2009-09-30

Eloise

På Shakespeare & Co köpte jag bilderboken Eloise in Paris från 1957 (alltså en nyutgåva). Den är uuunderbar! När jag letade efter en länk till boken för att kunna lägga in den här hittade jag info om att boken gjorts till en film som skall komma ut nästa år. Med Uma Thurman som Nanny.
Hm.
Uma som den gråhåriga, rätt voluminösa Nanny med håret i knut? Hm igen.

Vad som är så härligt med boken är att trots att den är femtio år gammal så är Paris sig precis likt. Mycket litet (förutom bilmodellerna) har förändrats. Det är nog en av sakerna som gör Paris så magiskt.

2009-09-29

Shakespeare & Co

Hälsningar från Paris mest kända bokhandel!



Och titta, en bokhandel döpt efter de nio muserna! De som spelar en viktig roll i De Ännu Inte Valda.



Om ni undrat varför jag inte bloggat på ett tag så är det här alltså varför!

2009-09-22

Filmtid

Idag har jag deltagit som gäst i programmet Filmtid! Jag såg filmen Julie & Julia och berättade vad jag tyckte om den. Jag skall inte avslöja allt här, men kan ändå berätta att den var charmig. Filmen alltså. Få se hur jag var. Jag är ju van att höra mig själv på radio, men jag är verkligen inte van vid att se mig själv på TV.
Den lilla erfarenhet jag har har i alla fall lärt mig att jag blinkar massor. Onormalt mycket, eller så ter det sig i alla fall för mig.
Programmet går ut nästa veckas lördag.

Nu ligger hunden i min famn och fjärtar så det stinker, jag tror det betyder att hon måste gå ut. Så då gör vi det. Senare ikväll skall jag koka lite stinkande grislever åt henne. Det älskar hon! Jag lämnar er med ett foto på gullegrisen:

2009-09-21

Läsning

Skrivandet kommer att få ta ett steg bakåt ett litet tag framöver. Jag har så mycket annat jobb och resor etc som gör att jag inte hinner skriva den närmsta tiden. Nu blir det paus i uppdateringarna om hur mitt skrivande går!

Istället kan jag ta och skriva om det jag senast läst.

Läste ju ut Children of Húrin av J.R.R. Tolkien nyss och det var med blandade känslor. Tolkien gör en mycket bra karaktärsutveckling av Túrin och man förstår ganska långt varför han blir så tjurskallig och omöjlig. Men det gör det inte lättare att stå ut med honom... När både han och hans mor och syster gör dumhet på dumhet blir jag som läsare till slut smått desperat. Men det är naturligtvis inte menat att vara en mysig saga heller, och Tolkiens språk är som alltid helt mästerligt. Det är en språklig njutning att återgå till hans böcker. Nu är jag lite sugen på att läsa Bilbo pånytt. Som barn klarade jag inte av Bilbo alls, eftersom det var så orättvist när han mot sin vilja belv meddragen på äventyr. Sen har jag läst boken en gång som vuxen, men kommer inte ihåg speciellt mycket av den. Jag har en ganska vacker upplaga som väntar i bokhyllan.
Läste också En liten hattaffär på hörnet. Om den är det bäst att inte säga så mycket... Jag har nog aldrig läst en bok så nästan totalt renons på konflikt och dramatik.

Nästa veckoslut plockar jag upp Pratchett&Gaimans Good Omens.

2009-09-18

En viljestark berättelse

Idag nådde jag äntligen nyckelscenen i berättelsen. Det var den scen jag plötsligt "såg" för ett tag sedan (ett år? Minns inte när) och som gav fröet till hela historien. Jag var tvungen att ta reda på var scenen utspelade sig, vem personerna var, varför de gjorde det de gjorde och vad som hänt och vad som skulle hända sen. Men jag trodde i och för sig inte att nyckelscenen skulle låta vänta på sig så här långt in i historien. Jag är kanske halvvägs? Fast det är svårt att säga.

Jag skriver bara på i ullstrumporna nu. Sen när jag går igenom manuset en första gång blir det tid att avgöra om all denna text skall med, om en del skall strykas, om det måste något till någonstans. Men just nu låter jag texten komma som den vill. I det här skedet vet den bättre än jag vad som behöver hända. Det har den visat mig, om och om igen. Saker som jag inte alls insett att var "planteringar" visar sig vara viktiga för berättelsen längre fram.
Ingen av mina berättelser har tidigare så tydligt vetat vad den vill.

2009-09-17

Snöleopard

Idag har jag researchat snöleoparder. Fantastiska djur! En dök nämligen plötsligt upp i min berättelse. Så då måste jag ju ta reda på mer om dem. Nu gjorde den bara en snabbvisit i historien, men jag har på känn att den kommer att spela en viktig roll längre fram. Varför skulle den annars ha dykt upp?

