Året som gick

Jag blir ofta melankolisk på nyårasfton. Kanske jag slipper det i år, med en liten bebi som tar det mesta av min uppmärksamhet. Det skall bli fin paté med ruccola och balsamicofikon, ankbröst med whiskey-lönnsirapssås och goda ostar ikväll i det bästa av middagssälllskap - mamma!

En snabb titt på året som gått:
I januari blev jag gravid
I februari vann jag Svenska Litteratursällskapets pris. Och började må illa.

I mars spydde jag. Och missade bland annat Ungdomens litteraturdagar på Åland. :-(
I april spydde jag. Och började må lite lite bättre, så att jag den sista veckan kunde åka till Visby för att i två veckor arbeta på Nya Projektet på Östersjöns Författar- och Översättarcentrum.

I maj - juli mådde jag tidvis lite bättre. Arra var månadens bok i Barnens Bokklubb i maj, jag deltog i Rasecon '10, njöt av den varma sommaren, pratade vampyrböcker i radio och skrev varje dag i juli.


 


I augusti började jag få sammandragningar. Fick flygförbud och kunde inte delta i Göteborgs bokmässa i september. Men Underfors kom ut, både som pappersbok och e-bok, och Arra kom ut på finska, och båda fick väldigt fint mottagande. Och jag fick en agent!
I oktober hände det STORA: Vår son kom till världen! Och allt annat fint som skett under året bleknar nog i jämförelse.

I november var Underfors månadens bok i Barnens Bokklubb, och i övrigt var jag upptagen med att vänja mig vid att ha en bebi hemma!
Och slutligen i december har vi hittat vår rytm och vardag och jag har så småningom börjat drömma om att skriva igen.

2010 var ett bra år. Jag ger det med beröm godkänt. Jag hoppas 2011 blir ett minst lika bra år som detta, med plats för familjeliv, kärlek, skrivande, ambitioner, framgångar och vänskap.

My cup of tea

Som ett led i att försöka göra hemmet mer hanterbart (så att det går mindre tid till att städa och leta efter saker...) städade vi igår skafferiet. Jag tog mig an tehyllan.
Jo, jag har en tehylla.
När jag radat ut alla tepåsarna och burkarna på bordet insåg jag att jag har problem.

Jag borde ha räknat hur många sorter där riktigt var. Okej, där finns lite kaffe och kakao med också, men i princip bara te. På fotot får jag det till nästan 40 olika sorters te. De flesta hade jag glömt att jag har. Och i många påsar finns det ungefär en tsk kvar.
Nu börjar projekt få-slut-på-teresterna.

Prioriteringar

Jag har funderat mycket över julhelgen på hur jag skall kunna balansera allt jag vill ha. För jag vill just ha allt.

En glad, hel och ren liten son. Tid att gulla hur mycket som helst med honom. Tid för relationen med min man. Ett nätt och någotsånär välstädat hem. Tid för mina vänner. Tid att sitta och se på film och sticka samtidigt. Tid för att hålla kontakt med folk på nätet. Tid att lustläsa böcker. Tid för att röra mig ute bland folk och inte bara uggla hemma. Tid för att laga god mat (och njuta både av matlagningen och ätandet!). Tid just för att pyssla och syssla hemma med saker som stickning och hemlagade presenter och sånt. Tid för att gosa med, träna och gå ut med vår fina hund. Och så: tid för att skriva.

Och det går inte. Something's gotta give. Jag måste välja ut det viktigaste och strunta i resten. När jag nu spjälker upp det så där tydligt i en lista ser jag ju vad det är som är det allra viktigaste och vad som får stryka på foten. Familjen* och vännerna och skrivandet, där har vi kärnan. Nätet - där kan jag helt klart skära bort tid. Visst, det är mitt sätt att hålla mig social på när jag mest är hemma, men det är inte viktigt att kolla alla de där bloggarna jag vill följa - flera gånger om dagen, dessutom. Jag kanske måste avsätta en halv timme till en timme om dagen på nätet, och säga att det är bra med det.
Och att sticka och se på TV - inte så viktigt (men ibland kan det behövas som avkoppling).
Hemmet är faktiskt ganska viktigt med tanke på att vi alla spenderar nästan all vår tid här, så att hålla det i skick kan jag inte riktigt skära ner på.
Matlagningen måste rationaliseras. Jag tror vi under januari skall prova på veckohandlande och försöka (än mer än tidigare) göra stora satser av mat på en gång och sen leva på det i flera dagar. Har någon en bra kokbok att rekommendera som just skulle ta upp såna recept? Rätter som man kan göra stora satser av och sen variera lite när man värmer upp dem?

