2010-01-30

Bloggat om Arra

Svenska barn- och ungdomsförfattaren Gull Åkerblom har bloggat om Arra här!

Det känns extra fint när mina kolleger uppskattar mitt arbete.

Lördag

Brasan falnar i den öppna spisen. Jag läser The Magicians och ser på den nya buketten tulpaner som står på soffbordet. Helgens bukett: mångfärgad.
Bredvid mig, på golvet, ligger manuset, pennan och Journal of a Novel och väntar på mig. Men nu får det vänta en stund till.
Ja just det, jag lovade visst nåt tag att skriva och berätta om min Journal of a Novel. Men det får bli en annan dag. Idag är jag för slö och slapp. Idag skall jag bara se på Mean Girls som jag bandade igår, prova det nya sminket jag köpte igår och ... och ... slöa!

2010-01-29

Vidare vidare

11 sidor vidare i manuset.
Pust pust. Skall försöka komma... halvvägs, kanske, i Del 2 under helgen. Kan jag månne klara av det?
Ikväll känner jag för att spela Carcassonne The Castle. Världens bästa brädspel för två personer.
Jag har så spännande fredagskvällar!

2010-01-28

Bokfrossa

Jag är sängliggande ett tag och passar på att frossa i läsning. Just nu är det Oscar Waos korta förunderliga liv, och The Magicians av Lev Grossman. Den är mycket intressant, och jag skall blogga om den bara jag är färdig. Men vill inte säga något ännu, för jag ändrar åsikt då och då. I alla fall kan jag säga att den börjar oerhört starkt. Och den är mycket suggestivt skriven på en vacker prosa. Sällan tycker jag att jag ramlar över en så välskriven text. I övrigt ber jag att få återkomma.

Jag kunde ju arbeta med mitt manus också. Det kunde jag. Men nu är jag sjuk och då tänker jag inte jobba alls! Nej. Bara läsa läsa läsa. Och se på The Bachelorette och annat skräp på TV. Ibland är det skönt att kunna unna sig det.

P.S. Det är svinakallt ute. Omkring -20 grader och BLÅST. Så synd att jag inte kan gå ut just nu. Så väldigt synd :-)

2010-01-24

Hemmacafé

Både min man och jag tycker om att sitta på café och arbeta med våra respektive texter. Idag var en perfekt dag för att göra det, söndag och inget speciellt på programmet. Problemet är bara att stans bästa skrivcafé öppnar först tolv på söndagar, och när det är så kallt som idag (-24 grader i morse) så är cafét svinkallt att sitta i någon längre tid (de värmer med kakelugnar). Så vi gjorde café hemma i stället! Satte på lite fransk musik, kokade varsin kopp cappuccino, tände ett ljus och satte oss på varsin sida om matsalsbordet. Jag arbetade med mitt manus, han plockade fram en berättelse han arbetade på för några år sedan och började pynja lite med den. Att sitta och arbeta tillsammans på det sättet - jag kan knappt komma på något som skulle vara bättre. Jag kom dessutom ganska långt i min manusgenomgång.

Nu skall jag ta mig an en essätext jag lovat till en antologi, och fila på en kolumn som har deadline i morgon. Min man spelar saxofon i sitt arbetsrum och i badrummet brummar tvättmaskinen. Solen lyser in på mig genom vardagsrummets stora fönster och får trädgårdens snö att gnistra. Röken från grannens skorsten glider förbi, genomlyst av solen. På soffbordet öppnar sig tulpanerna mot ljuset.

2010-01-22

Mmm

Ikväll blir det köttbullar och champagne. För ibland är det bara en köttbulle&champagne kväll!
Och gula tulpaner.

Saknad

Jag är glad att jag har arbete. Jag är glad att folk vill att jag skall ta mig an olika projekt, att jag är efterfrågad. Jag är glad att jag har inkomster, om och oregelbundna, och jag är glad att jag kan arbeta hemifrån.

Men jag kan inte hjälpa att jag saknar att skriva på mina egna projekt så mycket att det gör ont.

2010-01-15

Nyförvärv

Tja, så kom jag hem med en till...
Mjukpärmad. Olinjerade sidor. Ganska dyr.
Texten på framsidan är på ett brunt pappersband som man tar bort innan man börjar använda häftet.
Behövde jag en till? Att ställa i hyllan bredvid de fjorton andra? Nej!
Ville jag ha den? Ja!

