använder det osv. Det är inte viktigt för storyn. Eragon-serien är nog ett gott exempel på faran av att researcha för mycket.

Det är också lite väl mycket svärdfajtande-detaljer för min smak, men där förstår jag att det är något som kan tilltala yngre, kanske manliga, läsare mer än mig. Jag kan skumma igenom fajtscen nummer fem och femtiofem utan problem. Illa berörd blir jag ändå av att det är så lätt för samtliga att avdagata så många människor. Inga samvetskval här inte, bara stick och hugg och blod och stritt.

Däremot blev jag nästan lite upprörd av Paolinis iögonenfallande Monty Python-referens. Dels föll den ur ramen för historien, och dels - leave my heroes alone!! Om du är Terry Pratchett går det kanske för sig, men nu, come on.

Högt och lågt

Har kommit med posten idag: Den finska översättningen av Underfors. Håller på och smälter titeln. Vet inte ännu vad jag riktigt tycker om den.

Har inte kommit med posten idag: Mina klänningar. ÅååÅååÅÅÅÅÅÅÅÅ!

2011-11-20

Tillägg till fantasydiskussionen

Jag frågade min man i går kväll vad han tycker att utgör god fantasy. Han hade en ypperlig point: Samma regler gäller naturligtvis som för all litteratur. Man måste bry sig om personerna i boken. Även om man klär av berättelsen alla fantasy "gimmicks" (i brist på ett bättre ord), så måste det finnas en mänsklig berättelse där under som fångar läsaren.

2011-11-19

Vad är bra fantasy egentligen?

Cyndi frågar i en kommentar: Beskriv en bra fantasy. Som du tycker. Hur ser den ut? Vad gör den originell? Bara nyfiken... :-) 

En bra och svår fråga! Det är alltid lättare att säga vad som utgör dålig fantasy än bra. Men jag skall försöka.

Fantasy är en genre full av klichéer. På ett sätt vill vi ju ha dem när vi läser fantasy: vi läser för att vi tycker om att läsa berättelser med drakar, hjältar, kanske magi och svärdsfajtande, kanske något annat. Utmaningen för en fantasyförfattare blir då att servera dessa klichéer på ett verkligt eget och unikt sätt, så att de känns välbekanta på rätt sätt för läsaren, och ändå helt nya och fräscha. Ingen liten uppgift minsann... Det är en orsak till att jag t.ex. inte skrivit om drakar ännu. Drakar är så använda att det är väldigt svårt att komma på en egen vinkel på det (tycker Naomi Novik lyckats, men hon är en av få på sista tiden. Paolini t.ex hör inte till nydanarna). Tills jag kommer på något unikt lämnar jag drakarna ifred.

Bra fantasy innehåller för mig något mer än bara ett spännande äventyr. Visst vill jag gärna ha action, men det är inte helt nödvändigt. Det kan också handla om mer inre äventyr. Men det skall finnas något under ytan (Ursula LeGuin är ju mästare på det här). Och god fantasy, med flera lager, talar till läsare i alla åldrar. Jag brukar, när jag talar inför publik om skrivande och fantasy, berätta om mitt eget förhållande till Michael Endes Den oändliga historien. Som barn älskade jag äventyret: en pojke drogs in i den spännande och underbara bok han läste! Om bara det någon gång kunde hända mig! Sen har jag vid varje genomläsning, som ju alltid skett då jag varit äldre, hittat fler och fler lager och fler och fler berättelser i berättelsen. Varje gång har den gett mig något nytt, något jag inte sett då jag läst den gången innan. fungerar riktigt bra fantasy.

Bra fantasy skall också ha ett hjärta. Det är ju delvis samma sak som ovan, men inte helt. En av orsakerna till att jag bara kom knappt en fjärdedel in i China Mievilles Kraken är just att hjärtat saknas. Det är en mycket intressant och ovanlig premiss i berättelsen, väl berättad med bra dialoger osv. Men Mieville har inte alls bemödat sig om att få mig att bry mig om huvudpersonen. Och då bryr jag mig inte om hur det går, och följaktligen inte om boken. Mieville hör annars till en rörelse som vill förnya fantasyn. I boken UnLunDun försökte han att skapa något helt eget och inte alls använda sig av fantasyns klichéer och stereotyper. Detta applåderar jag, men: det ledde till att jag inte alls kände mig hemma i hans värld. Där fanns inget av det jag tycker om i fantasy.

Och bra fantasy är långt avhängigt ett bra språk. LeGuin är ju åter en av mästarna på området, med anor hos författare som Tolkien och Dunsany. Det skall höras att det är fantasy man läser, det skall kännas i hela kroppen.

2011-11-18

Skamligt fredagsnöje

Mitt Adlibris-inköp:


Ja jag vet. Lite pinsamt. Och egentligen ganska dumt. För jag tycker alltså att Paolinis serie är ganska illa skriven, extremt oorginell och förutsägbar. Hitta på något eget, liksom. Luke, I am your father... Nå. Men på nåt vis så vill jag läsa sista delen, efter att nu ha tragglat mig igenom de tre första. Och det hör ju liksom till jobbet det här. Att hålla sig à jour, också med dålig fantasy.

Så ikväll, bara sonen somnat (håll tummarna för att det går snabbt trots att han vaknade från sista tuppluren kl fem!): Inheritance, ett glas Riesling och lite getost och fänkålssalami.

Pip pip

Det pep till i telefonen. Ett sms från Posten! Åh, mina klänningar, redan!
Men det var "bara" mitt paket från Adlibris. Jag har beställt en lite pinsam bok. Jag skall visa sen när jag hämtat paketet.
Klänningarna kommer nog först nästa vecka... Det är oliiidligt spännande.

I ett blomsterprytt rum skall jag skriva

Nu är det helt klart: nästa år kommer jag att ha ett arbetsrum med handmålade blombårder på väggarna, ca fyra minuters cykelväg hemifrån. Det ligger i ett hus byggt 1937 av en rektor åt sin fru. Frun påminner mig på många sätt om min mormor. Båda kvinnorna dekorerade sina hem med handmålade bilder på väggarna. Min mormor målade sjöjungfrun i badrummet och vinrankor i kvisten (=farstun). Det känns som att min mormor är starkt närvarande i det här huset. Jag hoppas hon kan hjälpa mig med min egen kreativitet om jag kör fast!

Förr hade jag inte så stora svårigheter med att skriva hemifrån, och jag har ett mycket trevligt arbetsrum. Men sen sonen föddes har det blivit svårare - det finns hela tiden så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet. Jag har svårt att skriva då jag vet att tvättberget växer och köket gror igen. Men nu får jag gå på jobb, som vanligt folk :-) och komma undan hemmet en stund.

Sonen skall gå halvtid fyra dagar i veckan hos dagmamma, och den här mamman skall få skriva hela året i en underbart inspirerande miljö!

2011-11-17

Underfors på finska

Underfors kommer ut på finska i vår på Tammi! I mars-april någon gång. I morgon borde jag få det översatta manuset på posten. Det skall bli mycket spännande att se hur översättaren översatt titeln!

2011-11-16

Fåfänglighet

I söndags beställde jag tre klänningar (för att mitt nya motto är Mer klänningar åt folket) från en för mig ny brittisk nätbutik. Jag har redan fått meddelande om att klänningarna sänts. Och nu är jag sååå otålig! Antingen visar det sig att de är precis så ljuvliga som jag föreställt mig, eller så är kvaliteten dålig och de sitter illa. Det är svårt det där med storlekar från en ny firma också.

Jag är som ett barn med julafton. Jag vill ha klänningarna nuuuu!

Så värt det

Städerska en gång om året

- because I'm worth it.

Fyn f*n så rent och snyggt här är nu. Det är som ett annat hem.

2011-11-15

Heureka!

Åh idag fick jag en LYSANDE bokidé, nästan fix och färdig! Något helt annat än jag skrivit hittills. Jag har tillbringat kvällen med att anteckna för brinnkära livet, och göra research. Denna skall jag jobba med nästa år! Parallellt med bok nr 4 och 5. Jag får börja ge mina böcker nummernamn för bloggen...

Det finns alltid annat att ta med i beräkningen

Malin borta på En gul apelsin skrev ett bra och tänkvärt inlägg om debatten hemmamammor/karriärmorsor. Men sen skrev hon ett till, som fick mig på ledset humör och jag har hela dagen gått omkring och funderat varför. Malin skriver nämligen så här:

"Finns det någon orsak att sätta små barn (mellan noll och tre år) i dagis för deras egen skull? 


Tänk på det bara ur barnens perspektiv. Ta inget annat med i beräkningen.
Inga huslån som skall betalas av. Inte den egna viljan att jobba för att förverkliga dig själv eller göra karriär eller träffa folk, de orsakerna kan jag förstå. Men jag vill ha svar på den där frågan. För den är viktig. Alla får kommentera!"

Jag tycker liksom att det är en icke-fråga. För det finns ingen situation i verkliga livet där man inte kan ta med en massa andra saker i beräkningen. Jag tror att de flesta i princip svarar nej på frågan. Av det följer då lätt att man tolkar att det med andra ord är det bästa för barnen att vara hemma, följaktligen är det illa att vara på dagis. Eller hos dagmamma.

Vi vill alla det bästa för våra barn. Det vill vi. Men i alla val vi gör i verkliga livet finns det en massa faktorer som man tar med i beräkningen och som spelar in.

Är det bästa för barnen att äta hemlagad, ekologisk, närproducerad mat? Ja. Men i verkligheten är det omöjligt för mig att som mamma hela tiden uppnå det. Vi har t.ex. genomlidit en lång och utdragen köksrenovering den senaste månaden. Nu har det inte blivit nästan någon hemlagad mat. Jag försöker trösta mig med att burkmaten för det mesta går att få ekologisk. Jag gör som förälder så gott jag kan.

Skulle det vara bäst för barnen att endast ha på sig ekokläder, tillverkade utan kemikalier? Såklart. Men i verkligheten är det svårt att få tag på tillräckligt med ekokläder, och framför allt är de dyra. Jag köper ekologiskt så långt det är möjligt. Jag gör som förälder så gott jag kan.
Skulle det bästa vara för barnen att endast lyssna på Mozart, leka pedagogiska lekar med mamma och pappa dagen lång och aldrig se på TV? Det är högst troligt. Och helt omöjligt, för en vanlig enkel mamma som mig. Jag låter mitt barn se på Pingu ibland när jag behöver en andningspaus, och jag låter honom ibland se på Pikku Kakkonen så att jag kan slänga i mig lite mat. Jag gör som förälder så gott jag kan.
Skulle det vara bäst för barnen att aldrig inandas smutsig storstadsluft? Att inte bli utsatt för utereklamens ibland våldsamma, ibland halvpornografiska bilder? Att inte någonsin äta skräpmat? Att bara leka med superpedagogiska ekoleksaker? Att mamma och pappa aldrig är stressade, trötta eller arga? Att...

och så vidare och så vidare. Vi vet vad som skulle vara absolut bäst för barnen i de flesta situationer, och det är helt omöjligt att alltid leva upp till det.