Och från den första januari skall jag försöka sätta mitt skrivande i system. Fyra dagar i veckan, en timme åt gången för att "träningsskriva" och hålla kreativiteten i gång. Den får inte stelna av att inte vara i bruk under mammaledigheten.
Ni får hålla efter mig och se till att jag verkligen gör det också! Det får bli mitt nyårslöfte.

Det, och att inte unna mig choklad och karameller varje dag.

Wow, villken tankeverksamhet jag fick ägna mig åt. Nu går jag och lägger mig på spikmattan som belöning.

*Dit räknar jag naturligtvis hunden!

Foxy

En jul som tonåring fick jag sjutton böcker i julklapp. Det var den bästa julen klappmässigt för mig.

I år fick jag två, men två jag önskat mig. Den ena var The Fantastic Mr Fox av Roald Dahl. Jag såg filmen och blev nyfiken på boken - en av de få Roald Dahl jag inte läst. Det var en mycket trevlig bok, men oj vad lite filmen hade med boken att göra. Egentligen konstigt att man ens måste göra film av en bok när man liksom nästan inte alls följer boken - kan man inte bara göra en helt egen film? Fast jag antar att man i detta fall red på Roald Dahls namn.

Tjockis

Empirisk forskning ger vid handen, att julmatsfrosseri INTE får bort de sista graviditetskilona.

Mycket märkligt.

God Jul

God Jul allihopa! Vi ses igen efter jul!

Prisbelönt, igen!

Jag har fått en bloggutmärkelse!

Man skall berätta tre intressanta saker om sig själv samt sända utmärkelsen vidare till tre personer. Jag har svårt att välja tre bloggar bland alla de fina jag läser, men tre saker om mig själv kan jag bjuda på.

1. Jag har sysslat med följande hantverk: decoupage, papier maché, tygtryck med screen, måla på glas, brodera, virka, sticka, sy, pärlarbeten, cernitlera, vävning, tovning och glasblåsning. Jag har säkert glömt något. En sak jag ännu skulle vilja pröva på är bokbinderi.

2. Jag köpte tre stora askar choklad till julen i måndags. Jag har redan ätit upp en av dem... När det kommer till choklad har jag NOLL självbehärskning. Jag kan rent ut sagt höra hur den där chokladen ropar på mig från skafferiet.

3. Jag har det i allmänhet ganska snyggt i mitt arbetsrum. Men man skall akta sig för att öppna några lådor eller skåpdörrar...

Granen

I fredags fick vi gå ut i skogen och såga vår egen gran. Det har jag bara gjort en gång förut, det år vi firade jul i Österbotten i min mammas stuga. Och allt tack vare internet! Tack vare nätet har jag fått en ny vän som bor helt här nära oss, och hon erbjöd oss att komma och hugga en gran i hennes familjs skog. Det var verkligen generöst! Och så roligt för oss att få göra. Vi hittade en söt, jämn och fin gran av just den sort jag tycker om. Den har stått inne sen igår, och idag medan bebin sov sin dagssömn ute lyckades vi äntligen få den klädd (se mitt förra inlägg... det skedde dock på bekostnad av hundens långa promenad). Nu kan jag äntligen börja få lite julstämning! Fruktkakan verkar ha blivit OK, men lite bränd på ytan trots att jag skyddade den med aluminiumfolie mot slutet.
Granen före och efter vårt pyntande:

Det har snöat massor idag, syns det genom fönstret? T har fått skotta tre gånger redan, och det lär bli en fjärde

Middagen idag får bli enkel. Baconspaghetti av carbonara-typ (recpetet på den finns också i min kokbok!) och kanske en liten, liten slurk rödvin. För att belöna oss. Och så har jag bakat julstjärnor till efterrätt.