Redaktörsprat

Igår hade jag ett långt telefonsamtal med redaktörs-Sara. Vi diskuterade vissa av de kommentarer jag fått på manuset som jag inte riktigt förstod, och så fick jag lufta några av mina egna funderingar. Jag kunde stryka några av de sista kapitlen och sluta boken tidigare. Kanske. Måste se hur det skulle se ut. Det skulle bli ett öppnare slut, men kanske inte lika tillfredsställande.
Vi pratade också om titeln på boken, och om pärmen. Spännande! Nu är jag väldigt motiverad att arbeta vidare med finslipningen.

2010-01-14

Bekännelser

Jag har en hemlig last.
Jag är galen i antecknigsböcker.
Okej, jag har över huvud taget en passion för kontorsmaterial, men anteckningsböckerna är det allra värst med. Just nu har jag fjorton oanvända stående i en prydlig rad i bokhyllan. För att inte tala om dem som är i användning. Jag kan bara inte motstå en vacker anteckningsbok och jag har både klassiska vaxdukshäften och hårdpärmade, glansiga Paperblanks, som den här.

Det finns vissa Regler för mina anteckningsböcker.
1) Helst skall de inte ha rutor eller linjer. Blanka sidor är det som gäller. Men rutor är ändå bättre än linjerat.
2) Jag kan bara använda vissa sorters pennor till vissa anteckningsböcker. Min dagbok till exempel måste vara av ett visst format, med blanka sidor, helst med tygklädda pärmar, och i den kan jag endast skriva med min bläckpenna med svart bläck. Och det skall vara just min Schaeffer bläckpenna med tunt stift, som jag fyller från ett Parker bläckhorn. Andra anteckningsböcker har andra pennor: i en skriver jag bara med svart gelpenna, i en annan endast med blyerts.
3) Olika anteckningsböcker för olika användningsområden! Dagbok, Journal of a Novel, anteckningar om ett pågående skrivprojekt, anteckningar för brödjobb, noveller... Alla har egna anteckningsböcker (och pennor).

Men jag har rationaliserat lite. Ett tag försökte jag skriva idéer kring olika projekt i olika anteckningsböcker, men då hade jag aldrig med mig rätt bok när jag fick en idé.

Så faktum är, att de flesta av mina anteckningsböcker står där i bokhyllan, oanvända. Speciellt de riktigt fina, för dem nänns jag aldrig skriva i. Det är de ju alldeles för fina för. De kräver för mycket av mig: att mina tankar och ord skall vara lika fina som omslaget.
Istället bär jag med mig en enkel svart anteckningsbok. Det är inte ens en trendig Moleskine, utan en billig sak från Borders för 3,99 dollar. Den är så simpel att den inte ställer några krav på mig, och i den skriver jag ner allt. Jag gör skrivövningar. Antecknar idéer som ploppar upp. Skriver fritt vad som helst som kommer för mig medan jag sitter på tåget. Funderar i skrift på någon karaktär eller scen i något pågående skrivprojekt.

Det här hindrar ändå inte mig från att köpa fler anteckningsböcker. Hur skulle jag till exempel kunna motstå det här om jag såg den i en affär...

2010-01-13

No more jul

Jag ljög här tidigare i bloggen. Jag påstod att granen skulle kastas ut under veckoslutet. Men den åkte ut först idag, på tjugondagen. Den och alla juldukar och allt pynt.
Nu är så tomt så tomt...
Och ganska fräscht.
Nu vill jag ha tulpaner! En hel jättebunt.

Några foton från gårdagens hundpromenad (tagna med mobilen, så ingen toppkvalitet):


2010-01-12

Monstret kommer!

Hur blind kan man vara? Egentligen? På en skala?
Jag har läst igenom det här manuset nu så många gånger att jag tappat räkningen, och fortfarande hittar jag ord som fallit bort, ordupprepningar i samma stycke (favoriten är fortfarande småordet "så" som jag är säker på att förökar sig i texten om manuset får ligga orört en tid) och underliga meningskonstruktioner som jag inte förstår hur jag kunnat missa. Hur skall jag någonsin kunna släppa manuset ifrån mig? Förut har jag aldrig haft den här känslan, utan starkt vetat att NU är den här texten färdig. Men det här manuset... ett monster. Det är allt jag säger. Ett monster!!