Vi gör som föräldrar så gott vi kan.

Allan och Udo

Grattis Minna och Linda till fin recension i Västis! Jag får stor läslust av att läsa recensionen.

Kursen börjar bli full!

Om du funderar på att gå kursen i att skriva fantasy i vår (länk till höger!) så skynda på: det lär endast finnas 1-2 platser kvar! Sen får vi börja med väntelista.

2011-11-14

Tillbaka till början

Idag har jag haft förmånen att få kura gryning med lågstadieelever i Svartå bibliotek. I skenet av stearinljus läste jag högt ur De Ännu Inte Valda och berättade om mig och mitt författarskap för en uppmärksam grupp elever.

Det är väldigt länge sedan jag tittat i DÄIV, som kom ut 2007. På sista tiden har Arra och Underfors tagit all plats. Men nu när jag läste början på kapitel 3 fann jag mig småmysa: det var ju en riktigt trevlig liten bok det här! Med en helt annorlunda ton och stil än i de följande två. Tänk att jag kan skriva så där också! Och det var ju till och med lite underfundigt och roligt. Jag kände igen ett sug efter att skriva något för lite yngre läsare, och nu tillkom en önskan om att inte glömma humorn.

2011-11-12

Min första Littfest

Tåget skakar iväg med mig från Vasa station. Ute är det redan mörkt. Jag äter hallonbåtar och sneglar på Cecilie Ekens Valravnen, som jag ännu inte läst ut. Men först en summering av mina två dagar på Vasa Littfest:

- Jag har hittat en oerhört inspirerande miljö som jag fotat och börjat drömma ihop ett finlandssvenskt Fem-äventyr kring
- Jag har gett Karl Ove Kanusgård fantasylitteraturtips (Gaiman!!)
- Jag har fått njuta hotellfrukost i lugn och ro två morgnar i rad vilket för en småbarnsmamma är HIMMELRIKET
- Jag har fått umgås med min gudmor som jag träffar alltför sällan (och ätit av hennes mans utmärkta mat!)
- Jag har, senare än resten av Finlands folk, upptäckt Maija Vilkkumaa

Men framför allt:
Jag har fått lyssna till otroligt intressanta och spännande författare. Jag har formligen badat i litteratur. Jag har fått njuta av en föredömligt tvåspråkig festival där man slapp lyssna på långa översättningar, utan där tvåspråkigheten var lätt och naturlig. Jag har blivit nyfiken på ny litteratur, jag har känt mig utmanad, jag har fått umgås med kolleger och fint förlagsfolk. Jag har haft förmånen att få berätta om mina böcker för intresserad, engagerad publik.

Vasa Littfest: TACK för en underbar upplevelse!

Klapper klapper

Till dig som började gå av och an i hotellrummet ovanför mitt i höga klackar från sex på morgonen: var det nu riktigt nödvändigt?

Fullt hus

Kvällens program på Vasa Littfest var helt fantastiskt. Karl Ove Knausgård, Märta Tikkanen, Leena Lehtolainen, Kjell Westö och Maija Vilkkumaa drog fullt hus - och lite till. Extra stolar bars in, och när de var slut satt folk på golvet och längs väggarna.

Och efteråt gick vi på krog och fortsatte kvällen och nu är det ordentligt efter midnatt. Gäsp. Jag är inte van med så sena kvällar. Men vilken givande dag det varit!

2011-11-11

Alles gut

Ett stort tack till alla som kom på de två uppträdandena denna morgon! Jag tyckte det gick riktigt bra, och publiken kändes inte så skrämmande stor heller. Och du som frågade den där sista frågan - det var klurigt! Nu är jag bättre förberedd om någon ber mig göra detsamma i framtiden.

Det katastrofala var att min Penna, den Penna jag alltid skriver med i den svarta anteckningsboken och som min man beställer åt mig från Japan (ja, jag vet, jag är inte klok), fick slut på bläcket! Så nu har jag varit till en vanlig bokhandel och köpt en ny. Nu klarar jag mig en stund igen. Hittade nämligen en så inspirerande miljö här i Vasa att jag genast måste anteckna de idéer som ploppade upp...

100!!

Jag har just avnjutit en överdådig hotellfrukost (äggröra! korv! karelska piroger! juice! te! smörgåsar!) vid torget i Vasa och gör mig nu redo för att träffa sammanlagt ca 100 elever uppdelade på två uppträdanden på stadsbibban. Jag tror nog att andra också får smyga sig in där, så om du är i Vasa kom förbi kl 9 eller 10! Det blir mycket prat om Underfors, eftersom de flesta eleverna deltar i ett specialprojekt där de läser Underfors på läsplattor och sen bloggar om läsupplevelsen. Det blir också den största publik jag någonsin haft, och jag är lite nervös. Jag har så småningom insett hur mycket svårare det är att få kontakt med en stor publik än med en liten.

2011-11-10

Jag, en turistguide

En sak som gjorde mig alldeles sprallig av glädje var att Cecilie ville använda sin dag i Helsingfors bland annat till att besöka Café Engel! Hon var mycket förtjust då hon förstod att caféet som finns omnämnt i Underfors finns på riktigt. Hon talade också om att promenera i Kronohagen där Alva och Joel och Nide rör sig. Tänk att någon vill besöka en plats för att jag skrivit om den! Det är fortfarande lite svårt att greppa.

Jag är ett nyblivet fan

Vilken fantastiskt fin fantasyträff det blev på Nifin igår! Och vad roligt det var att uppträda tillsammans med en annan fantasyförfattare. Jag hade gärna låtit bli att tala alls själv och bara lyssna på Cecilie Eken. Hon var så vältalig och hade mycket intressant att berätta. Dessutom var det underbart att höra en fantasykollega berätta om hur hon arbetade och tänkte. Det fanns så många igenkänningspunkter! Att också Cecilie växte upp med sjuttiotalets socialrealism och hade exakt samma intryck av den som jag. Grå betongförorter och problem, problem, problem och sen det värsta, öppna slut... Båda har vi revolterat mot detta slags berättande.

Cecilie, hennes man och jag fortsatte kvällen en stund över ett glas vin, men tyvärr kunde jag inte stanna länge. Dumma VR som inte har något västgående tåg kl 22, utan bara 21 och 23. Det fick bli niotåget för mig och jag måste gå mitt i en intressant diskussion om de ekonomiska villkoren för författare i Finland och Danmark. Cecilie, som gett ut omkring 15 böcker, berättade att en stor del av hennes inkomster kommer från biblioteksersättningarna och nämnde en svindlande summa (hon har ju gett ut många böcker). I Finland går det inte till på det här sättet.

Cecilie och jag hade också mycket samma syn på språkets betydelse också. Och jag lärde mig att jag nog absolut måste börja läsa mina manus högt innan jag lämnar in dem till förlaget. Det är det enda sättet att hitta till exempel de ordupprepningar jag avskyr. Nu blir det ofta så att jag först när jag läser ur en bok högt på något evenemang hittar alla små stilfel. Jag önskar bara att jag inte skrev så förbenat långa texter... Det tar en eeevighet att läsa dem högt.

Jag läser just nu Cecilies Valravnen. Det är den första bok jag läst på danska, och jag var rädd att det skulle vara mycket svårt. Men det är det inte! Visst går det långsammare än vanligt, men den spännande berättelsen drar iväg med mig. Vissa ordvalörer går säkert förlorade, men på det stora hela är det mycket lätt att hänga med. Så låt inte det att bara några av Ceclies böcker finns i (bearbetad och starkt nedskuren) svensk översättning avskräcka er! Det här är en fantasyförfattare värd att bekanta sig med.

2011-11-09

Norrut!

Idag gör jag listor över vad jag behöver packa med mig till Vasa. I morgon tar jag nämligen tåget upp till Vasa Littfest. Där deltar jag i Barnens Littfest på fredag och i den allmänna Littfesten på lördag. Det finns mycket intressant program och alla evenemang är gratis, gratuit, free of charge! Så komsi komsi. Jag tänker inviga min spontanköpta klänning på kvällsfesten. Det är säkert för kallt för den och allt möjligt, men who cares. Det är så sällan jag har tillfälle att ha på mig klänning.

På lördag ser programpunkten jag deltar i ut så här:

I KATS & LILLIS SOFFA
14.00–16.00 Nedre aula, Vasa stadsbibliotek
Katarina Gäddnäs & Lilli Loiri-Seppä intervjuar LittFest-gäster
Pia Ingström
Antti Nylén
Jolin Slotte
Saila Susiluoto & Markku Pääskynen
Maria Turtschaninoff
Kjell Westö
Maija Vilkkumaa
Saila Susiluoto: dikter & Markku Pääskynen: oud-luta

2011-11-08

Snart kommer kommentarerna...

Min vän har redan läst mitt manus. Jag fick ett mejl idag. Nu skall hon läsa det en gång till, med penna i handen. Jag är verkligt lyckligt lottad över att ha en så bra, och noggrann, första läsare. Det är guld värt.

2011-11-07

Renoveringen the continuing saga

En renovering tar alltid längre än man tror. Även då man mentalt lägger till lite extra tid. Den skulle ha varit klar förra veckan, men blir med lite tur klar denna vecka. Kanske först nästa. Och inte blir det någonsin exakt precis som man tänkt sig.

Men det blir nog bra till slut. Och detta är verkligen i-landsproblem. Jag har haft lite ångest för just det emellanåt. Här slänger man ut en fungerande köksfläkt. För att det tar alldeles för mycket tid och energi att försöka få den såld någonstans. Här slänger man mat när man byter från en frys till en annan, för att man plötsligt hittat en massa gammal mat man helt enkelt glömt att man har. Här kan man unna sig ett helt nytt kök med nya apparater när andra i världen verkligen inte är så lyckligt lottade.

Vi skall bli bättre på att inte slänga mat. Det är en av mina nya-köket-föresatser.

2011-11-06

Mitt i röran

Denna helg ägnas åt att få hemmet i skick efter köks- och wc-renoveringar. Återkommer när det inte längre är damm överallt och när man kan komma fram till sängen utan att krypa över berg av porslin.

2011-11-04

Mitt hjärta till allmän beskådan

Just nu läser en vän till mig en tidig version av mitt manus. Oj oj oj så nervös jag är.

Om nån tror att man på nåt vis vänjer sig efter att ha gett ut flera böcker så kan jag berätta att det gör man INTE. Inte jag i alla fall. När jag överlämnade manuset sade jag för första gången arbetstiteln högt, och redan det var nervöst.

Oj oj oj. Att lämna ifrån sig något första gången. Att utsätta sitt lilla blödande hjärta för andras blickar. Det är inte lätt. Därför är det väldigt viktigt med vem man låter läsa. Det måste vara nån som är en bra läsare, som har ett öga för vad som fungerar och vad som inte gör det. Och som inte är rädd för att vara ärlig och säga hur det är. Därför tror jag att det är bra om det inte är en familjemedlem. Också ur den synvinkeln att åtminstone jag har lite svårt att ta till mig kritik av familjemedlemmar. De står för nära.

Oj oj oj.