Kaktrubbel

Jag läser en av mina favoritförfattares blogg. Hon har fått tvillingar ungefär samtidigt som vi fick vår bebi. Dessutom har hon två barn från tidigare. Sedan tvillingarna föddes har hon gjort två omarbetningar av ett manus.
Jag får nog lite ångest när jag läser det. Jag har två gånger lyckats ta fram min anteckningsbok och skrivit i den i sammanlagt en och en halv timme sedan E föddes. Hur gör folk för att hinna med allt? Idag skulle jag baka den Engelska fruktkakan. Frukten hade dragit i konjak över natten. Jag hade julmusik på och skulle ha det så trevligt i köket (trots att vi inte har något vatten, vilket inte gör saker lättare).

Det slutade med att jag hafsade ihop kakan samtidigt som jag med foten gungade bebins sitter. Så fort jag slutade gunga skrek han, medan jag gungade gnällde han "bara". Just nu skriver jag med en hand medan han gråter i min famn...

Alltså, hur gör folk?

Strömming!

När jag bläddrade fram receptet på Engelsk fruktkaka i min egen kokbok (ibland är det SÅ roligt att ha en egen kokbok att använda!) insåg jag att Norrlandsströmmingen är ett måste på mitt julbord. Den är bara så god. Och den brukar höra till mina uppgifter, så den måste jag nog lyckas åstadkomma trots allt.

Nu skall jag gå och hälla en massa alkohol över torkad frukt. Receptet hittar du i kokboken :-)

Rättelse

Min mamma påpekade, mycket riktigt, att bara för att JAG inte lagar så mycket julmat i år så betyder det INTE att den är färdigköpt. Hon gör ju sillar, strömming, skinka, kålrotslåda, gravar lax mm mm... Helt rätt! Jag tar tillbaka det jag skrev i förra inlägget.
Jag brukar stå för en eller annan sill, potatislåda (ibland), engelsk fruktkaka, jullimpa, bondost, citronfromage och diverse julgodis. Fudge, mintknappar, ischoklad, sådant. Och pepparkakor och ibland några småbröd. Men som sagt, i år bakar jag fruktkakan. Och kanske jullimpan.

Just nu hugger T till julgranen så den passar i sin fot, sedan skall den bäras in och pyntas. I min familj har det hört till att man köper den dagen innan julafton och klär den på julaftons morgon. Men eftersom T är amerikan och man där klär granen långt innan jul (och sen slänger ut den myycket tidigare än vi vanligtvis gör) så kompromissar vi så här. Och egentligen tycker jag att det är ganska trevligt. Jag har svårare och svårare varje år för att komma in i julstämningen. Julen kommer på så hemskt plötsligt. Med granen inne har jag en bättre chans. Och i år är granen inte ens köpt! Mer om det i ett senare inlägg.

En av de vackraste saker min man annars sagt mig är att jag lärt honom älska julen. Det tycker jag är fint. Från att inte ha brytt sig så mycket är han nu den som vill lyssna på julmusik i god tid och som pysslar med hemliga projekt på sitt arbetsrum som jag inte får komma in och se.

I år måste jag nog se till att börja skriva julklappsrimmen i god tid. Annars gör jag det ofta på julaftons dag, men i år kan jag nog inte räkna med att hinna med dem alla under enn dag.

Redo

Under över alla under - idag kom jag mig iväg till grannstaden och julhandlade. Nu har jag alla klappar.  Jul, kom bara, gör ditt värsta, jag är redo.

I övrigt blir det nog en något nedtonad julvariant i år. En hel del köpt istället för hemlagat på julbordet. Men den engelska fruktkakan skall jag nog lyckas svarva ihop i alla fall. Om det inte doftar lite kryddor här hemma så infinner sig julstämningen inte.

I morgon skall granen skaffas!

Inspration 2011

För er som tänkt satsa på skrivandet nästa år men känner att ni behöver lite stöd och hjälp:
Multimanus startar en inspirationsklubb för 2011. Det är "en klubb för dig som vill att 2011 ska bli året då du håller dig på skrivbanan. Ett år då du arbetar regelbundet med ditt skrivprojekt eller med att skriva överhuvudtaget, även om du inte har ett speciellt projekt i åtanke."