2009-09-15

Bok x 3

Inspirerad av Bokhora:

Senaste boken jag läste ut: Leo av Ulla-Lena Lundberg
Senaste boken jag påbörjade: The Children of Húrin av J.R.R. Tolkien (mer om den senare i bloggen)
Senaste boken jag köpte: Med nio liv av Diana Wynne Jones (avskriven, på biblioteket)

Och ett eget tillägg: Nästa bok jag tänker plocka upp blir Skuggbiblioteket av Mikkel Birkegaard. Det är en bok jag påbörjat och som lovade gott, men som redan kärvar lite några kapitel in.

2009-09-14

Balans

Nu har jag mindre tid att arbeta med Nya Projektet. Brödjobben tar vid och kommer att uppta det mesta av min tid fram till slutet av november, allra minst. Men jag kan inte lämna Anaché helt, så jag har beslutat att jag skall skriva en timme varje morgon, det första jag gör, innan jag ens öppnar datorn. Sedan kan jag jobba med läromedel, kurser, kolumner och artiklar resten av arbetsdagen. Det tycker jag verkar rimligt.

Fast idag försov jag mig och satte mig inte vid datorn alls så tidigt som jag tänkt mig... Så går det med alla goda föresatser. Och dessutom surfade jag lite på nätet först. Men sen skrev jag i exakt en timme och fick dessutom ihop 1714 ord, så jag är helt nöjd. Resten av dagen ägnar jag åt miljökunskap! Jag har redan kommit igång ganska bra med det.

2009-09-12

Leo

Äntligen läser jag Ulla-Lena Lundbergs Ålandstrilogi. Jag försvarar den avsevärda fördröjningen med att när Leo första gången kom ut var jag tolv år gammal. Det var faktiskt Hbls artiklar i somras om nyutgåvan som fick mig att komma ihåg att det här var en trilogi jag helt glömt bort att bekanta mig med.

Jag är bara drygt halvvägs genom Leo än men jag njuter storligen av Leanders berättarröst. Och så suger jag i mig alla historiska detaljer; av erfarenhet vet jag att de lagras där i mitt huvud någonstans och en vacker dag kommer ut i någon berättelse. Jag kan inte med bästa vilja säga att jag minns dem, för mitt minne är uselt. Men alla historiska fakta, antropologiska detaljer och etnologiska smulor lagras någonstans i mig och komposteras för att sedan dyka upp, helt oigenkänneliga till och med för mig, i någon fantasyberättelse.

2009-09-11

Bokfynd

Hurra, Ekenäs bibliotek säljer ut gamla böcker igen! I förrgår lyckades jag kapa åt mig Med nio liv av Diana Wynne Jones och Jane Victoria kommer hem av L.M. Montgomery. Om jag håller på tillräckligt länge kommer jag att ha lyckats samla på mig alla barndomens fravoritböcker bara genom att köpa dem då de säljs ut från biblioteken... Tyvärr lyckas jag alltid hitta bara en eller två böcker i olika serier. Jag önskar att det fanns en mejlinglista man kunde skriva in sig på så att man fick meddelanden så fort biblioteken lade ut fler böcker till försäljning. Alternativt att man kunde reservera vissa ex sen när de väl säljs bort... Jag skämtar förstås, det är ju omöjligt. Men jag undrar ju vem det är som har köpt bara en av de två Jane Victoria-böckerna.
Wynne Jones är en av mina absoluta favoritförfattare av fantasylitteratur för barn. Med nio liv är inte en av de bästa, men en bok jag gärna äger och läser om nu som vuxen. Jane Victoria-böckerna är absolut inget speciellt, men när det nu är Montgomerys böcker...

2009-09-09

Plågsamt

Jag lyckades skriva. 1783 ord till och med. Jag satte mig ner vid datorn, öppnade manuset - och insåg med fruktansvärd klarhet att jag nu måste göra något riktigt vidrigt mot min huvudperson. Jag tar nästan allt ifrån henne. Och det är hemskt. Och tungt att skriva. Jag har bara kommit en bit in i den scenen, och jag ser inte fram emot morgondagens skrivpass.
Det är första gången jag känt så här starkt inför något jag skriver. Jag satt med gråten i halsen halva tiden jag skrev. Jag antar att det är bra, men...

Jag tycker ju om min huvudperson. Kanske mest av alla huvudpersoner jag skapat hittills. Vi har bra kontakt, hon och jag. Det känns som om jag sviker henne.

Uj uj

Herreminje, nu håller det på att gå i putten... Jag som igår SVOR på att jag idag skulle återvända till manuset. Nu är klockan halv fem och snart skall jag till jogan och jag har inte ens ÖPPNAT dokumentet ännu. Problemet ligger igen i att jag hade frissa klockan nio och morgonrutinerna for åt skogen. Sen har det varit andra möten och lunch och mejl och jag vet inte ens riktigt vad.

Men jag har en tumregel i livet, och det är att när jag lovat göra något så gör jag det också. Så när jag nu en gång lovade, så måste jag. Jag täcks ju inte komma tillbaka hit till bloggen annars...

Återkommer senare med rapport.