2011-11-03

Tuff tuff tåget går

Nu sitter jag på tåget på väg till Åbo där jag skall prata på huvudbiblioteket om mitt författarskap och mina böcker kl 14.15. Ses vi där?
Jag vågade inte lita på VR och ta tåget som är inne kl 14, för om det är ens lite försenat, vilket oftast varit fallet på sista tiden, så kommer jag för sent. Trist att man inte kan lita på tågen... Men i alla fall finns det trådlöst internet nuförtiden. Så jag tänker ägna tiden åt att jobba i lugn och ro. Obruten arbetsro i några timmar är en raritet dessa dagar. Just nu har jag kupén för mig själv, men det är väl för bra för att vara sant så snart stiger det nog på nytt folk...
Håll tummarna för att det är tyst folk.

2011-11-02

Fantasy på Nifin

Nästa veckas onsdag deltar jag i en diskussion om fantasy på Nifin tillsammans med den danska fantasyförfattaren Cecilie Eken. Mer om Cecilie Eken kan du läsa här, och mer info om diskussionen hittar du här.

2011-11-01

Vems är ansvaret för korrekturfelen?

Jag har nyligen läst ut en nyutkommen, finlandssvensk bok utgiven av ett av de två stora förlagen. Min mening med det här blogginlägget är inte att hänga ut nån, peka ut nån eller göra nån ledsen, så därför tänker jag inte tala om vilken bok det är.
För den kryllar av korrekturfel. Det är ord som fallit bort, ord som kommit till, ord som tappat bokstäver och ord som fått fel genus.

Jag skrev ett inlägg angående en bokrecension nyligen där vi i kommentarerna diskuterade vems ansvaret för texten sist och slutligen är. Ibland förekommer det ju i recensioner kommentarer som ”här önskar man att en bra redaktör hade vågat säga åt författaren att stryka/tajta/utveckla lite” och jag tror att vi kom fram till att visst kan redaktörer göra det, men att ansvaret för texten i slutändan ändå är författarens.
Så vet jag att det varit med mina texter: min redaktör är noga med att poängtera att hennes och lektörens förslag är, just det, förslag. Och att det är jag som bestämmer vad jag ändrar, och hur jag ändrar.

Men än korrekturet då? Så vitt jag vet har inget av våra förlag en äkta korrekturläsare. Språkgranskare, ja, men också där får man som författare vara på sin vakt, så att inte länstolen blir en länsstol. Men när det gäller korrektur har det fungerat så här på mitt förlag: jag har läst, min redaktör har läst och jag har haft min mamma att läsa, för hon har ett utmärkt öga för sådant. Tyvärr har vi ofta gjort det under tidspress, vilket ledde till att till exempel Arras första upplaga hade en del fel. Dem uppmärksammade en observant recensent i sin recension av boken, varpå jag prompt rättade dem för den andra upplagan.

Vems är ansvaret för korrekturet då? Som det nu är så kan jag inte se annat än att det sist och slutligen är författarens. Men det är olyckligt, och jag tycker inte det borde vara så. Alla författare är inte bra på att hitta omsvängda bokstäver eller andra tryckfel. Alla har inte så skarpögda mammor som jag att be om hjälp.

Kanske det nya storförlaget kan hålla sig med korrekturläsare? Det vore strålande!

2011-10-31

Enter Sandman (dubbelreferens! åh!)

Igår kväll skrev jag ner lite idéer till en bilderbok på min mobil innan jag somnade. Sedan drömde jag om ni-vet-vem. Sammanträffande? Knappast!

It's that time of year again!

Hej, ni har väl inte missat att Nanowrimo börjar i morgon? Skriv en roman på 50 000 ord på en månad tillsammans med tiotusentals andra galna och underbara människor! Läs mer här!

Sadly skall jag inte delta i år. Hinner bara inte, ligger massvis efter med brödjobbet (detta att jobba hemma med litet barn = svårt...). Men jag har deltagit tre gånger, varav jag "vunnit" (det vill säga avslutat ett manus) två. Och kan bara säga att det är roligt, svettigt, vansinnigt och givande.

2011-10-30

Råddig och inte ens full

Lite tyst här på bloggen, jag vet: pga renovering av kök och WC har vi bott borta ett tag. Och vår söta lilla son hade sönder mokkulan. Utan mokkula, inget internet. Så.
Jag kan rapportera att jag under min internet-tystnad nästan glömt hunden utanför affären (hann gå en bit innan jag med hjärtat i halsen råsprang tillbaka) och borstat tänderna med handkräm. Utan att ens vara full. Är lite orolig för min hjärnas tillstånd.
Jag har också gått på bokmässa, lånat och köpt och läst ganska många böcker, kommit på en massa bra saker att blogga om och ätit mängder med god mat.
Det skall med andra ord bloggas igen så fort jag hinner.

2011-10-27

Att skriva för att bli bra och fina skolbesök

I går hade jag ett av mina finaste skolbesök så här långt. Och nu skall jag berätta varför jag tror att det blev så bra:

Alla elever som var med var det av fri vilja. De hade alla läst en eller flera av mina böcker, och de ville komma och lyssna på mig prata. Det var en blandad grupp av högstadie-elever vid Lönkans högstadium i Helsingfors, och framför allt mot slutet ställde de jättebra och intressanta frågor.

En sak som en pojke frågade har jag funderat ordentligt på sen träffen. Han sa att Stephen King säger att han bara skriver för sig själv, inte för läsaren, och att han själv tänker likadant. Därför undrade han varför man skall ändra och stryka och fixa i sin text om man ändå bara skriver för sig själv?

Och jag skriver nog också främst för mig själv, på så sätt att jag inte har en läsare i tankarna medan jag skriver. Då skriver jag på berättelsens premisser, ingen annans. Men när jag sedan redigerar texten kan jag nog tänka på läsaren, och vad som kanske är för svårt (om jag skriver för yngre), eller inte lämpar sig, eller så. Men det är inte alls med det främst för ögonen som jag redigerar.

Min strävan är ju att alltid bli bättre. Jag vill bli bra på det jag gör och lära mig så mycket jag kan om det. Vad jag vill då jag redigerar min text är ju att göra den så bra som möjligt. Och då fortsätter jag redigeringen på berättelsens premisser: jag stryker till exempel det som inte för berättelsen framåt, som inte tillför något till karaktärsutvecklingen, och så vidare. Och jag lägger till där det behövs: där det går fort, är oklart, där något uppenbarligen fattas. Jag vill att allt som är med är nödvändigt för just denna historia, och att inget extra fläsk finns med.
Min frågeställare påpekade, mycket riktigt, att i Liftarens Guide till Galaxen finns det mycket med som egentligen är helt onödigt för själva historien, det leder ingenvart. Men då talar vi om en speciell genre: humor. Då måste man bearbeta sin text inom de ramar som finns i den genren: det som är med skall vara rappt, roligt, fartfyllt kanske. Det gäller alla genren, i thrillern till exempel skall det vara spännande (naturligtvis inte konstant, men lagom mycket).

Sen är det naturligtvis en annan sak att Stephen King nu befinner sig i en situation där han kan göra just jämt vad han behagar - och att en del också anser att det syns i kvaliteten på en del av hans senare böcker.

2011-10-26

Författare jämförs med klädkonsumenter

Kaj-Gustaf Bergh svarar i dagens Hbl på Claes Anderssons utmärkta skrivelse i gårdagens tidning. Han är stött över att Andersson anklagar ägarna för att syssla med kortsiktiga vinstkalkyler. Några citat längre ner avvärjer han kritiken om att författarna inte blev tillfrågade innan fusionen med att jämföra författarna med Lindex kunder då Stockmann köpte företaget - då frågade heller ingen Lindex kunder om lov.
Det här är så absurt att man inte ens vet var man skall börja. Författare går alltså att jämföra med klädkonsumenter? Dels är det att ignorera att författarna skapar innehållet - utan författare, inget förlag alls - det vill säga att om något är vi väl som Lindex designers. Men det är ju också att jämföra kultur med kläder, i just det svar som Bergh ger på Claes Anderssons kritik av att förlagsägarna bara bryr sig om det kommersiella.

I Kulturtimmen fortsätter Stig-Björn Nyberg att försvara det faktum att ingen dialog fördes med författarna innan beslutet fattades om fusionen med att säga att det bara är ägarnas sak att besluta om det här.  Men varför inte ha en dialog först? Vad är det för farligt med det?
Nyberg motiverar nämligen också beslutet med att säga "Vi har gjort det för den finlandssvenska bokens och författarens väl". Vad som är bäst för författarna vet man alltså utan att fråga dem det berör?

Bergh säger också i artikeln i dagens Hbl att det är egalt för konsumenten (och nu menar han den som köper böckerna, inte författarna...) vilket förlag boken de köper är utgiven av. Naturligtvis är det egalt! Inte funderar TV-tittaren heller på om filmen de vill se kommer på MTV3 eller Yle2. Är slutsatsen som skall dras av det att vi borde slå ihop alla TV-kanaler till en?

2011-10-25

Vrångbilden och det förträngda

Aj ser man på, jag är nämnd på ett ställe till i Bokextra! Pia Ingström skriver, högst uppe på sid 16, under rubriken "Sex är trollet" så snärtigt att jag måste citera:

"Fantasyformeln och den underjordiska vrångbilden av Helsingfors ger Turtschaninoff möjligheter att iscensätta allehanda konflikter och farligheter som utspelar sig inom var och en - det förträngdas återkomst och andra fina freudianska klassiker."

Alltså, det är så härligt när någon verkligen förstått och sett vad man avsett!

En dag

Lästips: Jag läste just ut One Day (nu också bioaktuell) och tyckte mycket om den.

LÄTT SPOILERVARNING:

Jag grät som en fontän på slutet. Och insåg att gråtböcker borde jag inte få läsa i sängen innan jag ska sova, för jag blir så täppt i näsan att det blir svårt att somna.
Till skillnad från The Time Traveler's Wife, där jag hade svårt att förlika mig med att slutet var sorgligt, förstod jag i One Day varför det måste vara så. Den handlade så tydligt om livet i alla dess variationer, och ingen klarar sig genom livet utan sorg och förluster. Det är bara så.

Bokextra

Jag måste förtydliga en sak jag säger allra sist i artikeln i Bokextra som kom med Hufvudstadsbladet idag. Det ser ut som om jag menar att det finns enstaka finska manliga författare som skrivit en barnbok men ingen som gör det till sin grej. Vad jag avsåg, och hoppas att jag sade, var att det finns många finska manliga författare som skriver barnböcker, men att det bara finns enstaka finlandssvenska manliga författare som skriver en eller två barnböcker men ingen som satsar på barnlitteraturen helt och hållet - så där som det finns många kvinnliga barnboksförfattare på svenska i Finland. Och att det skulle vara viktigt att satsa på återväxten av läsare. Det sade på sin tid redan Mika Waltari, läser jag i senaste numret av Onnimanni. Han talade om vikten av god barnlitteratur över huvud taget.

2011-10-24

Barnvänliga Domo

Vi lever ju ett ganska stillsamt liv i allmänhet, springer inte väldigt ofta på restaurang med sonen (mest för att det inte finns så många restauranger på hemorten). Men en bunt restaurangbesök med litet barn har det ändå blivit, så någon form av erfarenhet har jag.

Idag åt jag middag på nya Domo på Kalevagatan i Helsingfors med min goda vän och ettåringen. Och det var den barnvänligaste restaurang jag hittills varit på. Inte bara blev jag hjälpt in (och ut) med barnvagnen. Jag blev anvisad en plats för vagnen, och en barnstol bars genast fram. Men sen kom vår servitris dessutom med leksaker, och en Mumin-tidning, åt E. Jag blev så glad! För att inte tala om att var gång E slängde sin bok eller leksak i golvet plockade servitrisen upp den innan jag hann få upp rumpan från stolen...

10+ ger jag Domos barnvänlighet.
Maten var också god. Dessutom. Vilken fin kväll!

2011-10-23

Inte klokt

Vi tömmer som bäst köket inför vår stora köksrenovering.

Det är inte normalt för ett enda hushåll att ha så här många olika sorters pasta.

Minst 20 olika tror jag.

2011-10-22

Om att skriva trots kaos

Jag läser som bäst One Day av David Nicholls och där fanns en passus som hade hög igenkänningsfaktor. Om jag citerar fritt, orkar inte leta upp stället, står det att en riktig författare skriver på vad som helst, gamla kvitton, lösrivna pappersbitar, medan Emma (en av de två huvudpersonerna) är förlorad utan sina dyra anteckningsböcker.

Sån var jag förr. Och då avser jag inte bara anteckningsböckerna. Jag hyser en djup, lite ohälsosam passion för fina anteckningsböcker. Men det vitsiga är att jag inte skriver i dem. De billigaste svartpärmade, det är dem jag använder för att skriva i.
Nej, jag menar mer än bara anteckningsböcker: förr skulle allt vara optimalt och perfekt för att jag skulle kunna skriva. Total tystnad krävdes. Gärna i någon isolerad stuga utan nära grannar så att jag inte riskerade att drabbas av besök. Långa sjok av obruten arbetstid, gärna dagar och veckor, var absolut nödvändigt för att jag skulle kunna skapa.

Tills jag insåg, att så här blir jag ingen författare. En författare är det jämt. Hon lever och andas sitt skrivande. Hon kan skriva när som helst, var som helst, för att det är livsnödvändigt. Väntar man på det perfekta tillfället infinner det sig aldrig, eller mycket mycket sällan, och då blir det inget skrivet.

Idag klev jag in i mitt oerhört råddiga arbetsrum. Jag hade nån timme på mig medan sonen sov och maken sen skulle ta honom till butiken. Mitt bord är belamrat med papper, brev, räkningar, utbrända tändstickor, kontoutdrag och skräp. På golvet ligger böcker, osorterad post, gamla tidningar. Inte en rofylld, vacker arbetsmiljö - som jag nog så klart helst har.

Jag knäppte på datorn, tände mitt honungsljus och satte igång med manuset. Två timmar senare kan jag konstatera: bra gick det att arbeta. Trots råddet.

Skitsnygg boktrailer

En mycket snygg boktrailer för en ganska annorlunda bok. Hej Förlaget, kan inte ni producera en liknande trailer för min nästa bok ? ;-)
P.S. Dubbelklicka gärna på videon så ni får upp den i ett nytt fönster där hela syns. Min blogglayout gör den för smal.

2011-10-21

H*rprydnad

Jag sitter och kör mitt manus genom stavningsgranskningen. Vilket by the way är en pain när man skriver fantasy och hittar på en massa egna ord.
Nå, ett ord som jag inte tycker är så märkvärdigt är hårprydnader. Word tycker däremot att det borde heta horprydnader. De facto anser Word att alla sammansatta ord med förleden hår- borde heta hor- istället. Hårrem till exempel, helt klart menar jag ju horrem!
Way too kinky för ungdomslitteratur, kära Word.



Nej, jag har inte köpt word än, jag jobbar med min gamla tröskmaskin till dator, den som med nöd och näppe fungerar som skrivmaskin och inget annat.

Fadderkväll

Hej, ses vi på I-Aids fadderkväll nästa vecka?
Så här skriver Sabina Bergolm:
 
Vi ordnar en fadderkväll på svenska onsdagen den 26 oktober kl. 18 i KFUK:s lokal på Arkadiagatan 33 A 13. KFUK lånar vänligt nog lokalen åt I-Aid gratis. Torsdagen den 27 oktober blir det fadderkväll på finska.

Under kvällen får ni se och höra mera om livet i barnhemmen och även allmänt om gatubarnens situation i Indien idag. Vi berättar om I-Aids verksamhet och framtidsplaner och svarar gärna på alla era frågor.

Det kommer också att finnas smycken tillverkade i Ladli-hemmets smyckesskola till försäljning. Ta med kontanter och köp julklappar i god tid!

Det bjuds på något smått och gott att äta och dricka.

Ta gärna med dig vänner och bekanta som är intresserade av Indien och fadderverksamhet!

Anmäl om du kan komma så fort som möjligt per e-post sabina.bergholm ät i-aid.fi 

2011-10-20

Tankar väckta av en recension

I dagens Hbl finns en bokrecension med en av de värsta meningarna jag kan tänka mig att få som författare. Recensenten skriver: "Jag önskar att hon hade låtit romanbyggandet ta tid, mycket mera tid".

Det här implicerar att du som författare antingen är håsig eller lat. Du har inte orkat arbeta med ditt manus tillräckligt, eller inte haft tålamod. Du borde ha arbetat på ett annat sätt än du gjorde.

När sanningen är den att du antagligen haft helt andra syften med din text än recensenten tycker att du borde ha haft. Du ville inte alls skriva den bok hon ville läsa.
För tro mig, i nio fall av tio är det nog så att författare om något tillbringar för mycket tid med sina manus. En recensent påpekade i recensionen av Underfors att den kom ut väldigt tätt på Arra (ett och ett halvt år). Men tiden mellan utgivningen av två böcker har ingenting att göra med när, och hur länge, man skrivit på dem. Ingenting. Jag har påbörjat nästa manus långt innan föregående bok kommit ut. Ofta ett halvår innan, ibland längre än så. Och när en bok kommer ut säger heller ingenting om när jag avslutat arbetet med manuset, utan mer om förlagets tidtabeller och processer.

I det aktuella fallet kunde recensenten ha fått fram ungefär samma kritik av texten (en bok jag alltså inte läst, mina reflektioner är av allmän natur) utan att behöva implicera att författaren slarvat sig genom skrivandet. Något recensenten omöjligt kan ha kunskap om.

2011-10-19

Kyl å frys

Ang renoveringen: Vi vill ha riktigt riktigt tysta kylskåp och frys. Några bra märken att rekommendera, kanske t.o.m. modeller?

Snabbrenovering

Jag försöker komma ikapp allt jag halkade efter med medan jag var förkyld. Så det är lite tyst här på bloggen. Dessutom skall vi nästa vecka renovera både kök och wc, så det är en massa sista-minuten-beslut som måste tas. Jag skulle gärna vara en av de där som länge och kärleksfullt planerar sitt nya kök in i minsta detalj, som bläddrar i kataloger och beställer in speciella tapeter från små firmor och tar veckor på sig för att välja kakel. Köket är, om ni ursäktar klichén, hemmets hjärta och vi tillbringar väldigt mycket tid där.
Men jag är nu inte sån. Vi fattar snabba beslut, bläddrar i nån katalog, väljer nåt blicken råkar fastna på och som inte känns helt fel. De där kaklen är OK, då behöver vi inte se på hundra andra alternativ.

Däremot påminns jag om en sak. Baserat på de renoveringar vi gjort är min man och jag totally meant to be. Vi har samma smak om allt. Vi grälar aldrig om val av kakel, färgen på skåpluckorna eller vilka handtag vi skall ha. Okej, delvis beror det nog på att min man är väldigt laid back och, om han inte har nån större skillnad, låter mig få som jag vill. Men igår i järnhandeln blev det nästan skrattretande uppenbart hur lika smak vi har: han pekade på de kakel jag just fastnat för.

Vi får se hur vår hastigt valda renovering blir. Spis, ugn och kylskåp väljer vi i alla fall med omsorg!

2011-10-17

Kalasets håvor

Vi hade alltså ettårskalas i går. Och kakan, den hade Baka liten kakas Tove gjort. Hon gör så otroligt fina tårtor, och nu vet jag att de är goda också! Vår var en chokladkaka med chokladsmörkräm och hallonsylt. Mäktig som den...
Vårt önskemål var en höstig tårta med en bebi i en vagn på, och om vår lilla hund rymdes med var det ett plus. Eftersom tårtan vi beställde inte var så stor rymdes sen Sookie inte med, men Tove fick med henne på ett hörn i alla fall - se tassavtrycken i "gräset" på kanten av tårtan!


Enda problemet var att tårtan var så fin att gästerna undrade om det säkert var meningen att man skulle skära i den.

Vi hade annat gott också. Jag bakade mini-cupcakes för första gången i mitt liv. Receptet, ja det tog jag också från Toves blogg. Det var hennes lingoncupcakes med kinuskifrosting. Hallå hallå så goda de var... (Fast så fina som Toves kunde jag nog inte få dem.) Och födelsedagsbarnet själv han åt en cupcake (utan frosting) med god aptit. Han fick nog smaka på tårtan också, men den förstod han sig inte riktigt på.



Herrn i huset han bakade också, en traditionell amerikansk pumpkin pie. Och så dekorerade han den:


Allt var en stor framgång! Och det var verkligt roligt att baka mini-cupcakes. Det vill jag göra igen. Men nu önskar jag mig en form för mini-muffins, en sån där nonstick att sätta pappersformarna i. Nu måste jag ha dubbla pappersformar för att de inte skulle ge efter, och det innebär att jag använde 100 formar för 50 muffins.

Kalaset

Jag vill blogga om kalaset och lägga upp bilder på allt det goda vi åt -
men först måste jag försöka komm ikapp med jobbet. Kanske ikväll när sonen (ettåringen!!) sover.

2011-10-16

Ett år

Grattis på födelsedagen underbara unge!
För ett år sen.

Nu äter han redan själv. Ofattbart.


Och ingen har så blå ögon som vår E.

2011-10-15

Helgliv

Busy helg nu! Idag skall vi både baka och gå på kalas. Vår bebi håller på att bli stor och fyller ett år i morgon, och idag skall vi på hans gudfars sons ettårskalas. Vi var faktisk på BB samtidigt, i rummen bredvid varandra, lilla Ls mamma och jag.
Es pappa bakar pumpkin pie - lite amerikansk touch skall det såklart vara på kalaset - och jag skall koka kinuski. Mer säger jag inte nu ;-) Det är så spännande! Och otroligt roligt att få ordna sitt barns första kalas. Jag är så tacksam över att vi får det.

Jag tror att jag i morgon bryter min policy att inte lägga upp så många bilder på lillgubben och foto-bombar bloggen lite. Dagen till ära.



Äh, ett kommer redan nu :-) Vinka åt bloggläsarna, E!