Dop

Igår blev den här lilla klimpen döpt! Allt gick fint, men nu har vi så mycket prinsesstårta kvar att jag undrar hur det riktigt skall gå för oss sockerråttor...

Mer Q&A

Jag fortsätter svara på Annelies frågor :-)

Vad jobbade du med tidigare? 
Jag var först radioredaktör och när jag sen blev frilans jobbade jag både för radion och olika tidningar. Det står lite mer om mig på min hemsida.

Var omställningen till heltidsskrivande svår?
 Nä, jag skulle inte säga att den var svår. Det gick ju lite gradvis också - först arbetade jag mest som frilansjournalist och så blandade jag långsamt in mer och mer skrivande. Riktigt på heltid blev det inte förrän jag fick ett ettårigt arbetsstipendium från juli 2008. Då hade jag redan disciplinen från att ha arbetat som frilans i ryggmärgen, och den var bra att ha också som författare.

Kombinerar du bokskrivande med andra uppdrag? 
Ja, också nu måste jag försörja mig på något sätt ;-) Så det blir olika längre skrivuppdrag. Jag har bl.a. skrivit läromedel och broschyrer. Jag försöker att få den typen av uppdrag framom korta journalistjobb nu, för att kunna planera skrivandet bättre. Men just nu är jag i alla fall mammaledig!

Romanpristävling!

Här är ett verkligt bra tips för alla skribenter bosatta i Finland! Söderströms förlag utlyser en intrigromantävling. Du har ett år på dig och kan vinna 6000 euro. Läs mer här!

Min anteckningsbok

På Annelies begäran skall jag berätta lite mer om min anteckningsbok.

Jag började bära omkring på en liten men tjock, tygklädd olinjerad (mycket viktigt!) anteckningsbok i oktober 2005, när jag gick på kursen Att skriva för barn och unga. I januari 2006 sade jag upp mig från mitt arbete och blev frilans istället för att kunna satsa helhjärtat på mitt skrivande. Anteckningsboken hade en hel del med det beslutet att göra. Den betydde liksom att jag tog mitt skrivande på allvar. Och att om jag ville bli författare, så måste jag vara det hela tiden, inte bara i enskildhet på min kammare. Jag måste lära mig att skriva var som helst, när som helst. Att obsevera, skriva ner det jag såg och upplevde, men också fånga upp alla idéer som kom till mig, hur oansenliga de än kunde kännas. Framför allt tränade jag mig i att, ja, träna på att skriva. Det var viktigt. Fram tills ungefär då hade jag sett på allt skrivande som att det måste bli något, dvs en bok. Jag hade inte förstått att man måste öva. Öva öva öva. Tillåta sig att skriva massvis med skit, för att långsamt hitta sin egen röst och komma fram till de teman som är viktiga för en själv.

Och anteckningsboken bar frukt. I den är antecknad de första tankarna kring Arra, till exempel. Jag är nu inne på min fjärde anteckningsbok. De har sett lite olika ut, men två saker är viktiga. Jag vill ha olinjerade sidor och så skall boken rymmas i handväskan, helst också i kappfickan, så att den alltid är med. Sen är jag lite anal och skriver alltid med samma penna.

Själva manusen tillkommer på dator. Men mycket viktigt har skett med penna och papper innan jag kommer så långt.

Tips behövs

Kära fantasyvänner: Kan ni tipsa mig om någon (helst bra) fantasy skriven i första person? Gärna med en stark, intressant berättarröst.

Nehe

Jag blev genast bortskämd och väntade mig att jag skulle få en lysande Idé också i natt.

Men icke.

Old school

Idag kokar jag en linnebordduk för att få bort fläckarna. Det ni.

Känner hur min mommo skulle vara stolt. Men jag saknar hennes tvättpinne! Som hon rörde om i tvätten med. För inte ens med gummihandskar klarar jag mig.

Julklappstips

Om det är någon som läser denna  blogg och inte vet vad den skall ge mig i julklapp så finns det några rikitgt bra tips här.

