Jag lyckades skriva. 1783 ord till och med. Jag satte mig ner vid datorn, öppnade manuset - och insåg med fruktansvärd klarhet att jag nu måste göra något riktigt vidrigt mot min huvudperson. Jag tar nästan allt ifrån henne. Och det är hemskt. Och tungt att skriva. Jag har bara kommit en bit in i den scenen, och jag ser inte fram emot morgondagens skrivpass.
Det är första gången jag känt så här starkt inför något jag skriver. Jag satt med gråten i halsen halva tiden jag skrev. Jag antar att det är bra, men...
Jag tycker ju om min huvudperson. Kanske mest av alla huvudpersoner jag skapat hittills. Vi har bra kontakt, hon och jag. Det känns som om jag sviker henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar