2016-12-08

What did I expect?

Det är nog f-n att det skall vara svårt det här att skriva en roman. Jag kämpar just nu med koncentrationen, med hur svårt det är att hoppa in och ut ur texten när det hela tiden finns annat som slåss om min tid, med hur svårt jag har att hålla alla idéer och trådar och tankar i huvudet på en gång. Jag vill bara ge upp och äta choklad istället. Tror jag borde tejpa upp följande citat på väggen:

"If you find that it is hard going and it just doesn't flow, well, what did you expect? It is work; art is work. Nobody ever said it was easy. What they said is: life is short, art is long."
- Ursula K LeGuinn

Springer ikapp

Det var en ganska märklig dag igår: en journalist från tidningen Arbetet i Sverige flög till Finland och kom med tåg till Karis enkom för att intervjua mig. Kändes superkonstigt. Men det blev en av de bästa intervjuer jag gett, tycker jag (utan att ha läst nåt än), en riktig djupintervju med mycket intelligenta och stundtals knepiga frågor.

I övrigt har jag läst den pjäs jag skulle läsa, och videon har jag gjort, men jag har fortfarande inte fått korret av engelska Naondel, så den punkten på min att-göra-lista väntar ännu. Istället fick jag en förfrågan om att pitcha en artikel för en stor engelsk tidning, så nu får jag bry mitt huvud över det istället. I morgon skall vi banda podd. Men idag - idag har jag en dag på mig att dyka in i romanen (och så ut igen)... Nästa vecka hoppas jag kunna ägna mer åt att skriva, då är bara onsdagen upptagen av annat. Och veckan före jul är helt tom, men då vet jag hur det kommer att vara, med en massa julfix som stjäl min uppmärksamhet. Är okaraktäristiskt oförberedd inför julen i år.

2016-12-07

Kort vecka

Tillbaka från Paris och jag kastas in i en kort arbetsvecka. Igår var det Finlands självständighetsdag, vilket är en ledig dag här, och på måndag var sonen hemma från dagis med förkylning. Så mitt i allt har jag bara tre arbetsdagar på mig att:

  • läsa en pjäs inför ett seminarium denna helg
  • korrläsa engelska Naondel som jag borde ha fått i måndags men fortfarande väntar på
  • filma en video för mitt amerikanska förlags marknadsföringsavdelning
  • ge en intervju till en svensk tidning
  • banda nya avsnitt av Fantastisk podd i Åbo
Ja, och så borde jag visst skriva en roman här i nåt hörn också.

2016-11-30

Au revoir!

Vet ni vad jag gör i morgon? I morgon flyger jag till Paris! Senast jag var där var för sju år sedan. Nu reser jag i sällskap av min underbara mamma, och vi skall insupa julstämning i Paris, sitta på caféer, dricka kaffe och pastis och bara njuta. Vi har båda varit i Paris såpass många gånger att vi har klarat av alla "måsten", så vi slipper springa på muséer och upp i Eiffeltorn. Vi skall strosa omkring som andan faller på och äta god mat och bara vara i Paris.

Följ äventyret på mitt instagramkonto, @turtschaninoff!

2016-11-28

Vidare vidare

Det var en fin helg, min signering i Karis Bok&Papper var väldigt välbesökt, Helsingin Sanomat boktipsade om Naondel och vi har adventspyntat och bakat pepparkakor. Tyvärr hinner jag inte blogga så mycket, jag har (enligt mitt eget schema) tre dagar kvar att få pli på den text jag redan har, innan jag kan skriva vidare. Jag tror inte att det går, men jag vet inte riktigt hur långt jag kommit heller för jag gör flera delar av texten parallellt eftersom så mycket måste flyttas och/eller helt skrivas om. Så jag bara kör på så gott det går, och i onsdag får jag se hur långt jag kommit.

2016-11-25

Jag är inte cool

Det känns som om jag borde bete mig mer blasé och coolt. Men jag kan helt enkelt inte. Saker händer som jag inte kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi (och tro mig, min fantasi är vild) och var gång piper jag till av förtjusning och delar det med hela världen. Jag kommer aldrig att kunna skapa/upprätthålla en bild av mig som sofistikerad världsvan författare. Därför lägger jag nedan in (dolda) länkar till alla artiklarna :-)

Variety magazine (det anrika!) har skrivit om filmoptionen. Liksom The Guardian, vilket jag fick veta för att Yukiko Duke twittrade det åt mig (squee!). Liksom IMDb, The Bookseller och en mängd andra sidor från Italien, Rumänien, Nedeländerna, Kanada, Pakistan, Sydostasien...

Och ja, det känns fantastiskt och overkligt och allt på en gång.

Men nu stänger jag av allt det, och ger mig i kast med manuset till "Maresi II" än en gång. Trots att det går oerhört långsamt framåt så går det i alla fall framåt. Och det är jag tacksam för.

2016-11-23

Brobygge

Igår raderade jag 2679 ord i manuset - ett visst avsnitt - och skrev om det helt och hållet. Det blev 2378 helt nya ord. Vilket ju i och för sig är skitbra - 2378 ord på en arbetsdag är verkligen inget att fnysa åt. Men ändå känner jag mig frustrerad över att det går så långsamt. Jag vill verkligen inte sitta och skriva om gammal text, göra om redan en gång gjort arbete. Jag vill ju skriva nytt. Komma vidare.

Jag undrar om t.ex. brobyggare känner så här då de påbörjar ett nytt arbete? Att de modfällt stirrar på de pelare de just gjutit och ser att de måste göra om dem och sen gör allt det andra också, och den här bron blir ju ALDRIG färdig?