P.S. Samtidigt måste jag erkänna att det finns en viss tillfredsställelse i att känna att det hela tiden blir bättre och tajtare.

2010-01-11

Planlös

Jag är helt hjälplös.
Jag gjorde nämligen en dundertabbe och glömde att önska mig en ny fick-kalender i julklapp. Det har jag gjort flera år på raken nu och min farmor har snällt gett mig en varje år.
Men i år glömde jag.
Och fick ingen kalender.
Nu har jag fått lov att skriva in frisörtider och kursdatum i Årsplaneraren längst bak i min kalender för 2009. Där finns en millimeter per dag. Det är redan helt oläsligt. Jag var till den lokala bokhandeln och försökte köpa en ny för ett par dagar sedan, men den enda som fanns på svenska var Årsstaven och den är för ful och för liten. Alla andra var antingen på finska eller tvåspråkiga. Flickan i kassan hävdade att de svenskspråkiga är Sverige-svenska och alltså har fel helgdagar osv, men det är struntprat för jag har haft en finlandssvensk kalender varje år. Förra årets var Ajastos.
Så dagens uppdrag: KÖPA EN KALENDER så att jag inte är så hjälplös när folk frågar om jag kan göra det och det "vecka tretton" och jag inte vet när det är!

2010-01-10

Hemingway och Paris

Jag har aldrig blivit riktigt vän med Ernest Hemingway. Jag har nog försökt, ett antal gånger, men inte kommit in i hans böcker och gett upp. Nyligen läste jag någonstans att A Moveable Feast (på svenska En fest för livet) var en bok också folk som har svårt för Hemingway kan uppskatta. Eftersom den utspelar sig i Paris blev jag naturligtvis nyfiken, och hittade den dessutom på engelska på biblioteket. Jag läste den i ett nafs och fick en ny syn på Hem.

Första halvan av boken grep mig mer än den andra halvan. I början handlar den mer om Hem, hans skrivande, hans liv med sin familj i Paris. I den andra halvan känns det lite mer som om han skvallrar om sina kända vänner. Men det som fångade mig mest var hur mycket Hemingway skriver om själva skrivandet. Jag fick många saker att tänka på och många aha-upplevelser.
Så här skriver han till exempel om vikten av att sluta skriva när man har något kvar att säga:

I had learned already never to empty the well of my writing, but always to stop when there was still something there in the deep part of the well, and let it refill at night from the springs that feed it.

Det är inget dåligt råd. Jag känner mig också inspirerad av hans disciplin.

Jag njöt också av att läsa om Paris, ett Paris jag aldrig kan få uppleva, med getter vandrande längs gatorna, med billigt vin och fiskare längs Seine, då Shakespeare & Co faktiskt var något unikt och inte bara en turistöverhopad attraktion.

Speciellt berörd blev jag av vad han skrev om en flicka som kom in på ett café vid Place St-Michel medan han satt och skrev.

You belong to me and all Paris belongs to me and I belong to this notebook and this pencil.


Just så är det, när skrivandet går som bäst. Då äger jag allt, för jag kan fånga det med min penna, och det finns en vild styrka och glädje i det.

Jag tog med mig min anteckningsbok och satt och skrev på ett café en stund i går. Det kan man göra också utan Paris.

2010-01-08

Mitt liv i böcker

Inspirerad av Amanda (se mitt inlägg nedan): om jag var boktitlar. Jag vet inte om det finns några "regler" för det här, men jag valde sådana titlar som jag har i bokhyllan just nu. Om du också gör den här listan, lämna gärna en kommentar med en länk! Jag är nyfiken.