2009-09-08

Skrivtid

Jag måste skriva på morgonen. Det är ytterst sällan som jag lyckas få skrivet om jag inte gör det genast efter frukost. Förr var jag dessutom mycket sträng med mig själv och skrev först, innan jag ens kollade mejl eller alls gick in på nätet. Nu är jag inte så sträng mera och öppnar nog nätet innan jag tar itu med dagens jobb. Ibland är det mycket illa och över en timme kan gå till spillo, men för det mesta kommer jag till slut igång ändå.
Om jag inte skriver på morgonen kommer livet emellan. Då börjar jag prioritera allt annat utom mitt skrivande. Diskmaskinen skall tömmas, hunden skall ut, jag måste tvätta, plocka bären från aroniabuskarna för att koltrastarna börjat plundra dem, skriva ett brev, läsa, returnera mina inköp från katalog-H&M, ta itu med frilansuppdragen och tusen andra saker.

För det mesta så skriver jag alltså på morgonen, med telefonen avstängd så att jag får arbetsro. Men ibland kommer något och stör. Ett tandläkarbesök, en tid hos frissan, hunden som måste till veterinären. Och fast jag har hela eftermiddagen eller kvällen ledig så kommer jag inte igång med skrivandet. Som idag. Och det STÖR mig, speciellt när det gått så bra på sistone. Jag vet att en sådan period aldrig håller i sig och jag skulle vilja utnyttja den så länge det bara går.
I morgon skall jag till frissan klockan nio, men sen TÄNKER jag skriva i alla fall, det svär jag på! Jag måste övervinna De Förlorade Morgnarnas Förbannelse.

Jag menar, jag håller på att närma mig Katastrofen. Och efter den kommer den scen jag plötsligt såg för mig en dag, hur tydligt som helst, och som var startskottet för hela den här berättelsen. Den är jag mycket spänd på att skriva.

2009-09-07

Recension i Enhörningen

En ny recension av Arra finns på Enhörningens hemsida. Jag tycker det är en av de mest vackert skrivna recensionerna av boken som jag läst. Speciellt roligt är det att recensenten fångat upp att jag velat skriva en fantasy med uttryckligt nordisk prägel, det tror jag att han är den första att göra.

2009-09-06

Icke-regn

Apropå flow, förresten: under veckan, när jag satt och skrev, tog jag en paus och gick in på Facebook. En vän till mig skrev att hennes vindruvor mognar i solskenet. Vilket jäkla solsken, tänkte jag, det har ju regnat i flera dagar! Sedan vred jag på huvudet och tittade ut genom fönstret.
Solen sken.
Jag insåg att det är i mitt manus som det regnar...

Sånt händer mig väldigt, väldigt sällan. Men när det gör det får jag rysningar.

2009-09-04

Milstolpar och solsken

Idag passerade jag en viktig milstolpe i mitt manus. Jag skulle tro att jag nu är ungefär halvvägs (i det allra första, grova utkastet, obs obs). Och oj oj, det verkar bli ännu ett mastodontmanus... F'låt, redaktörs-Sara! Det är nämligen fortfarande MASSOR som skall hända. Den stora katastrofen, och sen den där saken som gav mig idén till hela historien, och sen mötet med N, och sen kampen mot Skurken och upplösningen som jag förresten ännu inte alls vet hur den skall se ut...

Att skriva en ny bok är ett äventyr. Jag har ofta bara en mycket vag aning om vart jag är på väg när jag sätter igång. Först när jag kommit in i världen ordentligt kan jag börja fundera över vad det är som skall hända. Men ändå är sikten dålig och jag kan ofta bara se en liten bit framför mig. Ibland kan jag ana berg och skepnader i fjärran, men det är först då jag når dem som jag ser hur de verkligen ser ut. Om historien rullar på bra, som den gjort de senaste dagarna (men alls inte hela tiden) så är jag mycket spänd på vad som skall hända härnäst. Just nu är jag fylld av förväntan. Många saker har plötsligt fallit på plats. En bifigur som dök upp helt av sig själv i en scen visar sig plötsligt ha en nyckelroll i den kommande katastrofen. När sådant händer är skrivande som mest magiskt. Jag vet av erfarenhet att det vackra vädret sällan håller i sig. Snart nog är jag fast i något träsk, med regnet ösande ner över mig, borttappad och utan vägkost.

Så är det med äventyr. De är aldrig helt bekväma, för då skulle de inte vara äventyr utan charterresor, och charterresor blir inte till bra berättelser.
Men just nu skiner solen. Det njuter jag av.

2009-09-02

Flow

Det är sällan jag får uppleva riktig "flow" när jag skriver. Men när det händer är det underbart. Som idag :-)
Texten tog tag i mig och jag kände att jag kan inte sluta och lämna Anaché ensam mitt i det här, jag måste bara fortsätta hela scenen igenom. Och när det sker kan jag verkligen koppla in mitt undermedvetna och få fram saker som förvånar mig men som samtidigt känns så rätt. Språket blir också ett helt annat, rikare och mer fylligt.

Det här är orsaken - nå, en av orsakerna - till att jag skriver på morgonen. För när det går bra blir jag på så gott humör och sen känns hela dagen bra!