I miss you nanowrimo...

På söndag är det den första november.
Det betyder att NaNoWriMo börjar. En internationell rörelse av allmän galenskap: skriv en roman på 50 000 ord på exakt 30 dagar, varken mer eller mindre! Det hela började med ett tjugotal entusiaster i San Francisco som ville imponera på det motsatta könet genom att skriva en roman, och har nu spritt sig över hela världen och lockar med sig tusentals skribenter. Förra året deltog nästan 120 000 personer!!
Det hela är så knäppt att det är svårt att förklara, men du kan läsa mer om idén här.
Jag har själv deltagit tre gånger, och "vunnit" två. Första gången år 2005, andra gången 2008. Att vinna innebär helt enkelt att man uppnår 50 000 ord innan den 30.11. är slut. Inget mer än så. Och allt man vinner är ära och berömmelse :-)

I år kommer jag inte att delta. Tyvärr är det lite så att ju mer skrivandet verkligen blir mitt jobb och mitt levebröd, desto mindre kan jag unna mig tokiga äventyr som NaNo. För resultatet av vad man pressar ur sig på trettio dagar är ju inte det mest högkvalitativa... Men jag saknar det! Den stora behållningen av att delta är sammanhållningen tävlandena emellan, och alla roliga möten på NaNos forum. Så om du har möjlighet, hoppa på en vansinnig färd! Jag tror inte att du ångrar det.

Det blir en bok!

Idag var jag till förlaget för att diskutera mitt manus, det som här på bloggen gått under benämningen Gamla Projektet - och det blir en bok! Titeln är ännu inte fastslagen men planen är att boken utkommer hösten 2010. Det blir en bok, inte två, men det blir allt en tjock en!

Jag fick många tänkvärda kommentarer av redaktörs-Sara och ett manus med många anteckningar i marginalerna, så jag har en del att ta tag i innan vi kommer så långt som en färdig bok. Det som var skönt var att alla kommentarerna jag nu fick muntligt "klickade". Jag förstod genast varför jag borde göra si eller så. Ja, textens "skurk" är nog lite mångordig där. Ja, den där relationen måste skärpas. Ja, det får finnas lite mer svärta och sorg på slutet. Jag ser riktigt fram emot att få sätta tänderna i det hela, putsa och fila tills det blir så bra det bara kan bli. Det är alltid en fröjd att få genomtänkt feedback, tycker jag, att känna att ens text verkligen blivit sedd och begrundad. Jag får bara ge mig till tåls lite innan jag börjar redigera, först måste Arra korrläsas och sen har jag en del andra jobb som står före i kö.

Men med andra ord: hurra! Idag firar jag med Fanipala mintchoklad. Jag skall försöka att inte äta hela påsen på en gång. Försöka alltså...

Ny upplaga!

Pust. För en eremit som mig var det roligt med bokmässa, ambassadfest, efterfest, förlagsfest... men också fullständigt utmattande. Nu är jag mycket nöjd med att krypa tillbaka in i min grotta och inte sticka ut näsan på ett tag. Jag måste odla mera mossa i håret, den gamla skrapades nog bort av allt det sociala.

Gårdagen ägnade jag åt att vila upp mig och korrekturläsa Arra. Förlaget tar nämligen en ny upplaga av boken! Det är en väldigt rolig nyhet. Och det ger mig möjlighet att putsa bort de sista korrkturfelen ur texten, tyvärr finns det nämligen en del sådana. Det är väldigt, väldigt svårt att hitta fel i sin egen text för man vet ju vad där skall stå, så jag försöker mig nu på att läsa boken baklänges, sida för sida. Det fungerar faktiskt ganska bra.
Om du hittat några korrekturfel i Arra så tipsa mig gärna om dem i kommentarfunktionen!

Bokmässa finit

Bokmässan i Helsingfors fortsätter men för mig är den över. Två spännande uppträdanden har jag bakom mig och jag måste säga att nog är det skönt att sitta på scen då man har duktiga intervjuare som får en att verka både genomtänkt och smart! De gör jobbet åt en.

Hannele Mikaela Taivassalo och jag är omskrivna i Västra Nyland och Hbls Bokit. I Västra Nyland får vi uttala varandras repliker lite grann, men eftersom vi är av samma åsikt så gör det ingenting! I övrigt konstaterade HMT och jag att vi är varandras motsatser. Hon skriver om verkligheten så att den blir drömlik och overklig genom att utradera ställens och personers namn, och jag gör det som inte finns verkligt genom att namnge det! En spännande insikt. Jag tror att det är därför vi kommer så bra överens!

Hela bokmässeevenemangets höjdpunkt var nog för mig att få träffa och tala med Ulf Stark. Jag har ju vuxit upp med hans böcker. En annan verkligt rolig ny bekantskap var Sara Lundberg vars bok Skriv om och om igen nominerats till Augustpriset i år. Jag som i höst och nästa vår skall dra en hel del olika skrivarkurser och workshopar måste skaffa mig den!

En oförglömlig replik

Höjdpunkten för mig på bokmässans första uppträdande var när vi var färdiga på scenen och skulle signera en halv timme i Söderströms monter. En dam kom fram och ville få Arra signerad. Nu är det mycket vanskligt att estimera folks ålder, och framför allt äldre damers, men jag tror jag är på säkra sidan om jag säger att hon var ett kliv in i pensionsåldern. Arra, vill jag först påpeka, är alltså en fantasyroman som kanske främst ses som en ungdomsroman, för sisådär 13 år och uppåt. Damen ville få boken signerad till sitt barnbarn. "Men", sa hon, "jag tyckte det var vanskligt att avgöra för vilken ålder den passar. Jag tyckte ju att den var för mig."

Det kommer jag nog aldrig att glömma! Jag undrar om jag någonsin fått bättre beröm.

Ett uppträdande har jag kvar, också denna gång tillsammans med eminenta Hannele Mikaela Taivassalo! Ikväll kommer vi dessutom att vara uppklädda i full feststass båda två, missa inte det. Jag undrar om jag får hårprydnaden att sitta på plats...?

Edith Södergran Fre 23.10.2009 kl 18:30

STARKA UNGA RÖSTER

Hannele Mikaela Taivassalo och Maria Turtschaninoff skriver båda om unga människor som hittar sin egen röst, sin egen väg och vågar slita sig loss från omgivningens förväntningar och bojor. Janina Orlov intervjuar. Söderströms

Virkat

På begäran av Johanna - här är mitt sängöverkast av mormorsrutor! Jag virkade det som ett specialarbete i högstadiet, faktiskt. Men jag borde ha gjort det lite större, och så har jag fortfarande inte orkat fodra det. Det pryder sin plats på gästsängen ändå! Bilderna är lite dåliga för jag hittar inte min kamera, så de är tagna med telefonen.

Dags för bokmässa!

På årets bokmässa har jag nöjet att hela två gånger uppträda tillsammans med superba Hannele Mikaela Taivassalo - trots att Hbls Bokextra på sid 6 påstår något annat!

Edith Södergran To 22.10.2009 kl 13:00

Skrividéer och inspiration

När Maria Turtschaninoff och Hannele Mikaela Taivassalo skriver föds berättelser om stumhet, knivar, mörker och karnevalistiska sagovärldar. Här berättar de om sitt skrivande. Katarina Gäddnäs intervjuar. Söderströms

Och så signerar jag efteråt i Söderströms monter!

Edith Södergran

Fre 23.10.2009 kl 18:30

STARKA UNGA RÖSTER

Hannele Mikaela Taivassalo och Maria Turtschaninoff skriver båda om unga människor som hittar sin egen röst, sin egen väg och vågar slita sig loss från omgivningens förväntningar och bojor. Janina Orlov intervjuar. Söderströms

Göteborg

Jag har varit på en så inspirerande och givande kurs den här helgen! Jag har fått träffa intressanta människor och lära mig mycket nytt. Dessutom hann jag gå omkring lite i min gamla studiestad Göteborg.

Det är nästan tio år sedan jag slutade studera, och nio år sen jag sist var där. Jag satt på bussen i snöslasket på fredag och kände hur jag inte kunde sluta le. Det är vått och kallt! Precis som det ska vara i Göteborg. Ännu mera log jag när de bekanta namnen började ropas ut i bussens högtalare. Kallebäcksmotet. Korsvägen. Avenyn. Sen fick jag svälja några gånger, för jag måste erkänna att jag blev fuktig i ögonen av nostalgi.

Så här skrev jag i den anteckningsbok jag alltid bär med mig, när jag satt på Café Husaren och åt kärleksmums (bara i Göteborg kan kokosrutor heta så!) och såg på den blanka kullerstensgatan utanför.
Det är en oerhört bisarr upplevelse att gå igenom den här stan. Det är som att gå i en dröm. Jag känner igen saker jag inte minns. Idel bekanta ansikten - så där såg mina kurskamrater ut för tio år sedan. Jag går förbi bekanta gatunamn. Bekanta spårvagnar rasslar förbi. Allt är bekant och främmande på samma gång. Jag har drömt om Göteborg många gånger under åren, och staden har antagit en drömlik kvalitet för mig, så att allt flyter, inget är fixerat och kanske inte hela staden ens är sann. Men nu är jag inne i drömmen och det är surrealistiskt.

Här är några bilder från min alltför korta visit. Jag drömmer om att åka tillbaka nu. Kanske stanna en vecka. Promenera omkring och se på ställen där jag bott. Äta på alla de restauranger där jag inte hade råd att sätta min fot då jag var fattig studerande. Kanske se en pjäs. Ta färjan ut till skärgården och sitta på Brännö och skriva. Över huvud taget ha en skrivsemester. Nästa gång måste jag verkligen ha mer tid på mig.


På Husaren


Haga


Vy från Nya Allén


Nya Allén

Kurs

Det här veckoslutet skall jag på kurs! Jag styr kosan mot min gamla studiestad och lär mig mer om hur man undervisar i skrivande på distans. Jag ser mycket fram emot det! Dels för att jag inte besökt min studiestad på nästan nio år. Jag kommer nog inte att ha mycket tid att se mig om, men lite skoj är det ändå. Och så vet jag att jag får träffa väldigt spännande och mångsidiga människor. Vi kommer att ägna två dagar åt att diskutera distanslärande och att undervisa i skrivande. Jag ser fram emot att lära mig mycket!

Kom ihåg att man fortfarande kan anmäla sig till kurserna som hålls i Författarskolan Falkens regi, läs mer om dem här.

Höst

Skriva på räls

Jag jobbar jättebra på tåg. Både eget skrivande och beställningsjobb går undan ungefär dubbelt så fort som hemma. Det beror naturligtvis på att man får jobba ostörd (i alla fall om det inte sitter någon intill en som vill tala VÄLDIGT HÖGT i mobilen), det finns inget internet som stör. Men det beror nog också på att det är en begränsad tid man har på sig: nu har jag en timme eller så att få det här gjort på. Tågresan svischar förbi och orden rasslar iväg i takt med rälsdunket.

Tyvärr blir det i längden ett lite dyrt arbetsrum att hålla sig med. Men idag har jag i alla fall renskrivit en intervju och en artikel, skrivit ett första utkast till en kolumn och skissat lite på fortsättningen på Nya Projektet - allt på två en timme långa tågresor. Det känns bra.

Apropå Nya Projektet: det ligger ju på is nu, mest för att jag har så mycket annat arbete, dels för att jag väntar på klart besked angående Gamla Projektet från förlaget. Det låter som om de vill ha lite omskrivningar, men jag har ännu inte fått besked om hur stora, vilka delar av manuset och så vidare. Det lägger lite sordin på ivern att arbeta med Nya Projektet: jag vet att GP snart kommer att ploppa upp och ta min uppmärksamhet och då måste jag kliva ut ur NPs värld och in i GPs, och det är frågan om två helt olika världar.
Men jag saknar att arbeta med det. Så jag smyger in lite planeringsjobb i alla fall. Bara för att hålla idéerna varma.

Tänkvärt om kreativitet

Här finns mycket att tänka på när det gäller kreativitet och skrivande. Elizabeth Gilbert är författare och talar här om kreativitet, genialitet och dess ursprungliga betydelse och vad man gör när man skrivit det som anses vara höjdpunkten på ens karriär. Jag känner igen mig i mycket Elizabeth säger. Speciellt slutet är viktigt, tycker jag.

Att få goda råd då man skriver...

Hehe. Den var bra.

Good Omens

Good Omens av Neil Gaiman och Terry Pratchett var en bra bok att ha med på resan, och en bra bok att krypa ihop med i sängen när man är förkyld också. Rolig på lite samma sätt som Liftarens guide till galaxen, men ändå helt annorlunda. Och jag tror att jag äntligen kan sätta fingret på vad det är jag tycker så mycket om hos Gaiman. Visst älskar jag hans kreativitet, hans humor och hans förmåga att ständigt förnya sig, att aldrig fastna i en genre. Men mest av allt är det ändå att vad han än skriver, hur svart texten än kan vara, så finns det ett varmt pulserande hjärta längst in.

Mer on Nanny & Uma

Jag måste ännu göra en jämförelse.
Här är Nanny och Eloise på picnic.


Här är Uma Thurman.


Likheten är ju inte direkt slående.