Är du man eller kvinna? Not that kind of girl

Beskriv din tonårsperiod? Sagor om förvandlingens lag

Hur mår du? Sleep, pale sister

Beskriv stället du bor på? Blackbird House

Vart skulle du vilja resa? Austenland

Beskriv din bästa vän? Gifts

Vilken är din favoritfärg? Jadekatten

Hurdant väder är det just nu? Fröken Smillas känsla för snö

Vilken är din favoritårstid? Sommar och en medelålders kvinna

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? Wicked Lovely

Vad betyder livet för dig? Love (and other uses for duct tape)

Hurdant är ditt parförhållande? Den vidunderliga kärlekens historia

Vad är du rädd för? Fast food nation

Vad drömmer du om? Fragile Things

Dagens aforism? Tiden är ingenting

Vilket råd skulle du vilja ge? Allting som är trevligt är bra för magen

Hur skulle du vilja dö? Med nio liv

Ditt motto? Now write!

Vad gör dig riktigt ledsen? The Great Failure

Vad gör dig riktigt glad? Kärlek, oliver och timjan

2010-01-07

Amanda Hellberg

Jag måste få tipsa om en blogg som jag är nära nog besatt av. Amanda Hellberg heter bloggaren. Hon har skrivit skräckromanen Styggelsen och utkommer 2010/2011 med två bilderböcker på engelska, som hon både skrivit och illustrerat. Här är orsakerna till att jag besöker hennes blogg en si så där 4 gånger om dagen. (Hon kan ju ha uppdaterat sen jag var där sist.)

1. Amanda bor i Oxford. Oxford!! Tolkiens, C.S. Lewis och Philip Pullmans stad. Jag är grön av avund.
2. Hon både skriver och illustrerar. Det är oerhört imponerande.
3. Hon har otroligt god klädsmak. Dessutom hittar hon väldigt fina saker. Jag funderar på att låta henne bli min personliga stylist.
4. Nämnde jag att hon bor i OXFORD???
5. Hon är förbaskat rolig!
6. Hennes hus är befolkat av spöken!
7. Hon uppdaterar ofta = viktigt för att jag skall orka följa en blogg.
8. Hon bor i Oxford!!!!!!!!!

2010-01-06

Trettondag

Fördelen med att arbeta hemifrån: Man kan flytta datorn och alla referensböckerna ut från arbetsrummet och sitta vid matsalsbordet och njuta av julgranen och den snötäckta trädgården medan man jobbar med brödjobbet.

Nackdel med att arbeta hemifrån: Man glömmer att det är trettondag, det vill säga röd dag och söndag... Alla andra har ledigt, men här sitter jag och jobbar. Insåg det alldeles för sent och tyckte att nå, jag kan lika gärna fortsätta jobba när jag nu en gång kommit igång. Tur att vi har mat och sånt hemma, för i den här lilla stan är bara bensinstationen öppen på helgdagar.

Granen får nog stanna kvar. Kanske inte till tjugondag Knut, men i alla fall till veckoslutet. Här kommer att bli så mörkt utan den!

2010-01-05

Verkligheten är tillbaka

Brödjobben kallar, det är slut på jullovet. Nu kan jag bara drömma mig tillbaka till mitt internetfria nyår!

I stugan nedan satt jag och skrev. Visst var det lite kallt om fötterna ibland, men härligt stilla och ostört och med en underbar utsikt.



Trots kylan kom vi oss också iväg på hundpromenader alla dagar.

2010-01-03

2010!

Gott nytt år 2010! Jag har varit internetlös ett tag, så därför kommer nyårshälsningen lite sent. Men att inte ha internet har varit mycket bra för mitt redigerande. Igår kom jag till manusets slut. Det betyder tyvärr inte att jag är färdig... Det finns ännu en hel del saker att faktakolla, det stora intrighålet är fortfarande olappat och sen måste jag ännu skriva ut hela monstret och läsa igenom det en gång till, för att se till att alla ändringar jag gjort fungerar. Jag har mestadels lagt till och det jag strukit har varit små saker, onödiga ord, repliker som inte satt, sådant. Men en hel urlöjlig scen fick stryka på foten, och tempot blev mycket bättre bara av det.

2009, ja. Ett okej år. Professionellt kunde jag inte ha önskat mig ett bättre. Arra kom ut och fick ett väldigt fint mottagande. "Gamla projektet" blev antaget. Jag fick veta att Arra kommer att utkomma på finska, och så blev hon dessutom nominerad till Finlandia Junior. Jag blev nominerad till Västra Nylands bragdpris.
I övrigt lämnade året lite att önska. 2010, jag hoppas att du skärper dig och överträffar 2009!