Fast Penguin-mugg kan jag klara mig utan. Och bibliotekskitet. Men ett eget Ex libris har länge varit min hetaste önskedröm...

Läsarfeedback

Oj, dagen blev just ÄNNU bättre! Fick en kommentar av en läsare på Facebook som skrev att hon sträckläste Underfors och att hon tyckte att boken var fantastisk!
Nu blev jag om möjligt ännu gladare!

Sweet Tuesday*

Idén gnagde i mig under dagens lopp (egentligen var det mer än en Idé, det var flera). Så när bebin tog sin middagslur i vagnen lämnade jag honom i sin fars ömma vård, tog hunden på en promenad i det ohyggligt vackra snölandskapet och gick till ett café, beställde en café au lait och en bulle och skrev. Omkring mig snattrade tonåringar, i högtalarna spelade någon hemsk musik, men jag var inte där. Jag var på en helt ny plats, där jag inte varit förut, i färd med att upptäcka den och hitta en ny röst. Och jag älskar den känslan.
Jag kom hem som en mycket gladare och bättra mamma. Och människa.
Jag hoppas jag kan göra om det här!


För eventuella representanter för Folkpensionsanstalten: Detta kan inte med bästa vilja räknas som jobb, vilket man naturligtvis inte får utföra under sin mammaledighet. Tänk istället på det som om jag till exempel var en brandman, som för att inte förlora konditionen under sin föräldraledighet måste ut och jogga varje dag. Jag håller mig i form, helt enkelt.

*En hänvisning till Steinbecks lilla pärla, Sweet Thursday. För idag har just varit en sådan dag. God sömn, glad bebi, motion med hunden i soligt sagolandskap, skrivande. Jag kunde inte begära mer.

Heureka

I morse när jag låg och ammade i vargtimmen fick jag en Idé. Och det var en jäkligt bra Idé, dessutom. Kan fungera som en novell, eller som basen för en roman. Så fort jag fick en minut utan bebi skrev jag ner den. Man måste det, med Idéer. Hur bra man än tror att man kommer ihåg dem så har de en tendens att förlyktigas som dimma om man inte nålar fast dem med pennan först.

Det känns underbart att veta att hjärnan fortfarande fungerar och inte runnit bort med modersmjölken.

Mera Stardust

Nu har jag läst ut Stardust - för andra gången. Jag läste boken före jag såg filmen, och så läste jag nu alltså om den denna vecka. Och det är en underbar bok, men det smärtar mig att säga att på vissa punkter var filmen bättre. Jag menar, det är ändå frågan om Neil Gaimans bok, det är svårt för mig att medge att någon kan förbättra hans mästerverk! Jag tycker om detaljer i filmen, som att stjärnan börjar lysa när hon långsamt blir kär. Sådana saker. Sen måste jag säga att Gaiman summerar så mycket på slutet. Det är ett stilgrepp, visst begriper jag det, Men Stardust är ingen lång bok och jag hade gärna läst om en hel del av de äventyr Yvaine och Tristran har under sin vandring, istället för att få dem summerade för mig.

Trots det: en underbar bok. Och i den upplaga jag fått låna fanns intressant information sist i boken. Gaiman berättar att byn Wall kom till för en helt annan berättelse, en som skulle utspela sig här och nu och handla om en medelålders författare som återvänder till England från USA. Den berättelsens första kapitel finns med i denna upplaga av Stardust, och jag måste säga att jag hoppas att han någoon gång skriver den boken, för kapitlet gav mersmak!

Alla kan skriva...

Apropå det här inlägget:

Om att skriva

"The thought of writing hangs over our mind like an ugly cloud, making us apprehensive and depressed, as before a summer storm, so that we begin the day by subsiding after breakfast, or by going away, often to seedy and inconclusive destinations: the nearest zoo, or a branch post office to buy a few stamped envelopes. Our professional life has been a long shameless exercise in avoidance. Our home is designed for the maximum of interruption, our office is the place where we never are. . . . Yet the record is there. Not even lying down and closing the blinds stops us from writing; not even our family, and our preoccupation with same, stops us."

E.B. White

Drakar

Jag gick ut i skogen idag.
Det var vindstilla, på gränsen till skymning, och snön föll i stora vita flingor mellan de höga mörka träden. Det är inte sant att snö faller ljudlöst. Den har ett eget ljud, som av andar som viskar. Snön låg djup och lätt mellan träden.
Jag korsade den lilla bäcken som ännu inte är helt frusen. I tunna skåror under isen porlar den fram. Jag klev över den och fortsatte djupare in i skogen.
Här och där stannade jag och betraktade. Träden där vart barr bar en kåpa av snö. Snöflingorna som klängde sig fast vid spindeltrådar. Stigar där ännu ingen gått och mina steg var de första.
I skogen tror jag på magi. Jag tror på tomtar och vittror och oknytt, men också på magin i världen. På att den finns. På att vad som helst kan hända.

Jag vek av från stigen och klättrade upp för ett berg. Ett djur hade gått där före mig, men spåren var så små att det i den lösa snön var omöjligt att avgöra om de var gjorda av tass eller klöv. På bergets sluttning hade vinden drivit ihop snön i dyner, jag plöjde mig igenom ett snöns Sahara där grässtråna stack upp som tunna små palmer. Uppe på berget satte jag mig ner. Bortom trädtopparna ligger staden, man kan se en del ljus, röken från något hus, höra trafikens buller. Men där uppe känns allt mycket långt borta. Man är avskärmad. Ljuden är dämpade. Det går att tänka, att andas. Omkring mig föll snön.
Jag satt tills hunden blev otålig och vi fortsatte. Förbi kärret där vi sett älgar, mot hjulspåren som klyver genom skogen. Jag vet att de finns där, knappt skönjbara nu under snön. Den här gången hittade jag dem mest på ljudet: folk brukar gå där och snön under den nya lössnön är packad och knarrar under skorna.
Uppe på kalhygget hörde jag de första morrningarna från drakens buk. Min mage knöt ihop sig av rädsla. Varje steg jag tog förde mig närmare odjuret. Men jag har lärt mig att det inte går att blunda för monstrens framfart, inte hur gärna man än vill. Så jag gick vidare.
Jag såg dess ögon först. Kalla lyste de mot mig mellan träden. En långsmal arm rörde sig i takt med mullret och vrålen.
Det här är inte en drake som slukar sköna jungfrur. Nej, den äter skog. Men inte jungfrulig skog, utan gammal skog. Med träd draperade i skägglav, skrovliga tjocka stammar, madrasstjock mossa och hemliga hålor under stora stenblock. Ännu en bit av min fristad tuggas upp av stora metallkäftar.

Det är tur att jag är van vid drakar som glufsar och slukar, sliter och söndrar.

Jag gråter inte längre.

Myspys

Jag hade tänkt läsa ut A Tale Dark and Grimm innan jag unnade mig Stardust, men så var det några jobbiga dagar och jag bara MÅSTE få dyka ner i Gaimans sagovärld som tröst. Och den fungerar ypperligt som själsligt godis. Jag bara myser när jag läser, trots att jag får begränsa mig till några sidor åt gången medan bebin sover sina korta lurar. Stardust är en allålderssaga om något!

Båda böckerna har det gemensamt att de är välskrivna och annorlunda sagor. Och de håller på att röra om i den knappt märkbara glöden som är min kreativa fantasi. Lite gnistor flyger upp i skorstenen, lite hetta alstras igen. Lösrykta tankar och idéer virvlar upp. Jag har börjat snegla på anteckningsboken. Den hålls fortfarande stängd, men lusten att fatta pennan gryr så småningom.

Skönt. Jag känner inte igen mig själv när skrivandet ligger på sparlåga.

Prisbelönt!

Jag är mycket glad över att ha blivit tilldelad Kolofont-bloggpriset för "intressantaste person som bloggar". Jag tackar och bockar!

Så här intressant är jag idag: Jag funderar över om det skulle vara dags att radera lite sms-meddelanden i telefonens inkorg. Jag har 3191 meddelanden...
Jag tror att där finns sådana jag skulle vilja spara. Men vem orkar leta efter de viktiga bland över 3000 andra??